Plugghäst

Nivågrupperingar är på tapeten igen, och möter motstånd från många håll. Mycket talas om högpresterande elevers roll som inspiration och draghjälp, om lågpresterande elevers behov av stöd och om risken för stigmata. Högpreseterande elevers behov av stimulans nämns ibland, men det som bekymrar mig att det talas så tyst om är den sociala aspekten.

Det är inte helt ovanligt att intelligenta begåvade elever  sätter sitt ljus under skäppan för att passa in. I ett social klimat där normen inte ger utrymme för akademisk strävan kräver det väldigt mycket från en tonåring att visa sidor som inte accepteras i den kontext där man lever. Det kan vara minst lika stigmatiserande att vara den duktiga som att vara den trögtänkta, och risken för hån och utfrysning bör inte underskattas.

9 tankar om “Plugghäst

  1. Problemet är ju, tycker jag, att alla måste anpassa sig efter normen. Alla måste vara ”normala” och ”normalpresterande” och att vi lärare har svårt att ta de elever som faller ur våra snäva ramar.

    Det är förvånansvärt många lärare idag som undervisar elever som om eleverna vore en homogen grupp som kan lära på samma sätt, i samma takt. Ofta ska de också lära sig exakt samma saker. Oavsett vad de har för tidigare kunskaper och erfarenheter.

    Min son kom hem en dag för inte alltför länge sedan och frågade mig vad volym var. Det visade sig att han inte fick ”lära sig” det i skolan för han skulle ”vänta på de andra”. Vänta? Det är skrattretande. Har vi inte kommit längre?

    Jag hävdar med bestämdhet att om vi lärare kunde bli bättre på att individualisera, om vi kunde börja ha ett inkluderande synsätt där vi ser möjligheter i stället för problem och där vi sätter elevens behov i centrum. Då skulle vi inte behöva nivågruppera och inte heller skulle vi behöva ”sortera bort” elever. För alltför ofta placeras elever i olika grupper för lärarens skull. Inte för sin egen.

    • Det är ett problem, definitivt, och det är något vi som lärare måste ta ansvar för att göra något åt. Eleverna är utelämnade till oss på nåd och onåd, de hamnar i de grupper vi placerar dem och vi som har makten måste anpassa oss efter de grupper vi skapat, snarare än att försöka anpassa dem efter oss.

      Det är en balansgång.

      Det vi har svårare att påverka är ju det sociala spelet mellan eleverna, det som äger rum både i klassrummet och utanför. Vi måste vara medvetna om det, och vi måste vara ständigt medvetna om hur det påverkar våra elever.

      • Visst har vi svårt att påverka det sociala samspelet men det är inte omöjligt. Om vi gör vad vi kan för att inte låta de berömda ”lärar-skygglapparna” växa fram och samtidigt kämpar för att skapa goda relationer och förtroenden mellan lärare och elev, då har vi kommit en bra bit på väg.

        Trygga elever vågar ofta berätta när något känns fel eller när de känner sig orättvist behandlade men alltför många elever känner att de inte blir lyssnade på och att de inte har någon vuxen att vända sig till.

        Där kan vi verkligen bättra oss!

        • Nej, omöjligt är det inte, och vi ska absolut inte underskatta enskilda lärares betydelse.

          Men vi får ändå inte glömma bort hur viktig den kollektiva attityden är, klassens attityd, skolans attityd och det omgivande samhällts attityd, där eleverna faktiskt lever sina liv, har stor betydelse för elevernas inställning till studier.

          Där kan vi sannerligen bättre oss, både som lärare och som samhälle!

  2. Pingback: Antiforskare? « You're no different to me

  3. Pingback: Rädda pojkar och akademiker « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s