För eller emot i skolan?

Ulf Blossing skriver om den uppdelning som skett i skoldebatten. Många gånger låter det som om det funnes två system, och handlat om antingen eller. Verkligheten är givetvis inte så svartvit:

Denna svartvita ”endera-eller” uppdelning som verklighetsbeskrivning är inte särskilt fruktbar. Som utgångspunkt för ett förbättringsarbete är det mer givande att förstå det som att skolan brottas med ett antal problem eller kanske utvecklingsområden. Här handlar det inte om endera-eller lösningar utan om både-och

En av detta problems rottrådar är vår gemensamma syn på skolans primära funktion. Handlar det om att fostra arbetare till industrin? Handlar det om att fostra fungerande samhällsmedborgare? Att fostra fritänkande människor? Att fostra ledare, eller att fostra människor som är tillräckligt flexibla för att raskt kunna om-utbildas allt efter samhällets behov?

Om jag får lov att drömma en stund skulle jag föredrar att se en skola som handlar mer om lärande än om fostran, där den primära funktionen vore att ge varje elev tre saker: de verktyg som krävs för att kunna ta del av den kunskap som finns i samhället; metoder att lära sig, enskild och i samarbete med andra; metoder för att gå vidare från det redan kända till det som ännu inte är känt.

Men tillbaka till verkligheten. Vi har ett par problem vi måste lösa, jag citerar Blossings blogg igen (och hoppas att han förlåter mitt klippande och klistrande i avsikt att lyfta fram ett par av de viktiga poängerna i hans inlägg) :

den didaktiska ämneskunskap vi har idag och som beskriver hur exempelvis matematikundervisning eller språkundervisning kan organiseras för optimalt lärande används inte generellt sett av lärare […] Dessutom finns ett informations- och återkopplingsproblem. Lärare klarar inte av att ge en målrelaterad och differentierad återkoppling till eleverna om hur det går i deras lärande […] betyg, centrala prov och skriftliga omdömen blir slagord är det kraven på högre prestationskrav på eleverna som kommer i förgrunden, medan lärares didaktiska och dialogiska kompetensbrister hamnar i bakgrunden, eller försvinner helt […] oroväckande att de politiska partierna inför valet inte i högre grad förmår föra upp det demokratiska uppdraget på dagordningen

Jag tror mycket vore vunnet i samtalet kring skolan om vi förmådde se att man inte automatiskt förkastar ett för att man föreslår att ta in något annat. Att man inte automatiskt tar ställning emot ett för att man tar ställning för något annat. Vad tror ni?

19 tankar om “För eller emot i skolan?

  1. Intressant.

    Jag väntar med spänning på när lärare blir duktig på att återföra hur det går för eleverna i deras lärande. Men lika spänd på när lärare ska fundera HUR de ska ändra sitt pedagogiska arbete för att just öka måluppfyllelsen.

    En av de största kompetenslyften i skolan är att utbilda lärare i analys och utvärdering.

    • Ja, Blossing skriver ofta mycket intressant.

      Det tycks finnas en liten oro inför detta med tanken på att fundera över om det finns någon anledning att ändra sitt pedagogiska arbete, det är inte helt lätt att närma sig.

      • Blossing’s och andra skolforskares mästrande syn på oss lärare skakar verkligen om mig och får mig att fundera kring det pedagogiska uppdraget. Det kan förstås vara bra.

        Enda sen den ”Nya matematiken” där lärare fick rädda eleverna från det uppifrån påtvingade förslaget så har svenska skolforskare haft en alltför stor andel mycket dåligt underbyggd forskning. Jag hör till dem som byggt upp så mycket ilska över mästrande från okunniga att jag gärna skulle se alla sparkade för att ordna en nystart.

        • Det är intressant att ni upplever honom som så mästrande. Jag upplever honom snarare som iakttagande och belysande av de brister han ser, och de slutsatser han drar av dessa.

          Visst utförs det en del oskicklig och oseriös skolforskning i Sverige idag, en hel del beställningsforskning och ett och annat som är rent trams, men det innebär inte automatiskt att all forskning tillhör den kategorin. Mycket av det arbete som utförs är viktigt, och vi har allt att vinna på att faktiskt lyssna istället för att försöka mästra tillbaka. Prestigekamp vinner ingen på, i synnerhet inte eleverna som riskerar att få utgöra slagfältet.

        • Jag har inte läst mycket av Blossing och tror dig när du säger att han ägnar sig åt att belysa skolfrågor mer än att mästra. I de citat du hade var det ganska tydligt att han tyckte att det skulle ställas högre krav på lärare och det är en åsikt som får mig att tända till.

