Tag Archive | läsande

Den betydelsefulla lästiden #blogg100

Ibland läser jag pappersböcker på bussen. Alltid pocket, aldrig inbundna, men icke desto mindre fysiska, konkreta böcker, synliga för blotta ögat. Andra gånger, som just nu, är bussboken jag ser fram mot att återvända till i digitalt format.

För mig är skillnaden i läsupplevelse oftast knappt märkbar. Det som däremot tydligt märks är skillnaden i omgivningens uppfattning av min aktivitet.

När jag plockar fram min pocketbok syns det att jag läser en bok. Det respekteras att jag är fokuserad, och de flesta tycks acceptera, mer eller mindre fördragsamt, att det stör min läsning om samtal inleds.

När jag plockar fram min läsplatta och öppnar min bok finns hos många en attityd av att jag nog ägnar mig åt något mindre fokusslukande. Uppmanande blickar mot min stackars läsplatta, samtalstrevare eller direkta frågor med tydliga förväntningar på mer uttömmande svar än ett avvärjande ‘hmmmmm?’ Kanske tolkas det som att jag ägnar mig åt Facebook, Twitter eller bloggläsande?

Det är lite synd. Läsplattor är oerhört praktiska, inte bara för att det är lätt att bära med en hel bokserie, det finns också möjlighet att markera och göra noteringar oavsett hur chauffören kör, snabbgoogla, byta ett par ord om boken med någon, kanske på Twitter eller Facebook, men om någon i den fysiska världen pockar på min uppmärksamhet är störmomentet precis lika stort.

Ta inte illa upp, och ta det inte personligt om jag tycks avvisande, men min restid är min lästid, och den har stort värde för mig.

Hvilans bokcafé #blogg100 #mydayjob

Uppskattad premiärgäst på Hvilans bokcafé, första fredagen i mars, var Science Fiction bokhandelnNene Ormes, Malmöförfattare och genuint trevlig. Vi pratade om läsande, om hur hon började läsa, om vad läsande innebär för henne, vi pratade om att besöka en bokhandel i allmänhet och Science Fiction-bokhandeln i synnerhet. Hon berättade om hur det är att jobba i bokhandel och att skriva böcker.

photo4

Tiden går fort när man har roligt, och den första fredagen i april är det dags för nästa bokcafé. I dag har jag haft glädjen att äta lunch och prata, planera och reflektera tillsammans med nästa bokcafégäst, och än en gång bara njuta av ett sånt där möte där tiden bara for iväg.

Veckan efter Öppet Hus (som äger rum 29/3 klockan 10 – 14, välkomna!) är det dags.

 

Men var ligger det?

Vi läser en bok - Across the Barricades av Joan Lingard – och har förberett oss genom att läsa på om Nordirland, om Belfast, om var det ligger, hur stor staden är, hur människor bor där etc, om platsens historia, om situationen i det tidiga sjuttiotalet, om Romeo och Julia och om Pyramus och Thisbe.

Historien är lika gammal som mänskligheten, och utspelas överallt där konflikter mellan grupper blossar upp, i större eller mindre skala. Kärleken spänner över alla gränser, och människor som älskar vågar bryta normer.

Ändå behöver vi ha klart för oss, för att fullt ut förstå historien, var och när den utspelas denna gång. Det gör skillnad om det som skiljer de älskande åt är en konkret mur, en fejd mellan mäktiga familjer, ett inbördeskrig, sedvänjor, kulturella föreställningar eller samhällets föreställningar om t ex hudfärg, sexuell orientering eller något helt annat.

Ser vi en film får vi mycket av detta på köpet, ofta till kostnaden av att historien förenklas, plattas ut, stuvas om för att få plats i det mycket mer begränsade utrymme formatet erbjuder. Ju fler böcker vi läser, och filmer vi ser, desto rikare blir den bildningsväv vi har i botten, och vi behöver gör mycket lite kompletterande research för att ha en hygglig uppfattning om vad Belfast 1972 innebär. Men för den som inte nått dit hän än blir läsupplevelsen rikare om vi som lärare ger en bakgrund innan vi kastar in de nya läsarna i historien.

image

Gräv djupare

Vi läser Frankenstein, och funderar över vilka olika aspekter i boken som stannar kvar hos oss, var och en. Hos en är det en karaktär som fångar intresset, hos en annan miljöbeskrivningarna, hos en tredje en karaktärs relation till en annan karaktär, hos en fjärde hur författaren använder vädret för att förstärka och framhålla känslor i olika scener, hos en femte den teknologiska utvecklingen som den beskrivs i boken.

