Kunskapsklyftor i #skolchatt

Det är torsdag igen, och torsdag innebär ju traditionsenligt #skolchatt klockan 20.00. Den här vecka är ämnet Kunskapsklyftorna i svenska skolor, och vad vi kan göra åt dem.

Det är ett brännande aktuellt och oerhört viktigt ämne, och jag ser fram mot ett konstruktivt samtal. Det är så lätt att man halkar över i vems fel det är att saker är som de är, och plötsligt helt tappar sikte på vad man själv faktiskt kan påverka och förändra i sitt sammanhang. Just därför är jag extra glad åt ett tillfälle att fokusera just på vad vi, som lärare, skolledare, elever, studenter etc faktiskt kan göra.

Välkomna att ta del av samtalet i kväll klockan 20.00.

#skolchatt om organisation och schema

Det är torsdag igen, och som traditionen bjuder börjar #skolchatt klockan 20.00. Ämnet denna vecka är organisation och schema, med särskilt fokus på vad som fungerar väl i olika sammanhang, och vad det är som gör att faktiskt fungerar.

Vi pratar ofta mycket om vad som INTE fungerar, om raster som är för korta, om planeringstid som inte räcker till etc, men nu provar vi att närma oss frågeställningen från ett annat håll. Genom att lyfta och titta på exempel på vad som fungerar hoppas jag vi kan lära oss av varandra inför nästa läsår, och låta de goda exemplen sprida sig som ringar på vattnet.

Vilken är den optimala tiden att börja om morgnarna? Bör vi organisera om skolåret i tre terminer med färre lektioner per vecka? Hur lång bör en lektion egentligen vara? Hur många elever bör varje lärare undervisa? Hur många lärare bör varje elev möta under en skolvecka? Hur lång tid behöver en lärare mellan lektioner? Och hur långa raster behöver eleverna? Vad säger forskningen? Vad säger erfarenheten?

Välkomna att delta i samtalet, 20.00 på Twitter.

#skolchatt om undervisning för lärande

Det är mindre än en och en halv timme kvar till #skolchatt och jag inser att i dag hinner jag inte förblogga om ämnet. Helena von Schantz har dock skrivit klokt om saken, så jag hänvisar er med varm hand till hennes blogg.

Mitt soundtrack till kvällens samtal:

.

Jag är inte den ende som slår i taket ibland

På Twitter finns en begränsning för hur många tweets per dygn man kan skicka. Visste ni det? Det är inte så dramatiskt, och begränsningarna är mycket rimliga. Jag slår i det taket ibland men i de allra flesta fall räcker de 1000 tweets per dygn man har att spela med mer än väl.

Det här är ett fånigt tillfälle att börja ett blogginlägg, men jag ville nämna detta för er trots att jag måste springa till bussen nu. Men kloke Deepedition har förklarat saken i ett inlägg på ett redigt och genomtänkt sätt, så jag hänvisar er dit om ni vill veta mer.

#skolchatt

Jag har precis kommit hem från en mysig utflykt till Skånes Djurpark. Jag och en kollega var där tillsammans med den klass jag är klassföreståndare för, vi klappade älg, tittade på sälar, förundrades över hur stora björnar och örnar är på nära håll men lyckades varken få korn på järven eller grävlingen, trots att vi försökte.

Sånt kan man ha stort utbyte av en solig torsdag i maj. En annan tordagssak jag har stort utbyte av är #skolchatt. I dag kommer vi att prata om ett ämne som känns extra aktuellt såhär i maj, betygssättningstider och examenstider: bedömning och lärande. Lärande bedömning är ett uttryck som studsar omkring i skoldebatten, vad menar man med det? Man talar om formativ och summativ bedömning, man använder uttryck som återkoppling och feedback, självbedömning och utvärdering. Om det, och sannolikt en del annat, kommer vi att prata i kväll. Välkomna!

#skolchatt

Det är en och en halv timme kvar innan klockan slår torsdag kväll 20.00 och #skolchatt drar igång. I afton modererar @Anna_Kaya ett samtal om yrkesstolthet. Vad är det? Vad är man stolt över om man är yrkesstolt? Finns det fördelar med att vara yrkesstolt? Finns det nackdelar?

Och hur är man om man inte har denna egenskap? Yrkesskamsen?

I kväll efter nio, när samtalet långsamt avstannar, vet vi kanske mer.

Välkomna!

#skolchatt – en manual

Häromdagen mötte jag en person som uttryckte nyfikenhet inför men samtidigt frågade hur man gör när man deltar i #skolchatt? Vi slänger oss så lättvindligt med begrepp som hashtag, tagga dina inlägg, följ med i trådarna etc, men för den som inte är så hemma på Twitter är det inte lika självklart.

Så, till dig jag pratade med vid busshållsplatsen, och till alla andra som undrar, en enkel guide:

Oavsett om du twittrar från hemsidan eller använder en klient, skriv #skolchatt i sökrutan, så får du alla inlägg som innehåller taggen samlade i ett fönster eller en kolumn. Oftast är det en rätt lugn ström som sipprar fram, men på torsdagar mellan klockan 20 och 21 ser det annorlunda ut. Det är då lärare, lärarstudenter, rektorer, pedagoger och skolfolk samlas och pratar om ett på förhand givet ämne.

Det första du behöver vara beredd på är att #skolchatt kan gå fort, stundtals till och med rasande fort. Man hinner inte läsa alla inlägg, och man hinner framförallt inte svara på alla. Det är som det ska.

