Trams?

The first time you do something it’s science. The second time it’s engineering. The third time it’s just being a technician. I’m a scientist – once I do something I want to do something else.

.

Om du vill veta hur framtiden kommer att se ut, fråga inte en vetenskapsman, fråga inte en tekniker, fråga inte en fysiker! Fråga ingen som skriver kod. Om du vill veta hur framtiden kommer att se ut, fråga en förskollärare. De vet.

Mats skrev om trams, apropå Emanuel Karlstens DN-artikel om trams, häromdagen, och en av de absolut mest seriösa tramsare jag känner till är astronomen Clifford Stoll.

Storsatsning på matte, jubel och fröjd?

Jag hade inte tänkt kommentera på den föreslagna satsningen på matematiklärare förrän vi faktiskt vet lite mer om den. Det känns meningslöst att jubla över en ny vinterrock om det visar sig bli mindre än en tumme kvar i slutänden.

I stället bara en stillsam reflektion över det faktum att förslaget imponerar internationellt, att döma av de reaktioner som nått mig. Det är svårt att med bibehållen värdighet och utan att låta alltför gnällig eller hagalen förklara att ja, jo, visst låter det fantastiskt, men… Ty internationellt har svensk skola fortfarande ett rätt gott rykte som en skola där alla, oavsett social bakgrund, har möjligheten att få en riktigt god utbildning. Och i många stycken är det ju så, i många aspekter är svensk skola helt ok, om än inte i alla.

Jag undrar om det är så att man funderade på hur skolan ser ut utåt när man la förslaget?

Christermagister och Johan Kant skriver också om förslaget.

Det här med att gå med vinst

Statliga jättar klarar inte vinstkraven, skriver DN.

Konsekvensen blir dels att många människors anställningstrygghet plötsligt inte längre är självklar. Det är inte alls bra. Somliga av dessa, ofta de mest drivna och duktigaste, får rätt som det är korn på en möjlighet någon annanstans och vips flyttar de iväg. Med sina familjer, med sitt kontaktnät och inte helt sällan med andra duktiga branschkollegor, och deras respektive. De tar också med sig de skatteintäkter de inneburit för kommunen, de tar med sig den del av dagligvaruhandeln de bidragit med när de handlat sin mjölk och sina morötter i den lokala butiken. De tar med sig skolpengen för sina barn, vårdcentralsbesöken och sina dagliga pendlingsresor med lokaltrafiken. De köper inte längre tågbiljetter till och från orten, och handlar därför inte heller en tidning att läsa på tåget och en kaffe att dricka medan de väntar på Pressbyrån på ortens station. De tar med sig sina bidrag till kulturutbudet på orten, de frekventerar inte längre idrottsklubbar och deras besök på det lokala biblioteket är ett minne blott. Och när de flyttar, med sina familjer, stiger ofta medelåldern på orten.

Brain drain är ett fenomen som slår hårt mot avflyttningsorten.

Begreppet ”att gå med vinst” har många bottnar när vi pratar om ”statliga jättar”. På ytan ligger avkastningen och glänser, den som nu inte lever upp till förväntningarna. Men om vi lyfter lite på avkastningen och tittar vad som finns där under så kan kostnaderna för ”att gå med vinst” bli digra.

Ett låta företag som SJ och trafikverket gå med viss förlust för att man väljer att på allvar satsa på underhåll och service kan bli ren vinst för såväl kommuner som stat. Människor är bekväma varelser, och många vill kunna bo kvar där de bor, eller hitta sig en idyll med trädgård och gott om plats även om de jobbar i en helt annan miljö. Man vill ha barnomsorg och skola som både är trygg, nära och av hög kvalitet. Man vill kunna handla på bekvämt avstånd och slippa balansera matvarukassarna på överfyllda, sönderfallande bussar. Man vill ha smidiga resor till jobbet, och man vill ha dem så frekventa att väntetiden blir minimal.

Hänger ni med i hur jag tänker? Väl utbyggda och fungerande snabbtåg skulle gett människor större frihet att välja bostadsort i större frihet än idag, det skulle gett möjlighet att pendla många mil i båda riktningar utan bilköer, och det skulle gett de orter som idag kan se fram emot avflyttning och stigande medelålder med alla de konsekvenser det innebär en helt annan framtidsutsikt, där de kunnat satsa på att göra sig till attraktiva idyller med utbildning, service och bekvämlighet och lockat till sig även de som gärna vill leva och bo på en liten lugn och stillsam ort trots att jobbet befinner sig i andra änden av tåglinjen.

Det vore väl inte så dumt?

.

Vad gör man med gröna tomater?

Jag fick en hel påse gröna tomater av min dottsing idag. Vad gör man då med sådana? Jo, till exempel såhär:

Ingredienser:

Gröna tomater

Majsmjöl

Salt

Peppar

Matolja (jag tycker om att använda olivolja, men det är en smaksak)

Skiva tomaterna i centimetertjocka skivor. Salta och peppra efter smak (jag tycker det är godast med generöst med grovmalen svartpeppar och lite örtsalt, men än en gång, det är en smaksak.)

