Idol den 7 oktober

och plötsligt inser jag att jag faktiskt har två favoriter kvar i tävlingen. Två helt fantastiska unga kvinnor, med röster som gnistrar fyllda av färger och nyanser, röster som letar sig rakt ut igenom TV-rutan och in i mitt musikhjärta, som lockar mig att skratta och le och känna med sin sång.

I fredags var de båda två så vackra, var och en på sitt sätt, var och en på ett sätt vi inte sett dem innan och ändå helt och fullt sig själva. Och framförallt lyckades de båda två tillföra något ytterligare i den låt de valt.

Jag lyssnade på Amanda Fondells låt på Youtube under fredageftermiddagen, och tyckte uppriktigt talat att den var skittråkig. Jag är nog mycket för gammal för att förstå mig på den här sortens musik, och när det var hennes tur oroade jag mig för hur det skulle kännas. Helt i onödan, jag borde litat på hennes träffsäkra förmåga att inte bara välja låtar, utan också att framföra dem:

.

 

.

Den tråkiga, malande låten från Youtube-klippet fylls plötsligt med innehåll och livsglädje, och utropet This is What I’m Made of! säger mig i Amandas tolkning något. Jag imponeras.

Och så Molly Petterson Hammar. Jag har försökt intala mig själv att jag tyckt om henne så mycket för att hon påminner mig om en fantastisk ung kvinna i min närhet, men nu erkänner jag för mig själv att det är större och mer än så. Hon har en fantastisk röst, och ett fantastiskt sätt att använda den. Hennes låt förstod jag mig bättre på i orginaltappningen, och när jag såg hennes framförande av den kom ytterligare en dimension, en dimension av ren styrka och kraft, in i bilden.

.

.

Jag finner att jag nu uppnått en nivå där jag kan diskutera och prata om programmet med viss självklarhet, utan att vara tvungen att stanna upp och tänka efter först. Det är fortfarande svårt att komma ihåg namnet på en del av deltagarna, men det blir bättre, och när mer erfarna IDOL-tittare börjar göra jämförelser med tidigare säsonger blir det tydligt vilken rookie jag är. Jag har inte riktigt uppnått nivån där samtalet är helt avslappnat från min sida, jag har fortfarande en tendens att betrakta mig själv utifrån och nästan ta anteckningar om mitt eget deltagande i samtalet, och jag fascineras fortfarande över den sociala gemenskap som öppnade sig när jag började titta på programmet.

TV är spännande!

About these ads

5 thoughts on “Idol den 7 oktober

  1. Både min sambo och jag har absolut gehör och det är därför extra irriterande att höra hur mycket falsksång det förekommit långt upp i tävlingen. Ofta har den inte ens kommneterats utan hyllats!

    Jag håller med det du säger, men jag måste säga att för min del är det nu Molly som leder.

    Visst är det trevligt med samtalsämnen som blir nya för dagen!

    • Det är mycket givande med lättsamma samtalsämnen där man kravlöst kan mötas och faktiskt dela något, även om man inte känner varandra närmare.

  2. Jag tycker du är väldigt lovande! Det svåra är att slipa bort distansen och verkligen hänge sig vid tillkännagivandet av juryns resultat.

    Dessutom tycker jag det bör finnas en gräns för hur FÅ gånger en seriös rookie bör rösta!

    • Tack käre Vergilius! Jag jobbar på distansen, det är ett återkommande problem men jag tror jag får kläm på’t innan säsongen är över. Har faktiskt funderat över det där med antalet röstningar, om jag förstår dig rätt är det alltså comme il faut att rösta mer än en gång?

  3. Ping: IDOL-fredag « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s