          Grundtesen i mitt engagemang här på nätet är att ”gör det lättare för lärare så blir det bättre för eleverna”. Det är ytterst sorgligt att det finns så starka motsättningar mellan lärare och skoforskare och jag hoppas precis som du på ett bättre klimat framöver. Det kunde dock gärna få börja med att forskarna övergav sin linje om att öka kraven. Om de dessutom var mer lyhörda för det som lärare lyfter fram som problem skulle nog deras forskning vara lättare att bedriva.

        • Många skolforskare är lärare. De forskar om den verklighet där de har haft sin vardag.

          Vad menar du med att göra det lättare för lärare? Det är ett väldigt luddigt uttryck som kan tolkas ungefär hur som helst, förklara lite närmare är du snäll?

        • Kravprofilen på lärare är att hinna med många individuella möten på kort tid, möta behoven hos individer med stora skillnader och att ta på sig roller av omvårdande och social karaktär förutom den grundläggande pedagogrollen.

          De direktiv som kommer till skolans värld är dessutom väldigt ofta rent oförenliga och när de dessutom innehåller stora felaktigheter i vad de baseras på ställer de till enorma problem.

          Att göra det lättare för lärare handlar om att skala ner kravprofilen så att inte alla lärare ska kunna nästan allt. Detta belyser jag mer i följande blogginlägg: http://janlenander.wordpress.com/2010/07/11/gor-lararnas-situation-battre-for-elevernas-skull/

        • Det blir en väldigt ryckig diskussion om man förväntas hoppa mellan bloggar för att hänga med, så får jag föreslå att vi håller oss på en plats och läser ditt inlägg i din egen blogg som en fördjupning?

          Hur, menar du, bör dessa olika problem åtgärdas? Låt oss börja med det du nämner först, de många individuella mötena på kort tid och de olika behovsnivåerna hos individerna i fråga. Vad, menar du, bör man göra åt detta?

      • Det talas om att vi behöver utmana eleverna, att vi ibland nästan måste tvinga dem att göra saker de tror att de kommer att misslyckas med, eller inte vågar. Kanske gör skolforskningen detsamma med oss lärare nu, tvingar oss att se våra förbättringsområden och tvingar oss att börja jobba med dem?

        Forskarens perspektiv är trots allt utifrån/uppifrån, vilket leder till att h*n ser saker vi inte ser i vårt inifrån/nedifrån perspektiv.

  2. kan inte säga att jag någonsin upplevt skolsystemet uppbyggt för att fostra fram fritänkare.

    utan snarare för att forma fram människor som passar in i det samhälle vi har där man skall finna sig i det mesta och göra så lite väsen av sig som bara möjligt.

    däremot tycker jag att det funnits/finns många lärare som gör var de kan inom de givna mallar som satts för att utveckla elevernas fritänkande

  3. Politik har en tendens att polarisera sig och att då också välja ut ett syfte med skolan som man anser ens egen politik är också naturligt. En av de avgörande bataljerna står då också kring att definiera ordens värde och få sina egna ord att väga tungt.

    Den här typen av argumentation står i direkt motsats till ett långsamt stabilt bygge av förbättrade metoder i skolan. Där har Blossing väldigt rätt! Skolforskning skulle här kunna vara en viktig motvikt men jag anser att den svenska forskningen ofta misslyckats.

    Mitt första exempel handlar om individanpassning (individualisering) där det var alldeles nyligen som forskningen problematiserade detta [1]. Mängder av avhandlingar vars idéer är avhängiga av detta har gjorts utan en gedigen grund för området.

    Mina övriga exempel handlar egentligen mest om att skolforskningen misslyckats med att få fram några som helst resultat kring betyg, heterogena grupper och gruppstorlekar. När det gäller betyg kom den första någorlunda stringenta utredningen alldeles nyligen och när det gäller heterogena grupper baserar man sig fortfarande enbart på Slavin’s resultat som bara gäller en klart avgränsad situation. Gruppstorlekar har jag fortfarande inte hittat några gedigna resultat för.

    För att balansera min ganska djupgående kritik av svensk skolforskning vill jag påpeka att den är ytterst beroende av stabilitet och kontrollerad förändring för att lyckas. Läs gärna mina tankar kring detta [2].

    1. http://www.skolverket.se/sb/d/2365/a/13065
    2. http://janlenander.wordpress.com/2010/07/06/professionell-forandring-av-skolan/

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s