Vad ska du göra i höst?

Ja, jag vet, det är mitt i sommaren nu, men jag vet också att det finns de som går omkring och tänker på hösten med en ångestknut i magen, och de som svarar så undvikande de kan när någon frågar om deras planer. Det finns de som får en ångestknut i magen om man pratar om skolan också, som inte alls känner sig hemma på ett traditionellt gymnasie eller på Komvux och nästan är beredd att ge upp.

Låt mig viska ett enda ord:

Folkhögskola

Ja, folkhögskola är skola, och precis som i vanliga skolor lär man sig saker och ting på folkhögskolor. Man utvecklas och reflekterar, analyserar och sätter i sammanhang. Man resonerar och diskuterar, tänker och funderar. Man gör det tillsammans, och man gör det individuellt. Man gör det trygg under lärares ledning och man gör det på egen hand, och eget initiativ, med läraren tillgängligt och inom räckhåll när man behöver stöd, hjälp, handledning, bollplank eller klagomur (för det behöver man ibland, det är inget att skämmas för)

Malin beskriver den väg hon tog till juristprogrammet, och rekommenderar:

ett år på Folkhögskola! På ett år får man kompletterande kunskap, många nya vänner i såväl elever som lärare, en varm och personlig miljö, och en större möjlighet att antas till ett program med hög konkurrens.

Visst låter det trevligt? Det är trevligt! Om du befinner dig inom pendingsavstånd till Åkarp (det går t ex bussar och tåg flera gånger i timmen från såväl Lund som Malmö) och vill komplettera dina kunskaper och behörigheter så har Hvilan fortfarande en del platser kvar. Om du befinner dig någon annanstans i landet finns det folkhögskolor lite överallt.

Det finns ingen skolform som passar för alla, vi är individer vi människor med olika styrkor och svagheter, med olika intressen och förutsättningar. Men folkhögskolan passar för många, och oftare än man vågar tro passar folkhögskolan för den som traditionella skolor inte passar för.

.

Sätta ord på problemet så att vi kan åtgärda det eller peka finger?

Scott McLeod skriver på sin blog Dangerously Irrelevant om den delikata balansakt det innebär att upptäcka, identifiera och beskriva ett problem utan att väga över mot att peka finger och skuldbelägga någon.

 For example, suppose I say, “Most of the administrators in your district don’t know what to do to create learning environments that prepare kids for a digital, global world.’ Is that ‘naming the problem so we can solve it?’ Yes, absolutely. But depending on how sensitive you and/or those administrators are, it may also/instead feel like ‘shaming and blaming.’

[Låt oss säga att jag säger t ex "De flesta administratörerna i ditt distrikt vet inte hur man skapar lärmiljöer som förbereder barn för en digital, global värld." Vore det 'att sätta ord på problemet så att vi kan lösa det?' Ja, absolut. Men beroende på hur känsliga du och/eller dessa administratörer är, kan det också/istället kännas som att 'peka finger och skuldbelägga.' ]

Finns det något diplomatiskt sätt att sätta ord på problemet med ”rapporten” Svenskt Näringsliv skämmer ut sig med i media just nu, utan att det blir lika pinsamt som när äldre släktingar dricker sig fulla på midsommarkalaset medan barnen städar runt om dem? Jag tror inte det, så jag avstår från att försöka.

Dagens kultur

Jag är inte purung, jag har nått den ålder då jag uppskattar att sjunka ner i det som är välbekant, hemvant, stillsamt och inte kräver så mycket av mig.

Ibland.

Men jag är inte så gammal (det blir man kanske aldrig, det visar sig) att jag helt tappat min nyfiken och förmåga att förtjusas eller uppskatta det som är nytt, och skratta förtjust åt hur saker och ting plockas upp och återanvänds i nya sammanhang och nya former. Som den här, t ex, som en förtjusande ung människa visade via Facebook:

.

.

Hade jag bara hört låten hade jag nog inte lagt märke till den, den är för främmande för att fastna, men tillsammans med videon blir den plötsligt en helhet som gör mig bedårad; bildspråket, rytmen, dansen, attityden, leken med Belafontes (och Fleksnes) ikoniska lockrop och inte minst berättelsen.