Riktigt fascinerande börjar det ju bli när vi som läsare börjar gräva djupare. När vi börjar undersöka den där relationen, läsa vad andra sagt om den, jämföra den med hur liknande relationer skildras i litteratur och kultur generellt. När vi börjar jämföra den skildrade teknologiska nivån med vad vi kan hitta om hur det var i verkligheten. Vad kommer ur författarens fantasi, och vilken funktion i berättelsen har de delarna? Vad tillför de?

Det här sättet att läsa, FBI-läsa som en klassrumsläsare i fjol kallade det, ger tillgång till fler dimensioner i en text. Man upptäcker nya bottnar, ser paralleller och kopplingar, mönster, strukturer och allusioner till andra verk, som i sin tur öppnar upp nya dimensioner. Det är lite mer krävande, men det ger mycket tillbaka, och det ger ett sätt att läsa som ger mervärde även vid andra sorters texter, och inte bara texter. Film, teater, opera, konst, arkitektur… allt blir lite mer givande om man lägger lite möda på att gräva djupare.

 

Jag har fyllt år. För ett tag sedan, så tänk inte mer på just detta, utan låt mig istället sent om sider svara på frågan jag fick på Twitter och berätta lite mer om en av de fantastiska presenter jag fick:

Den litteräre katten bor här sen tidigare

Det börjar ta formen av en tradition nu, en horisontvidgande, ljuvlig tradition av det slag jag verkligen älskar, att ett av mina barn ger mig ett presentkort på Akademibokhandeln. Så även i år, och jag blev lika lycklig som jag blir varje år. Vi ägnade en eftermiddag åt att åka till det fantastiska Emporia - jag vet, ett köpcentrum, kommersialism, utarming av stadskärnor, slöseri med tid att gå därinne och vad ni vill, det gör inte byggnaden mindre fantastisk, jag älskar byggnaden som byggnad, den är så vacker! Dessutom går tåget hela vägen rakt dit, bussarna stannar precis utanför, det finns alltså ingen anledning överhuvudtaget att åka bil dit – och botanisera i bokhandeln, behändigt belägen precis mitt emot Barista. Som hade de mig i åtanke när de skapade stället!

Vad köpte vi då?

Som ni ser på bilden:

Brobyggarna av Jan Guillou, trots att han är styltig och karaktärerna är karikatyrer. Vi råkade nämligen köpa del två häromdagen och det blir ju fånigt att inte läsa del ett då.

Thinking, Fast and Slow av Daniel Kahneman, ty hur skulle jag kunna motstå att bli förförd av en sådan titel?

Efter Mörkrets Inbrott av Haruki Murakami, eftersom en del av traditionen bjuder att jag köper en Murakami vid detta tillfälle, och endast vid detta tillfälle. Jag kommer spara den till sist, dra ut på njutningen, längta och se fram emot lite extra eftersom Murakami är Murakami.

Clockwork Angel av Cassandra Clarke eftersom jag både hört talas om hennes skrivande och hört henne själv prata om den.

Antologin Angel and Demons editerad av Paula Guran, eftersom såväl Joyce Carol Oats och Neil Gaiman bidragit till den, och jag älskar antologier.

Allt eller Inget, Rickard Engfors biografi eftersom jag tycker om konceptet biografi, tycker om att få mina föreställningar om människan vars liv beskrivs förändrade och fördjupade.

Det Händer Nu av Sofia Nordin för att den har ett omslag som fångade blicken.

The Art of Science av Richard Hamblyn för att naturvetenskap är så otroligt fascinerande i stora perspektiv.

Mina horisonter vidgas åt alla håll, jag lär mig mer och får nya perspektiv. Så priviligierad jag är som kan läsa!

Mycket läsa gör dig klok

Mycket läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.

Så skaldade en gång Falstaff Fakir, och det är lika sant i dag. Att läsa skönlitteratur är rekreation, men det är inte bara rekreaktion – läsning av skönlitteratur stärker och utvecklar såväl det kritiska tänkandet som det analytiska tänkandet, vidgar horisonter, ger möjlighet att lära av andras erfarenheter och misstag och öppnar nya vägar.

Rapporter om sjunkande läsfärdighet hos unga människor regnar ner över oss, det spekuleras i media om orsakerna, politiker passar på tillfället att tala i bekymrade brösttoner, men dessvärre mycket lite om vad de ämnar bidra med. Det finns mycket de skulle kunna göra, från hejdundrande satsningar på bibliotek och kultur till att faktiskt läsa själv och prata om vad de läser.

image

I trapphuset utanför mitt klassrum hänger denna. I all enkelhet är den ett sätt att visa både att vi lärare läser, och vad vi läser, inbjuda till samtal utan att tränga oss på.

