Läsvanor förändras

Böcker är mer än texten, berättelsen, orden, budskapet, formuleringarna, tankegångarna, kommunikation över tid och rum. De är också förpackningen till allt detta, transportmodulen, mediet som gör det möjligt att bära budskapet från en till en annan.

Och här sker ännu en gång en förändring. Länge har skiljelinjen gått mellan hårdpärm och pocket.

Själv har jag alltid föredragit en liten, lättransporterad modul framför en stor, bökig med vassa hörn, och aldrig riktigt förstått poängen med att köpa en bok för samma summa som jag kan få tre eller fyra för om jag väljer pocketformatet, så när valmöjlighet funnits har de stora, blanka, tunga, klumpiga hårdpärmsböckerna fått ligga medan jag glatt fyllt mina fickor och hyllor med pocket. Innehållet, inte formatet, har alltid varit det primära.

Andra ser det annorlunda, upplevelsen av att hålla den tunga boken i händerna, höra prasslet från papperet, känna doften från trycksvärtan och fysisk vända blad är en viktig del av läsupplevelsen, och de finner större glädje i att ta del av en berättelse förpackad på ett sätt som tilltalar även deras estetiska sinne.

Det ena är inte bättre än det andra, det är olika och olikheter är vad som gör världen rik.

I dag finns moduler av fler fasoner. För en sån som jag, mer intresserad av innehållet än formatet, är det en ljuvlig utveckling, och jag ser fram mot nästa steg, och nästa, och nästa….

(Hursa? Söker ni försökspersoner för experminentella implantat för nerladdning direkt in i hjärnan? Där ser man. Kontakta mig via bloggen, Twitter, Facebook, mail, jag är definitivt intresserad)

… medan andra funderar över om en bok i ett elektroniskt format verkligen är en bok? Kräver inte en bok allt det där omkring också? Fysisk form, känslan, doften, ljudet?

Jag älskar fysiska böcker och bokhyllor, kuttrar av förtjusning inför tanken på att jag snart äntligen kommer kunna sitta i mitt bibliotek och höra böckerna i hyllorna viska till mig. Att plocka fram en bok och ge någon, kunna säga att den här, den tror jag du kommer tycka om, den här tror jag kommer att berika ditt liv även om den är jobbig att läsa, eller den här kommer du få kämpa hårt med men åh så det kommer att vara värt det gör mig varm inuti.

Och jag älskar hur t ex Amazon ger mig möjlighet att läsa ett eller ett par kapitel i en bok innan jag köper den till mitt elektroniska bibliotek. Det tog mig en stund att inse hur det förändrat mina läsvanor, hur det i dag är självklart för mig att kolla om böcker som nämns i artiklar, bloggar, föreläsningar, på Twitter eller var det nu kan vara, finns online och ladda ner ett sample för att se om det är något jag är intresserad av att läsa just nu innan jag köper boken. Så oändligt mycket tillgängligare ny litteratur plötsligt blivit, men…

för det är klart det finns ett men…

Samtidigt som den blivit oändligt mycket tillgängligare för en sån som mig, som inte bekymrar mig så mycket om huruvida verklikheten går att ta på eller inte, har den blivit osynligare för den som inte mer eller mindre medvetet söker böcker. Biblioteken är inte alltid självklara mötesplatser längre och unga får allt färre tillfällen att öva upp sina skönlitteraturläsningsförmågor. För det är en förmåga som behöver övas upp innan det blir enkelt. Och det är ju lite synd, vi berövar dem flera dimensioner i livet när vi begränsar dessa tillfällen.

Vi behöver kanske förändra våra fysiska läsvanor också? Göra den nya litteraturen lika lätt tillgänglig i den fysiska världen som den är i den digitala? Vad tror ni t ex om trevliga bokcaféer lite här och där i våra städer? Inte bara caféer med bokhyllor fyllda med gamla tjusiga böcker i imponerande bindning som en lite chique inredningsdetalj, utan i stället en slags biblioteksfilialbokhandelscaféer med böcker avsedda att bläddras i, att läsas medan man dricker sitt kaffe, med bibliotekarier, bokhandlare och baristor i samarbete, törhända med försäljning i stället för utlåning, men med möjlighet att provläsa en bit först så att man vet vad det är man bär med sig hem. Med författarbesök, signeringar, temaveckor, bokcirklar, studiecirklar och… möjligheterna är oändliga!