Sj Sj gamle vän. Del VII

Att kontakledningar rivs ner kan bero på olika saker

förtäljer Daniel Vidlund, pressinformatör på Trafikverket enligt DN. Det har han säkert rätt i, men det händer så väldigt ofta och får så omfattande konsekvenser att det förvånar mig att Trafikverket tar så lätt på det.

Tåget är viktigt för landet, och för framtiden, men såväl tåg som räls sköts och hanteras som vore det de sista skävlande dagarna innan konkurs och nedläggning och det får hålla så länge det håller. Att ett tåg står stilla ett stort antal timmar i solskenet en sommardag innebär INTE i första hand att ett antal turister lite förargligt blir försenade till sitt semestermål. Det är mycket värre än så.

Dels innebär värmen och de ickefungerande toaletterna en konkret och mycket verklig hälsorisk för de ombordvarande passagerarna. I dessa ehec-tider , när hygien i samband med toalettbesök kan vara rent livsavgörande, finns ytterligare en aspekt i detta.

Dels är inte alla passagerar obekymrade semesterresenärer. Många människor jobbar även på sommaren, och timmavisa förseningar får konsekvenser för företag, myndigheter, enskilda näringsidkare och kollegor, utöver för den enskilde individen.

Dessutom bidrar varje försening till att ytterligare minska förtroendet för företagen. Det kostar en del att åka tåg, och ersättningssystemet vid förseningar tar inte i någon mån hänsyn till t ex förlorad arbetsinkomst, affärer som gått i stöpet för att någon inte kom fram som överenskommet, att någon missar sitt första barnbarns vigsel och kanske hela bröllopsfesten etc.

Visst är det så som Daniel Vidlund säger, det kan finnas många orsaker, men orsaken bristande underhåll behöver man inte vara tekniker för att kunna peka ut. Jag har en känsla av att de tilldelade 800 miljonerna bara är en droppe i havet av investeringsbehov, men järnvägen är så viktig för landet att den bör prioriteras.

Tänk er ett rikstäckande, modernt snabbtågsnät med låga priser, dubbla spår, stationer med dygnetruntservice och fräscha toaletter, stabilt nätverk, arbetsplatser vid varje sittplats, bistro inriktad på pendlares och affärsresenärers behov av att kunna äta antingen vid arbetsplatsen eller vid små bord utan att spilla sås på kläderna. Det skulle göra det möjligt att bo kvar t ex i Trollhättan trots att man jobbade i en annan del av landet.

Tänk er det, Trafikverk, SJ och Jernhus. Tänk vilken status ni skulle få!

Rebellstyrkorna samlas

Minns ni Darth Vader-reklamen från SuperBowl-finalen? Liten unge springer runt i Darth Vader-kostym och försöker lyfta dockor och få igång träningscyklar och annat spännande med Kraften, men först när pappa kommer hem i sin Nya Fina VW och ger lite hjälp diskret från köket lyckas det. Ah, bra, ni minns den.

Diskussionen fastnade lite på huruvida barnet är en gosse eller en tös, det hävdades först att det är såååå könsstereotypt med pojkar och bilar men faktum är att vi inte har en aning, det kan lika gärna vara en flicka under masken, om vi är jämställda nog att våga tänka den tanken.

Via bloggen Osunt blir jag uppmärksam på att Greenpeace berättar fortsättningen på historien. Rebellstyrkorna samlas:

.

<object style=”height: 390px; width: 640px”><param name=”movie” value=”http://www.youtube.com/v/9IjxWj7aaow?version=3″><param name=”allowFullScreen” value=”true”><param name=”allowScriptAccess” value=”always”></object>

.

Rebellmanifestet

Vårt hem – Jorden – är illa ute. VW motarbetar två mycket viktiga europeiska klimatlagar – minskningar av utsläppen och hårdare avgaskrav – som vi behöver om vi ska rädda vår planet från att gå samma öde till mötes som Alderaan (bye bye). Men vi är inte förlorade än. Vi känner att det finns godhet i Volkswagen.

Rebellerna gör allt för att få över Volkswagen från den mörka sidan och ge vår planet en chans.

Läs mer här.

Vegetarian till vardags

Tidigare i vår talade vi lite om det här med vad vi äter, och hur det påverkar världen. Minns ni? Vi vet ju, egentligen, allesammans att det här med köttindustrin och att äta stora portioner kött varje dag, det är ohållbart i längden. Vi vill inte alltid erkänna det, kött är ju faktiskt väldigt gott, men vi vet det.

