Tillsammans kan vi

Vi har två katter, Stora Svarta och Liten Luddig. Stora Svarta är ett år äldre, och Liten Luddig är lika luddig på insidan av huvudet som på utsidan. Hon lär sig saker och ting, men det tar mycket längre tid för henne än för andra katter. Som det här med att sitta på fönsterbrädan och titta ut, till exempel.

Hon är rädd för en väldig massa saker, Liten Luddig. Himlen är hennes största skräck, och höjder kommer inte långt efter. Fönsterbrädor kombinerar dessa två saker. Hon är också väldigt nyfiken, och vill gärna titta på vad som låter där utanför fönstret, och var väldigt ledsen över hur hon inte kunde sitta där.

Hon kan sitta på fönsterbräda numera, hon hoppar upp och hon hoppar ner utan att riktigt tänka på det när något spännande låter där utanför, men det har inte gått av sig själv. Hennes bror, Stora Svarta, ägnade nästan ett halvår åt att hoppa upp på fönsterbrädor, locka, hoppa ner igen, leka, lirka, hoppa upp igen, locka och lura och distrahera Liten Luddig från rädslan när hon väl satt däruppe. Roligast är att sitta där tillsammans och prata om duvor och hundar och annat intressant som passerar utanför.

Moralen i historien är enkel: med samarbete blir det roligare för alla.

2 tankar om “Tillsammans kan vi

    • Tack =)

      Jag tror inte någon av oss är förskonad från områden där vi är luddiga på insidan av huvudet, men med hjälp av andra kan vi lära oss, bara vi inte ger upp.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s