Jag är en liten tant på äventyr i en stor värld. Kan jag göra den lite bättre för någon, någonstans, någonsin så kommer jag att försöka. Kan jag ge någon verktyg för att göra världen bättre någonsin, någonstans så kommer jag att försöka. 
Jag skulle vilja säga att året 2011, året då nya styrdokument implementeras, kommer att bli startskottet för något nytt, fantastiskt. En skola med fokus på elevernas kunskapsutveckling och lärandesituation.
Jag skulle gärna vilja.
Visst hade det varit fantastiskt? En skola med ämneskunniga lärare, ändamålsenliga lokaler, välfungerande elevvårdsteam, fritidsledare och fritidspedagoger, generös budget, bra mat, fastighetsskötare, städare, vaktmästare och kanslister. En skola där internationell forskning är en självklar del av pedagogernas ständigt pågående fortbildning, där man ser IT som vad det är, ett verktyg lika självklart som styrdokumenten. Där man arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter som en del av vardagen, och ständigt arbetar med att se saker ur elevernas perspektiv. Där man ser det som en självklarhet att man aldrig är färdiglärd, varken som lärare eller elev.
Men jag är rädd att vi istället kommer att få mer av det vi fått hittills, återigen dekorerat med ursäkter och bortförklaringar. Man har inte ‘gått kursen’, man hinner inte, orkar inte, man har arbetat såhär i många år och eleverna tycker om det, man har för många svaga elever i klassen för att kunna höja kraven, specialläraren är dum, målen är för svårtolkade och föräldrarna vill inte samarbeta… Ah, ni har hört det.
Jag hoppas jag har fel. Det är min cyniska förhoppning inför 2011.
Jag hoppas att jag har fel.
