Plötsligt händer det

Och jag påminns, om jag skulle vackla i anden plötsligt, om varför jag försöker att alltid stå redo när det behövs. Jag är inte bäst på att gå med Florence Nightingales lykta, jag är dålig på att lyssna stöttande, sådär fint inkännande, och ofta alltför lösningsfokuserad. Jag vet. Och jag jobbar på saken.

Jag är däremot jätteduktig på att glida från ämnet.

Det som hände var att någon häromdagen, öppet och inför andra, ställde sig bakom mig. Täckte min rygg, stöttade upp min flank, helt enkelt.

Wow! Jag är fortfarande smått tagen, glad, känner omtanken och stödet och lättnaden i att veta att där finns någon. När jag var på väg att backa undan stod någon där och tog över. Det är svårt att förklara i ord hur stort det är, att beskriva hur kraften rinner tillbaka i lemmar och själ, hur ryggraden sträcker ut sig och blicken av sig själv lyfts igen.

Jag är väl medveten om att jag inte är unik. Vi är många som aldrig kunnat ta för givet att någon står där. Som vet hur det är att vara sista länken i kedjan, sista utposten, den utan något kavalleri på väg, belägrade av någon som byter sina trupper till utvilade flera gånger per dygn. Men som också har upplevt känslan när förstärkning kommer, när någon sluter upp, stöttar öppet.

Den gör skillnad, den känslan. Därför backar jag upp när jag kan, stöttar, står bakom, tar över facklan, svänger fanan, drar flak. För att den jag backar upp förtjänar att veta att där står någon och håller flanken, så hen orkar lite till.

Tio betydelsefulla böcker

Facebook listade Gertie tio böcker som betyder eller betytt mycket för henne, och pingade bland andra mig till att följa hennes exempel. Argh, vilken svår utmaning, bara tio böcker! Efter att ha våntats framför bokhyllorna som en tiger i bur presenterar jag följande lista. NB utan inbördes ordning:

Jane Eyre av Charlotte Brontë

Frankenstein, or the Modern Prometheus av Mary Shelley

Orlando av Virginia Woolf

Nightfall av Isaac Asimov

V for Vendetta av Alan Moore

Neverwhere av Neil Gaiman

the Algebraist av Iain M Banks

La Sombra del Viento av Carlos Ruiz Zafón

Kafka på Stranden av Haruki Murakami

Little Women av Louisa May Alcott

Vad läser ni i dag?

Själv står jag precis i begrepp att slå upp första sidan i Dragon Wytch, den fjärde delen i Yasmine Galenorns serie om de tre systrarna D’Artigo. De lever numera i i Seattle, där de dels försörjer sig som utkastare, privatdetektiv respektive butiksägare, dels ägnar sig åt att försöka hålla portalerna mellan olika världar under kontroll, och skydda mänskligheten från för många demoner, vampyrer och andra som ser mänskligheten mer som lunch än något annat.

IMG_0385.JPG

Serien påminner i förtjusande hög grad om TV-serien Charmed, systrarna är lika olika och lika, vackra, samspelta och käbblande. Där är romantik, kärlek, intriger och mäktiga allierade, katter och gargoyler och i största allmänhet en genuint trivsam värld att besöka.

Vad läser ni i dag?

Temat för dagen

Det tycks som ett genomgående tema denna fredag blir manifestationer av heder. Vi börjar med Othello, där heder utmanas högt och lågt, passion och kärlek kolliderar och bara Othello själv tycks stabil som urberg bland hetsporrars tävlan om gunst och status. Men inte ens han lyckas behålla huvudet, och Iagos viskande driver berättelsen obönhörligen mot tragedi.

Vi fortsätter med American Gods där effekterna av Odens uppfattning om vad heder för en asahövding ger utrymme för påverkar alla, trots att han tycks befinna sig i skuggan.

