Jag har, här i bloggen framför allt, skällt lite nu och då på socialdemokraternas sätt att uttrycka sig under den valrörelse som gått. De har ägnat massor med tid och spaltutrymme åt att tala om hur de andra har gjort, vilka konsekvenser de andras politik fått för än den ena väljargruppen än den andra; samtidigt som de talat väldigt väldigt lite om sina egna visioner, sina egna planer, sin egen politik.
Det har också skakats bekymrade huvuden över hur socialdemokraternas strategi att kalla in det riktigt gamla gardet, Carlsson, Persson och farbröderna, påverkat valutgången. Socialdemokraternas kärnväljare har blivit äldre, och har lättare att identifierar sig med farbröder i sina villaträdgårdar, och väger Mona lätt som partiledare får man balansera upp det med traditionell gubbtyngd vid hennes sida, tycks tankarna ha gått.
Mannen bakom denna inte helt framgångsrika strategi har fått hyggligt betalat, berättar Expressen idag, även om han traditionsenligt tycks föredra att hyckla lite i frågan och försöker mörka hälften. Konsulter kostar, och bra konsulter kostar mycket. Konsulten i fråga har kanske gjort ett gott jobb, vi vet inte hur uselt det gått för sossarna utan hans råd, men det som främst slår mig är att kanske skulle de nästa gång försöka tänka utanför sina egna led när de anlitar en konsult. Det är inte säkert att den som talar i eget intresse alltid har förmågan att se hur människorna utanför Upplands Väsby, där konsulten i fråga kandiderade till kommunfullmäktige, och utanför sin egen intressesfär, ser på saker.
2,3 miljoner är inte jättestora summor i de här sammanhangen, men 2,3 miljoner för rådet ‘skrik Dumma Dom så fort du kommer åt’? Njaä, pengarna kunde nog använts klokare.
You're no different to me 
Det kanske är självklart att ett parti som förlorat väljarstöd från en tiondel av väljaren på två val har en hel del problem med att tänka logiskt.
Det verkade ju ett tag som att de var på väg att göra upp med gamla spöken men sen skulle de regera ihop med vänstern och allt gick åt skogen.
I detta sammanhanget tror jag inte konsultköp spelar någon roll. Ska de vara kvar i svensk politik bör de som är aktiva i partiet åstadkomma nytänkande.
Självklart? Hur tänker du då?
De som leder partiet måste sköta nytänkandet även om de kan ta lite hjälp av konsulter, arbetsgrupper etc. Jag är nyfiken på om de byter sin ledning efter Mona Sahlin’s uppenbara misslyckande när det gäller att skapa något nytt.
De kanske kommer på någon annan strategi vem vet men det måste ske inom partiet. Det här är ingen liten image-grej.
Jag funderar dock lite på alternativet att Mona blir kvar och att de avslutar samarbetet med v. Sossarna hade fina siffror fram till att det började bli tydligt med konsekvenserna av v-samarbetet.
Kanske skulle du ta och vända dig till dem med dina förslag? Jag funderar fortfarande över hur du menade med att de självklart verkade ha problem att tänka logiskt?
Jag upplever att de helt missat vart debatten tagit vägen och att de inte drog de nödvändiga logiska slutsatserna efter förra valet. Att gå från 40 till 30% känns som ett övertygande bevis för detta.
Mona är en bra debattör som inte har gjort bort sig i valrörelsen på minsta sätt. Felet måste vara mer grundläggande.
Nyss talade du om ”Mona Sahlin’s uppenbara misslyckande när det gäller att skapa något nytt”, nu säger du att hon inte gjort bort sig i valrörelsen på minsta sätt. Det tycks som du månne säger emot dig själv i någon mån?
Kan det vara så att det skett något i samhället som gjort att de slutsatser man drog då inte längre är applicerbara, och att misstaget helt enkelt bestod i att man inte såg detta utan försökte toffla på som vanligt, i någon mån i trygg förvissning om hur det ‘alltid sett ut’?
Jag tror att du kommit fram till samma slutsats som jag trots att vi använder lite olika ord och kommer in till den på olika sätt.
Det är inte Mona’s valrörelse som är fel, det är Mona’s bristande förnyelse av sitt parti som är problemet. När det gäller detta är dock inte Mona ensam ansvarig och omvärlden har svängt så fort att misstaget kan vara förståeligt.
