Jag tänkte skriva något om Lars Vilks och hans provocerande, det som i media kallas hans kamp för yttrandefriheten. Men det går inte, jag finner honom så komplett ointressant som både person och konstnär att jag inte ens lyckas få ihop några rader. Så jag lämnar honom därhän.
Frihet och ansvar hänger ihop. Ju friare jag är att göra vad jag vill, ju större ansvar har jag för vilka konsekvenser mitt agerande leder till, och ju större personlig frihet jag har desto större blir mitt personliga ansvar. Detta gäller vuxna och det gäller barn, det gäller inom skolan, politiken, religion, handeln och konsten. Överallt.
Om jag tar mig friheter som inkräktar på min grannes frihet blir det en reaktion, oavsett om det gäller ett irriterat nät i häcken mellan villatomterna för att hindra grannbarnens boll från att rulla vilse eller om det gäller att centrumskolorna får större resurser än skolorna i en kommuns ytterområden. Ju större konsekvenser den vars frihet inskränks av mitt agerande får ta, ju större och hårdare blir reaktionen. Det får jag räkna med, och mitt ansvar i situationen är att ta ansvar för att de friheter jag tar mig själv inkräktar så lite som möjligt på andra människors frihet.
Men Vilks lyckas jag inte få in i detta. Han påminner mig mer om en skrikande trotsig sexåring som vill ha men inte kan hantera än en frihetskämpe, men jag ha fel.
You're no different to me 
Pingback: Euron och samarbetet « You're no different to me
Jag vet väldigt litet om Lars Vilks och hans konst och ser graden av geni som helt ovidkommande. Det måste vara tillåtet att prestera dålig konst, berätta dåliga skämt ch att skriva dåliga böcker. Dessutom har inte alltid eftervärlden samma uppfattning om kvalitet.
Vilks har i varje fall effektivt lyckats visa att vi lever i en värld där människor som varken läser tidningar eller tittar på tv är villiga att bränna en svensk flagga för att någon berättar att det finns en konstnär i Sverige som hånar profeten. Här handlar det inte om att de här människorna är kränkta av en rondellhund på andra sidan jordklotet utan om lydnad mot fritänkande, yttrandefrihet mot religiös kontroll och också om ett hat och en revanschlust mot västvärlden.
Jag förvånar mig också över att Vilks ses som så provokativ. Vi har inte längre så många karikatyrer och satiriker i tidningarna, men när jag växte upp var tidningarna bra mycket mer respektlösa och gränstänjande.
Just Vilks finner jag komplett störtlöjlig. Han saknar finess och uttrycker, för mig, ingenting mer än ‘se mig, titta på mig, hör på mig, tyck att jag är fräck’ med sina alster men det är som du säger, eftervärlden kommer kanske att se annorlunda på det han gör, eller åtminstone betydelsen av det.
Men som du säger, människor som inte vet vad som egentligen händer i världen är lätta att styra och manipulera. Det gäller här i Sverige lika väl som i andra delar. Vikten av väl fungerande så långt det är möjligt opolitiska och ickereligiösa skolor överallt i hela världen kan inte underskattas!