Dag 1

Valet är över, och ännu ett nytt parti har tagit plats i riksdagen. Om övriga partier väljer att hålla fast vid den blockuppställning som präglade förra mandatperioden kan det nya partiets roll bli vågmästaren. Det finns andra strategier övriga partier kan välja som kan göra situationen annorlunda.

Resultatet är, eller borde i alla fall inte vara, någon större överraskning, vi har haft gott om tid att vänja oss vid de tankegångar som öppnade vägen för valresultatet. Spotta och fräs, en stund, om det får saker att kännas bättre, men det ändrar inget. Vi har det samhälle vi valt att konstruera, alla tillsammans, och det är inget som gick över en valnatt.

Och det är vad vi har att förhålla oss till.

51 tankar om “Dag 1

  1. Morrica visst är det så. Men jag tror att ilskan måste få pysa ut också, när svinloppor biter.

    Det positiva är trots allt att vi åter kanske kan börja diskutera demokratiska värden och segregation och försöka få dem på agenda på ett mer konstruktivt sätt än den väldiga slagsida till plånboksfrågor. Är det något som saknas i denna valrörels är trots allt de idiologiska frågorna kring samhällsproblem.

    Det intressanta trots allt är också att skolan kom upp som den viktigaste politiska frågan i valmanskåren.

    • Ja segregation måste diskuteras på ett mycket mer konstruktivt sätt. Jag upplever att varje gång som Lars Ohly har uttalat sig svepande negativt om SD utan att tydliggöra skälen så har det ökat rösterna för SD. Att en reduktion av invandringen med 90% kommer att innebära mängder av mänskliga katastrofer kan kännas självklart men vi måste ändå vara beredda att argumentera hela kedjan till varför detta blir så fel. Vi måste lyssna på motargumenten om att Sverige inte klarar av ett bra mottagande och behöver bromsa och med tålamod diskutera hur saker hänger ihop istället för att moralisera.

    • Vi har slagit oss till ro med vår präktiga uppfattning om oss själva här i landet, vi har tagit demokratin så för given att vi inte ansett oss behöva prata om den, och det har fått till resultat att vi blir skakade över insikten om att den inte är en naturlag.

  2. Erkänner att jag blev tagen på sängen trots att jag diskuterat möjligheten mycket i förväg. Någon liten tankeväckare fick jag bland annat här men nu inser jag vidden. 17% av eleverna på min skola röstade på SD i skolvalet och nu måste jag som lärare bemöta dem på ett lika bra sätt ändå … eller hur?

    • Du är inte ensam om att ha blivit tagen på sängen, och det förvånar mig mycket att se så många bli så förvånad över resultatet.

      Har ni verkligen inte sett tecknen? Har ni inte hört hur det blivit allt mer acceptabelt att uttala sig om människor med föräldrar eller farföräldrar födda i andra länder som vore de barn i behov av omsorg snarare än lika mycket vuxna människor som normsvensson i sitt radhus? Har ni inte sett hur desperationen sprider sig i de segregerade storstäderna, där man kan känna på kvaliteten i asfalten när man passerar mellan de olika stadsdelarna?

      Att man blir chockad av att verkligheten plötsligt slår en över ansiktet med en skitig och våt handduk, det förstår jag, men hur kan man inte ha sett?

      Givetvis måste du bemöta dem på ett bra sätt. De är samma unga människor som de var igår, deras situation är exakt densamma och de har precis samma behov idag som de hade igår.

      • Jag har retat mig på att alla försök till att diskutera invandringspolitik tystats ner, jag har retat mig på alla de som förespråkar den kravlösa integrationspolitiken som inlindat i välmening är så respektlös.

        Jag kommer förtydliga mina argument mot invandrarfientlighet men arbeta vidare på min förmåga till att känna empati även med de med obehagliga åsikter. Det är säkert så att om skolan kunnat möta dem bättre när kepsen skulle bort osv. hade inte deras irritation mot burkor etc. varit lika stor.

        • Prova med byta ut empati mot respekt. Det är inte empati vi lider brist på här i landet, det tycks synd om och inkänns till höger och vänster, men hur ligger det egentligen till med respekten för medmänniskor?

        • Jag tycker inte vi ska överge begreppet empati även om det blivit vansinnigt felutnyttjat utan snarare kombinera det med uttryck som respekt och tilltro och kanske till och med nödvändiga krav.

        • Att flytta fokus är inte detsamma som att överge ett begrepp. Det handlar istället om att se saker från ett annat perspektiv.

          Respekt är svårt. Det är svårare än empati, det kräver mycket mer av oss som människor, och det ger ett mindre utslag på den emotionella belöningsmätaren hos oss själva.

  3. ja att svara på ”vi ska inte ha några invandrare” med ”vi ska inte ha några sverigedemokrater” fungerade uppenbarligen inte.