Du behöver också veta att där finns en moderator. Det är antingen @Anna_Kaya, @helvons eller jag, @Morrica. Vår uppgift är i första hand att försöka se till att alla blir hörda, och att hålla samtalet på ungefär rätt spår. Om du vill kan du skicka en rad till chatten i förväg och tala om att du tänker delta för första gången så gör vi vad vi kan för att hjälpa dig in i samtalet.

Så till själva skolchattandet:

Kom ihåg att skriva in taggen #skolchatt i varendaste tweet och svarstweet du skickar. Det är superviktigt, det är nämligen bara så du kan göra din röst hörd i samtalet. Om du råkar glömma det så är det helt ok att skicka om samma tweet igen, men med taggen.

Vi brukar försöka få med namnen på den eller de skolchattare som skrivit den tweet vi svarar på. Det gör att det är lättare att följa med i samtalet, och se vad som är svar på vad.

Om du tycker att någon är otrevlig, trollar eller pratar strunt, strunta i vad personen säger. Att argumentera emot tar bara upp plats och gör dig irriterad, och då blir #skolchatt ingen trevlig upplevelse.

Och så det viktigaste av allt – du behöver inte säga något jättevälformulerat eller superklokt för att vara med. Ett ”instämmer” eller ”bra sagt” eller ”hur menar du?” räcker långt som början. Huvudsaken är att du vet att du får, om du vill.

#skolchatt

Det är strax torsdag igen, och som vanligt om torsdagarna så träffas vi på Twitter klockan 20.00 för #skolchatt. Denna vecka handlar det om skolans fostransuppdrag.

Det låter allvarligt, och det är allvarligt. Det är ett uppdrag som genomsyrar alla delar i det arbete som pågår i skolor runt om i landet.

Jag jobbar, som ni nog vet vid det här laget, på folkhögskola. Nej, jag växlar inte spår, jag pratar fortfarande om fostransuppdraget, häng med får ni se.

Folkhögskolor är också skolor, genom att läsa allmän kurs hos oss har man samma möjlighet att bli lika behörig för att söka högre utbildningar som man har på vilket gymnasium eller vilket komvux som helst. Men på flera, avgörande sätt skiljer vi oss från andra skolor. Dels gör det stor skillnad att våra kursdeltagare och elever är myndiga, naturligtvis. Det gör också skillnad att vi lyder under folkbildningsrådet, snarare än under skolverket, och har andra styrdokument än de skolor som lyder under skolverket.

Och i en diskussion om skolans fostransuppdrag vill jag gärna lyfta den formuleringen som finns i våra styrdokument. Den är nämligen, tycker jag, mycket tydlig och rimlig:

bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen

För att kunna påverka sin livssituation är det nödvändigt att känna till och behärska de spelregler som gäller i det samhälle man lever i. Det är nödvändigt att kunna passa tider, att kunna föra ett civiliserat samtal, att kunna ta och ge kritik utan att ta det så personligt att man blir ovänner. Det är nödvändigt att kunna vänta på att någon annan pratar färdigt innan man kliver in med det man själv vill säga, att kunna vänta på sin tur, att vara villig att dela med sig och ge andra hjälp, och inte minst att ta emot det någon annan erbjuder och att själv kunna be om hjälp utan att känna att man tappar ansiktet. Det är också nödvändigt att klara av att behandla andra människor hövligt, även om man inte är bästa vänner eller kanske inte ens direkt tycker om den andra.

Visst kan man tycka att det här är något man borde kunna nästan automatiskt, att föräldrar etc borde ha tagit hand om den här biten. Men det är en väldig skillnad på att fungera socialt i ett så litet och anpassat sammanhang som en familj utgör, och att fungera socialt i ett så stort och komplext sammanhang som en skola utgör. Det måste skolan och alla som arbetar i skolan vara medvetna om, förhålla sig till och, faktiskt, ta ansvar för.

Så ser jag på det fostransuppdrag vi kommer att prata om i #skolchatt denna vecka. Välkomna att vara med i samtalet!

#skolchatt

Öppet Hus pågår för fullt, så jag hinner bara skriva ett kort inlägg om kvällens ämne:

Kunskapssyn

Karamellerna räckte för övrigt till halv fem i år.

Strax innan Blåkulla: #skolchatt

Det är torsdag, och inte vilken torsdag som helst utan skärtorsdagen när, enligt tradition och folktro, häxorna flyger till Blåkulla för årets fest. Men först blir det torsdagstraditionsenlig #skolchatt klockan 20.00. Anna Kaya modererar och ämnet för kvällen kanske kan visa sig vara en het potatis:

 Hur förändrar vi lärarkulturen som säger att vi som lärare inte ska säga ifrån & protestera mot pålagor från utomstående?

Finns det en sådan kultur, eller är den en tankekonstruktion, en chimär, en retorisk halmdocka som används för att elda på debatten? I tidningars kommentarsfält hävdas det ibland att det handlar om bekvämlighet, motvilja inför förändring eller okunskap. Andra hänvisar till Jante och låter skymta fram en rädsla för att digra konsekvenser drabbar den som säger emot skolledningen. Eller handlar det om att lärare är så överarbetade att det helt enkelt inte finns tid eller ork att samla sig till en protest?

Onsdagkvällens försnack antyder att samtalet kan komma att röra sig dels kring den spända situation som kan uppstå när politiker tycker en sak och forskningen indikerar en annan, dels kring den inte mindre spända situation som kan uppstå när politiker tycker en sak och skolledning och lärare arbetar i en annan riktning. Det har också kommit antydningar om att det kan förekomma funderingar kring hur skillnaden mellan att säga ifrån och att gnälla, ja, rent av ikläda sig offerkoftan och/eller bitterkappan, ser ut.

Visst låter det intressant och angeläget? Vi ses i #skolchatt klockan 20!