Mitt Utopia

Bloggaren Sökarens Skoltankar nämner i ett inlägg om elevinflytande helt vänligt mina tankar kring hur skolan borde se ut i framtiden. Jag blir alldeles inspirerad till att skriva lite mer om saken. Först en bakgrund. Såhär skrev jag i oktober i fjol:

Jag drömmer om att det någonstans i världen ska finnas ett land, kanske t ex ett avlångt ett långt uppe i den höga nord, där kunskap och bildning står högst i kurs. Ett land dit människor kommer resande för att gå i skolan, för att forska, ta del av andra forskares arbeten. Dit människor kommer resande för att filosofera och studera i åratal, där det finns fantastiska skolor i varje stad, världsberömda universitet och sjukhus bättre än någon annanstans i världen, eftersom detta är det land som ligger först i forskning inom de allra flesta områden. Ett land där bildningsnivån bland människorna är så hög att människor kommer resande för att gå korta kurser under sina semestrar, bara för att försöka uppnå en känsla av att de också är en del av denna bildning.

I detta land skulle givetvis kulturen blomma, ty en viktig del av bildning är ju kultur. Teatrar, konserthallar, konsthallar, gallerier och konstskolor av alla de slag skulle finnas i varje stad.

I ett sånt land, där man tar bildning och kunskap på så djupt allvar, vore det självklart att bildningen finns tillgänglig för alla, men inte tvingas på någon. Det vore till exempel självklart att Internet är väl utbyggt, och finns tillgängligt även i den avlägsnaste avkrok. Det vore självklart att biblioteken är välsorterade, och att utgivningen av inlästa böcker sker parallellt med utgivningen av böcker i pappersformat, lika självklart som att alla publika datorer, utan undantag, tillhandahåller talsyntes så att servicen är tillgänglig för den som inte självklart kan läsa skriven text också.

Skolan, i detta Utopia, är ingen kunskapsfabrik och ingen likriktningsinrättning. Skolan är ett kunskapstempel dit alla är välkomna. Lärarnas uppgift i detta tempel är stor – dels är det deras ansvar att ny kunskap finns tillgänglig för den som vill ta del av den. Därför måste lärarna hela tiden ta del av det nya, fortbilda sig och lära sig mer. Dessutom är det lärarnas ansvar att guida alla de människor som kommer till templet, att visa dem vilken väg de bör gå för att nå fram till den kunskap de vill finna.

Jag är nämligen övertygad om att i ett samhälle där var och en får ta den bildningsväg som lockar dem mest kommer det att finnas entusiasmerande lärare i alla inriktningar, och det kommer att finnas tillräckligt många som väljer varje riktning för att samhällets alla behov skall fyllas.

För att alla människor skall ha möjlighet att ta del av all denna kunskap, om de så önskar, måste alla ges verktygen de behöver för att kunna ta för sig – man måste inte kunna avkoda (det finns talböcker och talsyntes) även om det gör saker och ting enklare om man kan, men man behöver kunna ta till sig skriven information och kommunikation. Man behöver själv kunna kommunicera, både i tal och skrift. Man behöver kunna tänka matematiskt, inte bara kunna räkna. Man behöver kunna lyssna, och man behöver kunna hantera informationsmängder, oavsett om den finns i tal, i pappersformat, digitalt eller i något annat format. Man behöver få lära sig att värdera och analysera, att dra slutsatser och att sätta saker och ting i samband med varandra, och man måste få öva upp dessa förmågar under mild vägledning från kunniga pedagoger. Man behöver en del annat också, och framför allt är det superviktigt att man får allt detta oavsett var man bor i landet.

I Utopia tvekar man inte om sambandet mellan kultur och kunskap. Färg, form, skapande, musik och rörelse har lika självklar plats i skolan som välutrustade naturvetenskapliga laboratorier, kreativa och flexibla lärandemiljöer, välutrustade tillgängliga arbetsplatser, pelargångar och uppdaterade bibliotek. Utflykter härs och tvärs är inte bara avkoppling utan viktiga pedagogiska redskap i skolan, och utnyttjas som sådana frekvent. Man har också klart för sig att sammanhang är essentiellt, och samarbetar därför ständigt över alla fiktiva gränser som spelar stor roll i många skolor idag.

Och man glömmer inte hur viktigt det är med lusten och glädjen! Skratt och lek, fånigheter och djupaste allvar förekommer på alla nivåer i skolan.

Ungefär så ser en grovhuggen bild av mitt Utopia ut.

5 tankar om “Mitt Utopia

  1. Pingback: Sökordskärlek « You're no different to me

  2. Pingback: Skolerisk sammanfattning och pragmatiskt visionerande? « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s