Läromedelstankar från Almedalen

Johnny Olsson, riksdagskandidat för Piratpartiet, berättar om en debatt som enligt programmet borde handlat om läromedel och upphovsrätt men mer handlade om skolor och resurser, skriver han:

Panelen bestod av fem personer som på olika sätt representerade skolan och läromedelsbranschen, och som under den första timmen (jag skojar inte) sjöng en femstämmig klagosång om skolans brist på resurser. Första gången upphovsrätten överhuvudtaget nämndes var när en av paneldeltagarna påminde om vad det stod i programmet.

Den kommunala skolans finansiella situation har vi pratat om många gånger, och kommer sannolikt ha anledning att återvända till, och det gläder mig att den bekymmersamma verkligheten nämns även i Almedalen, mitt bland alla blanka löften om miljonregn från både vänster och höger, även om det råkade ske i en debatt som skulle handlat om något annat. Men, skriver Johnny:

Trots att debatten var fullkomligt visionslös och så tråkig att man kunde se mossan växa på scenen, så kläcktes det en idé. För en av deltagarna lyckades producera en konstruktiv tanke om att läromedelsförfattare kanske borde ha betalt för själva produktionen, snarare än i form av royalties.

Här är en idé som kanske skulle kunna lösa en del problem: Se till att läromedelsförfattare får betalt för själva produktionen, inte för försäljningen. Skolverket eller motsvarande ska vara beställare, och istället för att betala för inköpet av böcker (skolornas egna inköp eller studenters via studiemedel) så betalar samhället redan vid själva framställandet. Villkoret är att läromedlen är licensierade under Creative Commons och på så vara allmän egendom. Det är rimligt. Saker som betalas av allmänheten ska tillhöra allmänheten.

Tanken om Creative Commons är god, men jag har svårt att föreställa mig att vare sig förlagen eller författarna är villiga att beställningsskriva efter skolverkets önskemål, och tanken på statligt standardiserade och kontrollerade läromedel smakar lite för mycket diktatur för att vara riktig behaglig. Jag hoppas verkligen att denna tankevurpa är ett utslag av en kombinationen information overload och hastigt nedtecknade början på tankegångar.

Nästa tankegång är också värd att kommentera:

Mattias Bjärnemalm var inne på att framställning och sammanställning av läromedel mycket väl kunde vara en del i lärarutbildningarna, men vi hann inte utveckla tankarna längre än så innan vi var tvungna att rusa åt varsitt håll.

Det är en riktigt formidabel idé. Lärarstudenterna skulle inte bara få tillfälle att praktiskt arbeta med och dra nytta av de senaste forskningsrönen, de skulle också med detta ges tillfälle att grundligt få insikt i den inte helt självklara konsten att lägga upp ett helt läsår. Just detta är ett vanligt förekommande önskemål – man får öva sig på att lägga upp lektioner, och ibland lite längre projekt, men att planera ett helt läsår så att inga moment utelämnas och saker kommer i en sådan ordning att det ena bygger på det andra är något som tydligen knappt nämns. Genom att handgripligen skapa läromedel för ett helt läsår tillsammans med andra studenter och med erfarna lärare och lärarutbildare som bollplank och handledare tror jag många skulle känna sig bättre förberedda när det är dags.

Den ekonomiska ersättningen för ett användbart och publicerat läromedel vore sannolikt välkommen den också, som student lever man inte fett.

6 tankar om “Läromedelstankar från Almedalen

  1. Skitkul att du tog den här tråden, och gjorde det så fort. Uppskattat.

    Beträffande din kritik om ”statligt standardiserade och kontrollerade” läromedel så vill jag understryka att jag inte vet hur systemet fungerar idag. Jag antog att det redan idag var skolan/kommunen/staten som satte ramarna för läromedlen och beställde fram dem. Mitt resonemang utgår därifrån, och att det därför inte skulle bli någon skillnad.

    Och egentligen är det väl högst rimligt att det är just skolväsendet som sätter riktlinjer och beställer fram läromedel? Vem är mer kompetent att avgöra vad skolan behöver?

    Av din reaktion förstår jag förstås att jag har helt eller delvis fel i mitt antagande och undrar då: Hur fungerar det idag?

    • Mycket översiktligt:

      Idag fungerar det så att skolan har ett antal styrdokument, det är kursplaner, betygskriterier, läroplan etc, som skolverket arbetar fram och publicerar. Utifrån dessa lägger skolan upp sitt arbete.

      Läromedel skapas kontinuerligt, det är ibland förlag som ger en eller ett par författare i uppdrag att skapa ett nytt eller uppdatera ett befintligt, och ibland författare som på eget initiativ skapar ett läromedel – ibland bara en bok, ibland mer. Varje lärare, ibland enskilt ibland tillsammans med andra lärare, väljer ut just det läromedel som passar bäst i den enskilda gruppen och i den undervisning man bedriver på den enskilda skolan, utifrån pedagogiska och metodiska tankegångar och, inte minst, utifrån den budget kommunen i fråga beviljat.

      Men ett läromedel är inget styrdokument, det är viktigt att understryka. Det är bara en del av allt det man använder i undervisningen. Det kompletteras med verkligheten, med artiklar, skönlitteratur, studiebesök, fältundersökningar, experiment, forskningsrapporter, laborationer, filmer etc och framför allt med lärarens egen kunskap om och elevernas nyfikenhet kring ämnet.

      Sammanfattningsvis – skolverket ger ramarna och riktningen, skolor och lärare lägger upp arbetet och genomför det.

  2. Ett superintressant inlägg om en superintressant företeelse. Några förslag har jag inte, men jag är väldigt rädd om min möjlighet att välja läromedel för mina elever. Det görs så många både tråkiga och opedagogiska böcker i språk.

    • Förfärliga, fruktansvärt tråkiga och dyra därtill.

      Lärarstudenter är ofta unga, entusiastiska och fulla av goda idéer. Det är inte alls svårt att föreställa sig att material framställt av dem, med stöd och granskning av erfarna pedagoger, skulle bli många gånger bättre och mer lockande och inspirerande, både för lärare och elever, att jobba med.

      Det vore definitivt ett intressant alternativ att ha på marknaden.

  3. åh jag skulle så gärna vilja göra läromedel på högskola med min klass eller iaf någon slags läsårsplanering. Funderar på hur det skulle kunna ordnas.

    • Det är en ypperlig idé – eftersom det skulle innefatta så många olika moment från så många olika kurser så finge di olika undervisarna helt enkelt sätta sig ner, frigöra generöst antal timmar och tillsammans lägga upp arbetet på ett pedagogiskt och lärorikt sätt.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s