Medioker forskning

Sverige hör till de länder i världen som satsar allra mest på forskning och utveckling. Framför allt beror detta på näringslivets stora satsningar. Men även statens utgifter är höga i ett internationellt perspektiv.

Men Sverige lyckas alltför dåligt med att dra nytta av de omfattande satsningarna. Alltför få forskningsresultat omsätts i innovationer som skapar sysselsättning och exportinkomster. Inom alltför få forskningsområden ligger Sverige i den internationella forskningsfronten

skriver forsknings och högskoleminister Tobias KrantzDN debatt. Även SvD tar upp tråden. Massa pengar, liten utdelning, alltså, och det är ett bekymmer. Svenska forskare citeras inte alls så ofta som man skulle önska, internationellt sett, och man kan med en bekymrad rynka i pannan konstatera att även om svensk forskning har en bred och till synes stabil bas är toppen smal.

Svensk forskning är medioker.

Det finns givetvis flera orsaker till detta. Svenska forskare är inte dummare än forskare på andra platser, och våra universitet och forskningscentra är inte jättekassa. Nej, problemet ligger på andra ställen, och Krantz listar ett antal åtgärder som Forskningsberedningen föreslår:

Rusta upp hela det svenska utbildningsväsendet med tydligare fokus på kunskap.

Förbättra villkoren i forskarutbildningen. Fler forskarbegåvningar, även från studieovana miljöer, bör fortsätta i en forskarkarriär.

Tydligare kvalitetsdrivande åtgärder för forskningen som baseras på fler kriterier än citeringar bör införas.

Stärk samverkan mellan akademi och näringsliv.

En rad åtgärder för att stärka Sveriges attraktivitet som bas för FoU-verksamhet bör dessutom genomföras.

Och, kanske viktigast av allt, i artikeln framhålls den enorma betydelse det har att forskare får frihet i sitt arbete, och därtill hur viktigt det är för att nå framgång på lång sikt att det finns utrymme att misslyckas!

Det kan tyckas paradoxalt att i ett stycke skriva om hur man bekymrar sig över hur litet utfall man får trots att man pumpar in så mycket pengar i svensk forskning, och sedan till synes vända helt om och framhålla hur viktigt det är att med utrymme att misslyckas. Egentligen är det tvärtom – det ena är en följd av det andra. Om det inte finns utrymme att misslyckas riskerar man att resultatet blir lågkvalitativ, försiktig, nervös forskning som bara rör sig inom välkända områden och ägnar tid och resurser åt att bekräfta det man vet och försynt antyda att där kan finnas mer att lära inom områden.

Det ger inga internationella citat, det ger inga framgångar, inga nobelpris, inga utmärkelser och framför allt – en forskning som kryper omkring nervöst på trygg marknivå ger ingen möjlighet för framtida forskare att ta avstamp från trädtopparna för att svinga sig mot stjärnorna.

Det Krantz skriver om är egentligen inget speciellt revolutionerande, inget nytt. Det som gör det värt att skriva om är att det faktiskt finns en tanke om vad man ska göra åt saken. Inte vad man kan, eller skulle kunna, göra åt saken, utan vad man ska göra åt saken.

Hur man ämnar lyfta svensk forskning från medioker till excellent.

Det är lovande.

35 tankar om “Medioker forskning

  1. Det är lovande. Frågan är bara vilka forskningsgrenar ska man satsa på. En fråga som kan vara känslig. Personligen tror jag att ett litet exportberoende land som Sverige måste kraftsamla inom de grenar som ger de framtida jobben.

    Med risk för att stöta mig med andra forskarsamhällen, så är det en kraftig samling kring teknik, naturvetenskap och medicin vi bör koncentrera oss på.

    I sig är inte problemet, som jag ser det, att vi har för lite innovationer i Sverige, tvärtom för dålig förmåga att kommersialisera dem. Och för liten säkerhetstänkande kring industrispionaget. Läs gärna artikel om detta i SvD.

    Vad landet behöver är tillbaka till den tid då vi förmådde att lyfta innovationer till bärkraftiga företag. Men då måste vi nog ändra på trygghetssystemen för att få ut den effekten.

