Vad läser du denna vecka?

Själv befinner jag mig just i detta ögonblick mellan två böcker. Jag lämnade nyss The Long War, som till min förtvivlan tog slut. Det är den sorts bok jag läste allt långsammare ju färre sidor det var kvar, jag ville inte lämna världen med de sjungande trollen, men mycket få böcker vara för evigt.

 

Från Pratchetts och Baxters fantastiska stepwise multiverse stiger jag vidare till detektiven Felix Castors inte mindre fantastiska London, där levande och döda rör sig tillsammans med allt vad det innebär

Vad läser ni den här veckan? 

Vad läser du denna vecka?

Det är den sista söndagen innan höstterminens schemalagda arbetstid rutar in tillvaron, och för att högtidlighålla detta gör jag ännu ett ambitiöst försök att dra igång en blogg-tradition: Veckans läsning.

Lite om någon av de böcker som lästs under veckan som gått, och jag tänker välja helt som det faller sig. En bok som gjort stort intryck på mig, en bok jag kämpat med, en bok som talats om i #bokchatt (där jag på grund av åska med dåligt tajming inte kunde vara med denna månad)

Mitt sommarprojekt går inte alls så fort och smidigt som jag tänkte mig, men det går framåt. Jag låter El Enigma ligga ett tag, inte för att jag inte tycker om den, utan för att det plötsligt gick upp för mig att det finns en bok av Carlos Ruiz Zafón jag inte läst:

 

 

så för tillfället är detta min spanskspråkliga läsning. Marina är utgiven som en ungdomsbok, men allt det jag älskar i Zafóns skrivande finns där – de fantastiska miljöerna, beskrivningarna av arkitektur, stämningen, den flytande berättarstilen, den skira kärleken, det dunkla, det mystiska, det där outsagda skrämmande som rör sig i skuggorna, det som läsaren anar närmast fysiskt.

Vad läser du den här veckan?

 

20 snabba

Jag faller för frestelsen och ger mig hänt till denna genomlysning av mina vanor. Jag fann den hos Litterturkvalster, som fann den hos Enligt O. Vissa av svaren förvånar mig, upptäcker jag förvånad, jag trodde jag kände mig bättre än så. Visste ni att jag är så elitistisk och snobbig?

Snabbläsare eller långsamläsare? Jag läser snabbt, rusar ofta genom sidorna och kommunicerar med karaktärerna på vägen.

Tegelstenar eller tunnisar? Gör ingen skillnad, det är berättelsen som avgör. Fångar den mig får den gärna fortsätta för evigt, lämnar den mig oberörd lämnar jag den ändå.

Bibliotek eller bokhandel? Jag älskar bibliotek, älskar miljön, utbudet, möjligheterna, konceptet, allt! Men jag behöver stryka under och kommentera i böcker jag läser för att få en full upplevelse

Ljudbok eller e-bok? Mitt Kindlebibliotek är med mig vart jag går.

Inbunden eller pocket? Pocket, alla gånger i alla sammanhang när det gäller fysiska exemplar. Lättare, billigare, smidigare att hantera.

Vampyrer eller spöken? Men det finns ljuvliga spöken också.

En i taget eller slalomläsning? En i taget tycks mig som en ohanterlig begränsning!

Nytt eller gammalt? Båda delarna, givetvis! De kompletterar, inte utesluter, varandra.

Bokmärke eller hundöra? Hundöron, flera stycken. För att markera speciella formuleringar, tankar, passager, ungefär som jag stryker under och kommenterar.

Snacks eller godis? Eller mat, eller frukost, något att dricka eller inget alls.

Biografier eller memoarer? Återigen, de kompletterar, inte utesluter varandra.

Skräck eller chicklit? En preferens, det är en mycket smal genre för den som har minsta lilla kvalitetskrav.

Soffan eller sängen? Jag börjar inse att den som satt ihop dessa frågor nog har ett annat förhållande till läsning än jag har. Det korta svaret – överallt. Hållplatser, väntrum, transportsträckor, köer… Och sängen, och i tvsoffan, reklampauser är lästid

Inne eller ute? Ja. Bland annat.

Boken eller filmen? Men illa skrivna bagateller gör sig ofta bättre som film

Twitter eller Facebook? Facebook har sina poänger, men det är Twitter jag vill ha på min Google lense.

Goodreads eller Boktipset? Varken eller

Kokbok eller Bakbok? Bara där finns vackra bilder

Te eller kaffe? Med sojamjölk.

Nobelpriset eller Augustpriset? Lokalt vs globalt.

Den betydelsefulla lästiden #blogg100

Ibland läser jag pappersböcker på bussen. Alltid pocket, aldrig inbundna, men icke desto mindre fysiska, konkreta böcker, synliga för blotta ögat. Andra gånger, som just nu, är bussboken jag ser fram mot att återvända till i digitalt format.

