Kollegial respekt

Hörde idag om en person som bokat en halvdagskonferens, arrangerat med övriga deltagare, fixat lokal en bra bit från ordinarie arbetsplats och så, i sista ögonblicket och strax därefter kommit på att hoppsan, h*n kunde ju inte då nä, det var något annat som kom emellan. Och kollegan fick rycka in, hela företagets trovärdighet stod på spel och den förste kollegans nonchalans riskerade att gå ut över dem alla.

Detta innebar givetvis att de uppgifter som stått på programmet för den inryckande kollegans del fick skjutas på framtiden, förutom att h*n hamnade i den obehaliga situtionen det innebär att inte ha haft möjlighet att förbereda sig ordentligt eller sätta sig in i de frågor som skall diskuteras under konferensen i fråga. Det innebär också att den inryckande kollegan måste göra dessa arbetsuppgifter vid ett senare tillfälle, och kanske kommer att göra ett sämre arbete på grund av tidspress och ökad stress.

Allt medan den kollega som plötsligt kom på att h*n hade annat att göra kan glida in på företaget följande dag, väl i fas med sitt arbete och, sannolikt, rätt ointresserad av hur mycket besvär h*n ställde till för den andre.

Jag vet inte hur ni ser på situationen, men för mig handlar det om bristande respekt. Bristande respekt för den kollega som tvingas sätta allt på vänt medan h*n själv gör vad h*n nu skulle göra istället för att konferensa, men också brist på respekt för företaget, som får sämre kvalitet på utfört arbete, en stressad anställd och, om den inryckande har möjlighet därtill, måste betala ut övertid för den inryckande kollegans extra arbetstid. Därtill visar det på, tycker jag, brist på respekt för dem personen bokade tid med, de som satte av (i det här fallet) en halv dag för att genomföra konferensen vars existens plötsligt hängde på en skör tråd.

Hur bär man sig åt i en sån här situation? Hur gör man om man är den kollega som råkar ut, och hur gör man om man är arbetsgivare? Jag vet inte, men jag misstänker att detta är något som förekommer i alla branscher, och frågan är värd att fundera över.

42 tankar om “Kollegial respekt

  1. Hur gör man när någon av egna skäl helt nonchalerar sin omgivning?

    Det här ett exempel från skolans värld. En gymnasieskola lärare A bestämmer sig för att han tycker att han har för dålig lön och som protest mot detta slutar han vara mentor för den klass som han och en kollega ansvarar för. Lärare B upptäcker plötsligt att de inte längre är två på klassråd etc. och får vid kontakter med sin kollega till slut reda på att denna slutat göra sådant. Klassen det handlar om är en svår klass med mängder av problem så Lärare B ska plötsligt ta nästan dagliga svåra samtal, elevvårdskonferenser nästan varannan vecka och otaliga föräldrarsamtal. Efter 3 månaders helvete för B så får lärare A den löneförhöjning som han tvingat sig till och lärare B upptäcker att han har lägre lön än A redan innan detta extra påslag. Lärare B byter därefter arbetsplats.

  2. Lärare B agerar som en idiot, men väldigt typiskt för den del av svenska lärarkåren där martyrkronan är en populär huvudbonad. Varför kopplades varken fack eller skolledning in? Det lärare A ägnade sig torde vara arbetsvägran, och om ditt exempel har minsta grund i verkligheten borde skolledningen på skolan få en reprimand från skolverket. Till att börja med.

    • Skolledningen kopplades in men det var bara en tillförordnad rektor och dessutom ville de gärna behålla lärare A för han var inte någon dålig lärare när han ville jobba. Det var dessutom många andra svåra frågor för en tillförordnad rektor med friluftsdagar som inte kunde genomföras och avslutningsaktiviteter som blev svåra pga andra protestaktioner.

    • Jag har gemensamt ansvar för en klass med en jättebra kollega som täcker upp minst lika mycket för mig som jag täcker upp för honom. Jag har en skolledning som skulle agera för att underlätta min situation om han inte kunde göra sin del.

