Så tog då riksdagen idag beslutet om en ny lärarutbildning. Höstens studenter blir, om jag förstått saken rätt, den sista kullen i det nuvarande systemet. Somliga är glada, andra mindre glada, givetvis. Som alltid när system ändras råder viss oro för hur det ska gå, hur det ska bli. Vilka lärarhögskolor kommer att finnas kvar, vilka försvinner? Vad händer efter valet i höst?
You're no different to me 
Min spontana känsla är att det borde bli bättre… men det återstår väl att se. Alla förändringar tar så mycket tid och energi och är det något man är trött på i skolans värld så är det förändringar. Och ändå händer ingenting.
Skolan måste vara det mest tungrodda fartyg man kan tänka sig. Man byter motor, bränsle och kapten gång på gång men fartyget bara glider vidare åt sitt eget håll…
Som min rektor (den bäste i världen) brukar säga: Det tar tid att vända en oljetanker, man ser inte resultatet på en gång
Intressant är att min förra utbildningschef för VFU-organisationen Ingrid Rosenkvist skrev en bok som hette ungefär så: ”Det tar tid att vända en supertanker”.
Men den måste ju komma ut ur hamnen först, tänker jag.
Det sägs att det inte är ovanligt att man är tvungen att backa ut ur hamnen när det gäller så stora fartyg, jag gissar att det sker med hjälp av bogserbåtar. Kanske ligger det viss symbolik även i detta, kan det vara så att lärarutbildningar som visserligen varit i hamn kan behöva backa tillbaka en bit för att komma på rätt kurs för att ta sig vidare?
uppifrån och neråt – är ….. svårstyrt
nerifrån och uppåt – ger mer styrka ….. tänker jag…
och det är väl så – att det ännu en gång är något som kommer uppifrån…… eller?
Jo, riksdagen är väl uppifrån, fast det är vi som valt dem. Härnerifrån.
Den här gången är syftet i alla fall att utbildningen ska bli bättre. Förra gången var syftet att kommunerna skulle ha lättare att flytta lärare efter barnkullarnas fluktuationer.
Det gör en viss skillnad onekligen
Men Helena – så formulerades det väl inte i den utredningen som låg till grund för beslutet som togs i parlamentarisk enighet?
Jag säger som Jan Myrdal:
– Gå till källorna!
Hur det officiella syftet formulerades är viktigt, men garanterar inte att där inte fanns ett eller flera bakomliggande syften av annat slag. Också eller egentligen.
Jag citerar Peter Englund:
Det historiska misstaget: att tro att det bakom var företeelse finns en bakgrund.
Det hermeneutiska misstaget: att tro att det bakom var handling finns en tanke.
Det konspirativa misstaget: att tro att det bakom var händelse finns en avsikt.
Mats igen: Jag tror att det finns många som hänfaller åt den tredje varianten!
Ungefär lika många som hänfaller åt det naivistiska misstaget – att tro att var gång något inom politiken ser ut som en tillfällighet så är det en tillfällighet.
Vad gäller det Helena skriver så är jag inte tillräckligt intresserad av vad som försiggick bakom kulisserna den gången för att forska i saken, det känns konstruktivare att gå framåt från där vi står nu, men det är inte första gången jag hör dessa tankegångar nämnas.
Pingback: Beslut och konsekvenser « You're no different to me