Bokslukarmyten

Jag är jättebekymrad över att barn inte längre hamnar i bokslukaråldern. Den vill man inte att någon ska missa

utbrister Monica Rosén, professor på institutionen för pedagogik vid Göteborgs universitet i DN. Hon är en av författarna till rapporten Läsarnas marknad, marknadens läsare en forskningsantologi kring undersökningar om läsförståelse. Där konstateras att svenska barn och ungdomar läser allt sämre. Och än en gång är de här elända datorerna en av de stora bovarna i dramat:

Ulf Fredriksson, docent vid institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet [...] ser framför allt tre förklaringar till att niorna läser allt sämre:

– Datoranvändandet tränger ut läsningen, men det hänger även samman med skolan, där skillnaderna har ökat kraftigt. Kommuner investerar olika mycket på utbildning, och möjligheten att välja skola har lett till att medvetna föräldrar plockar ut sina barn till vissa skolor [...]Dessutom präglas undervisningen i dag i hög grad av sådant som kallas ”självständigt arbete” eller ”beting”, där eleverna själva ska lösa en uppgift på en viss tid. Det gynnar inte de svagare eleverna.

Detta samtidigt som iPad-visionärer sprider sin entusiasm och skolor försiktigt börjar förhålla sig till det här nymodiga internettet.

Ja, jo, jag raljerar lite, det gör jag. Det här med läsandet är en betydelsefull aspekt, dagens samhälle bygger på skriven information och läskunnighet underlättar livet på många sätt, och inte bara det. Rosén igen:

Det är ett förvånande resultat som strider mot vår självbild, där läsande är en del av vår kultur

Detta med bokslukaråldern, den mytologiska fas många av oss minns från vår egen barndom när vi läste, läste, läste, gav oss hän och försvann in i böckernas magiska världar, svepte jorden runt, seglade på de sju haven, reste ut i rymden, mötte Aslan och Dumbledore. Den unnar vi barnen också, den är ju, som Rosén beskriver, en del av vår självbild. Den är en del av vår världsbild, den har gett oss perspektiv och vidgade horisonter, vi har genom den sett och upplevt saker vi aldrig skulle kunnat uppleva själva, vi har fått del av erfarenheter och lärdomar som gett oss möjligheter att hantera och förbereda oss för situationer vi hamnat i på ett sätt vi inte skulle kunnat göra utan dessa bokslukarår.

Men är det böckerna som gett oss detta? Eller är det berättelserna, som när vi var unga kom i form av böcker? Som när tidigare generationer var unga kom i form av sånger, myter, legender och folksagor, och som i dag också kommer i form av filmer, av spel, av ljudböcker och av elektroniska dokument av olika slag? Och som framgent kommer att komma i format vi knappt ens kan drömma om idag?

Jag tror det är berättelserna, och jag tror, som jag sagt tidigare, att det absolut är så att datorernas inträde på scenen förändrar läsförmågan. Men jag tror också att det kan vara så att vi behöver vara uppmärksamma på vad det är vi ser som problem så att vi inte rätt som det är försöker återskapa vår egen ungdom istället för att hantera dagens situation.

 

About these ads

16 thoughts on “Bokslukarmyten

  1. Varje tid har en överdriven tilltro till sin egen tids vikt. De kan vi se i historiens annaler Innovationer möts med en blandning av misstro och entusiasm och det är väl naturligt. Möjligheter och risker inför framtiden debatteras och varningsskrin upphävs. Jag tror vi hör ett nu.
    Läsning tar nya former men förmågan att se hela ord och ordserier kommer minsann inte att försvinna på grund av datorerna. Språket kommer förmodligen att bli mer precist och direkt.
    Språk har sina egna vägar att färdas och bistås av det talade ordet, de berättelser, som Morrica nämner, som kommer att fortsätta att flöda på samma sätt som förut.

    Inget skäl till oro.

  2. Du talar mycket klokt. Många har talat om TV-spelen som fantasidödande. För mig så blev de fröna där jag sedan spann vidare-jag skrev t.o.m en fauna om de olika varelserna i Super mario-spelen. Har också läst någon som jämförde Zelda-spelen med legenden om Kung Arthur.

    Jag hade en lärare i svenska som inte var någon lysande lärare, men hon gjorde en sak som jag alltid kommer att respektera henne för-hon lät oss tre unga svenska författare. Intet ont om klassikerna men jag tror att de skulle kunna blandas med nutiden på mer kreativa sätt än idag. Kanske sammanbinda den unde werthers lidande med emo-kulturen.

