Arkiv

Mördande reklam

Närodlat. Visst låter det fint. Genuint, liksom, tryggt, pålitligt ger det oss bilden av en omsorgsfull bonde som odlar sin nedärvda mark, skördar stora, saftiga grödor och kör sin skörd till marknaden. Precis sånt som vi vill ha, så som vi vill ha det. Svenskt.

Låter det som. Men i själva verket ser verkligheten inte alls alltid så idylliskt Bullerbyhemtrevlig ut.

Jag serverades en gång quornfiléer under etiketten närodlat. Tydligen är begreppet elastiskt nog att räcka minst till England.

Ty det är vad närodlat, närproducerat, lokalproducerat etc betyder. Att försäljaren vill att konsumenten skall få en känsla av tillhörighet, ja rent av familjärt, låta denna känsla styra och välja att handla produkten, just denna, närproducerade produkten i stället för den där ekologiska fairtradeprodukten från t ex Bolivia. Och det är vad LRF, lobbyorganisationen för den svenska lantbruksindustrin, vill att konsumenten skall göra, låta känslorna styra, eftersom det gynnar LRFs medlemmar.

Närodlat är helt enkelt en lyckad slogad, lanserad vid precis rätt tidpunkt.

Lyckad, men tom. Till intet förpliktigande.

De varor som presenteras för dig som konsument under etiketten närodlade är förmodligen odlade någonstans i Sverige. Oftast. Men hur, det säger etiketten inget alls om. Är de biodymaniska, ekologiska eller gödslade med självlysande kemikalier? Det får du ingen information om. Bara en luddig, mysig känsla i magtrakten.

Sådär som en lyckad marknadsföringskampanj vill att du ska känna dig.

I en slagdänga från den tid när slagdängor helt utan ironi benämndes slagdängor sjunger Ulf Peder Olrog om hur allting går att svälja med mördande reklam, även lagom söt konserverad gröt.

 

 

I dag märks den konserverade, lagom söta, gröten med etiketten närodlat. Det krävs att konsumenten är smartare än marknadsföringen och handlar med hjärnan i stället för känslorna om hen vill vara säker på att slippa bara vassla och sågspån och få med sig den gröt som odlats långsiktigt hållbart hem i stället.

#meatfreemonday och #veganonsdag

Det känns som det var länge sedan jag faktiskt skrev något om mat. Det är onsdag i dag, vilket här innebär att vi äter helt veganskt, och på Gripenskolan i Nyköping  hålls veckans köttfria dag.

Kött från köttindustrin ingår ju, oavsett vad representanter från LRF vill ge intryck av, inte i ett naturligt kretslopp. Tvärtom. Köttindustrin belastar vår levnadsmiljö tungt, och tär hårt på resurserna vi har till framtida förfogande. Det vet vi, jag tänker inte orda mer om det (just nu). Vi vet också att LRF är en lobbyorganisation som företräder stora ekonomiska intressen, och ruskar sorgset på huvudet åt att de levererar argument som

Vi här i vår kommun har mycket gräs som vi inte kan äta själva men som via djuren blir ett bra och fullvärdigt livsmedel, säger Lovisa Norberg.

Ty trots att LRF sannolikt har en och annan medlem som valt att nyttja sina arealer till mer långsiktigt hållbart miljövänlig produktion tycks det som om köttproducenternas intressen väger tungt i organisationen. Samtidigt växer sig fenomen som Köttfri Måndag och Veganonsdag allt större. Det tar tid att sätta sig in i en ny matkultur, att upptäcka hur favoritkryddningar fungerar ihop med det nya, experimentera sig fram genom nya receptsamlingar, hantera den inte självklart bekväma känslan av att gå förbi alla köttdiskarna i butiken eftersom de är ointressanta.

Risken att känslan blir som en bantningskur –  ett försakande, något som ges upp, kampen för att avstå från något efterlängtat – i stället för ett vardagligt, självklart förhållande till måltiderna är överhängande vid en alltför tvär kostomläggning. Därför är en dag i veckan ett gott tillfälle att experimentera sig fram, att lära sig orientera i det nya, upptäcka att vegetariskt är mer än quorn och samtidigt få en boost av att veta att det är flera som gör samma experiment samtidigt.

Vem vet? En vacker dag kanske LRF kommer ihåg att inte alla lantbrukare är köttbönder, och att all mat som växter inte är gräs.


Tillbaka

 

Jag återvänder.

Behövs det kommer jag göra mitt bästa för att dra till mig flak och försöka få det att gå i en annan riktning. Ett generellt tips till alla är också att det blir trevligare om vi kommer ihåg att inte mata troll. De följer nämligen efter en hur länge som helst, hur långt som helst, om man gör det, och även om de är söta och roliga när de är små, och gör en hel del lustiga små trick, så växer de fort till stora, klumpiga lunsar som luktar illa och äter allt som kommer i deras väg.

Tro mig, jag har provat.