För mig är skillnaden i läsupplevelse oftast knappt märkbar. Det som däremot tydligt märks är skillnaden i omgivningens uppfattning av min aktivitet.

När jag plockar fram min pocketbok syns det att jag läser en bok. Det respekteras att jag är fokuserad, och de flesta tycks acceptera, mer eller mindre fördragsamt, att det stör min läsning om samtal inleds.

När jag plockar fram min läsplatta och öppnar min bok finns hos många en attityd av att jag nog ägnar mig åt något mindre fokusslukande. Uppmanande blickar mot min stackars läsplatta, samtalstrevare eller direkta frågor med tydliga förväntningar på mer uttömmande svar än ett avvärjande ‘hmmmmm?’ Kanske tolkas det som att jag ägnar mig åt Facebook, Twitter eller bloggläsande?

Det är lite synd. Läsplattor är oerhört praktiska, inte bara för att det är lätt att bära med en hel bokserie, det finns också möjlighet att markera och göra noteringar oavsett hur chauffören kör, snabbgoogla, byta ett par ord om boken med någon, kanske på Twitter eller Facebook, men om någon i den fysiska världen pockar på min uppmärksamhet är störmomentet precis lika stort.

Ta inte illa upp, och ta det inte personligt om jag tycks avvisande, men min restid är min lästid, och den har stort värde för mig.

Hvilans bokcafé #blogg100 #mydayjob

Uppskattad premiärgäst på Hvilans bokcafé, första fredagen i mars, var Science Fiction bokhandelnNene Ormes, Malmöförfattare och genuint trevlig. Vi pratade om läsande, om hur hon började läsa, om vad läsande innebär för henne, vi pratade om att besöka en bokhandel i allmänhet och Science Fiction-bokhandeln i synnerhet. Hon berättade om hur det är att jobba i bokhandel och att skriva böcker.

photo4

Tiden går fort när man har roligt, och den första fredagen i april är det dags för nästa bokcafé. I dag har jag haft glädjen att äta lunch och prata, planera och reflektera tillsammans med nästa bokcafégäst, och än en gång bara njuta av ett sånt där möte där tiden bara for iväg.

Veckan efter Öppet Hus (som äger rum 29/3 klockan 10 – 14, välkomna!) är det dags.

 

Men var ligger det?

Vi läser en bok - Across the Barricades av Joan Lingard – och har förberett oss genom att läsa på om Nordirland, om Belfast, om var det ligger, hur stor staden är, hur människor bor där etc, om platsens historia, om situationen i det tidiga sjuttiotalet, om Romeo och Julia och om Pyramus och Thisbe.

Historien är lika gammal som mänskligheten, och utspelas överallt där konflikter mellan grupper blossar upp, i större eller mindre skala. Kärleken spänner över alla gränser, och människor som älskar vågar bryta normer.

Ändå behöver vi ha klart för oss, för att fullt ut förstå historien, var och när den utspelas denna gång. Det gör skillnad om det som skiljer de älskande åt är en konkret mur, en fejd mellan mäktiga familjer, ett inbördeskrig, sedvänjor, kulturella föreställningar eller samhällets föreställningar om t ex hudfärg, sexuell orientering eller något helt annat.

Ser vi en film får vi mycket av detta på köpet, ofta till kostnaden av att historien förenklas, plattas ut, stuvas om för att få plats i det mycket mer begränsade utrymme formatet erbjuder. Ju fler böcker vi läser, och filmer vi ser, desto rikare blir den bildningsväv vi har i botten, och vi behöver gör mycket lite kompletterande research för att ha en hygglig uppfattning om vad Belfast 1972 innebär. Men för den som inte nått dit hän än blir läsupplevelsen rikare om vi som lärare ger en bakgrund innan vi kastar in de nya läsarna i historien.

image

Gräv djupare

Vi läser Frankenstein, och funderar över vilka olika aspekter i boken som stannar kvar hos oss, var och en. Hos en är det en karaktär som fångar intresset, hos en annan miljöbeskrivningarna, hos en tredje en karaktärs relation till en annan karaktär, hos en fjärde hur författaren använder vädret för att förstärka och framhålla känslor i olika scener, hos en femte den teknologiska utvecklingen som den beskrivs i boken.

Riktigt fascinerande börjar det ju bli när vi som läsare börjar gräva djupare. När vi börjar undersöka den där relationen, läsa vad andra sagt om den, jämföra den med hur liknande relationer skildras i litteratur och kultur generellt. När vi börjar jämföra den skildrade teknologiska nivån med vad vi kan hitta om hur det var i verkligheten. Vad kommer ur författarens fantasi, och vilken funktion i berättelsen har de delarna? Vad tillför de?