För att inspirera och stimulera lärare att läsa mer tog Skollyftet initiativet till ett #boklyft som raskt blev till en bokcirkel. Precis som i rumsliga bokcirklar läser vi böcker tillsammans, pratar om boken, om aspekter i berättelsen och ibland, eftersom många av oss arbetar med undervisning, om undervisningsbarhetsaspekter.

Visst låter det kul?

Mycket läsa gör dig klok…

…därför läs varenda bok

Det kan vara så att Falstaff Fakirs ord är de mest frekvent citaterade på min blogg, och just i dag känns det väldigt passande. Ni vet att det är Värlsbokdagen i dag, inte sant?

1995 beslutade Unescos generalkonferens att den 23 april skulle bli hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning samt  värnandet om upphovs-rätten och människors fria tillgång till information.

Det finns så många vinster med att läsa skönlitteratur – man vidgar sin egen horistont, tar del av andra människors perspektiv, lär sig av andras erfarenheter, bygger nya kopplingar i sin egen hjärna, förfinar sin läsförmåga, skärper sin analytiska förmåga och slipar sitt kritiska tänkande. Man blir helt enkelt, som Falstaff Fakir skrev, klokare. Dessutom är det roligt att läsa.

Så plocka på dig en bok och tillåt dig själv att sjunka in i den del av världen som finns mellan pärmarna. Det är dig väl unt.

Glad Världsboksdag!

Läsvanor förändras

Böcker är mer än texten, berättelsen, orden, budskapet, formuleringarna, tankegångarna, kommunikation över tid och rum. De är också förpackningen till allt detta, transportmodulen, mediet som gör det möjligt att bära budskapet från en till en annan.

Och här sker ännu en gång en förändring. Länge har skiljelinjen gått mellan hårdpärm och pocket.

Själv har jag alltid föredragit en liten, lättransporterad modul framför en stor, bökig med vassa hörn, och aldrig riktigt förstått poängen med att köpa en bok för samma summa som jag kan få tre eller fyra för om jag väljer pocketformatet, så när valmöjlighet funnits har de stora, blanka, tunga, klumpiga hårdpärmsböckerna fått ligga medan jag glatt fyllt mina fickor och hyllor med pocket. Innehållet, inte formatet, har alltid varit det primära.

Andra ser det annorlunda, upplevelsen av att hålla den tunga boken i händerna, höra prasslet från papperet, känna doften från trycksvärtan och fysisk vända blad är en viktig del av läsupplevelsen, och de finner större glädje i att ta del av en berättelse förpackad på ett sätt som tilltalar även deras estetiska sinne.

Det ena är inte bättre än det andra, det är olika och olikheter är vad som gör världen rik.

I dag finns moduler av fler fasoner. För en sån som jag, mer intresserad av innehållet än formatet, är det en ljuvlig utveckling, och jag ser fram mot nästa steg, och nästa, och nästa….

(Hursa? Söker ni försökspersoner för experminentella implantat för nerladdning direkt in i hjärnan? Där ser man. Kontakta mig via bloggen, Twitter, Facebook, mail, jag är definitivt intresserad)

… medan andra funderar över om en bok i ett elektroniskt format verkligen är en bok? Kräver inte en bok allt det där omkring också? Fysisk form, känslan, doften, ljudet?

Jag älskar fysiska böcker och bokhyllor, kuttrar av förtjusning inför tanken på att jag snart äntligen kommer kunna sitta i mitt bibliotek och höra böckerna i hyllorna viska till mig. Att plocka fram en bok och ge någon, kunna säga att den här, den tror jag du kommer tycka om, den här tror jag kommer att berika ditt liv även om den är jobbig att läsa, eller den här kommer du få kämpa hårt med men åh så det kommer att vara värt det gör mig varm inuti.

