Vad skriver du i dag?

Skriv

Vad som än händer: Skriv!
Om orden lämnar dig
som flyttfåglar på väg mot ett annat land
Skriv!
Skriv om orden som lämnar dig!

Om orden fattar eld
Skriv med det brinnande språket!
Om mörkret rusar in i din kropp
Skriv om ljuset som väntar därute!

Tiden är sekundsnabb
i gräset som växer om natten
Också detta ögonblick
bär på sina fjärilsvingar
historiens oändliga tyngd
och din egen

Skriv!

Peter Curmans dikt sätter ord på det jag vill säga i kväll. Skriv – skriv ner dagens tankar. I morgon är de glömda, men papperet minns. Tankar på pränt ger oss ett annat perspektiv på det tänkta, ger oss möjlighet att upptäcka mönster, tankeloopar, tankehopp som annars går oss förbi, i våra egna huvuden.

Skriv.

Om att ta ut glädjen i förväg

Jag gör det. Det är en av de här vanorna det har tagit mig många år att återerövra, och jag värnar den.

Ja, visst är det så att jag ibland blir rysligt besviken när det visar sig att det jag glatt mig åt inte alls blir av. Statistiskt händer det sannolikt ungefär fem gånger så många gånger som att det faktiskt blir av. Och åtta av tio gånger som det faktiskt blir av blir det inte i närheten av så fantastiskt som jag tänker mig innan.

Så visst blir jag besviken.

Men innan jag blir besviken så får jag glädjen. Varenda gång. Oavsett om det blir av eller inte, om det blir fantastiskt eller inte, så får jag glädjen innan. Jag får pirret, jublet, lyckan det innebär att se fram mot något, att glädja sig åt något.

Kraschlandar gör jag ändå, oavsett om jag tog ut glädjen i förväg eller inte. Ledsen blir jag ändå när jag går in i något med entusiasm och glädje och upptäcker att övriga känner sig ditkommenderade och inte vill. Krossad känner jag mig ändå när jag får veta att det inte alls är så att jag faktiskt sågs som lämpligast. Besviken går jag ändå hem efteråt när det där fantastiska inte alls blev mer än en lång och tråkig kväll utan vare sig nätverkande eller intressanta möten.

Så är det här i livet. För oss alla, titt och tätt. Men för mig är det därutöver så att oavsett om jag får glädja mig åt att det blev av, så vet jag att jag garanterat får vara glad minst en stund, eftersom jag tog ut glädje i förväg.

Värt det!

Konferenser

Ni vet hur det är, inte sant? Somliga konferenser är oerhört givande, massor med intressanta möten, inspiration, information, nätverkande, välplanerade med tillräckliga pauser för att de där informella samtalen också skall hinnas med. Andra är rent tidsödande, även om där kan finnas värdefulla skärvor så är de rent slöseri med tid, och lämnar närmast en fadd smak efter sig.

Ett gott sätt att bli av med den fadda smaken är att avrunda dagen med en stunds häng på ett trivsamt ställe, där stolarna är bekväma, personalen genuint trevlig och sällskapet förtjusande.

Metoden rekommenderas.

Morricas udda vanor

Inte min, men inte helt olik den jag använder i vardagslag. Det händer att människor som aldrig stött på en tidigare fundersamt vänder och vrider på den, funderar över vad det är och vilket syfte den kan tänkas fylla. Flickvän har hittills provat en enda gång, ännu så länge smått skeptisk men vissa smaker tarvar inkörningssträcka. 

Temat för dagen

Det tycks som ett genomgående tema denna fredag blir manifestationer av heder. Vi börjar med Othello, där heder utmanas högt och lågt, passion och kärlek kolliderar och bara Othello själv tycks stabil som urberg bland hetsporrars tävlan om gunst och status. Men inte ens han lyckas behålla huvudet, och Iagos viskande driver berättelsen obönhörligen mot tragedi.

Vi fortsätter med American Gods där effekterna av Odens uppfattning om vad heder för en asahövding ger utrymme för påverkar alla, trots att han tycks befinna sig i skuggan.

I aftonens rollspel driver min karaktärs uppfattning om vad som är hederligt och rätt henne till att ibland tyst hålla sig i bakgrunden, iaktta, notera och ständigt dokumentera, ibland till att gå rakt emot stormen som vore den en mild vårbris. Den ger henne lika delar dyrbara allierade och mäktiga motståndare, inte sällan i samma person. Den leder henne till att byta ut, lägga till och då och då rent av avlägsna en spelbricka eller två. Hon kompromissar med mycket, men inte sin heder.

Däremellan ägnar jag en del tid ät det folkhögskoleliga kulkulturuppdraget när jag undersöker möjligheterna att med en grupp kursdeltagare besöka Malmö Opera och deras uppsättning av Doktor Zjivago. Såväl doktorn som författarens sätt att ge uttryck för sin heder är värda att reflektera över.

Interstellarlove

I lördags kysstes två av mina favoritkaraktärer i Doctor Who. De har varit gifta länge, så inte ens i ett program där gifta par placeras i våningssängar borde det uppfattas som särskilt kontroversiellt, men si det väckte enorm uppmärksamhet. Inte främst för att den ena är silurian och den andra människa, utan för att de båda är kvinnor.

En gång till.

Två kvinnor gifta med varandra kysser varandra, och det väcker mer upprördhet än död och lidande.

Proportioner, någon?

Vad läser ni denna vecka?

Det regnar en del i Skåne just nu, och som så ofta sker – när det blir för mycket av något är det inte lika roligt längre. 

Så denna dag ägnar jag åt en litterär skildring av väderkaos där bara vänskap, generositet och omtanke förhindrar den totala katastrofen. 

Vad läser ni denna regniga dag?