Juldekorationet

Julen är över för den här gången, choklad har tagits från undre lager, klappar har öppnats, bjällror har klungit, tomtar tippat in i mer eller mindre tysta vrår och ett eller annat öga har sannolikt tindrat. Rowena fick nöja sig med Ivanhoe även denna nyårsdag, allt medan den sköna Rebecka försvann åt annat håll, och medan stakar lämnar fönster, ljusslingor lindas ihop och Nicholas återvänt till sin iskalla nord rullar den mörka januarivardagen in över landet igen.

Säsongens sista granbild:

image

innan den kastas ut (eller stoppas ner i källaren om vi ska vara petiga)

Något helt annat

Sötaste flickvännen har bannat mig från skoldebatten ett tag, eftersom jag blir så arg på månglare och coacher och ansvarslös tyckare som…. jag inte får prata om just nu. Jag lovar att återkomma!

Vi tar en 500 miles lång Hogmanay-relaterad musikpaus i stället:

 

Morricas #julkalender lucka 19

Det är knappt en vecka kvar nu, till den stund vi sett fram mot med blandade känslor. Inget vara för evigt, och det är svårt att vara helt avslappnad inför en förändring – hur vi än försöker går det inte att föreställa sig hur det faktiskt kommer att kännas i den nya tillvaron. På samma gång som det är spännande, pirrigt, näst intill lite äventyrligt, är det vemodigt att lämna det som varit bakom sig.

Låt oss se på en annan julspecial för att hålla våra tankar sysselsatta:


Morricas #julkalender lucka 15

Julen närmar sig med stormsteg – bara nio luckor återstår i kalendern. Jag vet att en och annan nog ägnar en del tid åt att pyssla ihop diverse smaskens inför julen. Saffransbullar och fruktkakor bakas, en och annan pepparkaka formas ännu, kola kokas, polkagrisar dras, marsipangrisar formas, det puttrar och hackas och mals och blandas så det står härliga till.

Så låt mig också bidra, med ett recept på smaskens för den som önskar veganskt och inte tål gluten:

 

  • For the base:

  • 300g Pecans or Almonds

  • 1 tsp, Pink Himalayan Salt

  • 200g, medjool dates

  • For the filling:

  • Blend the flesh of 4 medium, ripe avocados

  • 150g Virgin coconut oil

  • Beans of 2 whole vanilla pods

  • 200g raw cacao powder

  • Pinch of salt

  • 300g coconut blossom sugar or agave nectar to taste

In a food processor, blend the pecans or almonds (Preferably, soak them for around 6 hours and then dehydrate them. The soaking releases the enzyme inhibitors and makes them easier to digest)

Then add the Pink Himalayan salt or another good quality salt. To this, add the Fresh medjool dates. Blend until you have a ‘dough’, or until the mix forms a ball.

Press this mixture into the bottom of a mould. Cover in cling film and leave to harden in the freezer till you are ready to pour on the filling. I like to use a silicone mould. They are freezer safe and easy to get the tart out once it has set.

Blend your filling ingredients until smooth, and then pour onto the base.

Set in the freezer for 1 hour. Then it should be firm enough to slice up. Top with fresh berries, edible flowers, a dusting of cacao powder- whatever takes your fancy and whatever looks pretty!

Morricas #julkalender lucka 14

Hvilan är vi nu inne i kulturveckan. I går var vi i Operagruppen på Malmö Opera, njöt av och grät till Miss Saigon, och nästa vecka kommer vi tillbaka igen. Det är inte alla som haft tillfälle att besöka operan och i den miljön är det lätt att känna sig både bortkommen, liten och fånig om man inte vet vad som väntar, och vad som väntas av en. Så vi går tillsammans.

Alla bor inte så till att de har ett operahus, en teater eller ens ett museum inom rimligt besöksavstånd. Det är synd. Kultur är viktigt, och att få del av kultur från andra delar av världen berikar vår upplevelse av vår egen del av tillvaron.

Morricas #julkalender lucka 13

Det är Luciamorgon, överallt drar mer eller mindre vingliga, mer eller mindre skönsjungande, mer eller mindre seriösa Luciatåg fram över riket. Vem är jag att bryta traditioner? I dag lyssnar vi på formidabel Cezar the Voice som framför en populär julsång.

Glad Lucia på er allesammans!

Morricas #julkalender lucka 11

De rör sig omkring oss, när vi hastar hem till juleljus och julemys, de små flickorna och pojkarna som inte längre säljer svavelstickor, men fortfarande är hänvisade till ett liv i kylan. Av olika orsaker utan ett tryggt hem att återvända till, utan tryggheten som finns i att veta att det finns mat för dagen. De finns här, i Sverige, i storstäder och i småsamhällen. De finns överallt i EU, i krisländer lika väl som i länder där ekonomin tycks mer stabil. De är i olika ålder, ensamma eller i mindre grupper.

Och de är fruktansvärt utsatta. Det går inte att föreställa sig hur utsatt den är som är liten, ensam och utan någon vuxen som skyddar mot faror. I sin osynlighet svälter de, de fryser, de blir rånade på sina små slantar och få ägodelar, de blir våldtagna, misshandlade, ihjälfrusna och mördade.

Det är inte vad vi vill tänka på såhär i julförberedelserna. Men det måste vi. Annars är vi inte människor, utan bara små lortar.