Vin och vatten

Det händer saker och ting i folkhögskolevärlden. Här i Skåne befinner vi oss mitt i projektet Folkhögskola 2.0, och som alla smått jättestora projekt är det ömsom vin och ömsom vatten. Det som uppskattas av en uppskattas inte av en annan, det som inspirerar en frustrerar en annan, ni vet hur det är.

Vattnet först, det livsviktiga, livgivande men inte alltid så himla roliga och mer vardagliga än festliga vattnet: Vi är många inblandade, på många olika, med visst eftertryck på just ordet olika, skolor där verksamheten pågår för full maskin. Det är svårare att hålla reda på alla trådar i en så komplex väv och har man aldrig gjort det innan missbedömer man ibland de marginaler som behövs, både i tid och rum, för att få ihop det. Att planeringen och informationen stundtals är en aning nyckfull, ibland rent av motsägelsefull skapar irritation och frustration. Planerna inför höstterminen börjar ta form nu ute på skolorna, vilket innebär att det är nu vi vill ha tidsplanen (tidsplanen, inte detaljplaneringen, men tisdplanen) för projektet också, i stort och smått, om vi ska kunna väga in den. Jag vet att november tycks vara långt borta, men i min och många andras planering är det alldeles om hörnet. Väger ni in detta i ert arbete, kära projektansvariga, så blir vi nog alla glada.

Och så vinet: Kan ni föreställa er hur fantastiskt härligt och grundligt betydelsefullt det är att ges möjlighet att träffas på det här viset, skolor emellan? Som jag sa nyss, full verksamhet pågår i alla folkhögskolor, vi är djupt begravda i vardagen och utrymmet för att träffas och utbyta erfarenheter är, som det ofta är, begränsat. I projektgrupperna möts vi, lärare från olika skolor, vi utbyter erfarenheter med varandra, vi ser varandras skolor och besöker varandras vardag. Vi vidgar våra horisonter och våra nätverk tillsammans, och plattformar för framtida samarbete och kunskapsutbyte etableras nästan i förbifarten. Det utvidgade lärarkollegiet, ni vet? Vi träffas i verkligheten, vi träffas på folkbildningsnätet, och vips hittar vi varandra på Twitter, Facebook och andra sociala media.

Ett djuprött årgångsvin som bäst avnjutes i sällskap och, om vi tar vara på det, räcker till alla och bara kommer att bli finare och smakrikare med åren.

.


Det är inte dumt alls.

Dagens låt

Jag har helt glömt vad det var jag hade tänkt skriva om. Men denna låt har spelat i mitt huvud hela dagen, och ordet verve dykt upp i alla möjliga sammanhang. Hade jag bara varit lite mer entusiastisk inför magiskt tänkande hade jag föreställt mig att det finns ett budskap, ett tecken eller en mening i detta.

Men det är ändå en bra låt, och ett bra ord.

.

multipen

Jag skrev häromåret en liten text om det här med betydelsen av pennor i klassrummet. Eftersom jag dels ville påminna lite om den tankegången, den kan vara värd att tänka över då och då, och dels ville bjuda på en vackert färgglad påskbild, se här hur det kan te sig när en multipen-studerande planerar sitt arbete:

Min lilla pennkruka ser rent blygsam ut där den står intill påsktuppen:

Gästbloggat på re:flexbloggen

Twitter är snabbt och enkelt, fyllt av möten, människor och möjligheter, och det har definitivt en plats i skolan i dag. Men det kan vara en god idé att läraren lägger en stund på att ta reda på vad h*n gör, hur saker fungerar, vilka möjligheter som finns innan h*n bestämmer sig för att använda Twitter i undervisningen. Så det pratar jag lite om i ett gästinlägg på Re:flexbloggen i dag.

#skolchatt

Kalendern slår än en gång torsdag, och klockan 20.00 i kväll är det, som traditioner bjuder, #skolchatt.

Denna vecka modererar @helvons chatten där vi kommer att prata om det ständigt aktuella ämnet klasstorlekar. Gör det någon skillnad hur stor klassen är? För eleverna? För lärarna? Är det olika i olika ämnen? Olika åldrar? Beror det på lokalen? Är det olika olika tider på dagen? Kan en klass vara för liten? Vad säger forskningen, egentligen, och vad säger erfarenheten?