    • Klassikerna kategoriseras ju ofta som klassiker av två orsaker -antingen för att de är verk som refereras och alluderas till om och om och om igen, i litteratur, i media, i drama etc. Att känna till och så småningom ta del av dessa ger en fördjupad förståelse av nyare uttryck. Sen finns det en annan sort, de verk som räknas som högkultur och finkultur och lyfts fram som exempel på dessa. De som ingår i den första gruppen består ofta medan verken i den andra skiftar efter mode

        • Och hade din samtalspartner en hygglig uppfattning om verket fick h*n med detta en fördjupad och förtydligad bild av hur du såg på den aspekt ni diskuterade. En tydlig illustration av nyttan med bildning =)

  3. Jag ser inte alls lika avslappnat på den minskande läsförmågan och förståelsen. Utan det är man handikappad på många olika sätt i livet. Utan det är vägarna till högre studier och skolframgångar stängda. Eleverna förstår i allmänhet det här. De förstår att det är viktigt att kunna läsa. De förstår alldeles för sällan att det kan vara roligt att läsa och utan lust kommer man inte långt i något ämne. Att väcka elevernas läslust ser jag därför som det absolut viktigaste läraruppdraget.

    • Minskande läsförmåga och förståelse är ett stort problem, och inte bara för eleverna som individer utan för oss alla som samhälle, som arbetsmarknad och som del i ett globalt samspel. Det är många skolor som skulle behöva lägga mer krut på att utveckla elevernas litteracitet och förmåga att ta in och bearbeta textinformation. Det gäller skönlitterär text i lika hög grad som faktatexter, texter i media, instruktioner mm.

      Min poäng är bland annat att datorerna är inte boven i dramat. Att läsa från en skärm är en annorlunda upplevelse än att läsa från papper, och att stryka under, highlighta och göra anteckningar medan man läser är också en annorlunda upplevelse på skärm och på papper. I dagens samhälle behöver man behärska båda dessa aspekter. I morgondagens samhälle kommer där att finnas ytterligare aspekter att behärska.

      Läsförmågan behöver förändras för att personen skall kunna hantera dessa behov, och i denna förändring är vi inte betjänta av nostagliskt romantiserande av egna barndomsminnen. Unga människor i gränslandet mellan barn och ungdom, då bokslukaråldern ofta slår till, slukar inte böcker för att bli drivna läsare, de slukar böcker för upplevelsen boken ger, för tankeflykten, för äventyren, för berättelsen. Läsförmågan är en biprodukt. Om unga människor hittar fler vägar att fylla detta behov är det upp till skolan att hitta fler vägar för biprodukten läsförmåga att förfinas. Att väcka läslusten är en väg, och en viktig väg, men jag tror också skolan behöver förhålla sig till det faktum att färre elever kommer att ge sig hän till just denna lust med samma entusiasm som vi gjorde, vi som växte upp i en värld med mer begränsat utbud.

  4. Tack Morrica, då förstår jag bättre. Men den som tror sig ha upplevt Harry Potter efter att ha sett filmerna misstar sig. Man får satsa mer när man läser än när man tittar på en film, men utdelningen är stor.

    • Man har upplevt Harry Potter om man ser filmerna, men vi behöver vara tydliga med att man har upplevt en helt annan, enklare (i betydelsen ytligare och mindre komplex), berättelse om Harry Potter än den berättelse man upplever när man läser böckerna. Det ena utesluter inte det andra, snarare kompletterar de varandra.

  5. Jag rekommenderar alltid att se filmen först och läs boken sedan. Då brukar de komplettera och ge varandra saker. Så lätt att bli besviken omvänt.

    Låt oss heller inte förglömma att filmer kan ge nya läsupplevelser. Jag hade mycket lättare att ta till mig ”Sagan om Ringen”-triologin när jag hade ramhandlingen i ryggen via filmerna. Ska nu, tack vare tv-serien, ta mig an George R.R Martins Game of thrones.

    • Det är inte sällan så att man upplever historien som tunnare och fattigare om man läst boken först och sen ser filmen, men det är individuellt. Det finns de som hellre gör tvärtom, och de som föredrar en strikt ‘antingen det ena eller det andra’-hållning.

      Flexibilitet kan vara ett nyckelord här som i så många andra sammanhang.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s