 

Hvilan på Tjejmässa

På onsdag är det tjejmässa i Malmö.

Alla Malmös tio stadsdelar jobbar tillsammans med att arrangera mässan, men fältgruppen i Centrum stadsdelsförvaltning samordnar och koordinerar arbetet.
— Tjejmässan drivs av runt hundra flickor från tolv år och uppåt som arbetar aktivt med olika områden. Några fungerar som värdinnor medan andra håller workshops eller i aktiviteter som kompisfoto, frågetävling och cafédisco, säger Fredrika Falk, fritidsassistent i fältgruppen i Centrum stadsdelsförvaltning.
— Alla grupper har vuxna ledare som har det yttersta ansvaret. Meningen är att flickorna ska känna sig trygga och utvecklas både som individer, i gruppen och i rollen som arrangör.

 

Folkhögskolan Hvilan kommer vara representerad av masserande tjejer från Hälsa-klassen, en universitetsförberedande utbildning med hälsaprofil. De kommer bjuda på massage, och juice, och svara på frågor om skolan. Jag kommer också vara där. Min främsta uppgift kommer att vara att fylla juice i muggarna som tjejerna bjuder den som blivit masserad på efter att den blivit masserad. Eller den som råkar vara törstig när hon går förbi. Jag kommer också att svara på frågor om det behövs, och jag vet svaret. Och ta kort.

Välkomna, titta förbi och säg hej om ni befinner er på mässan, vet ja.

Känslan av att kunna påverka saker

Expressen publicerar en artikel om en man som beskrivs som ”en tidigare så kallad näthatare”. Han får förklara hur han anser att de han gett sig på har förtjänade det, och berättar att det känns nästan skönt att ha gått vidare och lämnat ‘det där’.

Men det intressanta i artikeln är mannens motivering:

Man fick en känsla av att man kunde påverka saker, att man hade en makt som vanliga människor normalt inte har

I mina ögon låter det som om personen upplever sig i praktiken maktlös, upplever sig vara utan såväl makt som medel att påverka världen omkring sig eller ens sin egen situation i nämnvärd omfattning. En person som vill påverka men inte vet hur, som frustreras över att andra tycks veta och kunna, över att andra blir sedda och uppmärksammade medan personen själv förblir obemärkt.

Jag kan så klart ta helt fel, men om jag inte gör det så tycks det som att en av de viktigare nycklarna för att komma till rätta med de ‘så kallade näthatarna’ är just att lära människor vad och hur var och en faktiskt kan påverka såväl omvärld som sin egen livssituation. Även om man inte kan få allt som man vill genom ett magiskt trollslag, och även om man inte kan få andra människor att dansa efter ens pipa precis i den takt och med de steg man önskar så har den som vet hur oändligt mycket större makt och möjligheter att påverka än den som bara kan tjuta nej nej nej men som, likt ett trotsigt barn, inte kan sätta ord på vad hen vill i stället.

Bildning, ett begrepp som i många delar av vårt land betraktas med skepsis, ibland rent av med förakt, kan det vara en del av lösningen? Är i så fall bildningsföraktet en av rötterna till problemet?

Eller är jag än en gång helt fel på det?

I #fbchatt denna vecka: #folkbildning och #utbildningsklyftorna

En text i DN om något så torrt som ett statistiskt påvisat samband svepte över sociala media i söndags. Det visar sig, när man tittar på det nya index som kallas ”mänsklig utveckling”, som är ”en fylligare och mer Sverigeanpassad version av FN:s ”human development index”. Den bygger på 18 olika faktorer och jämför hur olika utfallen är inom fem huvudkategorier: Skolan, Jobben, Hälsan, Pengarna samt en kategori som här kallas ”Hopplöshet och utanförskap” rent krasst byråkratiskt, att den vanligt förekommande föreställningen om invandrartäta områden som problemområden kommer på skam.

