Det tycks vara en ny trend på gång i konferenssverige – det ges pauser men inget kaffe. I närheten finns restauranger eller automater där konferensdeltagare kan köpa kaffe.
Väldigt tom mugg
Jag ser ett par nackdelar och ett par fördelar med detta, från konferensanordnarperspektiv. Nackdelarna är dels att man tar bort ett socialt smörjmedel. Det ger en samtalsöppning, ett naturligt möte när man skickar varandra mjölken och småpratar om kvaliten på kaffet. Är det ekologiskt? Var kommer det ifrån? Fairtrade?
En annan nackdel är att konferensdeltagarna faktiskt skingras, går iväg ifrån de viktiga möten och nätverkandetillfällen som annars utgörs av pauserna.
Fördelarna är givetvis praktiska och ekonomiska.
Men nog ser den ledsen ut, min hållbara men tomma mugg?
Om bara en enda sak jag säger om sociala media någonsin når fram så hoppas jag det blir denna:
Varken plattform, design, hierarki, teknik, trender är avgörande. Allt handlar om människorna. Trevliga människor gör att människor återvänder, pratar, delar, interagerar och stället kommer till liv.
Vi vill veta att det finns någon där ute.
De där frukostuppdateringarna, ni vet, som många pratar så föraktfullt om. De där smålarvigt pekorala uppdateringarna om miljön kring sommarstället eller de där irriterande humblebraggiga bilderna av svindyra handväskor eller skor som fyller upp timelines över hela nätet. Just de där sakerna som får många att fnysa överlägset att de minsann inte fläker ut sina liv som andra gör, ni vet?
De är inte allt sociala media är, dessa lättviktiga uppdateringar, men de är en viktig ingrediens. Ty de bekräftar för oss att det faktiskt är människors röster vi ser. Riktiga, levande människor, med riktiga liv och riktiga behov av frukost, av att få bekräftelse på att just deras sommarstuga är fin, av att få dela glädjen över sina nya fina skor.
Det är svårt att lära ut språk i en skola. Tråkiga saker som grammatik och glosor måste nötas in, samtidigt som språklärarna har ett krav på sig om att vara underhållande och roliga, annars hoppar eleverna av eller struntar helt enkelt i att välja språk från början, säger språkprofessor Kenneth Hyltenstam i Lärarnas Nyheter.
Eftersom han talar om avhopp och bortvalda språk drar jag slutsatsen att han varken pratar om kärnämnena svenska eller engelska, utan om det som kallas moderna språk, och idag är ett tillvalsämne. Vi har pratat om saken hos Helena, Anne-Marie Körling nämner det på sin blogg och även hos Christermagister har vi pratat om saken. Jan Björklund föreslår extra meritpoäng för att locka elever att läsa språk:
Att läsa flera språk ska löna sig, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP).
Förslaget ska ses mot bakgrund att eleverna i dag visserligen har möjlighet att läsa ett modernt språk utöver engelska, men i slutet av årskurs 9 är det bara sex av tio som gör detta.
Betyget för moderna språk ska enligt förslaget få räknas som ett sjuttonde ämne när meritvärdet läggs ihop, utöver de 16 ämnen som är standard. Även ett G i ämnet språkval lönar sig då, genom att ytterligare tio poäng kan läggas till meritvärdet.
Att uppvärdera språk från trevlig hobby, jämförbar med att samla jubileumstallrikar eller spela boule, till ett fullvärdigt skolämne som Björklund gör i förslaget är en bra början. Professor Hyltenstam igen:
– Men att språkkunskaper behövs råder det egentligen ingen tvekan om. EU har till exempel fastslagit åtta nyckelkompetenser som den moderna europeiska medborgaren behöver. Bland dem finns både modersmål och främmande språk.
Just bristen på legitimitet, anser han, är också en anledning till att språk inte är obligatoriskt i skolan. En blick bakåt i historien visar att språk alltid har betraktats som intressant bara för vissa människor. Den samhällsekonomiska nyttan med att kunna flera språk har sällan diskuterats och frånvaron av obligatorium har bidragit till att språk haft och fortfarande har en låg status bland eleverna.
Trots detta vill professorn inte göra språk obligatoriskt i skolan, utan vill istället jobba för en allmän förändring i samhällsdebatten. Vi måste lyfta fram varför språkkunskaper gör skillnad, vad vi både som individer och nation har att vinna på att öka språkkunskaperna. Vi måste lyckas nå ut med att språkkunskaper är så mycket mer än grammatik och glosor, vi måste lyckas nå ut med kulturen, med litteraturen, med kommunikationen och mötet med människor. Vi måste lära oss att visa hur stor skillnad en vidgad horisont gör i en människas liv, och vi måste förmå människor att lyssna.
You're no different to me 