Julklappar
27 januari, 2012 6 kommentarer
Jag fick ett presentkort på Akademibokhandeln i julklapp, så i dag har jag Akademibokhandlat. I kassen jag bar hem låg:
och nu står jag inför det ljuvliga valet: Vilken ska jag läsa först?
Jag är en liten tant på äventyr i en stor värld. Kan jag göra den lite bättre för någon, någonstans, någonsin så kommer jag att försöka. Kan jag ge någon verktyg för att göra världen bättre någonsin, någonstans så kommer jag att försöka.
6 svar till Julklappar
Vad tycker du om detta?
You're no different to me by Morrica is licensed under a Creative Commons Erkännande-DelaLika 3.0 Unported License.
Den enda av dem jag har läst är One Day, men jag tänker inte säga något om den innan du har läst den själv.
Shadow of the wind har jag förstås läst. Jag tyckte den var ett mästerverk hela första halvan. Men eftersmaken var inte alls lika bra och gav inte givit mersmak. Det ska bli intressant att höra ditt omdöme. Jag läser Jonathan Frantzén just nu (Strong Motion). Jag tycker boken är rätt seg, så jag varvar med Ayvinde Lindqvists Lilla Stjärna.
Oh, jag älskade den, det var så underbart skum. Jag tyckte mycket om the Angel’s Game också, ungefär lika skum den. Om One Day har jag hört mycket gott, och den har rätt storlek för fickan på min kappa så jag ser fram mot att läsa den som bussbok, och att ha Murakami som sällskap på tåget när jag åker upp till Falun på konferens om tre veckor.
Sounds like a plan.
Nog var den skum allt. Men jag har kanske någon latinsk blind fläck. Jag tycker inte alls om Saramago och delar inte den allmänna entusiasmen inför Don Quixote. Marquez gillar jag däremot. Och Allende.
Jag är oerhört förtjust i skumma berättelser, och älskar den magiska verkligheten. Allende lägger sig närmare verkligheten, medan Don Quixote glatt galopperar rakt ut i den magiska delen på sin gamla häst och lämnar verklighetsanknytningen långt bakom sig. Saramago är för kantig i sitt sätt att utforska det här gränslandet, jag är inte heller särskilt entusiastisk inför hans böcker, men Zafón – åh, det var omedelbar kärlek där!
Bra analys, Morrica. Nu var jag i och för sig helt lyrisk över Zafón under två tredjedelar av boken. Det var slutet jag inte tyckte om.
Prova hans the Angels Game, stämningen är snarlik men berättelsen går åt ett helt annat håll?