      Jag hävdar dock med bestämdhet att om jag har ett gemensamt ansvar för en klass så försöker jag för elevernas skull täcka upp eventuella hål. Det är absolut inte samma sak som att täcka upp för organisatoriska brister och göra andra yrkeskategoriers jobb. Jag skulle agerat exakt som lärare B!

      • Du skulle alltså göra någon annans jobb också, för att täcka upp och kompensera för kollegans agerande, för att i möjligaste mån hålla eleverna skadelösa och för att kompensera för skolledningens och fackets brist på lösning på problemet? Utan att få någon slags kompensation för det?

        Vad leder det till i längden, tro?

  3. Morrica, nu tycker jag du är bra hård. Lärare A betedde sig som en idiot, lärare B försökte väl skydda eleverna och göra sitt jobb så gott han kunde. Vi vet inte att varken fack eller skolledning kopplades in, men alla har inte bra facklig representation och alla har inte heller bra skolledning.

    Att martyrkronan blir en populär huvudbonad i skolan beror på två saker – vi gillar och vill värna våra elever och hittar oss ofta görande saker som faller utanför vår tjänst och arbetstid för deras skull och många har en för tung arbetsbörda men vet att beklagar de sig framstår de i dålig dager inför löneförhandlingar och skolledning.

    Men i ditt exempel är det stora misstaget att inte bollen hamnade hos ledningen. Varför täckte kollegan upp? Varför inte ringa till chefen och säga så här är det vad gör vi? Varför inte uppmana den syndande kollegan att höra av sig till ledningen?

    • Jo. Jag vet. Jag är hård, för att jag vet att vägen till helvetet är stenlagd med goda intentioner. Lärare Bs goda intention att ta det ansvar som lärare A lämpade av sig gick ut över lärare B, över eleverna, och sannolikt över kollegor och elever i andra klasser också.

      Vi har pratat tidigare om detta med martyrkronor i lärarkåren, och hur man i missriktad välvilja tar på sig en faslig massa som inte ingår i ens jobb, eftersom alla andra också gör det.

      Kommuner tjänar mycket pengar på det agerandet. Varken städpersonal eller vaktmästare är gratis, kan man spara in på den utgiftsposten genom att lärarna i omtanke om eleverna själva tvättar fönster och byter lysrör så gör man det glatt. Det kan tyckas att man som lärare gör en god gärning i detta, men man binder ris åt sin egen rygg, och man binder det till framtida lärares rygg också.

      Nackdelen med mitt exempel är att jag inte har något svar på dina frågor, eftersom jag inte vet vad som hände sedan. Men du har rätt, såklart, det är så man borde agerat. Det borde lärare B i Jans exempel också gjort. Om inte skolledningen lyssnat så får man gå vidare uppåt.

      • Skolledningen lyssnade inte framför allt pga ett glapp i vem som var rektor men också för att en inflytelserik lärare tyckte bra om lärare A.

        Lärare B, fick en rejäl löneförhöjning och trivs väldigt bra hos sin nya arbetsgivare/skola. Eleverna var väldigt missnöjda med den lärare de fick istället och berättade det för yngre vänner så ett år senare hade antalet sökande till programmet halverats.

        • Så trevligt, en liten sens moral.

          Men det riktigt intressanta i din anekdot, Jan, är hur betydelsfullt inflytande är; hur mycket viktigare det är vem man är i förhållande till vem än hur man är.

        • Så lösningen är att bygga nätverk? Att se till att man befinner sig i en position där människor i ledarposition har mer att förlora på att göra sig av med en än att behålla en, hur besvärlig man än är?

        • Absolut att det är viktigt att bygga nätverk, men det finns förstås ett positivt val kring att göra ett bra jobb också. Det kan också löna sig.

          Däremot tänker jag ibland på kritiken mot meritokrati och olika former av att den som sköter sig bäst väljs till de viktigaste jobben. Alternativet med nätverk och svågerpolitik ligger väldigt nära och känns inte speciellt bra.

        • Det är inte riktigt så enkelt antingen eller utan allting är också relativt så vissa situationer är man någon och i andra inte. Man kan också bli någon i andras ögon genom att åstadkomma saker och vara duktig så det finns en dynamik i detta.

