Om deckare

Martin Ezpeleta formulerar sig väl om litteratur och bestsellerlistor:

Istället för att åka offpist bland bokhyllorna
plogar vi oss igenom det upptrampade mainstream-utbudet.

Valborg

Det finns traditioner som upprätthålls bara för att. För att det alltid varit så, för att det förväntas att alltid förbli så. För att det är tryggt med upprepningar, för att man vet vad man har men aldrig vad man får. Det kanske inte är så roligt, men det är vad man får hålla till godo med, för att Det Ska Vara Så.

Och så finns det Traditioner som består, och förs vidare, trots väder och motgångar, för att människor vill, och trivs med, uppskattar och levandegör. Såna traditioner ser inte likadana ut i år som de gjorde för tjugofem år sedan, och de kommer att ha ändrat utseende igen om ytterligare tjugofem år (förmodligen tidigare än så, men tjugofem år är ungefär vad det tar att gå från livsglad ungdom till medelålders dystert konstaterande att traditionen är förstörd, annat var det när man själv var ung)

Glad Valborg, alla. Håll ett öga på varandra, hjälp den som hamnar i trångmål och ha överseende med den som behöver det.

Att maja

mer säger jag inte

än

men jag hoppas

Vårtecken

Man vet att det är vår när träden exploderar i grönt, lekplatserna exploderar i färggranna barnstojskratt och eleverna exploderar i pollenallerginysar. Max Entin noterar också vårtecken.

Om hur det kan vara att vara ung

Ibland stöter man på så välformulerade tankar att man inte vill förstöra dem med att lägga till sina egna ord, man bara citerar stillsamt:

Hat. Så mycket hat och rädsla.

Jag ser tjejen som sitter i hörnet och hoppas på att ingen ska se henne och säga något elakt.
Jag vill prata med henne och säga att allt kommer bli bra, men det kommer ta tid.
Att hon måste ha tålamod och att hon måste hålla ut.

För jag vet, jag har varit den tjejen.
”livet är lättare utan vänner”
Så tänker man för man vill inte släppa in nån, man vågar inte.

Man går tyst längst väggarna, väntar på att skolan ska ta slut så man kan fly hem och slippa vara rädd.
Jag vet hur det är, för jag har varit hon, jag är hon, jag kommer alltid va hon.

Men det kommer bli bättre, jag märker det sakta.
Jag vill berätta det för tjejen i hörnet, va inte rädd, det finns folk som verkligen bryr sej om dej, det blir bättre.

Vi är redan borta.

---

Jag blir lite arg på hur folk behandlar varandra. Människan är en destruktiv varelse.

Citatet härifrån.

Ny lärarutbildning

Så tog då riksdagen idag beslutet om en ny lärarutbildning. Höstens studenter blir, om jag förstått saken rätt, den sista kullen i det nuvarande systemet. Somliga är glada, andra mindre glada, givetvis. Som alltid när system ändras råder viss oro för hur det ska gå, hur det ska bli. Vilka lärarhögskolor kommer att finnas kvar, vilka försvinner? Vad händer efter valet i höst?

Läraren och Internettet

Tog del av en konferens om det Digitala Tåget idag, det Digitala Utanförskapet diskuterades, många intressanta aspekter lyftes men en i synnerhet vill jag lyfta vidare hit: Kan en lärare i svensk skola välja att stå utanför?

Jag svarar nej, tveklöst nej. Av många anledningar.

Främst därför att Internet är en del av verkligheten idag. En del av samhället. Som lärare måste man vara en del av det samhälle man ska undervisa om,  och undervisa om det ska man vilket ämne man än råkar undervisa i.

Också för att mycket av det material som finns i pappersform är inaktuellt, och via Internet har vi tillgång till universitet och högskolor, vi har tillgång till andra lärares material och vi har tillgång till nyhetsflödet i stort sett i realtid.

Möjligheten att informellt och formellt utbyta erfarenheter med ämneskollegor långt borta utan att behöva ägna timmar åt att resa är guld värd.

Eleverna interagerar och agerar på nätet. Vi såg i Bjästafallet hur en rektors naiva ”vi har inte gått kursen” får konsekvenser långt bortom rimlighetens gräns.

Alla lärare måste inte blogga, alla måste inte finnas på Facebook eller Twitter, men alla lärare i Sverige måste vara internetkompetenta.

Så svarar jag, hur svarar du?

Do Not Underestimate the Power of Playstation

Sven Otto Littorin tycker, berättar Aftonbladet, att det är dumt att minst etthundra tusen unga är arbetslösa. Det har han alldeles rätt i.

Sven Otto tycker vidare att ”det måste löna sig mer för de unga att gå till Arbetsförmedlingen”. Det skulle man kunnat tolka som att han förstår att anledningen till att fler än 100 000 unga är arbetslösa helt enkelt är att det inte direkt dräller av lediga jobb som ger en möjlighet till stabil tillvaro.

