Orsak att fira

En hel vecka utan nikotin! Oh så stolt jag blir att höra detta, grattis, du är fantastisk!!!!!!

Mitt förhållande till blommor

Rent generellt tycker jag inte om blommor. Det är ytterligare en sak som kategoriserar mig som underlig, tillsammans med t ex min aversion för sol och värme.

Två sorters blommor finns det som jag tycker mycket om, dock:

Jag älskar obändigheten hos dem, förmågan att växa precis var som helst, hur otillgängligt eller ofruktbart det än tycks vara, och jag älskar hur de kommer tillbaka, hur mycket kraft som än läggs på att utrota dem.

Dessutom är de vackra att se på.

Men därutöver, oavsett om vi pratar om krukväxter, snittblommor, odlade trädgårdsblommor eller prunkande rabatter, så väcker de inga andra känslor än ointresse hos mig. Jag blir jätteglad för gesten om jag får en bukett snittblommor som ett tecken på uppskattning, tro inte annat, och jag tror de som bor på ålderdomshemmet också blir glada av att få dem när jag skänker dem vidare, men själva blommorna i sig – nja.

Jag tycker däremot väldigt mycket om träd. Ge mig inga träd, jag har ingenstans att ställa dem, men jag tycker om dem.

Detta inlägg har jag tvekat att skriva i över två år, eftersom jag vet vilka konsekvenser det kan få att avvika det minsta från normen och jag vet att det finns människor som kan ta det fel och ta illa upp, men nu är det sagt. Det är inte illa menat mot någon, och jag älskar er allesammans.

Ok?

Själsräddning

Jag insåg precis, till min stora förvåning och glädje, att Midnight Oil sannolikt räddade min själ i mina sköra tonår. För mig personligen var det Peter Garrett som kom att betyda mest, men alla i gruppen är av betydelse. Jag är dem för evigt tacksam för detta!

Jag tror inte jag är unik på något vis. Musik kan vara skillnaden mellan helvete och uthärdlig verklighet, och i än högre grad så när man är ung. Om unga människor gör oss äran att visa oss sin musik bör vi lyssna med ödmjukhet och ta emot denna glimt av världen från deras perspektiv utan att döma, hur konstig och obegriplig den än tycks oss.

Obra

Nordostpassagen är öppen. För första gången på 100 000 år är den isfri.

Det är obra.

Väder

Det regnar äntligen över Lundaslätten, ett stillsamt regn sköljer bort dammet och ger nytt liv och hopp om en framtid. Jag hör att det nästan stormar inte långt härifrån, men här är det milt och vackert regn som faller.

För eller emot i skolan?

Ulf Blossing skriver om den uppdelning som skett i skoldebatten. Många gånger låter det som om det funnes två system, och handlat om antingen eller. Verkligheten är givetvis inte så svartvit:

Denna svartvita ”endera-eller” uppdelning som verklighetsbeskrivning är inte särskilt fruktbar. Som utgångspunkt för ett förbättringsarbete är det mer givande att förstå det som att skolan brottas med ett antal problem eller kanske utvecklingsområden. Här handlar det inte om endera-eller lösningar utan om både-och

En av detta problems rottrådar är vår gemensamma syn på skolans primära funktion. Handlar det om att fostra arbetare till industrin? Handlar det om att fostra fungerande samhällsmedborgare? Att fostra fritänkande människor? Att fostra ledare, eller att fostra människor som är tillräckligt flexibla för att raskt kunna om-utbildas allt efter samhällets behov?

Om jag får lov att drömma en stund skulle jag föredrar att se en skola som handlar mer om lärande än om fostran, där den primära funktionen vore att ge varje elev tre saker: de verktyg som krävs för att kunna ta del av den kunskap som finns i samhället; metoder att lära sig, enskild och i samarbete med andra; metoder för att gå vidare från det redan kända till det som ännu inte är känt.

