DN skriver om de sexuella övergrepp som är vardagsmat i svenska skolor:
Katja Gillander Gådin, docent i Folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet, har undersökt sextrakasserier under 15 års tid. Hon menar att sexuella trakasserier till skillnad från mobbning är ett osynliggjort område. Gränserna för vad som är okej har flyttats fram och trakasserierna har blivit vardag för såväl elever som skolpersonal.
Både pojkar och flickor drabbas. Katja Gillander Gådin visar i en kommande artikel i den välrenommerade vetenskapliga tidskriften Journal of Interpersonal Violence, att de sexuella trakasserierna går allt längre ned i åldrarna. Men elever i årskurserna 1–6 har svårt att bli tagna på allvar av vuxna och undviker därför att lyfta problemen, visar hennes djupintervjuer.
Allvarligt talat, det här är inte acceptabelt på någon nivå! Jag skäms, som vuxen och som lärare, när jag läser om lärare som viftar undan övergrepp med formuleringar som ”pojkarna ju bara är kära i flickorna”. Jag skäms över att ett skolväsende som å ena sidan gärna pratar stora ord om hur viktigt det är med trygghet i skolsituationen och rent av utan att blinka lyfter trivseln som viktigare än kunskapstillväxten å andra sidan väljer att blunda och bortse från de vuxnas ansvar att upprätta och vidmakthålla gränser för vad som är acceptabla ingrepp i andra människors integritet.
Hamid Pourassad och Matilda Hellström bekräftar bilden. De går andra året i gymnasiet och sitter i styrelsen för Svea, Sveriges elevråd, som arbetar centralt för att stärka elevråden på skolorna och kämpar mot sexuella trakasserier.
– Skällsord som äckliga hora och fitta har blivit accepterade. Det känns ofta som om skolan står utanför samhällets normala regler, säger Matilda Hellström.
Heja elevråden, ert arbete är oerhört värdefullt, utan er vet jag inte hur det skulle se ut! Men vuxna människor i skolor runt om i landet, det här är inte acceptabelt. Hur tänker ni? Skulle ni finna er i att någon tog sig friheten att klämma er på brösten? Skulle ni finna er i att någon körde upp en linjal mellan benen på er?
Jag finner mig inte i sånt, och jag finner det fullständigt orimligt att någon annan skall behöva göra det.
Barn och ungdomar som tillbringar dagarna i ständig rädsla för att få sin integritet kränkt kan inte samtidigt förväntas utveckla sin kunskap. Att vuxna i skolan tar tillbaka initivativet, tar kommandot, upprättar och vidmakthåller de gränser som gäller borde gjorts för länge sedan. Det har fått gå långt, och kommer att kosta blod, svett och tårar att få ordning på. Det kommer att ta tid, och det kommer att kräva samarbete över hela linjen, men det finns ingen annan väg att gå.
You're no different to me 
Det bästa vore att ha könsuppdelad skola. Pojkar för sig och flickor för sig. Pojkarna skulle koncentrera sig på skolarbetet istället för på hur de ska bära sig åt för att få lägra flickorna, och flickorna skulle få vara i fred. Bara fördelar.
Vilken oerhört naiv inställning! Tror du verkligen det handlar enbart om primitiv könsdrift? Jisses!
Hur ska könen lära sig att umgås och förstå varandra om de aldrig träffas? Nej, jag tror att könsåtskilda skolor är lika smart som att sätta upp nya tapeter i Borgholms slottsruin. En del av lösningen vore nog att se på skolan som vilken arbetsplats som helst. Det kan ge nya friska perspektiv, och i sådan mylla kan nya goda frön sås.
Skolan är en arbetsplats, vilken som helst. Samma lagar gäller där som överallt annars, skolan är en del av samhället. Men du har så rätt, skolan behandlas som och agerar som vore den ett undantag, ett slags Skansen där eleverna är djuren i burarna. Inte ett dugg charmigt.
Så sant. Tror att det handlar om synen på barn som någon annan art. Minns själv att jag tyckte det var jobbigt när jag var liten, att bli behandlad som någon slags mindre vetande varelser.
Det du pekar ut har enorm betydelse!
Jag tycker verkligen att det är upprörande att skolan och vuxenvärlden tillåter sådant. Alla människor har rätt till sin egen kropp, sin egen sexualitet och att själv få dra gränserna kring dem. När det gäller barn och unga måste vuxenvärlden vara med i den gränsdragningen så att barnen lär sig att både respektera andras gränser och att hitta sina egna. Barn kan och ska inte straffas för överträdelser som vuxna, men man måste skilja på vad som är otillåtet (ibland olagligt) och vad som är straffbart.
Även på gymnasiet måste vuxna finnas tillgängliga och reagera när ord som fitta och hora används om elever.
Skolan måste erkänna problemet. Man får faktiskt inte tafsa för att man är kär eller nyfiken, precis som man inte får slå för att man är arg. Det är skolans plikt att lära barnen hur man hanterar känslor och relationer i samhället. Det är inte att trycka ner ungdomars sexualitet, det är att främja den.
Exakt, precis, mycket tydligt och pedagogiskt. Jag kan bara stämma in!
Tack för ett viktigt inlägg, Morrica. Det här handlar om en enda sak. Vuxen flathet och vuxen brist på ansvarstagande och tydlighet. Gränser. Hallå!
Mer komplicerat än så är det inte. Och detta är faktiskt inget som varken politiker eller samhället kan lastas för, utan detta är de vuxna själva på skolorna som måste ta ansvaret för. Man kan kräva, och förmodligen behöva, hjälp utifrån, men ansvaret ligger faktiskt på de vuxna i skolan.
Pingback: En skolas varumärke « You're no different to me