Omvärlden har förändrats, hela världen förändras just nu. Ett parti som representerar dem som försöker stanna kvar i det som varit bör krympa, eftersom det är ett parti som strävar mot ett samhälle som inte längre finns.
Att socialdemokraterna varit dominerande under lång tid innebär inte automatiskt att de bör förbli dominerande.
ps. I svenska apostroferar man inte genitiv-s.
Jag upplever att miljöpartiet har gjort ett tydligt val om att bli ett vänsterparti. För mig som vill att miljöpartier både till höger och vänster ska växa sig starka är det ytterst lämpligt om socialdemokraterna fortsätter att krympa och blir av med sin dominerande position.
Jag förstår att det är lätt att se saker först och främst utifrån sin egen horisont, men låt oss försöka hålla diskussionen på en lite mer generell nivå också.
Du menar alltså att miljöpolitiken skulle gynnas av att socialdemokraterna gick tillbaka?
Ja, när det gäller miljöpolitik har jag inga som helst förhoppningar om att sossarna ska komma med någon förnyelse. Om de går tillbaka skulle det absolut innebära ett utrymme för partier med mer miljöprofil.
Vad får dig att tro att det är just dessa partier som skulle ta den plats som frigörs?
Jag tror att miljöpartierna ligger bäst till för att ta över ett utrymme som blir ledigt. Just nu efter den kalla vintern är det inte så trendigt med miljön men om fyra år tror jag att klimathotet är mycket mer påtagligt.
Så strategin är att sitta tillbakalutad och se saker gå åt helvete, och sedan?
Jag sitter inte bakåtlutad nu utan kämpar redan för en kraftfull miljöpolitik och ett bra näringsliv så att vi skapar utrymme för att möta framtidens problem. Jag bara ser vilka ytterligare möjligheter som kan öppna sig framöver och hoppas på dem.
Menar du att du arbetar partipolitiskt redan nu, främst med ditt fokus på miljön, eller missförstår jag dig?
Jag har ännu inte riktigt funnit min plats i partipolitiken men jag har ett antal forum där jag driver en linje om att vi bör öka våra insatser för miljön.
Sen har det förstås blivit lite brev till politiker kanske framför allt i samband med SAAB/GM affären.
Jahadu. Lycka till, då. Att ‘öka våra insatser för miljön’ låter ju välment.
Välment kan tolkas som att det är otillräckligt!
Du kanske har mer förslag om vad man ska göra om man engagerar sig i miljöfrågor.
Än en gång, jag beklagar att jag uttrycker mig så oerhört luddigt när jag bloggar, det är tydligt att det jag skriver inte alls går fram!
Svaret på din fråga beror givetvis på om du är ute efter att engagera dig för att vara engagerad eller om du undrar över vad du kan göra för att göra skillnad?
På a är svaret skriv om det, prata om det, gå med i föreningar, gå i demonstrationer, gör vad du kan för att visa ditt engagemang.
På b är svaret en hel del, du kan t ex bli vegetarian.
När det gäller mitt miljöengagemang handlar det framför allt om tre saker alla lite influerade av att jag är lärare.
1. Jag undervisar teknik och kan mycket om miljöteknik så jag försöker skapa kunnande och intresse så att vi har en generation som kan vattenrening, vindkraft och skapande av passivhus mm.
2 Jag engagerar mig i ett antal vänners projekt om att skapa skönhet och livskvalitet utanför den stora konsumtionshysterin.
3. Jag har döttrar som inspireras av det nya medialandskapet och jag hjälper dem att hitta möjligheter att kombinera det med kunskap om alla de små stegen man kan göra för en bättre miljö.
Kossorna på ängen vid sommarstället är en alldeles för härlig syn för att jag någonsin skulle kunna överväga att bli vegeterian men jag betalar extra för att få mat som jag tycker tagits fram på bra sätt även om det förstås också beror på att jag tycker den är godare.
Tja, var och en gör de ställningstagande man tycker är rimliga.
Göran Persson hade jag riktigt svårt med men jag har en hel del respekt för Mona Sahlin och jag tycker mycket bättre om det nuvarande S-partiet.
Varför ska det ses som något naturligt att ett parti samlar hälften av väljarna och som ett misslyckande när det inte är på det sättet?
