Nätet – utökad familj?

Häromdagen skrev jag lite om konceptet Utvidgat Lärarkollegium, och i samtalet som följde ställde Mats frågan:

Om vi prövar tanken på nätet som inte bara “utökat kollegium” utan även “utökad familj”? Vad händer då?

Det är en intressant fråga som, uppfattar jag, handlar om vårt sätt att förhålla oss till nätet. Begreppet personlig men inte privat är väl etablerat vid det här laget, och fungerar ofta som en tumregel för hur man förhåller sig på sin blogg, på Facebook, i kommentarer till andras bloggar etc.

Mitt svar på Mats fråga blir därför:

Om vi ser nätet som en ‘utökad familj’ riskerar vi att bli så privata att vi dels utsätter oss för ökade faror när vi tappar perspektivet på vem som faktiskt får tillgång till det vi lägger ut; dels riskerar att bli så interna att vi, precis som ibland händer i t ex ett bostadsområde med nära granngemenskap, exkluderar alla som inte var med från början.

Det är mitt svar, hur skulle ni svara på Mats fråga?

32 tankar om “Nätet – utökad familj?

  1. På ett sätt tycker jag att det känns som om man har en bloggfamilj. Jag har precis blivit rätt hårt attackerad i Johan Westerholms blogg (politik) och då känns det så skönt att vila här där jag känner mig trygg och uppskattad. Visst kan bloggfamiljemedlemmar som du, Mats och Christer också rycka en i flätorna och ta den sista mjölken, men det är inte alls så oförutsägbart som ute i den hårda världen.

    Jag tycker också att det känns så med alla som stadigt kommenterar i min blogg. Eller kanske snarare som en slags digital vänskapskrets. Man lär känna varandra och får en jargong. För mig gäller det framför allt min anonyme finne och Frédéric, Waldorfpappan. Då blir det franska och finska och referenser till tidigare inlägg. Har dock svårt att tro att någon skulle känna sig exkluderad av kommentarer man inte riktigt hajar.

    Regeln att inte vara för personlig handlar väl mest om att skydda sig själv. Den läsare som tycker att man är för personlig får väl flippra vidare.

    • Det kan jag hålla med dig om, det känns som att man i viss mån känner varandra, och jag tror inte att någon kan känna sig exkluderad. Möjligen uttråkad =) men det är en annan sak.

    • Jag läste Johan Westerholms blogg och kände verkligen hur han red på att vara störst och sitta på den stora partiapparaten och hur han njöt av överorden för att dölja sakfrågorna. Jag hoppas att det här inte får kommunpolitikern Helena att tappa sugen utan istället få lite extra kraft i att även i det lilla stå upp för ideal hon tror på.

      Jag skrev ett inlägg på hans blogg men lockades av hans tonläge till att vara ganska syrlig, så jag är nyfiken på om han kommer släppa igenom det.

      • Jag känner inte till personen i fråga, men det faktum att någon retar upp sig på en i politiska sammanhang betyder ofta att det man pratar om är viktigt och behöver ventileras.

  2. Det där med att man exkluderar läsare som inte ”var med från början” känner jag av ibland, men samtidigt kan man ju inte förklara allt från början i varje inlägg. Det är då bloggens styrka kommer in; att det är lätt att hänvisa till tidigare inlägg och framförallt diskussionerna i kommentarerna.

  3. ”Systra mi” … är uttryck jag möter ofta på nätet som är breddat utanför den biologiska syskonsfären. Det är nog så att starka band och nätverk kan byggas upp mellan människor med liknande värderingar utan att de har andra kopplingar till varandra än datorn.

  4. ”Systra mi” …. är uttryck som blivit vanliga på nätet och det känns absolut att en gemenskap i form av värderingar kan bli väldigt stark. Något som konkurrerar med geografiska och släktmässiga band som var så viktiga för tidigare generationer.

    Absolut att det här uppstått en bloggkrets med absolut ofta olika åsikter men gemensam attityd i ett kunskapscentrerat förhållningssätt och ett hänsynsfullt men ändå livfullt tonläge i debatten.

    • Visst är det så att de möten och relationer som sker på nätet är nog så betydelsefulla, och lika konkreta och verkliga som de som sker irl, skillnaden är ibland marginell.

      Kan detta bli ett större problem ju mer etablerad umgängesformen blir, eller kommer det att bli så vanligt att det är vardag inom en snar framtid, tro?

      • Både och!

        Jag tror att vi kommer att upptäcka obehagliga inslag också inom blogg-sfären, det har ju dykt upp på nätet redan. För mig med en kringflyttande uppväxt och ett stort internationellt intresse känns dock den här sortens värderingsbaserade relationer mycket mer spännande i ett framtida samhälle. Jag är positiv till att tyngdpunkten flyttas.

        Det betyder inte att jag undervärderar möten i verkliga livet men jag tror att man kompletterar nätet med detta. Det känns redan som att en relation som man huvudsakligen odlar via nätet kan ge kraftfulla möten som ersätter många av de möten som bara uppstod pga att man var grannar.

        • Givetvis, nätet är en del av samma värld som vi lever i, alla sorter som finns i verkligheten finns på nätet också.

          Det är intressant att du väljer att låta verkligheten vara ett komplement till nätet, det är få som ser det så.

        • Jag tror att det kommer att bli vanligare att se verkligheten som komplement till nätet även om jag inte hävdar att det är det grundläggande mönstret nu.