Ni vet den här Ehec-smittan? Den som finns här i Sverige, kanske i livsmedel från Tyskland, kanske någon annanstans. Just det, gurka, groddar eller kanske sallad, den smittan ja. Den kommer från köttindustrin (jag tänker inte gå in närmare i detalj på var, men ungefär i svansregionen på djuret). Många djur på liten yta, slarvig hygien och illa städade djurstallar, mer behövs inte för att vi ska ha en epidemi. Bakterien har hittats i illa tillagade hamburgare, opastöriserad äppelcider, olika slags mejeriprodukter som yoghurt, mjölk och ost, enligt WHO, och så i grönsaker och frukt, som vi redan känner till via media. När det gäller frukt och grönsaker så kan bakterierna ha hamnat där vid gödsling eller vattning, t ex, de överlever månadsvis i såväl gödsel som gödselvatten och i vattenbehållare.

Jaha, men om den nu finns i grönsaker och frukt är det väl ingen bra idé att äta vegetariskt? Jo, och mer än så. Köttindustrin är destruktiv. Det handlar inte om att kossor är söta och har långa ögonfransar (fast det har de, och det är de) eller om att det är synd om grisar i gigantiska grisstallar (fast det är det), utan det handlar om att köttindustrin kostar många gånger mer än den smakar.

Prova, vetja. Det är enklare, och billigare, än man tror. Vegetariskt i veckorna, vad man vill på helgen, vardagsvegetarian.

Vad ska vi tillverka nu då?

I Expressen ger Ulf Nilsson än en gång sin syn på tillvaron. Jag vet inte hur många som delar hans tydligt uttalade tankar om att det var bättre förr, vi måste titta på hur vi gjorde då och göra likadant igen så kommer vi att komma tillbaka till det som var då. Den här gången skriver han om hur Sverige måste tillverka något, måste tillverka något, saker, måste sälja saker, det är där framtiden ligger:

Precis som Saab bilen en gång utvecklades ur Saab jetplanet måste vi utveckla nya produkter, nya metoder, nya strategier för att få världen att köpa svenskt [...] Den stora frågan i Sverige är - tack och lov – betydligt fredligare. Vad ska vi, svenskar och nysvenskar, försörja oss med? Vad ska vi tillverka? Vilka nya idéer har vi? Hur ska vi utbilda våra tekniker och ingenjörer så att de ligger på spets i världen?

Hur är en bra fråga i sammanhanget. Hur utbildas ingenjörer och tekniker i Kina eller i Indien idag? Ungefär så, ty det är mot dem svenska ingenjörer konkurrerar om jobben. Medlemmar av regeringens Teknikdelegation bekymrar sig också över det svenska utbildningsläget:

 Samhället står inför många utmaningar som kräver både allmänbildning, problemlösningsförmåga och ingenjörskompetens. Det blir inte bättre av att intresset för lärarutbildning inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen är katastrofalt lågt och att den svenska definitionen av behörig lärare är mer fokuserad på pedagogisk kompetens än på ämneskompetens. Hur duktig pedagog man än är blir det svårt att lära ut matematik om man inte kan matematik själv!

Och när man väl utbildat sig till svensk civilingenjör i en global värld ska man, som Fredrik Härén framhöll i ett föredrag redan på den tiden då Volvo och SAAB var amerikanska företag, konkurrera med ingenjörer som har läst samma läroböcker, hanterar samma datorer, har ett minst lika stort nätverk, kan fler språk och jobbar för lägre löner:

.

.

I dag berättar media att industriarbetarna i SAAB nog kommer att få sin lön den här månaden också. Det är ett tag sen de faktiskt hade något jobb att utföra, underleverantörerna har inte fått betalt och därför slutat leverera, Europeiska Investeringsbanken kommer inte att ställa upp med mer pengar i företaget förrän ekonomin stabiliserats. Trots ett rykte om att ett anonymt kinesiskt företag ska ha lagt ännu en order är det inte från bilförsäljning de utlovade lönepengarna kommer, utan SAAB har lyckats sälja en del av sitt fastighetsbestånd.