    I min skola blev SD näststörst och i kommunen skola kom de på andra plats. På bussen hem satt jag och läste läroplanen, med alla demokrati, internationellt perspektiv och anti-diskrimineringsmål. Litet ironiskt kändes det allt.

    • Jag undrar om inte en del av problemet har sin grund i att lärarna runt om i landet varit lite dåliga på att göra just det – läsa läroplanen, alltså. Skolverkets rapport häromdagen antydde ju något åt det hållet.

      • Om det bara berodde på bristen i att läsa. Man undervisar inte ens enligt kursplanen och använder inte läroplanen för att anpassa sin pedagogik.

        Man tycks förlita sig på kurslitteraturen. Och det värsta, det du berörde Morrica om dig som kemilärare, man saknar ämneskunskap i det man undervisar i.

        • Du har så rätt, jag tog medvetet i lite i underkant. Situationen är katastrofal, segregationen ökar lavinartat både inom kommuner och mellan kommuner, kunskapsnivån tycks befinna sig i fritt fall och kull efter kull av elever släpps obekymrat vidare utan baskunskaper.

          Jag gnisslar tänder var gång jag hör någon argumentera att det ju bara blivit sämre sen den nuvarande läroplanen infördes, och att det fåfängt att tro att mer av samma ska innebära någon förändring, när jag vet hur verkligheten ser ut.

          Själv använder jag ingen lärobok, jag har inte lyckats finna någon som håller den standard jag kräver.

        • Ja det är skrämmande redovisning jag sitter och läser från Skolinspektion. Man skulle kunna sammanfatta det med ordet: Oprofessionalism.

          Man tycks inte heller känna till vilka lagrum som gäller, ta bara det här med kränkning. Fyra år efter att första lagen kom har skolan och dess huvudmän inte upptäckt den eller struntar totalt i den. Den årliga plan man ska upprätta och leva efter finns inte. Skrämmande ansvarslöst.

        • När man läser rapporten förvånas man över hur kloka, allmänbildade och fina dagens ungdomar trots allt är. Var har de blivit det?

          En del i skolan, visst är det så, vi ska inte måla allt i svart och låtsas att det ser likadant ut över hela linjen. Det finns fantastiska skolkommuner, det finns fantastiska skolor och det finns kollegor som är professionella ut i fingerspetsarna, och det arbeta som utförs av dessa skall man varken ringakta eller sopa undan.

          Tvärtom.

          Men övriga? Jag hörde (eller läste jag den någonstans?) en idé häromdagen som handlade om rektorer och deras rörlighet. Tanken var, om jag minns idén rätt, att man flyttar omkring skickliga och dugliga rektorerna från skola till skola, och från kommun till kommun, för att deras kompetens och kunnighet skall komma så många som möjligt till gagn. Kanske borde man utvidga tanken till att gälla även lärare?

        • Det där med rektorerna vore inte så dumt, att de turnérade runt och lärde upp andra rektorer. Ser allt för ofta bristande ledarskap. Oftast döljer de sig bakom alla möten de ”måste” gå på.

          Och visst det finns många god exempel. Dom ska vi ta vara på. Och man kan fundera på trots detta varför kunskapsnivån totalt sjunkit.

  4. Diskussionerna här handlar mycket om att möta SD medlemmar på ett bättre sätt och låta dem smaka på argumenten och hitta ett bättre förhållningssätt. Jag personligen tycker detta verkar bra och tror inte så mycket på de stora demonstrationerna etc. mot dem. Den här länken kan jag dock inte låta bli att förmedla.

      • Jag vill nog bara säga att jag är förvirrad!

        Ena ögonblicket vill jag gå med i den stora demonstrationen, skratt gott åt hur töntiga och korkade de obehagliga rasisterna är, sluta upp bakom Ohly i kamp mot en företeelse som jag avskyr så grundligt. Nästa ögonblick inser jag att det måste finnas en förnuftigare strategi och att jag som lärare har ett enormt ansvar för alla elevers välbefinnande.

        • Ingen av dem är.

          Många av dem är obildade, okunniga, rädda, skrämda, frustrerade. De känner sig trängda och utsatta, upplever att de inte har någon möjlighet att påverka sin verklighet och vardag, och söker någon att skylla detta på.

          Och varenda en, utan undantag, är människa.

        • Spontana känslor sprungna ur en upprörd känsla i en situation man inte förväntade sig att hamna i kan ibland se annorlunda ut än de känslor man upplever när man hunnit få lite perspektiv till situationen.

          De invektiv du använder beskriver inte en företeelse, utan personer. Människor i samma grad som du och jag, oavsett om vi instämmer i de åsikter de ger uttryck för, eller kan känna respekt för den organisation de bekänner sig till. Det är skillnad.

