Jag busspendlar varje arbetsdag, sammanlagt fyrtiofem minuter i ena riktningen, fyrtiofem i den andra, med ett byte vardera vägen. En av de stora fördelarna med att busspendla gentemot att köra själv är att eftersom det är någon annans uppgift att hålla koll på trafiken, se till att fordonet håller sig på vägen etc kan restiden faktiskt, de flesta dagar, bli arbetstid eller fortbildningstid om man så önskar.
Det är inte så dumt.
Vårt tåg lunkar långsamt genom februarikvällsmörkret. Framför oss dunkar sig ett godståg fram som godståg plägar, långsam, stadigt på väg mot sin destination. Och jag tänker, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att vore det inte en vinst för alla med dubbla spår i ett järnvägsnät som gjorde skäl för namnet nät? Vävt på längden och på bredden över landet, så att man smidigt och snabbt kan transportera gods på ett spår och passagerare på ett annat, från och till även de idylliska små inlandsorterna?
Det känns som ett tillfälle så gott som något att sammanfatta intrycken från #ngl2012
Konferensen var liten och långsam, det var långa pauser och gott om tid att mingla, prata, mötas och faktiskt både påbörja och utveckla samtal. Det tog åtminstone spattiga mig en stund att komma in i detta, jag stressade runt som ett skållat troll i god konferenstradition men föll så småningom in i tempot. Och så plötsligt hände något som fick mig att inse att de här akademiska kvartarna i början av varje session var en gåva till oss besökare.
Det som hände var helt enkelt en Trekkie som blev glad över att jag uppskattade hans blinkning till eventuella mednördar i publiken (We have seen a lot of Data) och att det fanns utrymme för det vindlande samtalet om skönhetens betydelse för känslan i upplevelsen, skridskoåkning på Amsterdams kanaler, sorg och gravitation som följde. Det har jag aldrig tidigare upplevt på en konferens, och jag insåg att jag hade hunnit ha flera sådana samtal. Utan att missa några presentationer.
Wow!
Presentationerna jag tagit del av har varit intressanta, relevanta, roliga, tankeväckande och inspirerande. På bussen (jag vet fortfarande inte hur man betalar på bussarna i Falun, förvirrade turister tycks få åka gratis) till tåget pratade jag med en konferensdeltagare som uttryckte att hennes huvud var så fullt av nya tankar att det kändes som om det skulle explodera! Jag upplever det annorlunda, många nya tankar svävar i min hjärna, men kanske tack vare upplägget så rör de sig lugnt och harmoniskt, bekantar sig med de tankar som befunnit sig där ett tag och verkar finna sig väl till rätta.
Jag är mycket nöjd med konferensen, men, är jag rädd, en förfärligt tråkig medpassagerare till min stackars medresenär på det tåg som nu fått upp farten.
Man kan t ex göra den till en park:
.
En god nyhet om tågtrafik i Sverige! Sydsvenskan med flera berättar att kineserna vill exportera sitt kunnande om tåg och järnvägar:
En delegation experter frånKina undersöker i Sverigeom det går att bygga en höghastighetsjärnväg mellan Köpenhamn ochOslo, och däremellan Göteborg.
I en tid när underhållet av svenska tågbanor kritiseras för att vara helt otillräckligt, vill kinesiska företag gärna exportera sin stora kunskap om snabbtåg. I flera europeiska länder används kinesiska arbetare för att bygga stora industriprojekt, och de skulle också kunna bygga järnväg i Sverige.
Tänk vilken enorm skillnad det skulle göra för hela landet om vi investerade i dessa snabbtåg på både härsan och tvärsan. Plötsligt, som genom ett trollslag, vore det möjligt att bo i det som idag är avfolkningsbygd och jobba där jobben finns. Det skulle ge underlag för skolor, butiker, bibliotek, vårdcentraler, förskolor och annan service även i dessa orter, som vips skulle bli en del av världen.
Kommunikation är nyckeln till så mycket här i världen.
Minns ni Darth Vader-reklamen från SuperBowl-finalen? Liten unge springer runt i Darth Vader-kostym och försöker lyfta dockor och få igång träningscyklar och annat spännande med Kraften, men först när pappa kommer hem i sin Nya Fina VW och ger lite hjälp diskret från köket lyckas det. Ah, bra, ni minns den.
Diskussionen fastnade lite på huruvida barnet är en gosse eller en tös, det hävdades först att det är såååå könsstereotypt med pojkar och bilar men faktum är att vi inte har en aning, det kan lika gärna vara en flicka under masken, om vi är jämställda nog att våga tänka den tanken.
Via bloggen Osunt blir jag uppmärksam på att Greenpeace berättar fortsättningen på historien. Rebellstyrkorna samlas:
.
<object style=”height: 390px; width: 640px”><param name=”movie” value=”http://www.youtube.com/v/9IjxWj7aaow?version=3″><param name=”allowFullScreen” value=”true”><param name=”allowScriptAccess” value=”always”></object>
.
