Arkiv

Fortbildning, ni vet

Jag besökte en av Malmös absolut trevligaste boklådor i dag, eftersom jag, liksom det sägs om Erasmus, gärna använder mina pengar till att köpa böcker. Jag älskar Amazon, jag tycker om Adlibris och har gott hopp om den nystartade Litteratur Magazinet Fritz Ståhl,  bara de börjar med e-böcker. De passar mitt raslösa, rationella sinne, en sökruta, ett klick och boken finns framför min näsa. Men mitt mer romantiska, känslomässiga sinne passar en välsorterad boklåda bättre, och i synnerhet en med god sortering av pocketböcker på mångahanda språk. Och inte bara pocketböcker, artefakter och bokhandlare med integritet och generösa, öppna sinnen som tipsar om både böcker och fortbildning för en som undervisar i språk och läsning:

 

Tack för idag, vi ses snart igen.

Hvilans bokcafé #blogg100 #mydayjob

Uppskattad premiärgäst på Hvilans bokcafé, första fredagen i mars, var Science Fiction bokhandelnNene Ormes, Malmöförfattare och genuint trevlig. Vi pratade om läsande, om hur hon började läsa, om vad läsande innebär för henne, vi pratade om att besöka en bokhandel i allmänhet och Science Fiction-bokhandeln i synnerhet. Hon berättade om hur det är att jobba i bokhandel och att skriva böcker.

photo4

Tiden går fort när man har roligt, och den första fredagen i april är det dags för nästa bokcafé. I dag har jag haft glädjen att äta lunch och prata, planera och reflektera tillsammans med nästa bokcafégäst, och än en gång bara njuta av ett sånt där möte där tiden bara for iväg.

Veckan efter Öppet Hus (som äger rum 29/3 klockan 10 – 14, välkomna!) är det dags.

 

#MrsDanvers #blogg100

Jag läste Rebecca första gången någon gång i tonåren. Det var före Internet, och jag läste som jag gjorde i den åldern, utan att prata med någon om boken jag läste. Det tog därför några år innan det gick upp för mig att Mrs. Danvers inte alltid självklart uppfattades som jag uppfattat henne – en kvinna i sorg, som förtvivlad, närmast galen, desperat försöker behålla åtminstone minnet av sin älskade intakt. Jag uppfattade den övriga tjänarstaben som sympatiska, stöttande i hennes sorg, och den unga berättaren som oförstående, taktlös, korkad och känslokall mot stackars Mrs Danvers när hon tolkade sorgen som hat och drev den sörjande kvinnan in i en situation där hon till och med förlorade föreställningen om att ha varit älskad, och helt tappade förståndet. Som jag grät när Mrs Danvers med det brustna hjärtat krossat i småsmulor tog livet av sig och sin älskades hem!

Jag blev mycket förvånad när jag fick veta att andra som läste boken fann något helt annat.

Min sympati för den förtvivlade kvinnan har alltid bestått, och Nanne Grönvalls tolkning av henne gjorde inget för att förändra den saken. Sån sorg, sån förtvivlan i rösten när hon sjöng om sin älskades rastlösa hjärta, om sin saknad och omöjliga längtan!


Rebecca #blogg100 bakom magin

Ni känner till det här med folkhögskolans uppdrag att bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet vid det här laget, inte sant? I dag är det dags att ge sig ut på äventyr igen. Vi ska besöka Malmö Opera  och se Nanne Grönvall gestalta den ikoniska Mrs Danvers.


Men var ligger det?

Vi läser en bok - Across the Barricades av Joan Lingard – och har förberett oss genom att läsa på om Nordirland, om Belfast, om var det ligger, hur stor staden är, hur människor bor där etc, om platsens historia, om situationen i det tidiga sjuttiotalet, om Romeo och Julia och om Pyramus och Thisbe.

Historien är lika gammal som mänskligheten, och utspelas överallt där konflikter mellan grupper blossar upp, i större eller mindre skala. Kärleken spänner över alla gränser, och människor som älskar vågar bryta normer.