          Det skulle förstås kunna leda vidare i en diskussion kring vilka prestationer vi människor värderar och fortsätta långt vidare i om Sverige ska ge skattelättnader till fotbollsproffs eller läkare.

        • Låt oss lämna skattepolitiken därhän och hålla oss till ämnet en stund till.

          Finns det en risk, anser du, att man uppfattas som hotfull om man är för duktig och driven utan att vara Någon?

        • Ja absolut!

          Jag har exempel både på riktigt begåvade personer som plötsligt upptäckt att de kommit så högt att nu var det nätverket som var viktigast och bara vanligt kreativa och intelligenta människor som motarbetats i en lite kommun på grund av att de var ”utbölingar”.

        • Det är jag övertygad om att du har, Jan, men om vi försöker hålla samtalet på en lite mer generell nivå – finns det något vi kan göra åt detta? Det är ju rätt problematiskt, är det inte, att allas begåvning och kunnande inte kommer till samhällelig nytta bara på grund av att deras position i samhället ses som olämplig.

        • Nätverken är oftast ytterst konservativa och vill behålla befintlig maktstruktur. Självklart har det här negativa effekter jämfört med att lyssna på den som kan något. Den lilla kommunen fick en sämre sjukvård och det stora företaget var nära konkurs mycket pga att de inte använde begåvningarna de egentligen hade tillgång till.

          Fundera på de som styrs Wallenbergs företag mot ett allt dystrare öde. Är det de som är mest begåvade eller de som har bäst nätverk.

        • Jag omformulerar den frågan jag ställde:

          Finns det, enligt din mening och erfarenhet, något man kan göra åt dessa strukturer i framför allt kommunerna?

        • Det handlar väl om att låta de som är begåvade få synas och att i vardagen släppa fram dem utan någon slags janteattityd. Ingen revolution av någon ensam Jan eller ensam Morrica utan en möjlighet för många att fundera kring vad de vill ha för slags framtid. Kontakter skapade via Big Brother eller någon som lärt sig det som behövs?

        • Jag stötte på en skolsköterska som tyckte det var fel att prata om ”duktiga” elever eftersom inte alla kan vara det. Jag läste en kolumn i metro om att ”jag hade IG i det mesta men nu får jag skriva …”. Två forskare deltog i en öppen debatt med 100 fiskare och fick höra att deras forskningsresultat kring minskad torsk var påhittade för egen vinnings skull. Ingen får vara bättre än någon annan för då ska man utjämna oddsen med 50 ggr fler fiskare istället för att lyssna till den som läst på. Jante slår hårt mot den som är mer begåvad.

          Däremot tycker jag vi är löjligt mesiga när det gäller någon som fått ett arbete genom kontakter. Nu pratar vi om nätverkande och EQ för det vi förr rakt och tydligt kallade svågerpolitik.

        • Jag trivs ju egentligen rätt bra med en del nätverkande själv så egentligen handlar det nog mer om att jag irriterar mig på när nätverken inte bryr sig om begåvning och prestation.

          Hur är din egen inställning till nätverkande? Gamla tiders skråväsende var ju i mångt och mycket ett nätverk vad är din inställning till system som liknar detta?

        • Jag lovar, jag jobbar verkligen på att lära mig att uttrycka mig tydligare.

          Nätverk är oundgängliga.

          I övrigt förstår jag inte vad du frågar om. Skulle du vilja försöka omformulera dig?

        • Det handlar om balansen mellan vilka man väljer till ett arbete. Ska Metro välja medarbetare som känner chefen eller ska de välja de som presterat bra på journalisthögskolan? Ska kommunen välja en personalchef som många av dem känner eller ska de välja en med mycket meriter och bra utbildning? Ska skolan välja en obehörig lärare som alla känner eller en behörig de inte vet något om?

        • Tänk om alternativen alltid varit så svarta eller vita, då hade det inte varit någon konst överhuvudtaget.

          I verkligheten handlar det snarare om huruvida man ska välja den oprövade, med goda meriter men utan en enda referens man vet vem det är eller den vars referens är en person man känner till, kanske har jobbat med och har ett hum om hur h*n värderar medarbetare.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s