Rebellmanifestet
Vårt hem – Jorden – är illa ute. VW motarbetar två mycket viktiga europeiska klimatlagar – minskningar av utsläppen och hårdare avgaskrav – som vi behöver om vi ska rädda vår planet från att gå samma öde till mötes som Alderaan (bye bye). Men vi är inte förlorade än. Vi känner att det finns godhet i Volkswagen.
Rebellerna gör allt för att få över Volkswagen från den mörka sidan och ge vår planet en chans.
Läs mer här.
Himlen är luddigt grå, det är svalt och nästan vindstilla. Inget regn, inget skuggspel, ingen påträngande sol eller kvävande hetta.
Men jag hör viskas i vinden att det är en galgfrist jag gläds åt. Värmerekordet kommer att slås i sommar igen, viskas det, och det är en fråga om år, inte årtionden, innan vi som inte är biologer också kommer att på allvar börja se klimatkonsekvenserna i miljön, i flora och fauna, i färskvattentillgången och i livsmedelsproduktionen.
*suck*
.
2010 kallas i Aftonbladet för ett katastrofår. Jordskalv, tsunamis, översvämningar, torka, bränder, kyla, vindar är bara några av de 950 katastroferna som inträffade. Knappt hundra av dessa var inte väderrelaterade, berättar tidningen.
Finns det några förklaringar till ökningen? Chefen för Munich Re:s riskbedömningar tycker sig se en långsiktig trend som hänger samman med att samtliga världshav blivit varmare de senaste 30 åren [...] – Sannolikt står klimatförändringarna för en del av denna uppvärmning, säger professor Peter Höppe. Klimatforskaren Markku Rummukainen vid SMHI tycker det är svårt att slå fast ett tydligt samband mellan det ökande antalet väderrelaterade naturkatastrofer och klimathotet. – Det kan finnas en koppling, säger han. Men eftersom extremer förkommer så pass sällan, måste man se utvecklingen över en längre tid för att vetenskapligt kunna påvisa ett samband.
Det är dock, understryker Aftonbladet, osannolikt att människans åverkan på planeten ligger bakom jordbävningarna och vulkanutbrotten:
– Det går inte att förklara varför vissa år är värre än andra, säger seismologen Reynir Bödvarsson vid Uppsala universitet. – Att skalven i Haiti och Chile inträffar så nära varandra är en ren slump. Sett över en längre tid är den seismiska och vulkaniska aktiviteten konstant.
Det är nog så att människans agerande inte nämnvärt påverkar vulkanen i Yellowstone heller.
Risken för utbrott är 50-procentig. Det kan ske om ett år, det kan ske om tusen år. Hur många människor som skulle dö vet ingen, säger Henning Andersen till Berlingske Tidende.
Det är alltså femtio procents chans att den inte får utbrott och utplånar oss allesammans som vore vi dinosaurer. Det räcker för mig. Det är lönt att fortsätta sträva mot att bygga den bästa skolan i världen.
I all ödmjukhet, givetvis.
.
Jag vill bara nämna, sådär lite halvofficiellt, hur oerhört trött jag är på att Skånetrafiken verkar ha byggt in förseningarna i systemet. Gång efter gång leder förseningar för buss ett till att buss två väntar in för att passagerarna på buss ett ska slippa vänta en halvtimme, med resultat att passagerare som kliver på buss två missar anslutningen till buss tre.
Det är inte rimligt. Oavsett om restidsgarantier gäller eller inte ger de ingen ersättning för förlorad arbetstid, t ex.
En väl utbyggd, skattefinansierad, pålitlig och frekvent kollektivtrafik skulle innebära en minskning i personbilstrafiken, och därmed mindre belastning på miljön. En egen bil ger en illusion av frihet få är villiga att ge upp med mindre än att det finns ett i det närmaste likvärdigt alternativ. Det är inte Skånetrafiken idag.
DEJAndet lockar fram min cyniska och kallsinniga sida, och för att inte låta den helt ta överhanden provar jag att byta tema på bloggen. Kanske en lite mjukare och mer romantisk inramning kan ta fram mjukare och mer romantiska sidor i min syn på världen?
Dessutom är det vår, förändringens och pånyttfödelsens tid.
Hur funkar teckensnittet, och hur är läsbarheten i detta tema?
Det trillar döda fåglar ur skyn, i Arkansas och Louisiana. Man tror att orsaken är fysisk, fyrverkerier, hagel eller kanske blixtar. Möjligen höghöjdssjuka. Hos fåglar? Jag tror att vi har anledning att bekymra oss. Fåglar trillar vanligen inte ner, i alla fall inte i stora mängder, utan att något seriöst är på tok, och de torde inte flaxa iväg så högt att de självdör om inte något är riktigt galet.
Ja, det är på en annan kontinent. Ja, det är en hel ocean emellan.
Men vi befinner oss på samma planet.
—————————–
Uppdatering:
Det sker här också. Jag vet inte hur ni ser på saken, men jag tror inte på att det är ett sammanträffande.