Min egen erfarenhet är att det inte går att ge ett generellt svår på frågan – alltför många aspekter spelar in. Ämne, den genomsnittliga nivån på förkunskaper i gruppen, spridningen i förkunskaper, elevernas studieerfarenhet, studieteknik och förväntningar på både kurs, grupp och lärare, gruppens arbetssätt, individernas arbetssätt, rummet man befinner sig i, längden på kursen, hur ofta man träffas, hur långa lektionspassen är, vad som händer däremellan, vilken tid på dagen och vilken dag i veckan passen ligger. Ibland är en grupp på tio alldeles för stor, ibland är en grupp på 20 i minsta laget.

Vi ses i kväll, klockan 20.00!

EdCamp Öresund!

Vi har ägnat en stund i afton åt ett möte där vi gick igenom de sista detaljerna inför EdCamp Öresund. Ni vet, vem fixar whiteboardpennor, vem kokar kaffet, har någon frystejp eller behöver vi köpa etc. Det finns fortfarande ett litet antal platser kvar, och uppriktigt talat – detta är en kväll ni inte vill missa om ni alls har möjlighet att vara med!

Onsdag den 11 april klockan 17 – 20, ett hel kväll på Orkanen i Malmö, vigd åt att mötas, prata och diskutera, prata och diskutera och sen prata lite till om alla de där sakerna man gärna vill hinna prata om men så sällan riktigt hinner.

Jag rekommenderar för övrigt trivsam pubmiljö som mötesplats. Man blir både kreativ och konstruktiv på sådana platser.

(men trots att jag hade tre kameror med mig kom jag inte ihåg att ta en enda bild!)

the sun is shining

och jag försöker, det vill jag att ni ska veta, jag försöker aktivt ansluta mig till defaultläget ‘glädje’ över detta.

Det går sådär, kan man säga. Jag är och förblir en skuggvarelse.

Men jag gläds åt att så många gläds över ljuset och sånt.

Kanske kan jag få poäng för god vilja?

.

Jag önskar jag visste mer om kemi

ty om jag gjort det hade jag kanske förstått det han förklarar. Det är coolt att han använder en svart tavla, och det är hur coolt som helst med kritor i flera färger. Det är ännu coolare att han verkar prata om hur man inte bara kan producera el på ett miljövänligt sätt, utan hur man kan lagra den producerade elen på ett miljövänligt och långsiktigt hållbart sätt.

Tror jag. Jag tappar bort mig ungefär när han börjar rita elektroner som verkar hoppa iväg, eller möjligen emellan.

Kemi tycks mig vara ett annat namn för magi. I kemisalen händer fantastiska saker, och inte bara det: De som vistas där och rör sig hemvant mellan provrör och brännare, dragskåp och bägare med magiska, glimrande substanser i lär sig tolka och använda de hemliga formler som beskriver hur själva magin går till.

Jag litar på att här finns läsare som förstår vad han pratar om. Själv är jag stillsamt imponerad och glad åt att det finns människor som kan mer än jag.

Den framgångsrike

Det behövs alla sorter för att bygga en värld, och ytterligare några för att den skall utvecklas vidare från där den är i dag. Och det bör den, ty världen omkring förändras ständigt. Den värld som i går tycktes så välbyggd, genuin, pålitligt stabil och relevant är i dag ett par steg efter, och i morgon så klumpig, tungrodd och hopplöst bakom att de där ytterligare några sorterna inte längre kan växa i den utan lämnar den för bördigare marker.

Och det är ju lite synd, är det inte?

Det händer att den som var framgångsrik i går klarar att hantera skiftet och blir framgångsrik i dag också, men det är inte så vanligt. Oftare krävs en annan sort för att vara framgångsrik i en annan värld. Och inte sällan upplevs den andra sorten som både udda och konstig av den som inte riktigt vill att världen förändras, eftersom den var så bra som den var.

Hur var det nu Darwin sa?

It is not the strongest of the species that survive, nor the most intelligent, but the one most responsive to change.

(Det är inte den starkaste av en art som överlever, inte heller den intelligentaste, utan den som bäst drar nytta av förändringarna)

Det tycks ligga en hel del i det, gör det inte?

.