Ändå behöver vi ha klart för oss, för att fullt ut förstå historien, var och när den utspelas denna gång. Det gör skillnad om det som skiljer de älskande åt är en konkret mur, en fejd mellan mäktiga familjer, ett inbördeskrig, sedvänjor, kulturella föreställningar eller samhällets föreställningar om t ex hudfärg, sexuell orientering eller något helt annat.

Ser vi en film får vi mycket av detta på köpet, ofta till kostnaden av att historien förenklas, plattas ut, stuvas om för att få plats i det mycket mer begränsade utrymme formatet erbjuder. Ju fler böcker vi läser, och filmer vi ser, desto rikare blir den bildningsväv vi har i botten, och vi behöver gör mycket lite kompletterande research för att ha en hygglig uppfattning om vad Belfast 1972 innebär. Men för den som inte nått dit hän än blir läsupplevelsen rikare om vi som lärare ger en bakgrund innan vi kastar in de nya läsarna i historien.

image

Gräv djupare

Vi läser Frankenstein, och funderar över vilka olika aspekter i boken som stannar kvar hos oss, var och en. Hos en är det en karaktär som fångar intresset, hos en annan miljöbeskrivningarna, hos en tredje en karaktärs relation till en annan karaktär, hos en fjärde hur författaren använder vädret för att förstärka och framhålla känslor i olika scener, hos en femte den teknologiska utvecklingen som den beskrivs i boken.

Riktigt fascinerande börjar det ju bli när vi som läsare börjar gräva djupare. När vi börjar undersöka den där relationen, läsa vad andra sagt om den, jämföra den med hur liknande relationer skildras i litteratur och kultur generellt. När vi börjar jämföra den skildrade teknologiska nivån med vad vi kan hitta om hur det var i verkligheten. Vad kommer ur författarens fantasi, och vilken funktion i berättelsen har de delarna? Vad tillför de?

Det här sättet att läsa, FBI-läsa som en klassrumsläsare i fjol kallade det, ger tillgång till fler dimensioner i en text. Man upptäcker nya bottnar, ser paralleller och kopplingar, mönster, strukturer och allusioner till andra verk, som i sin tur öppnar upp nya dimensioner. Det är lite mer krävande, men det ger mycket tillbaka, och det ger ett sätt att läsa som ger mervärde även vid andra sorters texter, och inte bara texter. Film, teater, opera, konst, arkitektur… allt blir lite mer givande om man lägger lite möda på att gräva djupare.

 

Clockwork Angel

Jag har glömt att blogga om böckerna ju! Låt mig försöka rätta till den saken.

Cassandra Clares Clockwork Angel är första delen i serien The Infernal Devices. Det är en spännande, flyhänt berättad lättläst historia om hur sextonåriga Tessa Gray kommer till steampunk viktorianska London för att möta sin bror. Men det är inte brodern som möter henne i hamnen, och trots att hon får ett brev skrivet med hans handstil som försäkrar henne om att hon ska följa kusken som möter henne i stället dyker han inte upp. I stället hamnar hon i fångenskap hos två systrar som ägnar mycket tid och möda åt att förbereda henne inför hennes möte med the Magister.

När hon räddas från fångenskapen hamnar hon i stället hos Nephilim, en grupp som arbetar för att skydda människor och människornas samhälle. Hon blir välkomnad och väl omhändertagen, och inte minst en viktig del i gruppen. Clare antyder miljön, ger glimtar och skissar rum och byggnader när dessa är relevanta för historien, men koncentrerar sig på karaktärerna, på relationer, reaktioner och känslor. Resultatet blir en berättelse om antydda förälskelser, missuppfattningar, överreaktioner orsakade av att känslorna styr som utspelas mot en kuliss av maktspel, vampyrpolitik och steampunkteknik.

En trevlig, lättsam läsupplevelse och visst kommer jag läsa övriga delar av serien. Jag vill följa karaktärernas utveckling där de balanserar på gränsen till vuxenvärlden, och jag älskar hur Clare använder sig av de möjligheter steampunkvärlden öppnar upp för författaren.