Men tillbaka till verkligheten. Vi har ett par problem vi måste lösa, jag citerar Blossings blogg igen (och hoppas att han förlåter mitt klippande och klistrande i avsikt att lyfta fram ett par av de viktiga poängerna i hans inlägg) :

den didaktiska ämneskunskap vi har idag och som beskriver hur exempelvis matematikundervisning eller språkundervisning kan organiseras för optimalt lärande används inte generellt sett av lärare [...] Dessutom finns ett informations- och återkopplingsproblem. Lärare klarar inte av att ge en målrelaterad och differentierad återkoppling till eleverna om hur det går i deras lärande [...] betyg, centrala prov och skriftliga omdömen blir slagord är det kraven på högre prestationskrav på eleverna som kommer i förgrunden, medan lärares didaktiska och dialogiska kompetensbrister hamnar i bakgrunden, eller försvinner helt [...] oroväckande att de politiska partierna inför valet inte i högre grad förmår föra upp det demokratiska uppdraget på dagordningen

Jag tror mycket vore vunnet i samtalet kring skolan om vi förmådde se att man inte automatiskt förkastar ett för att man föreslår att ta in något annat. Att man inte automatiskt tar ställning emot ett för att man tar ställning för något annat. Vad tror ni?

Relevans

Den nya skollagen har orsakat ett uppsving i diskussionen kring skolans vardag och verklighet. Det diskuteras mål och mening, metod och innehåll. Då och då tassas det på försiktiga tår kring den heta gröt som är finansieringen, även om ingen riktigt vågar ta i det fatet ännu. Problemet med bristande motivation tas också upp då och då, både elevers bristande motivation, politikers bristande motivation och, i viskningar så försiktiga att de nästan är andetag, det har till och med antytts att det kan finnas bristande motivation för att gå in i det nya hos en och annan lärare runt om i landet.

Och det är kring detta, bristande motivation hos framför allt elever, jag funderar just nu. Få människor, unga som gamla, är omotiverade sådär i största allmänhet, tvärtom. De sprudlar ofta av entusiasm för ett eller annat, diskuterar med liv och lust och är villiga att lägga mycket tid och kraft på både det ena och det andra. Vilka dessa saker om väcker entusiasm är individuellt, men en sak har de gemensamt – de upplevs som relevanta för individen.

Och där tappar skolan ofta. Om lektioner inte upplevs som relevanta, hur ska eleven kunna känna entusiasm eller ens motivation? Det kan ha med innehållet att göra, med formen, med målen, med miljön, med materialet, med nivån, med läraren, men i de flesta fall är det en kombination av flera aspekter.

Ibland försöker man göra lektionerna mer relevanta genom att försöka anknyta till elevens vardag. Jag är rätt skeptisk till konceptet, åtminstone när man har tagit sig förbi det absoluta nybörjarstadiet. Vardagen har fördelen att vara välkänd, visst har den det, och det finns trygghet i det välkända. Men den har den betydande nackdelen att den begränsar, både elevens horisont och lärarens möjlighet att erbjuda den variation som behövs för att behålla relevansen. Om skolans syfte är att konservera strukturerna i samhället bör vi hålla oss till konceptet vardagsanknytning, men om vårt syfte är att ge eleverna vingar och visa dem världen behövs det mer än så.

Detta behöver vi prata om, tänka kring och göra något åt, och det börjar bli brått.

Dagens soundtrack

What teachers make

Jag ägnar en stor del av min tid just nu åt att smida ett av de verktyg jag och mina kollegor kommer att ha till vårt förfogande under läsåret. Det är inget stordåd, och jag skriver inte detta för att inhösta beröm eller framställa mig själv som särskilt betydelsefull, utan snarare som en slags ursäktande förklaring till varför jag sitter här, vid datorn, timme ut och timme in istället för att göra något ”vettigt” eller ”meningsfullt’. Men det tar rätt mycket tid, det är rätt mycket pyssel att smida verktyg, och många delar av det är rent löpande band-arbete.

Medan jag pysslar lyssnar jag, ofta på TED-talks men även på annat. Det finns så mycket att lära sig och så många kloka människor som berättar. Taylor Mali är lärare och poet:

Natthimmel

Nej, inget regn fick vi på hela dagen, men en vacker natthimmel. Det går inte att fånga hur månen tycks glittra som silver genom lövverket som dansar i vinden, men kanske går det att ge skuggan av en aning.