Betygsdebatten

Det är inte alls konstigt att unga människor blir stressade över att få betyg, och inte ett dugg konstigt att de mår dåligt över dåliga betyg heller. Jag ser med både förfärade och ledsna ögon hur mycket känslor och känslomässiga värderingar vuxna lägger i betyg – det talas om hur ett icke godkänt betyg stigmatiserar, man talar om att ett icke godkänt är som att kasta eleven på sophögen, man vill inte ‘stämpla barnen i pannan med betyg’….

Allvarligt talat, hur ska unga människor kunna bli annat än stressade av något som vuxna lägger sån enorm känslomässig betydelse i? Hur ska de kunna känna annat än att ett icke godkänt gör dem värdelösa i de vuxnas ögon?

Jag föreslår att vi tar och tänker över vad vi säger, funderar över varför blotta tanken på betyg rör upp såna enorma känslomoln i oss och något lite också på vilka konsekvenser våra ordval får för våra barn.

Annonser

4 tankar om “Betygsdebatten

  1. Så väl formulerat och mitt i prick, Morrica. Hur skulle det vara om föräldrar intresserat hörde sig för vad deras barn tycker om sina betyg istället för att pracka på dem sina känslor, förväntningar och åsikter?
    Lärare borde höra sig för vilka mål elever har och vilka arbetsinsatser de är beredda till istället för att utgå ifrån sina egna eller samhällets mål och förväntningar.

    • Och framförallt borde man sluta upp att högt och ljudligt skrika om hur den som får IG är en misslyckad individ. Det har ju överhuvudtaget inte med saken att göra!

  2. Jag tycker att det beror på hur det har gått till. Brukar varna i god tid till alla berörda parter om en elev riskerar hamna på fel sida om strecket. Tyvärr är det så att de föräldrar jag vill komma i kontakt med är oftast de svåraste att nå.

    • Jag är inte alldeles säker på att jag förstår dig rätt, Janne, men det tycks som om du pratar om det enskilda fallet medan jag snarare hade den allmänna betygsdebatten i åtanke?

      Givetvis är det superviktigt att betyget inte kommer som en chock, oavsett vilket betyg det gäller. I synnerhet är det viktigt när det gäller att tala om att kunskapsnivån inte räcker till. Talar man om det i tid kan ju eleven hinna jobba i kapp och erövra de kunskaper som fattas, om det vill sig väl.

      Men jag tycker det är rätt viktigt att fundera över om vi pratar om en kunskapsnivå som inte räcker till för betyget godkänd, eller om en elev som riskerar att inte bli godkänd. Eleven får betyget, men eleven är inte en underkänd människa för det.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s