Kära grundskolor,
Det är av yttersta vikt att eleverna redan på ett tidigt stadium inte bara bekantar sig med utan faktiskt får lära sig att behärska och hantera de fyra räknesätten. De måste förstå vad de håller på med, varför och hur. De behöver också förstå vad ett likhetstecken är, hur det fungerar och hur det inte fungerar. De behöver förstå negativa tal, och de måste förstå innebörden av noll. De behöver veta, utan tvekan, vad som är ental och vad som är tiotal, och de behöver känna till decimalsystemet.
De måste få laborera med med detta, fram och tillbaka, uppåt och nedåt, härs och tvärs, på papper, inte bara i huvudet och inte med hjälp av miniräknare. De måste få se det, skriva det, läsa det, höra det och säga det, om och om och om igen tills de utan att blinka förstår sambandet mellan 36/6 och 6*6 och vet att sjuttiofjorton inte är ett tal.
Detta måste ni klara. Ni måste. Det är inte rimligt att elever inte kan sjuans tabell när de har godkänt i matte från nionde klass. Det är inte heller rimligt att de inte vet hur många decimeter det går på en meter. Ni sviker eleverna när ni inte sköter detta, ni skickar ut dem i världen utan att rusta dem för att hantera den.
Skärp er. Allvarligt talat, bara gör det.
You're no different to me 
skriver under på din appell. Vill till det lägga till att den läsförståelsenivå som tillåter att man förstår en Linda Skugge krönika med hjälp av ett lexikon inte räcker för ett modernt vuxenliv. Där är det Skolverket, jag och alla andra svensklärare som får skärpa oss.
Definitivt. Det är inte i någon mån elevernas ansvar, det beror väldigt sällan på deras sociala situation, utan i de allra flesta fall beror det på undermåliga skolor.
Det är hårt, men vi har hymlat länge nog.
Du menar alltså på fullt allvar att så är fallet? Mina barn är nu 21 och 17 och dom har fått lära sig att räkna. Även 7:ans tabell. Vad jag minns, så var deras matte i högstadiet ganska avancerad och innehöll även problemlösning.
Jag är mycket glad för dina barns skull, och gratulerar dem till den tur de hade när de genomgick grundskolan. Det är ett lotteri, nämligen.
Ja, jag hävdar på fullt allvar att det är så. Inte överallt, inte hela tiden, men på tillräckligt många platser och tillräckligt många gånger för att det skall vara ett allvarligt problem som bör tas på allvar.
Det är inte för akademikerbarnen man behöver slåss. Det är alla de som inte har hem klädda med bokhyllor som tar stryk i dagens skola.
Generellt, visst är det så, och det är mycket viktigt att hålla i minnet även om man själv råkar tillhöra de privilegierade i sammanhanget.
Jag har på sätt och vis haft tur och hade en pappa som drillade mig i huvudräkning. Avskydde det då men erkänner (efter att jag tystat min inre trots-tonåring) att jag har haft nytta av det-och har ofta.
En väldigt tur – man behöver kunna det. Kan man inte det blir matten, och i förlängningen fysik, kemi, samhällskunskap etc, tungt och otympligt.
Eftersom alla barn inte har samma tur måste grundskolan rycka upp sig och se till att alla får de grunder de behöver. Vi skulle se mycket mindre matteångest på högstadiet, t ex. Även om man inte är road av matte så är risken mindre att man blir rädd för något man känner till.
Helt klart sant! En undran bara… När du stöter på dessa elever, tar du då kontakt med grundskolan som de just lämnat och påtalar elevernas (undervisningens) brister?
Tänker att det är ganska viktigt att gymnasieskolorna tydligt signalerar till de skolor som inte fullföljer sitt uppdrag. Eller kanske ska det påtalas högre upp i systemet?
Jag jobbar inte på någon gymnasieskola, och jag har dessutom svårt att se värdet i att en gymnasieskola tar kontakt med den lågstadieskola där eleven gick tio år tidigare.
Detta är ett strukturproblem, ‘dessa elever’ kommer inte från enstaka skolor eller enstaka kommuner. Vi löser det inte genom att dutta omkring på den nivån, utan detta måste åtgärdas, inte påtalas, högre upp i systemet som du säger.
Det krävs ett samlat grepp, och det måste tas nu. Det har redan gått alltför lång tid!
Men jag trodde att de fyra räknesätten, multiplikationstabllerna och lite olika tecken och symboler var kärnan i själva uppdraget. Hur kan man tolka läroplanen annars?
Eftersom vi har elever som går igenom hela grundskola, erhåller godkänt i matte i nian och ändå varken kan multiplicera eller förstår hur man använder ett likhetstecken så tycks det förekomma alternativa tolkningar.
Det var just det jag menade-det är ju skolans jobb att lära ut. Jag avskydde matte från ettan till studentdagen men när jag fick höra att Matte E var bra för biologer så bet jag ihop och tog den. Tror lite mer verklighetsförankring i matten vore bra för många (det hade hjälpt mig)
Jag håller absolut med dig! En mycket viktig poäng dessutom, matte är ju ett slags vetenskapsspråk och egentligen väldigt konkret men vi gör det abstrakt och förvirrat i skolan genom att låta eleverna bara räkna utan att berätta vad de kommer att använda t ex ekvationer till. För det kommer de ju!
Se på Montessori. Läser just nu Montessori II på Malmö högskola. Igår fick vi den andra (av två) föreläsningar om matematikmaterialet. Detta är material som behandlar alla de fyra räknesätten, och materialen ska gå att använda redan på förskolan.
Ville bara säga det.
Det låter som något även traditionella skolor borde låta sig inspireras av. Tack för att du berättade!