Och jag älskar hur t ex Amazon ger mig möjlighet att läsa ett eller ett par kapitel i en bok innan jag köper den till mitt elektroniska bibliotek. Det tog mig en stund att inse hur det förändrat mina läsvanor, hur det i dag är självklart för mig att kolla om böcker som nämns i artiklar, bloggar, föreläsningar, på Twitter eller var det nu kan vara, finns online och ladda ner ett sample för att se om det är något jag är intresserad av att läsa just nu innan jag köper boken. Så oändligt mycket tillgängligare ny litteratur plötsligt blivit, men…

för det är klart det finns ett men…

Samtidigt som den blivit oändligt mycket tillgängligare för en sån som mig, som inte bekymrar mig så mycket om huruvida verklikheten går att ta på eller inte, har den blivit osynligare för den som inte mer eller mindre medvetet söker böcker. Biblioteken är inte alltid självklara mötesplatser längre och unga får allt färre tillfällen att öva upp sina skönlitteraturläsningsförmågor. För det är en förmåga som behöver övas upp innan det blir enkelt. Och det är ju lite synd, vi berövar dem flera dimensioner i livet när vi begränsar dessa tillfällen.

Vi behöver kanske förändra våra fysiska läsvanor också? Göra den nya litteraturen lika lätt tillgänglig i den fysiska världen som den är i den digitala? Vad tror ni t ex om trevliga bokcaféer lite här och där i våra städer? Inte bara caféer med bokhyllor fyllda med gamla tjusiga böcker i imponerande bindning som en lite chique inredningsdetalj, utan i stället en slags biblioteksfilialbokhandelscaféer med böcker avsedda att bläddras i, att läsas medan man dricker sitt kaffe, med bibliotekarier, bokhandlare och baristor i samarbete, törhända med försäljning i stället för utlåning, men med möjlighet att provläsa en bit först så att man vet vad det är man bär med sig hem. Med författarbesök, signeringar, temaveckor, bokcirklar, studiecirklar och… möjligheterna är oändliga!

 

Vad vi läser i språkhuset

Detta är väggen utanför vårt bibliotek, och arbetsrummet i språkhuset. Väggen mellan biblioteket och mitt klassrum också, om jag får lov att skryta lite. Där hänger denna alldeles nya tavla, så ny att vi knappt hunnit börja använda den ännu. Vi har bett att få den uppsatt av flera orsaker:

Vi vill visa våra kursdeltagare och elever att vi lärare faktiskt rekreationsläser vi också, inte bara uppmanar elever att göra det.


Språkhuslärare läser


Och vi vill dela med oss av boktips lite sådär i förbigående, på ett sätt som inte kräver något av någon, men som bjuder in den som vill till samtal om böcker och läsning, att fråga vad vi tycker om boken, berätta vad hen själv tycker om den eller kanske tipsa om liknande böcker. Vi riktar oss till elever och kursdeltagare, givetvis, och vi riktar oss till varandra.

Vad tror ni, kommer idén att falla i god jord och bära frukt?

Bookcrossing

Eftersom jag letar stolar drog vi fram genom Malmös second hand-butiker i helgen. Vi hittade inga stolar som föll mig i smaken, och ingen lampa heller. Vi hittade nästan en lampa, men den var fel färg så den fick stanna kvar i butiken tills någon annan hittar den.

Däremot köpte jag en kasse lovande pocketböcker för 35 kronor. Det är så lite pengar att det nästan måste räknas som book crossing. De kommer hamna i bokhyllan i klassrummet. Det talas mycket, med bekymrade röster, om elevers läsvanor och läsförmågor. Jag tror mycket på det Pippi Långstrump sa när hon fick en trumpet. Minns ni? Någon frågade om hon verkligen kunde spela trumpet, och Pippi svarade:

Det vet jag inte, men det går nog lättare nu när jag har en trumpet.

Jag tror det förhåller sig likadant med det här med läsande. Det går lättare om man har tillgång till böcker, om de finns där mitt framför en och man kan ta i dem, bläddra i dem, titta på typsnittet, radavståndet, layouten. Läsa på baksidan, titta på omslagsbilden, fundera över titeln. Provläsa ett stycke eller två, känna om det tilltalar en.

Om man måste ge sig iväg för att införskaffa en bok, och därtill inte är så hemmastadd i böckernas värld att man vet riktigt vad man letar efter, så kan tröskeln upplevas som så hög och svåröverstiglig att man vänder om och går åt ett annat håll. Det som för en van läsare kan vara en njutning – att vänta på den där boken som verkar så lovande – kan för en ovan vara orsaken till att man tappar inspirationen.

Så, för att bidra till att stärka människors läsförmåga dräller jag böcker omkring mig. Jag lämnar utlästa böcker på bussar, på pendeltåg, på hotellrum, i väntrum, och gör dem tillgängliga sådär lagom i blickfånget när tankarna börjar vandra, som de ju gör ibland, i klassrummet. Jag tror nämligen det går så mycket lättare att läsa om man har en bok eller två till hands.