Att smida en tankekedja

För en liten tid sedan skrev jag lite om studieteknik, om hur det för mig är av avgörande betydelse att jag har stora sjok av tid till mitt förfogande när jag ska skriva, bygga eller planera något. Kanske är det ett personlighetsdrag, kanske är det ett ADHD-drag, kanske är det ett typiskt utslag av akademisk fnatt, men faktum kvarstår – jag behöver långa, obrutna tidssjok helt ifred för att kunna smida de långa tankekedjor som krävs för att jag ska kunna producera.

Innan de är färdigsmidda är de oerhört sköra, kedjorna, de faller samman i sina beståndsdelar om alltför stora delar av verkligheten tränger sig in – om någon kräver mitt fokus och pratar med mig om något annat, om någon ringer på dörren eller, ve och fasa, om telefonen ringer faller kedjan till golvet och går i tusen bitar, och jag får börja om från början igen.

För att ge omgivningen utrymme att leva sitt liv som vanligt omkring mig utan att behöva tassa på tå eller ha min musik dundrande mot sina trumhinner använder jag hörlurar, och i hörlurarna drar jag upp volymen tillräckligt mycket för att jag inte ska störas av att folk omkring mig lever sina liv.

Men det är svårt att förklara för människor som lever på annat sätt att fast jag är hemma och fast jag bara sitter vid datorn med musik i hörlurarna så är jag inte tillgänglig en sån här gång, och jag uppskattar inte alls en vänlig inbjudan om att komma ut och sitta i solen och dricka kaffe en stund. En paus innebär inte en vilostund, en paus innebär att kedjan faller, och jag får göra om bitar av det jag gjort. Har jag riktigt otur är alla de timmar jag lagt ner den dagen förgäves, och jag får börja om från början.

Jag tänker mig att jag inte är unik i detta, även om de reaktioner jag möter antyder att jag nog inte är helt som de flesta heller. Och jag tänker vidare att det nog skulle vara bra för de elever som är som jag att det vore lättare att ta till sig det vi i skolan vill förmedla om vi möblerade klassrummen lite annorlunda, skapade utrymme att sitta ifred med eluttag bekvämt till hands till exempel; om vi lade schemat lite mer flexibelt, med utrymme för reflektion över det som varit innan man måste gå vidare till det som kommer; och om vi planerade våra lektioner med utrymme för den som så önskar att dra sig tillbaka med sina tankar samtidigt som den som så önskar samtalar. Utan att en stör eller störs av den andra.

Hörlurar. Jag tror vi behöver mer hörlurar i klassrummen. Stora hörlurar så att man signalerar på långt håll att man är upptagen. Ljus spelar också roll, det är en del av möbleringen. Vad mer?

9 tankar om “Att smida en tankekedja

    • Goes without saying, tänkte jag säga innan jag fick fatt i mig själv. För det gör det ju inte alls i dagens skola.

      Bekväma sittplatser inkluderar bekväma bord, men plats att röra på sig innebär inte plats att springa runt eller stimma, inte i klassrummet, det får absolut inte inkräkta på andra elevers behov av lugn.

      Bättre då med möjlighet att gå ut.

    • De är förfärliga! Jag satt på en häromdagen när vi såg Romeo och Julia – efter halva filmen gav jag upp och stod lutad mot väggen längst bak i klassrummet istället. Men eleverna sitter på dessa, och härdar ut. De borde få någon slags fakirpris allesammans.

  1. Hänsyn till att elever är olika och de olika inlärningssätten. Har inte jobbat som lärare men i ett jobb jag hade tidigare ingick det att lära ut, och jag kom fram till att jag är en mycket dålig lärare för telekinesteter eftersom jag har så lite av det i mig att jag glömde dem. Jag blev också kritisk mot svenska skolan som är byggd på att man lyssnar eller läser själv.

  2. Mina elever för ett jäkla liv om stolarna. Jag har försökt sätta fart på deras elevdemokratiengagemang genom att få dem att slåss för nya stolar. Vi får se hur det går. Hörlurar borde finnas i varje klassrum. Det är så lätt att låta elever välja mellan lågt bakgrundsljud, musik och tystnad när de arbetar och det kan göra så stor skillnad.

    • Heja på, det är konkret demokratiundervisning! Lär dem att de kan påverka och göra skillnad, vem vet, kanske det som börjar med stolar slutar med en taburett!

  3. Pingback: Skrivardojo « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s