Paradigmskifte

Ett paradigmskifte är i de flesta fall omvälvande för alla inblandade, på ett eller annat sätt. De tankebanor man vant sig vid leder plötsligt fel, förväntningar förändras och världen är inte längre densamma som den varit.

Ibland sker det så plötsligt, så brutalt och så omvälvande att vi känner hur världen rör sig under våra fötter, saker tycks byta plats precis utanför vårt synfält och vi känner oss vilse på platser och i situationer där vi kände oss fullkomligt hemma bara ett ögonblick tidigare.

Andra gånger sker det långsammare, mer gradvis, nästan smygande, och ger oss möjlighet att vänja oss och hitta vår position och funktion i det nya. Det kan kännas bättre, men orsakar ibland större problem när det blir uppenbart att den som håller fast vid det gamla hamnat väldigt långt vid sidan av.

Stefan Einhorn skriver i Vägar Till Visdom hur det inte alltid rör sig om samhälleliga omvälvningar, utan även saker på ett personligt, individuellt plan skiftar vår paradigm, och får oss att plötsligt tänka på saker eller företeelser på ett annat vis:

Vi kan komma till insikt om att vår partner under flera år har varit otrogen, vilket ger oss en helt ny syn på relationer och på livet. Någon oss närstående kan plötsligt dö, vilket gör att vi på ett chockartat sätt tvingas se tillvaron ur ett helt annat perspektiv. Eller också blir plötsligt och helt oförberett förälskade och får uppleva hur livet förändras.

När dessa paradigmskiften inträffar öppnar sig samtidigt möjligheter att tänka nytt – om vi bara har förmåga att ta till oss detta skifte av paradigm, i stället för att hänga kvar i gamla tankebanor (s 176)

Detta med att tänka nytt låter storslaget, och det är storslaget, hisnande magnifikt storslaget. Ställd inför detta kan man känna sig både liten och obetydligt, otillräcklig och rädd. Då är det inte lätt att våga ta klivet ut i det nya, okända, att våga hoppa över kanten utan att vara säker på vad som finns att landa i, att tänka nytt och våga släppa det gamla, trygga. Det, som fungerat så länge och med paradigmskiftet plötsligt bara upphört att fungera.

Ett bra första steg mot att tänka nytt kan vara att våga berätta om sina känslor. Ett annat bra steg är att våga fråga om det nya. Ytterligare ett annat är att hålla någon i handen och faktiskt släppa, helt och hållet, det gamla en stund och lita på att den man håller i handen kommer att leda en rätt.

6 tankar om “Paradigmskifte

  1. Pingback: Kulturparadigmskifte « You're no different to me

  2. Pingback: Semesterparadigmskifte « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s