Men Sven Otto tänker på ett annat sätt: ”Samtidigt kan han tänka sig att det behövs ställas hårdare krav på aktivitet* för att kommunerna ska betala ut socialbidrag”. Det tycks fortfarande som om kopplingen arbetslinjen – jobb är en missuppfattning. Arbetslösa ungdomar och andra slashasar skall hållas i herrans tukt och förmaning, men Sven Otto, till skillnad från en del politiska falangkamrater, inser att även om hungriga hundar jagar bäst går effekten förlorad om hundarna tvingas svälta:

Inför nästa mandatperiod kan Littorin också tänka sig att diskutera både en höjning av taket i a-kassan och en höjning av garantibeloppet för arbetslösa, om det finns utrymme för sådana reformer i statsbudgeten. Om det läget uppstår så tycker han att en höjning av garantibeloppet är mest angeläget. Beloppet är i dag 320 kronor om dagen för de som inte kvalificerat sig för a-kasseersättning. Det kan till exempel handla om unga som precis kommit ut i arbetslivet.
– Fördelningspolitiskt är det mest träffsäkert. Man måste ha råd att äta och leva, säger Littorin

Den här dikten, skriven av James Sinclair, förklarar väldigt tydligt varför det inte finns något automatiskt motsatsförhållande mellan att vara en tvspelare och att vara en produktiv samhällsmedborgare, snarare tvärtom. Förklaringen går utmärkt att applicera på resor, studier och annat som unga utan anställning använder sin tid till:

Do not underestimate the power of Playstation

For years I’ve lived a double life.
In the day I do my job,
I ride the bus,
Roll up my sleeves with the hoi polloi.
But at night I live a life of exhilaration,
Of missed heartbeats and adrenaline,
And, if the truth be known,
A life of dubious virtue.

I won’t deny I’ve been engaged in violence,
Even indulged in it.
I have maimed and killed adversaries,
And not merely in self defence.
I have exhibited disregard for life,
Limb,
And property,
And savoured every moment.

You may not think it to look at me,
But I have commanded armies,
And conquered worlds.
And though in achieving these things
I have set morality aside,
I have no regrets.
For though I’ve led a double life
At least I can say,
I have lived.

*Aktivitet betyder i det här sammanhanget att tillbringa sin tid på åtgärd anordnad av det offentliga, vare sig denna åtgärd ger något, fyller någon funktion utöver förvaring och kontroll eller ens är vettigt organiserad.

Polisen och professionalismen

SvD och Sydsvenskan berättar att den bloggande polisen som skröt om sitt ollande av polisbilar och uttalade sig raljerande om personer han mötte i sitt arbete nu riskerar att bli av med sin tjänst som polis.

Mårten Unbeck, chefsjurist på Skånepolisen, reagerade starkt på dessa och ytterligare ett tiotal berättelser från bloggen.

– Det finns ett antal fullkomligt oacceptabla formuleringar, säger han.

Bloggen kom till polisledningens kännedom via massmedia och kunde efter visst undersökningsarbete identifiera vem som stod bakom bloggen.

Mannen, som är i 40-årsåldern, har arbetat som polis sedan början av 1990-talet. I ett brev som var avsett till sina kollegor beklagar han sitt agerande och de konsekvenser det har medfört.

Själv hävdar han att blogginläggen varit uppdiktade och i flera fall byggt på rena skrönor. Han hävdar också att hans kollegor kan gå i god för att historierna inte är sanna.

Sanningshalten är dock irrelevant, enligt Mårten Unbeck.

– Det har inte varit uppenbart för hans läsare att detta ska ha varit några påhittade skrönor. Tvärtom framstår det som om det är en polisman som berättar om sin egen vardag. Sammantaget menar vi att även om allt är skrönor så har detta skadat polisen så pass mycket att han grovt åsidosatt vad man får göra i anställningen. Det är ett så illojalt förfarande att det bör leda till avskedning, säger han.

Om mannen slutligen ska avskedas avgör Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen.

Detta med sociala medier och Internet är inte så enkelt alla gånger. Det är förblindande lätt att tro att man kan vara lika privat som i ett slutet sällskap, man ser inte sina läsare och märker inte deras reaktioner. Man hör inte människor kommentera och diskutera det man själv sagt.

Det är ett helt nytt sätt att kommunicera, och det kräver diskretion. Det är inte alla som klarar att hantera det, och konsekvenserna kan bli digra.

De fyra räknesätten

Kära grundskolor,

Det är av yttersta vikt att eleverna redan på ett tidigt stadium inte bara bekantar sig med utan faktiskt får lära sig att behärska och hantera de fyra räknesätten. De måste förstå vad de håller på med, varför och hur. De behöver också förstå vad ett likhetstecken är, hur det fungerar och hur det inte fungerar. De behöver förstå negativa tal, och de måste förstå innebörden av noll. De behöver veta, utan tvekan, vad som är ental och vad som är tiotal, och de behöver känna till decimalsystemet.

De måste få laborera med med detta, fram och tillbaka, uppåt och nedåt, härs och tvärs, på papper, inte bara i huvudet och inte med hjälp av miniräknare. De måste få se det, skriva det, läsa det, höra det och säga det, om och om och om igen tills de utan att blinka förstår sambandet mellan 36/6 och 6*6 och vet att sjuttiofjorton inte är ett tal.

Detta måste ni klara. Ni måste. Det är inte rimligt att elever inte kan sjuans tabell när de har godkänt i matte från nionde klass. Det är inte heller rimligt att de inte vet hur många decimeter det går på en meter. Ni sviker eleverna när ni inte sköter detta, ni skickar ut dem i världen utan att rusta dem för att hantera den.

Skärp er. Allvarligt talat, bara gör det.