Vems ansvar?

I debatten kring hur väldigt olika villkoren i skolan ser ut för elever beroende på i vilken kommun, eller kommundel, de bor händer det ofta att någon lite förnumstigt säger att ‘det där är inget skolproblem, det är ett strukturproblem/samhällsproblem/segregationsproblem’ eller liknande. Och visst är det så att det är ett större problem än bara skolan det handlar om, och visst är det rätt att det inte bara är skolan som har ansvaret för att åtgärda problemet, och visst, skolan är inte Den Store Utjämnaren i samhället.

Men skolan är en del av samhället, och bär en del av ansvaret.

Och den delen måste vi kunna prata om, inte sant? Att slå ifrån sig hela diskussionen med att det är någon annans ansvar, eller förminska sin egen del genom att gång efter gång hänvisa till den större strukturen är en bekväm och enkel hållning som ger en känsla av att lilla jag inte kan påverka något, och därför inte behöver försöka ens. Så är det givetvis inte – lilla jag har ett ansvar, både som enskild lärare i mitt klassrum, som skola och som samhällsmedborgare. Och det ansvaret måste vi ta, prata om, diskutera och gemensamt förvalta.

Inte sant?

11 tankar om “Vems ansvar?

  1. Vad bra skrivet – lilla jag gör skillnaden.

    Och det är ju faktiskt på lilla jag det beror HUR kunskapen sprids och utvecklas hos adepterna – barnen. Den friheten har lilla jag haft sedan skolan blev mål- och resultatstyrd för en sisådär tjugo år sedan. Konstigt att inte det uppdagats.

    Skolan är en del av samhället och har sitt ansvar att råda bot mot segregation eller vad det nu är.

  2. Jo, ja, visst, absolut!

    Det finns inga bra skäl att dra sig undan och du har rätt i att det måste vara möjligt att prata om ansvar utan att gegga ner sig i skuldträsket.

    Frågan är hur vi undviker den här moraliserande dimensionen? Det tycks finnas ett uppdämt behov av att sortera verkligheten i ond och god!

    • Man kan få intrycket av att behovet finns, men jag tror det är ett skapat behov. Kanske är det så att det finns en tradition av att sortera verkligheten i ond och god, och det är bekvämt och enkelt att falla in i den.

      Överhuvudtaget moraliseras det väldigt mycket i debatter just nu, det tycks vara tidens melodi. Jag vet inte hur vi generellt kan undvika den, men individuellt bör det ha effekt att vara uppmärksam på dimensionen i fråga och sträva efter att ta sig själv i kragen när man faller in i den. Vad tror du om det?

  3. Pingback: Lärares ansvar « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s