Var välkommen kära du!

När jag möter en ny klass första gången vill jag ha en liten liten enskild pyttestund med varendaste elev. Jag vill möta dennes blick, under kepsen, genom solglasögonen, under slöjan, mitt i det konstfulla sminket vill jag se blicken, öppen, frimodig, rädd, blyg, orolig, nervös, glad, förväntasfull, trött, hur blicken än ser ut vill jag se den. Jag vill höra varje människa som kommer in säga sitt namn med sin egen röst, uttala det som det uttalas i elevens egen själ, jag vill berätta vad jag heter för var och en och erbjuda eleven min öppna, vapenlösa, välkomnande hand. Varje enskild elev vill jag välkomna som individ. Det är superviktigt för mig, och jag brukar göra det såhär:

Jag låser min klassrumsdörr. Först från insidan, så att jag kan öppna fönstret och släppa in ny luft till mina elever, och så att jag kan gå runt och kolla så stolarna står på plats för alla, att det finns tillräckligt många stolar (tänk så hemskt det var det året det inte fanns tillräckligt många platser, när eleverna fick sitta i fönstret, det året blev inget bra år), att det inte ligger skräp på någons plats. När jag är klar med detta går jag ut ur rummet, och låser noga från utsidan.

När det är dags, när alla samlats och hittat rätt, öppnar jag dörren och ställer mig så mycket i vägen jag någonsin kan om någon försöker smita förbi. Jag vill hälsa på var och en, för sig själv. Det blir inte mer än ett par sekunder med var och en, men det är viktiga sekunder. Jag ger eleven mitt namn, h*n ger mig sitt och jag får säga till eleven att du, just du, i egenskap av dig själv, är välkommen in till mig.

Sen möter jag dem som grupp, alla tillsammans, hälsar på gruppen och välkomnar dem ännu en gång, berättar lite om skolan, vi berättar lite om oss själva, om vad vi ska göra tillsammans, vad jag förväntar mig av dem, vad de kan förvänta sig av mig och… ja, ni vet.

Det har hänt att välmenande kollegor låst upp dörren medan eleverna samlas, innan det är dags. Det har inte heller blivit bra. Att gå runt från plats till plats och hälsa blir inte riktigt bra, tycker jag, det blir lite mekaniskt.

Mötet är så viktigt så viktigt.

Hur gör ni? Vad har ni för vanor och traditioner? Anne-Marie Körling berättar lite här, det vore roligt att höra fler berättelser om hur man börjar.

8 tankar om “Var välkommen kära du!

  1. När jag håller utbildningar kommer kursdeltagarna indroppandes då och då. Gör som du hälsar och säger mitt namn och oftast får jag deltagarens namn. Om inte frågar jag.

    En sak som jag tycker är viktigt i skolan är att också fråga eleven vad h*n är bra på. Inte vad h*n inte är så bra på. Det ger en mer positiv stämning.

    Nu ska det bli intressant att få läsa hur andra lärare gör. Din berättelse var lysande Morrica.

    • Tack!

      Att fråga eleven vad h*n är bra på och vad h*n tycker sig behöva jobba med kommer sen, första dagen är till för att välkomna eleverna till skolan och ge dem en möjlighet att börja känna sig hemma i första hand.

      Ja, jag hoppas fler vill dela med sig av sina traditioner, det vore väldigt kul och intressant!

  2. Mycket fokus på gruppen, lära-känna-övningar och sådant som väcker skratt. I en ny klass är fokus på klasskamraterna och eleverna är ofta spända och ängsliga. Många lärare går genom kursplan, betygskriterier och ordningsregler i det här läget. Det gör aldrig jag. Istället blir det humor, lätta och bekanta saker, många gruppövningar och tydlig information om vad som förväntas och gäller, men konkret och i små portioner. Mobbning och hur man vill ha det i klassen är bra att ta upp för det tänker de färdigt på.

    Till exempel låter jag eleverna intervjua varandra i fyra grupperna och sedan får de presentera varandra för klassen. Det här är en rätt vanlig men bra övning. Jag har dock gjort egna frågor som om dom fuskar när de spelar kort, vad de skulle ta med sig till en öde ö, vem de skulle bita först om de fick rabies, om de tror på UFON, etc. De frågorna ger mig möjlighet att skämta till det vid presentationerna. Rädslan ska så snabbt som möjligt bytas mot förväntan.

    • Tack, så roligt att läsa om. Jag håller med dig, det får inte bli för tungt och byråkratiskt första dagen, det minns man ändå inget av som elev. Det man minns och tänker på är människorna, de andra eleverna i klassen, läraren, verkade h*n sträng eller snäll, rolig eller tråkig, kommer jag trivas med de andra, kommer de uppskatta mig?

      Skratt är bra, mycket bra, och förväntan är viktig!

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s