I stället visar det sig att det är helt andra aspekter som spelar roll:

Exempel på mått som ingår i indexet är andelen underkända i åk 9, andel avhoppare från gymnasium, ungdomsarbetslöshet såväl som arbetslöshet totalt, andel långtidssjukskrivna och förtidspensionerade, medellivslängd, inkomster, betalningsförelägganden och några till som tillsammans är ämnade att fånga hur det går med utbildning, arbetet och hälsa

I #fbchatt har vi pratat om de två första syftena med statens bidrag till folkbildning:

att stödja verksamhet som bidrar till att stärka
och utveckla demokratin,
att bidra till att göra det möjligt för människor att
påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen

Denna vecka står det tredje syftet på planeringen:

bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja
bildnings- och utbildningsnivån i samhället

I artikeln i DN läser vi om hur en av de aspekterna som bidrar till ett svagt index för mänsklig utveckling är många med oavslutade gymnasie- eller rent av grundskoleutbildningar – just precis det som beskrivs i det tredje syftet.

I morgon pratar vi i #fbchatt om hur vi arbetar med just detta – i olika folkhögskolor, men också i folkbildning överlag. Vilka möjligheter erbjuds den som lever och bor i ett samhälle med lågt index, där det kanske är långt till närmsta folkhögskola?

Välkomna!

#folkbildning och livssituationen i #fbchatt

I morgon är det onsdag igen, och därmed dags för #fbchatt klockan 20.00 till 21.00. Förra veckan inledde vi temat syften med statsbidrag, då vi pratade om hur folkbildning arbetar med att stärka och stödja demokrati. Den här veckan är det dags att titta närmare på det andra syftet med statens bidrag:

att bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen (genom t ex politiskt, fackligt, kulturellt eller annat ideellt arbete),

Vi hör människor uttrycka att världen blir kallare och hårdare, arbetslösheten är hög, sjukskrivna hamnar i den fruktade Fas3 och utförsäkras, människor får gå från gård och grund för att de inte längre har möjlighet att försörja sig, klimatet och miljön förändras framför våra ögon. Polarisar smälter, havsyta stiger, oavsett om det går fortare eller lite långsammare än man förutsatt stiger den obönhörligen.

Det är lätt att bli förtvivlad, rent av lamslagen inför allt detta oerhörda, att känna sig såväl liten som obetydlig och utan möjlighet att påverka.

Kan man som liten enskild människa verkligen göra något för att påverka det som händer? Kan man göra något för att påverka världen? Miljön? Klimatet? Sin egen situation? Trots att man varken är kändis, stjärna eller betydelsefull politiker? Hur gör man då? Måste man gå med i en förening, ett politisk parti, en grupp och anpassa sig efter en hel uppsättning värderingar? Eller kan man göra något som individ?

Frågorna hopar sig.

Hur arbetar vi med att ge människor större möjlighet att hitta svaren, vägarna och verktygen de behöver för att kunna ta del av alla de olika möjligheter att påverka som faktiskt står till buds? Om det pratar vi i #fbchatt sista onsdagen i januari.

Välkomna!

#fbchatt om att utveckla demokrati genom #folkbildning

Det är onsdag, och dags för #fbchatt på Twitter klockan 20.00. Vi ägnar kvällen, och de följande tre onsdagarna, åt att prata om de fyra syften staten har med att ge bidrag till folkhögskolorna ett efter ett. Vi tar dem i den ordning de står beskrivna, och börjar således med syftet

stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin,

Vad innebär detta i praktiken, ute i den svenska folkbildningen? Handlar det om att medvetandegöra och lyfta demokratifrågor, att synligagöra demokratiska processer och problematisera begreppet? Är det ett förhållningssätt som genomsyrar verksamheten som åsyftas? Handlar det kanske om att visa och ta reda på hur man själv som enskild medborgare kan påverka, och hur samhällestrukturerna faktiskt fungerar? Något helt annat? Delar av allt?

Välkomna till #fbchatt i kväll klockan 20.00 så hoppas vi på ett givande samtal kring hur man ser på, tänker om och arbetar med att stärka demokratin genom folkbildning runt om i landet.

2013, #folkbildning, #fbchatt, önskningar och förhoppningar

Det är den första vardagen på det nya året, och det är onsdag. Så vad kan passa bättre att prata om på #fbchattTwitter klockan 20.00 än vad vi hoppas att 2013 skall innebära för folkbildningen. För folkhögskolor, för folkhögskolebiblioteken, för folkbiblioteken och för studieförbunden.