Det här sättet att läsa, FBI-läsa som en klassrumsläsare i fjol kallade det, ger tillgång till fler dimensioner i en text. Man upptäcker nya bottnar, ser paralleller och kopplingar, mönster, strukturer och allusioner till andra verk, som i sin tur öppnar upp nya dimensioner. Det är lite mer krävande, men det ger mycket tillbaka, och det ger ett sätt att läsa som ger mervärde även vid andra sorters texter, och inte bara texter. Film, teater, opera, konst, arkitektur… allt blir lite mer givande om man lägger lite möda på att gräva djupare.

 

Jag har fyllt år. För ett tag sedan, så tänk inte mer på just detta, utan låt mig istället sent om sider svara på frågan jag fick på Twitter och berätta lite mer om en av de fantastiska presenter jag fick:

Den litteräre katten bor här sen tidigare

Det börjar ta formen av en tradition nu, en horisontvidgande, ljuvlig tradition av det slag jag verkligen älskar, att ett av mina barn ger mig ett presentkort på Akademibokhandeln. Så även i år, och jag blev lika lycklig som jag blir varje år. Vi ägnade en eftermiddag åt att åka till det fantastiska Emporia – jag vet, ett köpcentrum, kommersialism, utarming av stadskärnor, slöseri med tid att gå därinne och vad ni vill, det gör inte byggnaden mindre fantastisk, jag älskar byggnaden som byggnad, den är så vacker! Dessutom går tåget hela vägen rakt dit, bussarna stannar precis utanför, det finns alltså ingen anledning överhuvudtaget att åka bil dit – och botanisera i bokhandeln, behändigt belägen precis mitt emot Barista. Som hade de mig i åtanke när de skapade stället!

Vad köpte vi då?

Som ni ser på bilden:

Brobyggarna av Jan Guillou, trots att han är styltig och karaktärerna är karikatyrer. Vi råkade nämligen köpa del två häromdagen och det blir ju fånigt att inte läsa del ett då.

Thinking, Fast and Slow av Daniel Kahneman, ty hur skulle jag kunna motstå att bli förförd av en sådan titel?

Efter Mörkrets Inbrott av Haruki Murakami, eftersom en del av traditionen bjuder att jag köper en Murakami vid detta tillfälle, och endast vid detta tillfälle. Jag kommer spara den till sist, dra ut på njutningen, längta och se fram emot lite extra eftersom Murakami är Murakami.

Clockwork Angel av Cassandra Clarke eftersom jag både hört talas om hennes skrivande och hört henne själv prata om den.

Antologin Angel and Demons editerad av Paula Guran, eftersom såväl Joyce Carol Oats och Neil Gaiman bidragit till den, och jag älskar antologier.

Allt eller Inget, Rickard Engfors biografi eftersom jag tycker om konceptet biografi, tycker om att få mina föreställningar om människan vars liv beskrivs förändrade och fördjupade.

Det Händer Nu av Sofia Nordin för att den har ett omslag som fångade blicken.

The Art of Science av Richard Hamblyn för att naturvetenskap är så otroligt fascinerande i stora perspektiv.

Mina horisonter vidgas åt alla håll, jag lär mig mer och får nya perspektiv. Så priviligierad jag är som kan läsa!

Mycket läsa gör dig klok

Mycket läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.

Så skaldade en gång Falstaff Fakir, och det är lika sant i dag. Att läsa skönlitteratur är rekreation, men det är inte bara rekreaktion – läsning av skönlitteratur stärker och utvecklar såväl det kritiska tänkandet som det analytiska tänkandet, vidgar horisonter, ger möjlighet att lära av andras erfarenheter och misstag och öppnar nya vägar.

Rapporter om sjunkande läsfärdighet hos unga människor regnar ner över oss, det spekuleras i media om orsakerna, politiker passar på tillfället att tala i bekymrade brösttoner, men dessvärre mycket lite om vad de ämnar bidra med. Det finns mycket de skulle kunna göra, från hejdundrande satsningar på bibliotek och kultur till att faktiskt läsa själv och prata om vad de läser.

image

I trapphuset utanför mitt klassrum hänger denna. I all enkelhet är den ett sätt att visa både att vi lärare läser, och vad vi läser, inbjuda till samtal utan att tränga oss på.

För att inspirera och stimulera lärare att läsa mer tog Skollyftet initiativet till ett #boklyft som raskt blev till en bokcirkel. Precis som i rumsliga bokcirklar läser vi böcker tillsammans, pratar om boken, om aspekter i berättelsen och ibland, eftersom många av oss arbetar med undervisning, om undervisningsbarhetsaspekter.

Visst låter det kul?