Visdom och choklad

Jag skulle vilja återberätta en lumparhistoria en klok ung man berättade för mig en gång när han var elev hos oss. Den innehåller mycket visdom, och jag beklagar att jag berättar den så mycket sämre än han gjorde. Läs den ändå, den är värd det.

Den unge mannen var befälselev och hade ansvaret för en grupp lika unga män. Historien utspelar sig under en lång övning ute i skogen, långt ifrån torra sängar, affärer och andra bekvämligheter, om jag minns rätt flera dagar lång.

I sina respektive utrustningar hade de bland annat fått med sig varsin chokladkaka. De flesta åt upp sina chokladkakor i början av övningen, men den unge mannen sparade sin, och gömde den väl i sin packning.

Den sista dagen av övningen var alla trötta, det var kallt, kläderna var fuktiga, alla frös, hade ont här och där, och förväntades som avslutning gå långt och länge för att ta sig tillbaka till civilisationen, varma duschar, torra kläder och vila. Humöret och orken låg långt under nollstrecket.

Och då plockade den unge mannen fram sin chokladkaka. Han bröt den i små bitar och delade ut till alla i sin grupp. Ingen fick jättemycket, men alla fick en liten bit. Alla tinade upp, humöret steg, energin ökad och rätt som det var tycktes inte ens den långa jobbiga marschen hem lika lång.

Poängen med historien är att något till synes litet och obetydligt, som en liten bit lätt fuktig chokladkaka i en kall skog, kan göra stor skillnad. I skolvardagen kan den lilla chokladbitens motsvarighet vara ett vänligt ‘godmorgon’, ett leende, en inbjudan om att slå sig ner vid samma bord i matsalen eller en utlånad penna.

Det är väldigt klokt, och jag är mycket tacksam att han delade historien med oss.

Annonser

9 tankar om “Visdom och choklad

  1. Ping: om mobbning « You're no different to me

  2. Härligt inlägg som jag spann vidare på i mitt. Värdet av små vänliga gester är betydligt högre än insatsen. När vi var på norra Cypern i julas brakade vår bil ihop just utanför ett hål i väggen garage. Vi fick hjälp att tolka kartan, första hjälpen på vår bil och alla försök att betala viftades bort. Senare samma dag gav en kvinna oss en plastkasse full av nyplockade apelsiner då vi stannade och frågade om vägen.
    Sådana saker glömmer man aldrig. Sådana saker får en att gripa de tillfällen då man själv kan handla på ett liknande sätt.

    • Jag såg det, och blev glad. Det var inte mina slutsatser i berättelsen, det var han som med sin berättelse ville framhålla värdet av dessa små saker som ett vänligt ord, en vänlig blick etc. Han var en mycket speciell elev, en sån som spred god stämning bara genom att vara sig själv i klassrummet, och jag hoppas verkligen att den arbetsgivare som fått glädjen att anställa honom förstår att uppskatta honom!

  3. Skön historia om generositet och om att en liten sak vid rätt tillfälle kan spela så stor roll. Det verkar som många redan hittat inspiration till sätt att möta elever på ett bra sätt:

    Lära ut värdet av att kunna vänta på belöning.

    Att våga vara den som visar medkänsla och agerar för något bra

    Känna igen glädjen som kommer från de positiva människorna

  4. Ping: Hälsa « You're no different to me

  5. Ping: Chokladbit « You're no different to me

  6. Ping: Chokladbit « You're no different to me

  7. Ping: Ordens makt | You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s