Till vänster om mitten

Serj Tankians soloprojekt innehåller en del av det som gör SoaD magiskt, och en del som bara inte liknar något annat. Och helheten blir fullständigt fantastiskt, min själ lyfter:

platt

Känner mig en aning platt just nu. Återkommer. Lyssna på lite trevlig musik så länge:

Framtidens skola

Om vi väljer att hålla fast vid ett skolsystem som i antal år ser ut som det gör idag kommer de sexåringar som precis börjat skolan runtom i landet att gå ut gymnasiet år 2023. De finns mycket att vinna på att hålla det i minnet när vi pratar om skolan, lägger upp kursplaner och planerar och genomför lektioner.

Elever i framtidens skola började bara häromdagen. Hur ser världen ut när de går ut? Det vet vi inte, men det vi vet är att den ser inte ut som den gör idag. Den påminner kanske om idag, i lika hög grad som idag påminner om 1997, eller 1984, eller 1973, men det är inte säkert.

Eleverna i framtidens skola har börjat. Vi undervisar i framtidens skola.

Det förpliktigar att tänka på, visst gör det?

Söndagsdans

Efter förra veckans workoutdans tycker jag vi balanserar det hela med sittande dans. Gene Kelly och Donald O’Connor gör ett sittande medley:

Någon i din säng

Andreas Romans Någon i din säng återfinns på hyllorna i butiker och pressbyråer just nu, och jag rekommenderar den med värme. Boken är tvillingen till Mörkrädd av samma författare, och vi möter Sofia, ensamma lilla Sofia som tillbringar dagarna med sin låtsaskompis medan mamma och pappa ständigt är någon annanstans.

Hon växer upp till en framgångsrik och hyllad författare, fester hålls till hennes ära och människor känner ständigt igen henne och talar om hur mycket de uppskattar hennes böcker.

Men när hon själv bjuder in till fest i sin vackra lägenhet kommer ingen. Ingen, utom han som fanns för henne när hon var ensam som barn.

Någon i din säng är en vemodig skildring av ensamhet, av sorgen över att bli lämnad och hur viktigt det är att ha modet att se. Romans styrka ligger i hans förmåga att inte säga för mycket, att inte fastna i vare sig miljöbeskrivningar eller karaktärsbeskrivningar utan låta karaktärernas känslor och reaktioner spela huvudrollen.

Läs den, och läs Mörkrädd. De hör ihop, som tvillingar gör, lika men ändå olika.

Men socialdemokraterna då

Ni kom och ringde på min dörr i morse. Det var dumt. Ni framstår, med sådana handlingar, mer som någon slags frikyrkliga dårfinkar som försöker värva mig till er kyrka än som ett seriöst politiskt parti.

Låt bli sånt.

Godmorgon

Det är dags att börja göra sig i ordning, ta första bussen in till stan och kliva på gryningståget mot Linköping. Jag hoppas det håller tiden, tåg är viktiga och SJ och Banverket måste få ordning på sina prioriteringar så att tåget faktiskt blir ett konkurrensdugligt alternativ även för pendlare. Det är viktigt.

Ytliga Facebook

Det finns en väldig hajp kring Facebook, men tittar man närmare så är det inte så mycket som händer. Innehållet är ganska trivialt. När man har 250 vänner kan man inte skriva sådant som är initierat och kräver speciella förkunskaper, det är för få som förstår. Man kan inte heller relatera till lördagens fest för den berör kanske bara tio vänner. Då återstår ganska banala ämnen som pizzan jag just åt eller VM-fotbollen, säger Stefana Broadbent.

Broadbent, berättar SvD, är etnolog och har under de senaste tjugo åren ägnat sig åt att forska om människors användande av teknik, de senare åren i synnerhet kommunikationsteknik. Hon konstaterar, som så många andra före henne gjort,  och helt säkert kommer att göra efter henne, att ”oavsett om det gäller fast telefon, mobiltelefon, sms, mejl eller Skype så är det samma 5–10 personer som människor kommunicerar med 80 procent av tiden. Även Facebookanvändare har kontakt främst med de närmaste trots hundratals vänner på listan”

Har hon rätt när hon hävdar att Facebook bara är en namnbank? Att det är ett ställe där man visserigen kan ”knyta kontakter med tidigare vänner, men efter första raderna till varandra blir det sällan mer”?

Tja, hon är ju välbetald och anlitad forskare, så något ligger det säkert i vad hon säger. Men, vill jag hävda, hon missar poängen – poängen med t ex Facebook är varken att vara supersocial och chatta med alla de man återupptar kontakten med trots att man egentligen inte hade särskilt god och givande kontakt för tjugo år sedan heller, att synas och få kommentarer eller spela spel. Poängen är istället att man, genom att vara en del av sfären, får en möjlighet att lyssna, att känna, att ana stämningen i samhället och i världen, att få en vink om vad som är på gång, en aning om vad människor pratar om och tänker på, vill och hoppas på, oroar sig för och vill ändra på.

Det spelar ingen roll om man pratar med en eller hundra, eller ännu fler, kontakten på individuell nivå är, som Broadbent helt riktigt konstaterar, rätt ytlig. Och det är som det ska, för det är inte den nivån som är poängen med Facebook. Det, sluter jag mig till av artikeln utan att egentligen veta vad hon säger på annat håll, missar Broadbent, och många med henne.

Väktaren

Behemoth är, för mig, ett väldigt speciellt band. Det finns en känsla, en anda, en själ i bandets musik, i synnerhet berör Nergals röst mig djupt in i själen. Han är, i min själ och mitt sinne, Väktaren. Jag kan inte sätta ord på hur viktig den positionen är.

När nyheten om hans leukemi når mig känner jag än en gång den kalla klibbiga förtvivlade hjälplöshet som cancer tvingar fram.

Cancerfonden Pg: 901986-0, Bg: 901-9514

Om bilder och sånt

Jag har en enkel regel när det gäller vilka bilder jag lägger upp till allmän beskådan – visar de någon människa ska människan i fråga uttryckligen sagt ja till publicering av just den bilden. Har h*n inte gjort det finns två alternativ: antingen dimmar jag ansiktet och andra identifierande detaljer på människan, eller så får ni aldrig se bilden, aldrig ens veta att den finns.

Andra gör på annat sätt. Någon la upp en bild på mig jag uttryckligen sagt nej till, och det flera gånger, en rätt förfärlig bild som Någon hävdar speglar mig väl. Det är kanske sant, och jag behöver revidera min bild av mig själv. Men jag vill inte göra det offentligt.

Dott tog snällt ett par bilder att ersätta den hemska solskensbilden med. Jag hoppas Någon är vänlig och byter ut den å det snaraste, jag blir ledsen bara av att veta att den är upplagd trots att jag sa nej.

Detta bildspel kräver JavaScript.

uppdaterat 25/8: den förskräckliga solskensbilden är borta, och jag tackar innerligt!