Till den som känner sig träffad

.

Som jag nämnt, maj månad är en månad då väldigt mycket energi går till väldigt mycket. Ibland går onödigt mycket energi åt saker som borde kunna kosta mindre, och resultatet blir en överbelastning i systemet.

Ibland blir man då en Hufflepuff, ibland händer annat. Finns en ängel som slår sina vingar omkring en och liksom lite vänligt föser en i rätt riktning gör det perioder som dessa oändligt mycket mindre komplicerade, har jag funnit.

Då spelar man lite Judas Priest för den ängeln, för att säga tack för att du finns. Och så hoppas man ängeln tar åt sig.

Nu – med ljud

Jag har pratat med Mathias Anbäckenfolkbildningsnätet om det här med nätet, med sociala media, nätverktyg, nya och gamla och är det möjligen så att det är stressande att hålla sig uppdaterad med det nya som kommer, och var går gränsen mellan privat och personligt? Vi satt på ett kafé, det hörs i bakgrunden. Och jag försökte prata långsamt och tydligt – det gick sådär, kan man väl säga. Ibland gick det riktigt bra, andra gånger… Nåväl. Men Mathias är en klok och strukturerad man så det går att hänga med i resonemangen ändå.

#skiften och #skolchatt

Vi var på skiftesföreläsning på Orkanen i afton, på samma ämne som förra veckans #skolchatt om kunskapsklyftorna i svensk skola. Twitterflödet från kvällen finns här, under tagen #skiften. Det är mest jag och Mats som pratar men jag hoppas att till hösten kommer vi vara fler röster som deltar i flödena.

Begreppet litteracitet pratades omkring, varv på varv på varv, det lyftes synonymer, liknelser, det beskrevs och illustrerades, men begreppet som sådant tycktes förbryllande obekant. Jag vill på detta sätt diskret påtala det faktum att begreppet finns, är etablerat internationellt och är tillgängligt för var och en att använda.

Jag vill också passa på att nämna det faktum att jodå, det här med hur graden av nöjdhet påverkas av ett aktivt val faktiskt också är beforskat, och det har påvisats att vi tenderar att vara mer nöjda med det vi faktiskt valt än det vi tilldelats. Det innebär att det faktum att föräldrar som gjort ett aktivt skolval till sina barn faktiskt är nöjdare med sina barns skola inte med automatik innebär något annat än att de är nöjdare för att de gjort ett aktivt val. Det behöver inte säga något alls om skolorna som sådana.

Kan också vara bra att ha i minnet när man diskuterar skolval.

Skiftesföreläsningarna är slut för det här året, men jag hoppas vi ses igen i höst?

Varför folkhögskola?

Jag får den frågan ibland – varför jobbar du för folkhögskolan?

Svaret är helt enkelt: för att jag är övertygad om att kunskap och utbildning är det som kommer att avgöra hur framtiden ser ut. Och för att jag anser att alla förtjänar en chans till. Alla förtjänar en möjlighet att omdefiniera sig, att erövra de kunskaper man av olika anledningar inte haft möjlighet att erövra tidigare i livet. Att formalisera de kunskaper man har men inte har de i dagens samhälle så viktiga papperen på.

Även om man råkat bli vuxen på vägen

Det finns många olika former av vuxenutbildning, och det finns många olika folkhögskolor, av många olika modeller och med många olika förutsättningar, och trots att det finns utrymme för förbättringar inom systemet (inom vilket system gör det inte det?) så är det, såvitt jag kan se, ett system som faktiskt innehåller förutsättningen för just den där andra chansen för så många.

Därför folkhögskola. För att fler ska få möjlighet att ta den där andra chansen.