Stek i matoljan i ungefär pannkakshet stekpanna tills de är gyllenbruna, 3-4 minuter sådär.

Ät till precis vilken rätt som helst, de verkar passa ihop med alla.

.

 

Isvatten

Här förleden skrev jag lite om Hans Roslings artikel om is. Karin Bojs skriver också om saken i DN:

Istäcket i norra ishavet har just nu den näst minsta utbredning som har observerats sedan satelliterna började mäta för över trettio år sedan. Nivån ligger mycket nära rekordåret 2007 och det är en helt öppen fråga – beroende på vädret de närmaste veckorna – om 2011 blir ett nytt rekordår [...]

Naturligtvis spelar naturliga variationer en viss roll. En ny studie av Jennifer Kay på USA:s nationella center för atmosfärforskning uppskattar att ungefär hälften av avsmältningen kan förklaras med naturliga variationer, såsom förändrade vindar. Resten beror på att jorden blir varmare.

Och den globala uppvärmningen beror i sin tur till stor del på att människor släpper ut så mycket koldioxid och andra växthusgaser. Det är nästan alla forskare, som faktiskt arbetar med frågan, överens om. Att många andra personer har invändningar av politiska eller ekonomiska skäl är en annan sak [...]

Klimatmodellerna kan bli ännu bättre i många detaljer, men huvudpoängen, att fossila bränslen påverkar klimatet, står på stadig grund.

För den som vill se istället för att läsa om visar och berättar fotografen James Balog om sitt arbete med att dokumentera vad som händer med glaciärisar:

.

Ville bara nämna det.

Klarögd

Watership Down dyker upp om och om igen i min tillvaro just nu. Minns ni historien om kaninerna som är tvungna att fly och hitta en ny boplats?

.

En spännande, sorglig saga och en metafor väl värd att återse (eller uppleva för första gången) om inte annat så för bildspråket och musiken.

En Kurt Russel ifrån

We’re just one Kurt Russel short of Escape from New York.

Så poetiskt beskrev någon på Twitter situationen i New York just nu. Butikerna är stängda, och på gatorna är det nästan bara polisbilar och Irene som rör sig. Jag gläds åt varje tweet, varje mejl, varje blogguppdate från vänner och bekanta, både för att de är livstecken och för att det är mindre nervöst att ha någon liten bild av vad som händer än att låta fantasin löpa fritt.

.

Det är svårt att föreställa sig gatorna i New York utan trafik, trottoarerna utan människor, butikerna och barerna stängda och igenbommade. Det är ännu svårare att föreställa sig att det är fullt möjligt att den amerikanske presidenten har rätt när han säger att detta är en historisk orkan, men att den inte är historisk för att den är unik, utan för att den är den första i sitt slag.

Vi lever i intressanta tider. Klimatmässigt också.

Sexiga lärare

Varför det är ett problem att skolan är osexig har vi pratat om tidigare, men nu gör metabolisterna mig via Twitter uppmärksam på att det tycks ljusna vid horisonten. SIFO har undersökt sexighetsgraden i olika yrken och kan ni tänka er, lärare glider in på en tredjeplats:

Männens topplista:

1. Läkare 20 %

2. Sjuksköterska 20 %

3. Lärare 17 %

[...]

Kvinnornas topplista:

1. Läkare 26 %

2. Kock 16 %

3. Lärare 13 %

…

Jag känner mig lite förbryllad, hur förvaltar vi detta? Kanske behöver buketten erbjudna fortbildningar utökas och bli lite brokigare.

.

och medan Irene drar fram pågår livet

Jag följer #hurricaneIrene i en kolumn närmast intill den kolumn där alla tweets från alla jag följer glider förbi. Jag tycker om perspektivet det ger – trots Irenes magnitud, där bara regnmassorna är nog för att ställa till det, där delar av New York evakueras och North Carolina hukar och allt tycks stanna upp inför den annalkande faran så pågår det som ibland kallas det lilla livet, vardagslivet, också världen över. Syskonbarn föds i indonesien, fantastiska bilder tas i Tokyo, i Ungern lagas det mat, , skämtsamheter studsar fram längs de gamla feniciska handelsrutterna och på Bahamas städar man upp efter den orkan som inte, sägs det, liknar något i mannaminne.

Livet pågår.

Detta vidvinkelperspektiv är en av de aspekter jag verkligen älskar med Twitter.

.

Irene

Irene blåser ner saker och omkull saker och orsakar översvämningar och elände där hon drar fram. Jag undrar om den här filuren passade på tillfället att se sig omkring, eller helt enkelt följde vinden och hamnade på en motorväg, kilometer från närmsta strand när Irene drog förbi Puerto Rico tidigt i morse:

Det sägs att hon lugnat sig något nu, men faran är inte över än.