    • Jag håller inte alls med dig. Vi bör satsa brett, inom så många forskningsfält som möjligt! Varken du, jag eller någon annan vet hur framtiden ser ut eller vilka behov där finns. Vi har teorier, somliga sannolikare än andra, men vi vet inte.

      Vi kan inte gå tillbaka. Vi kan lära oss av det som varit, ta med oss bra saker in i framtiden och i bästa fall undvika en och annan sak som inte är så bra. Men vi kan aldrig gå tillbaka. Tänker vi tillbaka kommer vi rätt som det är att vakna helt vilsna i framtiden, och det vore ju dumt, inte sant?

      De ungar som börjar skolan för första gången om en månad, de kommer att, om vi tänker oss att ingen förändring sker i pensionsåldern (det kommer det förmodligen att göra, men det är ett annat tankeexperiment) gå i pension om femtionio år. Då är det 2069, och hur samhället och världen ser ut då vet vi inte ett dugg om. Det vi vet är detta – vi vet inte, och då är det väldigt kortsiktigt och rent av dumt att binda upp sig vid tanken på hur det sett ut hittills, eller ser ut nu, och säga att visa forskningsfält är viktigare än andra.

      Nu är de, men vad säger att de förblir det?

    • Nu prata vi så där härligt förbi varandra igen.

      Tänker så här. Visst behöver vi barriär brytande forskning inom många områden. Vad jag tror är viktigt är att skapa vetenskapliga kluster. Ett sådant finns i Stockholm som benämns Vetenskapsstaden och är en sammankoppling mellan de tre lärosätena KI, KTH och Sth Univeristet. I den myllan hoppas jag det kommer fram både bra forskning och företag som kan bli bärkraftiga.

      När jag säger titta bakåt menar jag vilka mekanismer gjorde det möjligt för 100 år sedan att skapa bärkraftiga företag av de upptäckter som gjordes då. För något har uppenbart hänt i samhället eftersom vi idag inte på samma sätt kan exploatera upptäckterna som görs.

      Men jag är den första att säga, jag vet inte vad det nya är. Ända har jag i hela mitt vuxna liv startat och drivit affärsprojekt. Men av 10 idéer så är det möjligen 1 som är bärkraftig. Det bör man ha i åtanken.

      Och 2069, tja då är inte jag med i varje fall.

      • Vetenskapliga kluster är trevligt, det finns ett stort värde i att samarbeta, bolla idéer, be någon titta på det man gjort, titta på det någon annan gjort.

        Men de mekanismer som gjorde saker möjliga för hundra år sedan är antika, ihoprostade, inaktuella och borta nu. Världen ser annorlunda ut. Samhället ser annorlunda ut.

        Jag tror det är dags att sluta tänka nationellt och börja tänka globalt istället, både när det gäller forskning, handel, utbildning, ekonomi, politik, miljö och utveckling.

      • Jo, jag är den första att anamma globaliserat samarbete. Jag har själv pröva på det inom standardområdet. Mycket fruktbart för att göra världen mindre krånglig.

        Det intressanta med tillbakablickar, även om de kan tyckas hopplöst förlegade är just erfarenheten. Läser just nu en spännande bok, Grundaren, om A O Wallenberg, sjökaptenen som grundade Stockholms Enskilda Bank, som numera är SEB.

        När man läser om hans karaktär som entreprenör märker man att det är en tidlösa storhet. Ungefär samma människotyp som idag. Skillnaden mellan att lyckas och misslyckas är just i vilken tiden du verkar. Men ett annat intressant slutsats är att den konstruktion han gav dåtidens SEB för att effektivisera penningflödena är precis de principer som än idag gäller i den banken.

        Så visst vi lever andra i tider, men kasta inte ut barnet med badvattnet.

        • Jo, då precis som nu underlättade det tillvaron enormt med goda kontakter, att vara född i en inflytelserik familj (att ha en pappa som t ex var biskop) och ha ett rejält startkapital med sig redan från början är inget dumt utgångsläge.

          Håll i minnet, dock, att det är en väldigt skillnad på att lära sig av historien och att försöka återvända till en svunnen värld.

        • Visst är det en skillnad att lära sig eller att försöka återvända. Det senare har aldrig legat för mig.