I aftonens rollspel driver min karaktärs uppfattning om vad som är hederligt och rätt henne till att ibland tyst hålla sig i bakgrunden, iaktta, notera och ständigt dokumentera, ibland till att gå rakt emot stormen som vore den en mild vårbris. Den ger henne lika delar dyrbara allierade och mäktiga motståndare, inte sällan i samma person. Den leder henne till att byta ut, lägga till och då och då rent av avlägsna en spelbricka eller två. Hon kompromissar med mycket, men inte sin heder.

Däremellan ägnar jag en del tid ät det folkhögskoleliga kulkulturuppdraget när jag undersöker möjligheterna att med en grupp kursdeltagare besöka Malmö Opera och deras uppsättning av Doktor Zjivago. Såväl doktorn som författarens sätt att ge uttryck för sin heder är värda att reflektera över.

Konsekvenser av regn

Det har regnat i Malmö. Ett veritabelt skyfall och skadorna har nog ingen riktigt överblick över mer än sådär på ett ungefär än så länge. Källarförråd, bilar, bussar, brunnar, trädgårdar, stan var full av vatten och vatten är inte bara blött, det är mäktiga krafter som rör sig, föröder och ändrar på allt i sin väg.

Infrastrukturella konsekvenser har självklart hög prioritet, i synnerhet i en region där kombinationen av stora mängder människor som hela tiden rör sig åt många olika håll samtidigt och en redan innan vattnet smått kaotisk situation dimensionerad för en annan värld,  med många flaskhalsar och gott om utrymme för förbättringar. För enskilda individer är det översvämmade källarförrådet ofta långt mer än en förtret, minnesföremål, vinterkläder, möbler, sportutrustning, leksaker etc, allt eller mycket är för alltid borta.

Kulturlivet i Malmö, det kreativa, levande, pulserande kulturlivet som gör Malmö till Malmö, det kulturliv som ger färg och luft och nerv till staden, drabbades hårt i skyfallet. Sydsvenskan ger oss en liten aning:

Många band saknar nu replokaler och många konstnärer har inga ateljéer. Tangopalatset, Moriskan, ABF och Inkonst är fyra andra drabbade aktörer.

När skyfallet föll över Malmö natten till söndagen så vattenfylldes stadens källare. Och eftersom en stor del av Malmös kulturliv repeterar och utspelar sig i källarlokaler, är den lokala kulturscenen väldigt drabbad.

Vart alla dessa band, konstnärskollektiv, scener, föreningar, artister med flera kulturutövare nu skall ta vägen är en fråga jag hoppas kommunen själv tar på allvar, på lika stort allvar som kommunen tar den infrastrukturella situationen. Kanske kan de många tomma affärslokalerna i staden få nytt liv som repolokaler, ateljéer och scener? Åtminstone under en övergångsperiod? Utan lokaler blir det inte mycket kultur, och utan kultur blir Malmö en väldigt annorlunda stad än staden vi kände innan skyfallet. Inte bara tråkigare och gråare, utan också mer stillastående, krympande i stället för växande och mindre lockande att besöka.

Det vore en samhällstragedi.

Tango, prova, jag tror du kommer gilla det

Och i morgon, onsdag, är det ett ypperligt tillfälle för er som både befinner er i Malmötrakten och vill prova på och upptäcka att tango är för er. Tangokompaniet håller till på Fredriksbergsgatan 7, det är runt hörnet från Netto intill Värnhem, och i morgon, onsdag den 3/9, klockan 18-19 bjuds det in till helt gratis prova-på för den som är nyfiken! 

Kom! Det blir jätteroligt, jag lovar! 

Interstellarlove

I lördags kysstes två av mina favoritkaraktärer i Doctor Who. De har varit gifta länge, så inte ens i ett program där gifta par placeras i våningssängar borde det uppfattas som särskilt kontroversiellt, men si det väckte enorm uppmärksamhet. Inte främst för att den ena är silurian och den andra människa, utan för att de båda är kvinnor.

En gång till.

Två kvinnor gifta med varandra kysser varandra, och det väcker mer upprördhet än död och lidande.

Proportioner, någon?