Den försvunne dandyn

Den andra boken i Guillous serie berättar den försvunne dandyns historia. Yngste broder Sverre, den konstnärlige, den kulturelle, följer med den brittiske lorden Albie, mannen Sverre är innerligt och djupt förälskad i, till dennes hem, godset Manningham där de flyttar in i Ingenjörsvillan, ett hem Albie skapat speciellt åt dem.

Hemmet ger dem utrymme både att leva tillsammans, utvecklas och arbeta, och att upprätthålla den fasad som är nödvändig för att de skall kunna leva tillsammans. Ett liv som inte enbart är en dans på rosor.

image

I Sverre och hans älskade Albie har Guillou för första gången såvitt jag känner till lyckats skapa två karaktärer som, trots ett och annat övermänniskodrag, faktiskt är trovärdiga. Ja, inte bara trovärdiga, de är rent av sympatiska. Två kärleksfulla människor som kämpar med sina respektive svagheter, var och en för sig och tillsammans, ömsint, hänsynsfullt och rart. Dessa två mycket mänskliga huvudpersoner som lever i, reagerar och reflekterar på omvärlden, politik, samhälle och inte minst kultur, gör att den folkbildande ambitionen som utföll väl fyrkantig i den första boken här blir naturligare och fungerar många gånger bättre.

Bra gjort, Guillou!

Boken slutar synkront med den första, de tre brödernas tidslinjer går samman och i fortsättningen, antyds det, kommer de ha god och nära kontakt med varandra. Kan Guillou behålla det lätta handlag han lyckats finna här kan det bli en läsvärd fortsättning.

Skuggliv

Det är sommar,  det är varmt, solen skiner från klarblå himmel. Hjärnan går ner på lägre varv, man blir lite trögtänkt och är allmänt tacksam över att böcker tillåter läsaren att dra ner takten i handlingen.

Jag läser Jan Guillous Brobyggarna just nu. Det är den första boken i en serie om 1900-talet kallad Det Stora Århundradet, och tycks ämnad åt att beskriva såväl den tekniska som den sociala utvecklingen i Europa under förra seklet. Än en gång spelas huvudrollen av den typiskt Guillouska Övermannen – nobel, rådig, begåvad på alla områden, socialt kompetent, stilig och hövisk. Denna gången i tre upplagor, tre bröder som redan innan mer normalbegåvade barn ens lärt sig sätta samman meningar med flera ord tycks ha ägnat sig åt att konstsnideri, enklare ekvationer och ritningskonstruktion så att de, när de efter sin faders frånfälle, tillåts av sin osannolikt vackra mor att resa först till Bergen och därefter vidare till Dresden är väl förberedda för sina studier.

Guillou siktar högt och folkbildande, han vill att läsaren skall ges tillfällen att lära sig om det tidiga nittonhundratalets järnvägsbyggande, om hur rallarnas hantverkarkunskaper och ingenjörernas teoretiska kunskaper gjorde det möjligt att genomföra sådana imponerande byggnadsarbeten som t ex bron över Kleivefossen

Och visst får man lära sig lite om skärningar och fundament, ekvationer nämns i förbigående och en och annan fackterm lägger han in, men jag måste som kritisk läsare ändå vara ärlig och säga att jag förväntade mig mer. Guillou är ingen Follett, och det förväntar jag mig inte, men det hade trots det funnits utrymme att skära ner på de ingående beskrivningarna av de två huvudrollsinnehavarnas (jo, tre bröder men den konstnärlige, homosexuelle med svagaste studieresultaten försvinner raskt ut i kulissen och ses inte till mer) återkommande mandomsprov med såväl snöstormar som skalliga lejon, och ge mer utrymme till den hejdundrande tekniska utvecklingen som faktiskt ägde rum under perioden. Nu blir det bitvis smått stentråkigt under transportsträckorna där karaktärerna lovsjungs men inget händer.

Läs den, absolut, där finns guldkorn att vaska fram och en viss känsla för hur revolutionerande och betydande järnvägen varit för samhällsutvecklingen får man. Jag kommer att läsa del två också, den är trots allt huvudanledningen till att jag köpte ettan, sen får vi se om Guillou lyckas behålla mitt intresse.