Arkiv

om Morrica

Som jag nämnde häromdagen fick jag plötsligt en hel vecka oförhappandes ledig, sådär helt ur det blå. Med en sådan kan man göra mycket roligt. T ex spela rollspel.

Så när samtalet om Johari fönster hos Mats gled över på rollspel föll det sig naturligt att tisdagen i just denna vecka raskt vidges till ändamålet. Det blir en enkelt tillställning där alla bidrar med oundgängligheter: Jag håller med tärningar, karaktärsformulär och äventyr, Mats med lokal, modet att leka och fler spelare, och käraste syster med erfarenhet som rollspelare, guidning och stöd.

Det blir en äventyrlig tisdag, på många sätt.

En måndagkväll i maj tillbringas lämpligen på föreläsning, T ex på Orkanen, där terminens sista skiftesföreläsning handlar om skolval och kunskapssegregationen i skolan.

Malmö och Landskrona är båda exempel på ekonomiskt och socialt segregerade städer. Tydligast har bilden varit när det gäller bostadssegregation. Men ny forskning visar att även kunskapsklyftorna växer – en utveckling som kan cementera all annan segregation.
– Vad händer med undervisningen när de motiverade eleverna försvinner från skolan? Det är en grundfråga som Anders Jakobsson, professor i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola, studerat och som knyter an till de larmrapporter som Lärarnas riksförbund och Skolverket nyligen lagt fram.

Jag tycker mycket om konceptet med öppna föreläsningar, och jag tycker ännu mer om att leva i en tid där de faktiskt finns tillgängliga för alla som har tillgång till en internetuppkoppling och någon form av dator. Skiftesföreläsningarna i Orkanen ges ungefär en gång i månaden under läsåret, de är oftast intressanta och givande, och alltid öppna och gratis, och alla är välkomna. De finns dessutom tillgängliga på nätet, så att även den som inte råkar befinna sig i Malmö vid rätt tidpunkt har möjlighet att ta del av dem.

Och ett alldeles särskilt tack till Mats som alltid påminner när det är dags!

Jag skulle åkt på konferens i juni. I går ringde arrangören och talade om att på grund av för få anmälningar får de ställa in konferensen. Det ställer planeringar på huvudet och förändrar förutsättningar, som inställda konferenser, särskilt när de är rätt tidsomfattande, gärna gör.

Men det innebär också att jag nu kan börja läsa den bok som jag fick i julklapp, men har sparat och sparat för att ha att läsa just under den konferens som nu ställts in.

Jag började på den i går kväll, och hittills är den just precis så underbar som jag hoppats.

Det kan vara så att någon läsare anat sig till att mitt equilibrium inte varit helt i balans på senare tid. Det blir så ibland här i livet. Men i dag var vi på Malmö Opera, finaste Fröken Jenn och jag, ty min favorittenor Rickard Söderberg bjöd tillsammans med Bengt Krantz på lunchkonsert. Det var en smått stressad Morrica som anlände, men sen Rickards änglaröst lagt sig som balsam på min hispiga själ var det en betydligt sällare och snällare Morrica som gick ut i världen igen.

.

Charmige och kreative Rob Zombie har en bror, som är ungefär lika charmig och kreativ han. Av någon anledning hade Spider One, som han heter, halkat långt långt ner i mitt minnes dunkla vrår, men så, i en kommentar på Facebook, blev jag påmind om att jag ju egentligen tycker väldigt mycket om hans musik.

Just den här låten kommer att illustrera ett framtida inlägg, när jag väl lyckas formulera det jag vill säga Det blir lite halvdant med bara illustrationen, men jag hoppas det kan vara ok om jag lovar att inte göra det till en vana?

.

Min blogg har fått sig en översyn av andra ögon än mina, och blivit lite försommarstylad. Saker har fällts ihop, flyttas runt, vecklats ut, bytt plats med varandra, försvunnit och tillkommit.

Jag tycker om förändring, och när det gäller ommöbleringar är jag nog lite som en guldfisk (trots att jag ju vet att jag är kvar på samma ställe, egentligen) och upplever det som ett  sätt att se saker ur nya perspektiv.

Vad tycker ni? Gillar ni det så berätta det för min rara stylist!

Jag drack söndagskaffe på Lilla Torg i dag, tillsammans med genomtrevliga folkbildarkollegan Mathias Anbäcken från Västerås Folkhögskola. Vi pratade om det här med sociala media, om att ha konton på många ställen, om nytt och gammalt, om rädsla och offentlighet, lite om #skolchatt och en del annat. Med tiden kommer delar av samtalet att finnas att lyssna på, för den som är nyfiken.

Jag tror jag nämnt i en kommentar någonstans att en oundgänlig rekreation för mig är lekandet, och att jag tar det på djupt allvar. De senaste veckorna har varit mer fullbokade än normalt, och i morgon är det dags att återfinna equilibrium. Det är också premiärdags:

.

Ser ni dem? Den lilla kattan är hjälpsamheten själv, och inspekterade linsen noggrannt sedan hon arrangerat motivet.

Ett försök till. I morgon är det premiärdags för de här raringarna:

.

10*D10

.

Jag spelar kalendertetris. Olikformade bitar faller i en stadig ström, i behov av att vridas rätt och passas in i helheten, tills varje rad fylls och försvinner in i det förflutna. Det kräver viss långsiktighet i planeringen, en viss överblick – kalendertetris underlättas t ex av möjligheten som erbjuds i de elektroniska kalendrarna att efter behov växla mellan månadsvy eller rent av halvårsvy och dagsvy eller ännu mer detaljerad vy.

Den som spelat tetris vet att olika delar av spelet går olika fort och är olika komplicerade, kräver olika grad av koncentration. Ibland går det att låta bitarna falla av sig själv, ibland ser det ut på annat sätt.

Jag förstår att det låter stessigt, men i stor utsträckning fungerar det tvärtom. Synkroniseringsmöjligheterna, larm och påminnelser ger mig utrymme att slappna av i trygg förvissning om att det mitt opålitliga minne missar påminner elektroniken mig om. Risken att dubbelboka minskar omvänt proportionerligt utrymmet för spontanitet.

Vi lever i ett fantastiskt tidevarv!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 1 934 other followers