Vad ser vi mest fram emot? Vad hoppas vi på? Vad är det viktigaste som kommer att hända inom folkbildningen under 2013? Hur tänker vi oss att folkbildningen ser ut när vi skriver januari 2014? Som i dag, ungefär som i dag, eller radikalt annorlunda?

Hur ser vi på nätets och den digitala delen av vardagen i folkbildningen? Vilket behov kan folkbildningen  fylla där? Är det självklart att alla kan hantera en dator, att alla som har en smartphone vågar sig ut i cyberrymden utanför den välbekanta, trygga hamnen Facebook? Att alla är digitalt litterata, som det kallas? Att alla kan hantera det ibland lite råa och buffliga klimat som kan uppstå när människor som inte riktigt vill visa att de är rädda att bli osedda försöker etablera sig i gemenskaper på nätet?

Om det pratar vi i #fbchatt i kväll klockan 20.00

Välkomna!

#fbchatt #folkbildning och #kultur

Den nya onsdagstraditionen heter #fbchatt. Den äger rum på Twitter, varje onsdag mellan 20.00 och 21.00 och alla som överhuvudtaget har minsta anknytning till folkbildning, har erfarenheter man vill dela med sig av eller bara är nyfikna på vad folkbildning är är välkomna. Varje vecka, då och då, hela timme eller bara en stund går lika bra.

Första veckan pratade vi om nätverkande och vad vi kan vinna på att nätverka, individuellt och tillsammans. Förra veckan pratade vi om bibliotek och böcker och läsande. Den här veckan pratar vi om en annan av de riktigt tunga bitarna inom folkbildning, nämligen kultur.

Folkbildning och kultur hör oupplösligt ihop. Rent formellt ser det ut såhär:

I folkhögskolornas styrdokument står om folkhögskolors uppdrag att ”bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet”, och i styrdokument för studieförbund finns exakt samma formulering. Folkhögskolans dokument beskriver det såhär, när tanken utvecklas:

Folkbildningens uppgift att främja det svenska kulturlivet ska vara oförändrad. Folkhögskolor och studieförbund kan fungera som lokala och regionala drivkrafter för amatörkulturen i dess olika former i samverkan med kommunala och statliga kulturinstitutioner. De kan vara arenor där deltagare inte bara upplever kultur utan också skapar kultur

I praktiken innebär detta allt från visskolor via fotokurser på distans till konstlinjer, teaterlinjer, danslinjer, skrivarkurser och mycket mer. Horder av människor ägnar ett år eller två av sitt liv åt att gå på folkhögskola och utveckla och skapa kultur, kontakter knyts, nätverk växer fram, förutsättningar för ett liv som kulturarbetare skapas och stärks genom folkhögskolors verksamhet.

I studieförbundens styrdokument utvecklas grundtanken på ett lite annorlunda sätt, eftersom studieförbundens verksamhet och förutsättningar ser annorlunda ut:

Studieförbunden som kulturbärare lyfts fram. Det handlar både om att erbjuda kulturupplevelser och eget skapande. Kulturintresset ska breddas och delaktigheten i kulturlivet främjas. Samverkan mellan olika aktörer inom kulturområdet ska eftersträvas och den lokala amatörkulturen ägnas särskild uppmärksamhet. Studieförbunden ska möta det mångkulturella samhällets utmaningar genom att främja ömsesidig kunskap och förståelse mellan olika etniska, religiösa och kulturella grupper i samhället. En annan viktig målgrupp för studieförbundens insatser är de i Sverige erkända nationella minoriteterna (samer, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar)

Utan att förminska den kommunala musikskolans betydelse för det som kallas Det Svenska Musikundret så går det knappast att överskatta hur viktigt det är med de replokaler, instrument, instruktörer, kontakter och scener studieförbunden tillgängliggör runt om i landet. Och det är inte på något vis begränsat till musik – spegelsalar för dans och kampsport, brännungnar för keramik och porslinsmålning, språkkurser, datorkurser, bokcirklar, hantverkskurser av alla tänkbara slag, målarkurser, kurser i att renovera gamla hus, binda tunnor, idéhistoria, släktforska, baka, laga mat, hushållsekonomi, filosofi, företagsekonomi, snickeri, trädgårdsskötsel, Cirklar som speciellt riktar sig till vissa åldersgrupper, barncirklar, cirklar för daglediga…. Endast fantasin sätter gränser, och knappt den ens en gång.