        • Kan det vara så att din önskan att gå i demonstrationer, peka finger och håna har att göra med att du vill distansera dig, försäkra dig om att det handlar om en annan sort, inte alls som du?

        • Absolut att de känslorna är starka hos mig även om jag inser det motsägelsefulla i det jag gör. Håna en värmlänning för att man tycker det är fel att att vara negativ mot invandrare, …. hmmm

          Mitt stora problem är att jag har varma, goda, kloka och härliga kollegor som är ännu mer demonstrationsbenägna och fördömande än jag är.

        • Det gör jag hela tiden men grejen är förstås att lika mycket som jag påverkar dem, så påverkar de mig, jag måste lyssna för att kunna argumentera. Än så länge har liksom inte diskussionen hittat sitt slutliga läge. Kanske är de nästan lika förvirrade som jag är.

        • I och med att det här är kollegor som jag respekterar så är det förstås lika mycket de som påverkar mig och jag blir argare på SD och mer fördömande efter att ha pratat med dem.

          De är dock precis som jag väldigt måna om eleverna så jag räknar med att vi tillsammans hittar en lagom nivå.

        • Varför blir ni arga på SD nu?

          Ni måste ju ha lagt märke till att de funnits tidigare? Ni måste ha lagt märke till de strömningar i samhället som lett till att människor känner att SD är ett rimligt parti att låta sig representeras av? Ni måste ha sett hur avgrunderna mellan människor blivit både djupare, bredare och fler?

  5. Nu har jag undersökt argumentationsläget en hel del. Eleverna som förespråkar SD är ju en utmaning så jag har hittat några SD röstare och pejlat lite hur de fungerar.

    Partiets huvudbudskap innehåller inte någon rasism (valfilmen undantagen), inte ens främlingsfientlighet och deras väljare är välskolade i detta. De har tränat in detta. De vill bara begränsa invandringen (med hänsyn till invandrarnas situation, hmm) och de vänder och vrider på statistiken så att de kan hävda att bara 5% är riktiga flyktingar. De hävdar att de kommer öka ulandsbiståndet dramatiskt för att hjälpa i hemländerna men jag ser inget konkret som gör att de kan bli bundna till det som ett löfte.

    Maud Olofsson tog en debatt och jag måste säga att hon inte lyckades helt bra. Det blev alldeles för mycket av att ni tycker så och svaret från SD att ”det gör vi inte alls i partiprogram, valmanifest mm så står det så här”.

    Det här kommer inte bli lätt! En lärare är dessutom bunden till en öppenhet för olika politiska ståndpunkter och kan bara angripa rena kunskapsluckor, eller sådant som strider mot skolans värdegrund. Hjälp hur gör man? Förhoppningsvis har jag inte så många i mina undervisningsgrupper. Många kollegor gick med i den stora antirasistiska demonstrationen men jag är så tveksam till om inte det skapar ännu mer av en vi och dom känsla och leder åt fel håll. Gud vad förvirrad jag känner mig.

    • Nej, lätt kommer det inte att bli. Men mödan värt.

      Det handlar i mångt och mycket om att lyckas se alla som människor – oavsett politisk, kulturell, religiös whathaveyou tillhörighet så är alla människor. Kan man hålla det i minnet och sinnet är man en bra bit på väg.

  6. Jag har startat en Facebook-grupp: ”Varför jag vill ha fler invandrare” som en omformulering av den enda åsikt där SD sticker ut ordentligt. SD vill inte ha fler invandrare utan bromsa rejält. I övrigt kan man i och för sig kritisera dem för ett hop-plock av populistiska åsikter men det är i stort sett ingen åsikt där de inte har något parti som tycker samma.

    En intressant fundering är hur många svenskar som vill ha fler invandrare? Det kan ju vara lättare att skälla på ett uppstickarparti än att verkligen ha motsatt åsikt.

    • Jaha? Det var väl konstruktivt av dig.

      Vill du ha ett seriöst råd? Ägna en stund åt att tänka över hur du ser på dem du buntar ihop som ‘invandrare’ i relation till dig själv. Vaddå ‘vill ha’? Det är inga husdjur eller leksaker vi pratar om, det är människor!

      • Medmänsklighet är ett skäl till att vilja ha fler invandrare! Jag vill ha fler invandrare för att det är bra för dem och världen att de får komma hit och inte för att jag själv har någon nytta av det. Jag blev rejält sårad av din kommentar om husdjur …

        Ledsen att jag formulerade mig otydligt men nu Morrica vill jag ställa en fråga. Tycker du att Sverige ska fortsätta att ta emot många fler invandrare?

        och en följdfråga: Har du formulerat argumenten för varför?

        Att demonstrera mot något verkar mycket lättare än att deklarera en åsikt om att man är för motsatsen till det man är emot.