Fama volat

När Dante beger sig ner i helvetet gör han det inte ensam. Den romerske poeten Vergilius guidar honom, pekar ut saker Dante annars kunde missat i den skrämmande, förvridna värld de rör sig igenom och visar också vägen genom helvetet och den renande skärselden innan han lämnar honom vid inträdet till himmelriket (dit Vergilius inte har tillträde) Utan Vergilius hade vi fått en helt annan bild av helvetet, en bild där mycket verkat obegripligt, bestraffningar omväxlande löjligt poänglösa och orimligt stränga och kretsarna flutit ihop till ett enda kaos inför Dantes oskuldsfulla sinne.Vergilius förklaringar ger oss en inblick bakom kulisserna, vi får veta en del om tankegångarna bakom det som händer och därmed tar berättelsen steget från uppfostrande skräckskildring till allergori, en liknelse, en metafor som beskriver aspekter av vår egen verklighet.

Vergilius är också den som anges som upphovsman till citatet i rubriken – Fama volat, ryktet flyger – kloka ord som det ofta lönar sig att ha i bakhuvudet.

.

Tändaren

Tänk om grälet i själva verket handlade om grundläggande saker och var betydligt mer ödesmättat än jag hade förstått. Kanske var det början på något större och omvälvande. Kanske var det en ingång och i dess förlängning fanns Kumikos alldeles egna värld, en värld helt okänd för mig. Jag föreställde mig den som ett stort, mörkt rum. Jag befann mig i detta rum och höll i en liten tändare. Det enda jag kunde se med hjälp av tändaren var ett ynka litet hörn.

Som jag nämnde häromdagen har jag äntligen börjat läsa Murakamis Fågeln som vrider upp världen, och vips, redan på sidan 44, snubblar jag över passagen jag citerar här. Vi har, bland annat hos Mats, pratat lite om vad vi egentligen vet om människor vi upplever oss känna mer eller mindre väl. Murakamis liknelse med det mörka rummet och tändaren ger en annan vinkel än det lite kliniska Johari fönster. Även om vi med en mycket liten tändare kan vi, om vi får tillräckligt mycket tid på oss, utforska det mörka rummet bit för bit. Vi kan belysa hörn efter hörn, våga oss ut i mitten av rummet och se vad som finns där, och rent av få en känsla av att vi har en uppfattning av helheten.

Ändå har vi ingen aning om vad som faktiskt rör sig utanför vårt lilla upplysta område. Vi måste återvända till hörn vi redan utforskat för att veta om de förblivit som de var när vi besökte dem, vi kommer att finna att saker förändrats, försvunnit, tillkommit, och vi kommer aldrig att lyckas belysa varenda liten del av det mörka rummet. Dels för att det är lätt att tappa orienteringen lite i mörker, dels för att vi faktiskt inte vet hur stort det är, hur högt det är i tak, om något gömmer sig däruppe, om här finns dörrar in till ytterligare hemliga rum vi inte vet om etc.

Men med vår lilla tändare kan vi få syn på mycket privata saker, och hur vi behandlar dessa privata saker är rätt avgörande för hur relationen till personen vars hemliga rum vi utforskar utvecklar sig.

Don’t Panic!

Det är den 25 maj i dag, den internationella handduksdagen. Betydelsen av en handduk kan inte underskattas, och i the Hitchhiker’s Guide to the Galaxy lär vi oss följande:

A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitchhiker can have. Partly it has great practical value. You can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapours; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a miniraft down the slow heavy River Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (such a mind-bogglingly stupid animal, it assumes that if you can’t see it, it can’t see you); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

Happy Towel Day!

Cirklat färdigt

Jag lovade, tycker jag mig minnas, ett par ord när jag läst ut Cirkeln. Det gick raskt, det är en enkel, snabbt berättad historia som håller sig till ett spår, lite spännande om än tämligen platt, bitvis väldigt förutsägbar och aningen överberättad.

Jag tror att jag skulle uppskattat den i hög grad när jag var i de tidiga tonåren. Boken ger spännande inblickar i vad det kan innebära att gå på gymnasiet, den väjer inte för aspekter som droger, alkohol och sex men tar också upp ämnen som mobbning, utanförskap, att passa in, och hur ens bild av en människa ändras när man lär känna denna.

I dag hamnar den, hoppas jag, i en annan bokhylla än min, och hittar förhoppningsvis nya läsarögon som uppskattar den.