          Men jag måste nog korrigerad dig på en punkt om A O Wallenberg. Någon nämnvärd förmögenhet hade han inte vid startandet av SEB. Han var tvungen att lita på de på den tiden stinna handelshusen och dess ägare för att lyckas. Och det var en himla skillnad att komma från landet, Lindköping, på den tiden och slå sig fram i Stockholm, trots att det då bara bodde 3000 själar i stan.

          Vad han drog nytta av var sin tid som politiker och kontaktnätet i den tidens mediabransch.

          Och vips ser du kopplingen mellan då tid och nutid. Du måste höras och synas för att vara någon.

        • Nej, Plura. Läs igen. Jag sa inte att han hade en förmögenhet, jag sa att han hade ett startkapital. Det är två skilda saker.

          Och än en gång, han hade kontakter redan från början, han befann sig i den inre cirkeln.

          Hur mycket du än hörs och syns så blir du inte någon förrän Någon lyssnar och tittar och nickar gillande.

        • Där är väl en definitionsfråga när du säger ett ”rejält startkapital”. Jag tolkar det som en förmögenhet.

          Och ja, det är alltid en fördel att leva i ”rätta” kretsar, då som nu.

          Så är det med synligheten, det vet både du och jag som står på scen.

  2. ja detta var viktigt att det fördes till ljuset.
    svenska medier har ofta en attityd att Sverige e bäst i alla områden men det e jhu inte sanningen.

    forskningen i landet borde få mera medel och så även skolorna man skördar som man sår ju…..

    sår man lite får man liten skörd så e det bara

    med andra ord får skolorna lite medel så blir utbildningar lidande och därigenom även vår framtid… med forskning mm

  3. Ping: Tre terminer « You're no different to me

  4. Vilket superbra inlägg, Morrica. Till Plura vill jag säga att allt vi satsar på i det här landet är naturvetenskap. Humaniora är grymt eftersatt. Ändå är litteratur och musik två stora exportgrenar. Tänk om design är nästa? Eller om Sverige skulle stoltsera med världens bästa filosofer? Just vår snäva utilitaristiska inställning till forskning är en viktig orsak till vårt misslyckande.

    ”Imagination is more important than knowledge” Albert Einstein.

    • Oops! Gör vi?

      Att forskningen inom humaniora är eftersatt, ja det kan jag hålla med. Du nämner att vi är duktiga i litteratur och musik. Ja, men det är ändå rätt nischat.

      Man kan ställa sig frågan, hur stor del sysselsättning i landet skapar detta. Tar jag de stora författarna Steig Larsson, Henning Mankell, m fl hur mycket av deras alster trycks i Sverige och exporteras? Försvinnande lite. Merparten av den branschen är lokal som när du tillverkar lastbilar eller kylskåp.

      Jag är väl för mycket utvecklare, som vill se praktisk nytta av de vi vaskar fram i forskningen. Vilket kanske är ett problem i den här idédebatten. Och jag tycker som Einstein, när kulturer möts hittar du nya brytpunkter.

      • Ja, Plura, det kan tänkas att du är för mycket ‘utvecklare’ för att se och förstå den praktiska nyttan med både musik och litteratur, för att inte tala om filosofi.

        Forskningen i humaniora, liksom undervisningen i humaniora i det obligatoriska skolväsendet, är verkligen satt på undantag i Sverige, och det slår tillbaka på både samhället och, tro det om du kan, det naturvetenskapliga området.

        Snälla, kalla aldrig mer vare sig Mankell eller Larsson ‘stora författare’ i min blogg, jag får hicka i ren förskräckelse. Kalla dem storsäljande, om du vill, eftersom det är vad de för tillfället är.

        • Det var precis det jag menade men ibland halkar fingrarna på tangenterna.

          Stora författare: Kafka, Mann, Strindberg, Tolstoy, Steven Sem Sandberg?

        • En sak till. Jag ser visst den praktiska nyttan av musik, litteratur och filosofi. Och för all del design.

          Vad jag sa var att den inte genererar arbetstillfällen i den storleksordning som det Christer säger om besöksnäringen. Där för övrigt prinsessbröloppet tydligen dragit hit extra mycket turister till Stockholm i år.

        • Så kan det vara.

          Allt för få förutom journalister kan livnära sig på skrivandet. Allt för få som kan turnera runt med musiken och leva på det.

