#skolchatt

Svallvågorna från förra veckans #skolchatt om sociala media i skolan slår fortfarande mot cyberias stränder, i bloggar och i just sociala media fortsätter diskussionerna. Jag gläds extra mycket åt att se hur elevperspektivet börjar skymta fram och reflekteras över, jag har saknat det.

Det är torsdag igen, och denna vecka pratar vi om skolstress, från lärarperspektiv och från elevperspektiv, från skolledningsperspektiv och från alla andra perspektiv som kan komma upp. Skolstress kan se så olika ut, och det som upplevs som en vårbris för en känns som en naturkatastrof för en annan, det som är hur enkelt som helst för någon skapar ångest hos någon annan. Om vi hinner innan timmen är över kommer vi också att fundera tillsammans över vad vi kan göra för att i möjligaste mån undvika att stressa upp varandra.

20.00 torsdag kväll på Twitter. Vi ses!

.

About these ads

4 reaktioner på “#skolchatt

  1. Jag har inget twitterkonto och förstår inte helt hur jag på ett smidigt sätt ska följa chatten, men jag har en tanke om skolstressen som kanske någon här kan hjälpa mig att reda ut eller ge mig några synpunkter på.

    Det jag främst frågar mig är om det verkligen är stressen i skolan som ökat, som gör att elever idag upplever t.ex läxor som mer stressande än för ett par decennier sedan. Jag var åtta år 1992 och var inte så flitig med läxorna, men jag minns att den miljö där jag som omväxling gjorde dem var betydligt lugnare än den miljö åttaåringar idag befinner sig. Vårt fritids låg i en femrumslägenhet nära skolan, vi som gick där var tillräckligt få för att rymmas i köket i den här lägenheten. Två eller tre ”fritidsfröknar” var på plats och det gick att få hjälp med läxorna där.

    Hemma hos folk var det ofta ganska tyst, det fanns inte särskilt många TV-program eller andra distraktionsmoment.

    Överhuvudtaget fanns det inte så värst mycket att göra på fritiden. Få hade mer än en fritidsaktivitet som sport eller musik. Köpcentrum åkte man till några få gånger om året och jag var ett undantag med två heltidsarbetande föräldrar.

    Jag menar inte att allt var bättre då, men den värld barn befann sig i var tystare och lugnare, tråkigare. Jag och mina jämnåriga gnällde oftare över att vi inte hade något att göra än över att vi inte hann med. Vi hade troligtvis inte mindre skolarbete, men vi hade mindre annat.

    Skolan kan rimligtvis inte förändra elevernas fritidsmiljö, men kanske borde de bli bättre på att se att de barn som är elever idag inte har samma förutsättningar som för ett par decennier sedan och utnyttja de nya förutsättningarna på ett mer genomtänkt sätt. T.ex. så är det kanske inte rimligt att anta att en läxa kan göras i lugn och ro utan ge läxor som snarare kräver liv och rörelse. Eller ge tystnad i läxa. ” Stäng av alla ljud, telefoner och datorer i en halvtimme, fundera över *det här* och skriv eller diktera sedan ett stycke om det.” Vissa har såklart inte ens möjlighet till det, men då kan föreslå platser som är lugna.

    Skolan borde arbeta för att ge eleverna verktyg för stresshantering och avkoppling, aktiv vila.

    • Det är viktigt det du säger – de barn som är dagens elever lever i en verklighet som skiljer sig radikalt från den verklighet vi som är vuxna i dag levde i när vi var barn och elever. Många har alltför mycket av det mesta, och många har alltför lite av samma sak.

      Det måste vi förhålla oss till, vi som är vuxna och ansvariga för hur skolans arbete struktureras och genomförs.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s