Det kan vara så att någon läsare anat sig till att mitt equilibrium inte varit helt i balans på senare tid. Det blir så ibland här i livet. Men i dag var vi på Malmö Opera, finaste Fröken Jenn och jag, ty min favorittenor Rickard Söderberg bjöd tillsammans med Bengt Krantz på lunchkonsert. Det var en smått stressad Morrica som anlände, men sen Rickards änglaröst lagt sig som balsam på min hispiga själ var det en betydligt sällare och snällare Morrica som gick ut i världen igen.
.
Jag har helt glömt vad det var jag hade tänkt skriva om. Men denna låt har spelat i mitt huvud hela dagen, och ordet verve dykt upp i alla möjliga sammanhang. Hade jag bara varit lite mer entusiastisk inför magiskt tänkande hade jag föreställt mig att det finns ett budskap, ett tecken eller en mening i detta.
Men det är ändå en bra låt, och ett bra ord.
.
Någon introducerade en Youtubelek för mig häromdagen. Den går helt enkelt ut på att man väljer sig en låt, lyssnar på den, och därefter klickar på det sjunde klippet av de förslag som räknas upp.
Stundtals leder det till att man lyssnar på samma låt tre gånger i rad, stundtals till att man hamnar i helt okända genrer, med artister man aldrig tidigare hört talas om. Och ibland leder vägen rakt ner i nostalgin:
.
sjunger i afton Freddie Mercury duett med Montserrat Caballe. De gör det ibland, och är alltid lika välkomna.
.
Välkommen till djungeln
här blir det värre för varje dag
du lär dig leva som ett djur
här i djungeln där vi leker
Om du är sugen på det du ser
kommer du ta det till slut
Du kan få precis vad du vill ha
men du får inte ta det från mig
.
Visst behöver vi en ljuvlig video en onsdag som denna? Jo, det gör vi:
.
.
Looptroop Rockers, de professionella drömmarna, skapar musik med text väl invested möda att sätta sig in i. Crime City Rollers bidrar till att skapa stämning i videon, och ger ytterligare dimensioner.
Jag gillar’t
Jag har den sortens hjärna som då och då bestämmer sig för att jag behöver bakgrundsmusik, och så loopar den en låt (eller en snutt av en låt) om och om och om och om igen. Lite överraskad är jag över min hjärnas musikval denna fredag:
.
jag tycker om låten
jag tycker om Opeth
jag tycker om videon
jag tycker om er och
jag vill dela den med er:
.
I dag börjar det nya året – skolan väcks till liv igen!
Snart står jag där i Gröna Salen – visst är det ett vackert namn vår aula har? – och ser på alla som sitter i rummet, somliga nervösa, somliga ivriga, en och annan förmodligen i det närmaste livrädd. Det behövs inte, vi är inte alls farliga, men det är inte så lätt att veta så där på förhand. Rektor håller tal och välkomnar alla, han sjunger, vi sjunger, alla sjunger.
Vi som jobbar på skolan ropar upp oss själva, en efter en, talar om vad vi heter och vad vi jobbar med. När man kommer helt ny på en skola kan det vara skönt att genast få veta vem som svarar i telefon när man ringer, vem som är vaktmästare och vad den man handlar sin lunch av heter. Eleverna ropas upp av rektor, och välkomnas in i gemenskapen med sina namn innan klasserna går och börjar lära känna varandra.
Just nu sitter jag på bussen på vägen till skolan (jag har fuskat lite och skrev egentligen det här inlägget i går kväll eftersom jag är så ohyggligt morgontrött) och ser fram mot att stå där, hälsa på dem jag känner sen innan och fundera över vilka de jag inte känner ännu är, medan de kanske funderar över vem jag är. Har jag riktig tur sitter kanske en eller annan elev på bussen och jag får chansen att hälsa på dem lite i förväg, rent utav.
Vi får se. Jag berättar mer i eftermiddag.
.
Detta är faktiskt vår rektor, en av de bästa jag någonsin mött, och fullständigt genommusikalisk därtill.
.
.
.
.
Kärleken skapar ett ”vi” utan att förstöra ett ”jag”.
Leo Buscaglia