          Och kan man inte det så ger det inte inkomster för ljudtekniker, scenografer, turnéledare m fl.

        • Ack, Plura, musik är oändligt mycket mer än det du hör på radion! Den som studerar musik blir inte med automatik vare sig ljudtekniker eller ens musiker, fältet är vidare än så, och detsamma gäller litteratur, konst, design, filosofi, religion etc.

          Men eftersom de som sitter på pengarna ofta ser det som du skriver om det nu så står vi där vi står, med skägget i brevlådan.

        • Asch, nu halkade tangenterna igen.

          Vad jag borde skrivit var om musikerna kunde livnära sig på sitt gav det jobb åt ljudtekniker m fl.

          För det här med filmen visar ju att det är en stor infrastruktur som måste till, sk Hollywoods en benämning som används för kluster, för att få det att fungera. Och det skapar sysselsättning.

          Det är väl bara sommartid som musiken kan turnera runt som cirkusen.

        • Nej, det underskattar jag inte. Vi har varit och hoppas är det när det gäller glas och porslin. Men jag gissar att du menar kläder.

        • *skrattar så jag ramlar under bordet* kläder! Åh Plura, nu var du rolig!

          (och till alla som inte känner mig off line: jag klär mig i svart. Alltid. Det har sin betydelse, ja. Lyssna på Johnny Cash för vidare förklaring. Jag föredrar kläder med fickor där jag kan placera min tredje hjärnhalva samt mina nycklar. Jag använder kängor med stålhättor av samma skäl som Pippi Långstrump använder sina stora skor. Jag vill gärna ha generösa fickor på mina ytterkläder (svarta, givetvis) för att jag alltid bär omkring på pocketböcker. Ja, plural. Slut på designtankar kring kläder.)

          Nej, jag tänkte mer på föremål man använder var dag där utformningen ofta är det som skiljer mellan användbart praktiskt och bökigt och besvärligt. Verktyg, t ex städvagnar, dammsugare, sjukhussängar, hammare och slagborrmaskiner. Möbler, stolar som är ergonomiska, stapelbara och lätta att göra rena gör all världens skillnad i en föreläsningssal. Jag tänker på bussdörrar och brevlådor, fjärrkontroller och varukorgar – förstår du ungefär hur jag menar?

          Det är också design. Området är vidare än man ibland ser vid en snabb tanke.

        • Kul att man kan få någon att skratta. Men svart, puh vad varmt i dessa dagar, förstår varför du kokat i värmen.

          Med andra ord bör vi få fler Sigvard Bernadotte eller andra kända industridesigners som var stilikoner. Fast nya med nytt formspråk.

          Nästa så man skulle ha lust och återvända till den tiden i tonåren man drömde om att bli arkitekt innan tekniken tog överhanden. Formspråk har alltid intresserat mig.

          Men Morrica då är vi tillbaka där jag började debatten om tekniken och dess användning. Det är både form och innehåll som gjort svenska industri varor kända över värden förr i tiden. Mer av den varan vore bra.

        • Nej, vi är ju inte det.

          Teknik är teknik. Japan är bättre på teknik än svenskarna. Kina är bättre på teknik. Tyskland är förmodligen fortfarande bättre, och Mexiko är inte så tokiga de heller.

          Design är en annan dimension. Design är konst, form, ett annat sätt att tänka och se.

          Vi är tillbaka vid det Helena skrev, om hur viktiga de områden som prioriteras minst i svensk skolvärlden är.

        • Nu ska jag vara motvals kärring igen.

          Det är enögt att se dessa som separata delar.

          Tror du att en designer av sjukhussängar, hammare, you name it, inte behöver materialkunskap. En silversmed måste kunna materialets fysik och kemi för att kunna smida och smälta innan h*n börjar designa och forma. Det är lite för enkelt att bort se från en av sidorna på bekostnad för den andra.

          Så min lilla fråga till dig som språkmänniska vad är teknik?

        • Exakt.

          Man behöver båda sidorna. Därför blir det så fel om man satsar mycket mer på den ena än på den andra.

          Vilket väl i princip var Helenas poäng, var det inte?

  5. Ping: Jungfrulig forskning ger morgondagens innovationer | Henrik Brändén

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s