        • Utmärkt. Det var meningen att det skulle kännas. Det känns nämligen i människors hjärta när de blir slarvigt omtalade, hur välvillig tanken bakom det hela än är.

          Det är skillnad på att ‘vilja ha fler invandrare’ och på att ‘vilja ha ökad öppenhet i Sverige’ eller ‘fri rörlighet över nationsgränser’ eller ‘ta emot fler flyktingar’ eller vad det nu är man menar med sitt svepande uttalande.

          Din fråga, likaså, är för svepande generell för ett enkelt svar, även om jag ser din önskan om att ‘sätta dit mig’ och därför ska försöka formulera ett svar som blir kort nog för ett kommentarsfält:

          Min inställning till människor har inte ändrats det minsta av att ännu ett parti tagit plats i riksdagen. Inte min inställning till nationer eller nationsgränser heller. Det enda rimliga är att människor får bosätta sig var helst de önskar i världen.

        • En av anledningarna till att jag tycker det är så intressant att debattera på din blogg är att jag uppskattar diskussionen om ords valörer.

          Jag räknade inte med att sätta dit dig med min fråga men ställde den pga att många verkligen skulle behöva ställa den frågan till sig själva.

          Jag irriterar mig på det politiskt taktiska spelet kring SD och tycker att våra politiker skulle deklarera att de är för fortsatt stor invandring och visa att de i denna fråga är eniga.

          Enskilda rasister i SD ska angripas som sådana en och en istället för att klumpa ihop väldigt många olika människor där det ofta är rent felaktigt.

        • @Jan, det där med att politiker ska vara för en stor och generös flyktinginvandring är inte så helt enkelt.

          Kanske lätt att säga i folkmun men svårare politiskt eftersom vi inte är ett ”fritt” land som på 70-talet då Palme kunde för de argumenten.

          Iom inträdet i EU har vi gemensamma regler på Europanivå att följa.

          Men vad vi behöver ställa oss för fråga istället är vad är problemen med den invandring vi har? Och våga ta en offentlig debatt om de saker som gått snett hittills. En av orsakerna kan vara att i stora städer kan vi ”undvika” det hela genom att ”placera” dem i bostadsområden vi som ”svenskar” kan runda. På landsorten är det svårare.

          För i botten är det vår räddsla för det annorlunda som spökar. Konstigt i sig, eftersom sedan industrialismens genomslag i slutet av 1800-talet har Sverige varit beroende av andra kulturer för att bygga vårt välstånd. Eller tillbaka till 50-talet när vi hade stor invandring av italienare för att klara välståndet medan svenskarna satt på skolbänken.

          Men det är klart att på mindre orter där jobben försvinner och ”svenskar” se att de inte får jobb samtidigt som ”invandrare” har det är det inte så konstigt att social spänningar uppstår.

          Och helt plötsligt har jag vävt in funderingar och frågor som vi öppet måste börja ta i. I botten måste en öppenhet och tolerant människosyn finnas. Och inte dom-vi-tänket.

        • Nej det är inte enkelt att vara för stor invandring till Sverige men det är bra för mänskligheten.

          ”Det ska inte vara lätt, det ska vara roligt”, vi har många utmaningar att ta oss an när det gäller integrationspolitiken.

        • Tack, Jan, tror jag. Ord är viktiga, formuleringar gör enorm skillnad, och vi bör vara uppmärksamma på om vi verkligen säger det vi avser att säga.

          Jag ser att jag behöver förtydliga mig – jag är varken för eller emot ökad invandring i just Sverige. Sverige är en del av större sammanhang – som Plura understryker en del av EU, vi är också en del av FN, och vi är en del av världen. Precis på samma sätt som jag anser mig ha rätt att flytta till den del av världen där jag vill leva, oavsett orsak, har alla andra människor, utan undantag, rätt att flytta till den del av världen där de vill leva, oavsett orsak.

          I Sverige har vi en tämligen präktig uppfattning om oss själva – vi är lite bättre, vi är lite trevligare, vi är lite mer moraliska och mycket ödmjukare än alla andra här i världen. Konsekvent ser vi andra som lite sämre, lite mindre trevliga, lite mer omoraliska än oss. Det gör oss lite högfärdiga, och insikten att detta kanske inte är alldeles sant utgör en del av grunden för sverigedemokraternas inträde i riksdagshuset. Och på något sätt är det samma insikt som ligger bakom de reaktioner som följer på detta inträde.

        • Synen på den allmänmänskliga rättigheten att flytta över hela världen är något som jag delar. Det är dock troligt att vi två kan tillhöra en minoritet som har det som argument för invandring. Väldigt många jag stöter på tycker inte att det är ett bra skäl och kan inte låta bli att påpeka det orimliga i att alla kineser skulle flytta hit medan jag stönar principen kan ju vara bra ändå och det är orealistiskt att tro att så många skulle vilja hit.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s