Kulturens betydelse i folkbildningen, och folkbildningens betydelse för kulturen, är ämnet för veckans #fbchatt. Onsdag klockan 20.00Twitter. Vi ses där, inte sant?

#fbchatt om läsande, böcker och #bibliotek

Det börjar närma sig onsdag även denna vecka, och onsdagar klockan 20.00 är det dags för Folkbildningschatt på Twitter under taggen #fbchatt. Folkbildning omfattar ju, som ni väl redan vet, folkhögskolor, studieförbund och biblioteken, och därför fokuserar vi den här veckan på just biblioteken, böckerna och läsningen.

Häromdagen strosade jag runt på en loppmarknad och strölyssnade på samtalen som letade sig igenom lådorna med böcker. Man pratade om författarna, om texterna, om stilarna, om genrerna som fanns representerade, bläddrade i böckerna, och berättade de små minnen och anekdoter som böckerna påminde om för varandra, möttes i de världar och tankegångar som vilade på boksidorna.

Böcker är ett vidare koncept än vi ibland tänker på. Tänker vi bara på det enkla konceptet med format, så finns ju i dag, utöver de klassiska inbundna och pocketupplagorna, till exempel ett allt större och bättre utbud av ljudböcker, och de elektroniska utgåvorna blir vanligare och tillgängligare. Många i dag vill ha boken lätt tillgänglig på telefonen eller läsplattan, där man både kan ändra textsnitt och bakgrund så att det passar en själv, lyssna på texten eller läsa den på mer traditionellt sätt, allt beroende på sammanhang.

Oavsett format så finns tankarna och världarna i böcker, där finns minnen och anekdoter, bildning och kunskap och alla de minnen och tankar som ännu inte tänkts eller formats väntar där.

Denna vecka pratar vi om just detta i #fbchatt – böcker och den betydelse läsande har. Vad är en bra bok? Finns det dåliga böcker? Finns det böcker som borde förbjudas? Är bibliotekens uppgift att tillhandahålla den goda litteraturen? Eller är det snarare som Falstaff Fakir skaldade:

Mycket läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.

#fbchatt – om nyttan med nätverk, #folkbildning och #folkflex

Så har det blivit dags, äntligen, för den nya onsdagstradionen #fbchatt på Twitter. Klockan 20.00 till 21.00 möts vi och pratar om ett ämne som bestäms innan chatten tar sin början, så att alla har en möjlighet att förbereda sig mentalt. Denna vecka pratar vi om nyttan av nätverkande.

Inspirationen till #fbchatt kommer från #skolchatt, den torsdagligen återkommande mötesplatsen för skolfolk från hela Sverige som nu existerat i ett drygt år. Ja, snart ett och ett halvt, om man ska vara riktigt nogräknad.

Den för mig absolut mest värdefulla aspekten av #skolchatt, och min största förhoppning inför #fbchatt, är alla möten den innebär med alla de människor som chattar. Vi är inte alltid överens om allt, i somliga frågor är synsätten vitt åtskilda, och det är ofta dessa chattar som är bland de intressantaste. Det är då man får en glimt av hur världen kan se ut betraktad genom en annan människas ögon, och det är så berikande att jag inte ens kan sätta ord på det.

Det utvidgade lärarkollegiet, ett uttryck som myntades av Anne-Marie Körling för en tid sedan, är det informella men oundgängliga nätverket av kollegor på andra skolor, i andra studieförbund, på andra bibliotek, i samma arbetsrum, i grannkommunen, i andra delar av landet eller på andra platser i världen som uppstår när lärare, utbildare, pedagoger, folkbildare möts och pratar, delar erfarenheter och ventilerar med varandra. Nätet gör det möjligt. Twitter ger en plattform.

I #fbchatt denna vecka pratar vi om vad vi vill och hoppas på med de nätmöten vi har framför oss. Vilken nytta har vi av nätverkandet, vilken glädje ger det?

Välkomna! Det är första gången, och formen är ny för många. Vi tar det som det kommer, och känner oss fram.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 2 285 other followers