        • Möter allt oftare exempel på någon som håller liv vid ett kort möte genom Facebook. Bytte själv FB identitet med en tidigare arbetskamrat som ett alternativ till visitkort. Det blir också vanligare att man träffar någon man tycker är trevlig via någon kamrat på nätet och sen kan man hitta gemensamma projekt och allt möjligt. Jag har själv haft som sommarfortbildning att tänka igenom ett antal skolfrågor och den här bloggen och några andra har varit viktiga för att få till idéerna.

          Det dyker upp allt fler exempel på att man lär känna någon via nätet och sen hittar man på något i verkligheten tillsammans eller också blir det man gör på nätet viktigt för båda.

          Samtidigt så växte jag upp där det här med att lära känna grannar var otroligt viktigt och det blev mycket tid tillsammans och det är verkligen något som har krympt kraftigt.

          Vi går en annorlunda värld till mötes där sätten att träffas kommer ändras. Poängterar dock att vi inte är där än och att riktig mänsklig kontakt behöver riktiga möten.

        • Jag får snarare intrycket av att du menar att nätet och den mer konkreta världen kommer att smälta ihop, att nätet inte kommer att ses som ett alternativt universum utan precis som vad det är, en del av verkligheten?

        • Det här med paradigmskiften är inte alltid så lätt =) Huvudsaken är att man inte är så låst i en paradigm att man inte vågar prova en annan och se om det är dags för den, och det tycks du inte vara.

        • Jag njuter verkligen av att prova nytt även om jag inte vill omge mig med bara nya saker. Det är viktigt att komma ihåg hur det har varit också.

        • Där har du faktiskt en viktig poäng – det räcker inte med att bara visa det nya, tala om att nu är det en ny värld och själv ta den i besittning, vi måste försöka visa att det faktiskt är roligt och spännande att göra det, inte bara farligt och skrämmande.

  5. Jag har bakat födelsetårtor och underhållit gäster och missat denna intressanta diskussion.

    Morrica, jag ville prata om smutskastning och föraktfullhet i den politiska debatten. Westerholm ville prata om folkpartiets miljöpolitik. Istället valde han att skriva till ett stycke i sitt blogginlägg som han helt ägnade åt att racka ner på mig. Dagen därpå skrev han ett helt nytt inlägg där jag fick en framträdande och högst negativ roll. Det viktiga som ventlilerades var alltså min okunnighet, bristande etik och seriositet.

    Jan, ditt inlägg hade publicerats och det kändes väldigt bra att läsa det, för det befriar mig från att behöva fortsätta pingismatchen. Verkligen tack! Det bekräftar så det jag skrev i mitt inlägg här. Vänner kan man vara likaväl i den digitala världen som IRL. 🙂

    Jag har lärt känna flera trevliga personer via Facebook faktiskt. Jag tror båda kom från Stoppa Sexköpslagen gruppen men jag är inte säker. Dessutom har det blivit mycket lättare att hålla light kontakt med folk man inte vill tappa, men inte kommer åt att träffa. Det är faktiskt väldigt trevligt att lära känna nya människor genom att diskutera sådant man tycker är viktigt.

    • Det låter ju inte alltför roligt, varken för dig eller för hans eventuella läsare, må jag säga.

      Facebook är viktigt, det har inneburit något som jag inte tror någon kunde föreställa sig för tjugo år sedan – en öppen kontaktyta där det finns utrymme för just det som du så träffande beskriver som light kontakt, Helena. Den där kontakten man inte vill tappa, men inte har möjlighet att hålla vid liv på mer traditionellt sätt, via telefon och besök.

  6. Oj, vilken spännande diskussion jag missade i yrseln efter närkontakt med arbetslivet (och en kvarglömd dator på landet)

    Jag vet inte om diskussionen om två separata eller kompletterande verkligheter (eller en enda egentligen) skapar klarhet. På ett djupare plan tror jag att vi ibland har ett behov av att se oss själva som mer äkta (läs verkliga) och då kan nätet kännas som ett ställe där jag slipper spela påtvingade roller. Samtidigt som jag kan konstruera mig själv som moralisk intellektuell.

    Den gamla tanken på att ”Livet är en dröm” känns svår att frigöra sig från. Kanske är även nätets gemenskap en dröm som ger liv och kraft?

    Utan drömmar…

    • Jag är inte alldeles säker på att det är nödvändigt med klarhet i den här diskussionen. Tvärtom, jag tror att en strävan efter klarhet eller ett ‘rätt svar’ riskerar begränsa tänkandet på ett farligt sätt.

      • Jag är mycket för att debatter ska eftersträva både klargöranden och konsensus och den här debatten har belyst en hel del viktiga saker. När det gäller framtidscenarion och det man vet ytterst lite om är det dock så att jag förordar långsamma steg och kommer därmed i just detta fall till samma slutsats som dig Morrica.

        • Är detta en debatt? Jag tvekade innan jag benämnde det diskussion, jag skulle helst velat kalla det samtal, och samtal behöver inte sträva mot något alls, de kan bara pågå en stund eller tjäna till ett tankedelande.

          Särskilt, som du säger, när det gäller framtiden. Det kan utvecklas på så många olika sätt att det vore dumt att tro sig alltför kunnig

  7. Ping: Nätet som utökad familj « Tysta tankar

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s