SAABs plågsamma dödskamp berör oss, som nation, djupare än andra företagsnedläggningar, trots att det rör färre arbetare än t ex nedskärningar inom den offentliga sektorn eller har mindre påverkan på samhället än det slarvigt skötta sjukförsäkringskaoset. Jag tror att det beror på SAAB symboliserar det trygga folkhemmet, det som byggde på stora tunga industriers omättliga behov av arbetskraft. SAAB drar med sig kulisserna i fallet, och bakom kulisserna finns något annat än det vi ser framför oss när vi tänker ”Sverige”, och det gör ont.

.

.

Det är inte bara Grekland som måste vänja sig vid tanken på en ny livsstil. Det gäller oss också. Nilsson har rätt i en sak: de ingenjörer som utbildas i Sverige måste vara i paritet med de indiska. Minst. Men inte för att tillverka souvenirer och små trevliga saker som vi kan sälja till omvärlden, utan för att vara en relevant del av den globala ekonomin.

En folkhögskollärares sommarlov V – med ett boktips

En av de böcker som kommer att läsas i mitt klassrum på Hvilan i höst är Coraline av Neil Gaiman och eftersom sommarlovet ännu bara tagit sin början vill jag passa på att rekommendera den inför hösten. Jag tror den passar bäst för inte så avancerade grupper som ändå vill läsa en riktig bok.

Historien är en spännande saga om flickan Coraline som flyttar till ett nytt, stort hus med sina föräldrar, som visserligen jobbar hemifrån men jobbar så mycket att de knappt har tid med henne. Lyckligtvis är Coraline en upptäckare, och ägnar dagarna åt att upptäcka trädgården, bekanta sig med grannarna och, en dag när regnet öser ner, våningen. Det är då hon hittar Dörren. Den leder synbarligen ingenstans, bakom den finns en röd tegelvägg och Coralines mamma förklarar att den ledde någonstans innan man delade upp huset i lägenheter. Men det är klart att den leder någonstans…

Från språkundervisningsperspektiv är det en lika fantastisk bok finner jag när jag börjat arbeta med att förbereda den – kapitlen låter sig utan större besvär delas in i kortare avsnitt där språkliga och grammatiska aspekterna låter sig belysas minst lika tydligt som i vilken lärobok man vill. Coralines utforskande öppnar upp det ena temat efter det andra i ordkunskap och svårighetsgraden i språket såväl som berättartekniskt stegras genom historien. En annan aspekt som man kan lyfta, om man vill, är att eftersom Gaiman är engelsman är det brittisk engelska som används i historien. Coraline bor t ex i en flat, snarare än i en apartment.

Som kronan på verket finns Coraline, givetvis, som ljudbok också, inläst av författaren själv.

Det övernaturliga klassamhället

Deepedition ställer den viktiga frågan:

Zombie, varulv eller vampyr – vilken samhällsklass är du?

Den fiktiva verkligheten i filmer och litteratur är mer än en spegel av vår verklighet – den speglar vår världsbild, vår syn på verkligheten, samhället och tillvaron. Inte hur det är, utan hur vi uppfattar att det är. Vampyrer, varulvar och zombies, trots att de inte finns i den konkreta världen, är så väl etablerade i vårt medvetna att vi genast identifierar grunddragen även i en sån skruvad variant som t ex Twilightsagan.

Läs hela Deepeditions välskrivna och kloka inlägg. Kanske finner du inte bara dig själv, utan också vilken slags varelse du verkligen har anledning att frukta.

Skollyftet Ed Camp

Vi har ibland pratat lite om det här med behovet av att lärare kompetensutvecklar sig, fortbildar sig, tar del av den modernaste forskningen, inom sitt ämnesområde såväl som inom pedagogik och skolutveckling, och vi har pratat lite då och då om vems ansvar det är att det faktiskt sker, kontinuerligt, och huruvida det är i sin ordning att använda förtroendetiden till detta eller om man istället bör kräva att arbetsgivaren avsätter speciell fortbildningstid.

Vi har väl inte alltid haft samma syn på saken, och diskussionerna i kommentarsfältet har ofta blivit långa. Detta är ett ämne som engagerar.

På blogget Skollyftet funderar Anna Kaya över om det inte vore en god idé att lärare träffas och kompetensutvecklar och fortbildar sig tillsammans. Inspirationen är fantastiska TED och minst lika fantastiska Ed Camp.

Läs vad hon har att säga om saken, detta kan bli något fantastiskt för skolsverige.