…. Dessutom, är det inte möjligt att det skulle ha gått ännu sämre om man hade bytt ut Mona mot någon av de föregående partiledarna?
När det gäller kampanjen är det väl LO man får lasta i första hand. Dunderdumt att handskas så med medlemmarnas surt förvärvade.
Jag tror att det handlar om att många sett socialdemokrati som en del av den svenska identiteten, en del av det som utgör det man betraktar som normsvensken. Lika normsvenskt som småhus, Volvo, små grodorna och beskäftig självförträfflighet. Man har sett Partiet som något mer än ett politiskt parti, på samma sätt som man ser LO som något mer än en facklig organisation.
Så när något hände med samhället, inte bara det svenska eller det europeiska, utan det globala, blev man lite tagen på sängen.
Tror jag.
Det är ett misslyckande för partiet när det blir kraftigt degraderat i hur viktigt det är. Det är en stark varningsklocka om förnyelse för det kan självklart fortsätta att minska.
Sen håller jag med ganska mycket när det gäller Mona. Hon har skött sig ganska bra även om hon misslyckats med förnyelsen av partiet. Detta beror dock inte alls bara på henne själv och är dessutom starkt påverkat av det idiotiska samarbetet med vänsterpartiet. Jag är inte alls säker på att sossarna kan byta upp sig när det gäller partiledare men de kan absolut byta upp sig när det gäller politiken de förespråkar.
Finns det en risk att alltför ivrig förnyelse inom socialdemokratin skulle få människor som idag identifierar sig som socialdemokrater att känna sig främmande för den politik partiet för?
Bara för att deras politik inte tilltalar ett lika stort antal människor idag som det tidigare gjort innebär det inte att den inte tilltalar dem som faktiskt röstade på partiet.
Självklart måste förnyelsen ske i rätt riktning för i annat fall späder den på spiralen.
Det kan vara så att det bästa valet är en mycket försiktig förnyelse och en strategi om att rädda sig kvar som ett 30% parti. Just nu är dock en ytterst stor del av deras kärnväljare mycket missnöjda med bidragslinje och med samarbetet både med mp och v. Någon slags förnyelse och förtydligande av sin politik måste de bara åstadkomma.
Kanske. Eller så väljer de att bita i det sura äpplet, köra vidare på sin politik och representera bara de som känner sig hemma i den. Ibland kan det vara mer rakryggat och ge bättre resultat än att sätta fingret i luften och vända kappan efter resultatet.
Fast det var lite åt det hållet jag tänkte mig med satsning på 30% nivån. De måste dock fundera igenom hur de möter sina mycket missnöjda kärnväljare. De kanske kan behålla 30% och samarbeta med mp eller v men inte med båda.
Det finns förstås ett alternativ där s förhandlar sig till en starkare ställning i samarbetet så att de andra två blir mer av renodlade stödpartier. v på sin vänsterkant har ju inga alternativ och det kan hända att mp låser in sig så mycket åt vänster att s får bättre förhandlingsutrymme.
Alternativet att mp blir ett rent stödparti åt s känns förstås ytterst obehagligt för miljövännen Jan.
Du ser ingen fara i att fokusera på storleken?
Självklart ska inte s fokusera på storleken i samband med sin förnyelse. De måste hitta en gemensam idé om vart de vill. Jag hoppas att de känner att de kan behålla samarbetet med mp för det vore bra för Sverige men vet väldigt lite om vilka ideologiska drivkrafter de har.
Jag filosoferar kring siffror som en utomstående betraktare utan något engagemang i deras ideologi.
Jag tror de har en hyggligt gemensam bild av vad de vill. Frågan är om de själva tror på bilden.
Där tror jag problemet är. Det börjar nog även själva känna att alla deras gamla idealen inte är något de kan fortsätta att tro är lösningen på framtidens problem.
Min tanke är att väldigt mycket av deras traditionella värderingar borde fungera ganska bra men de behöver göra lite mer omsvängning mot en arbetslinje och en miljölinje. Att hitta den lilla förändringen som gör deras politik trovärdig åtminstone för deras kärnväljare måste vara utmaningen.
Kan så vara.
Det intressanta är ju egentligen inte socialdemokraternas interna arbete, utan deras position i samhället. Vi diskuterar dem därför att de, oavsett procenttal, har en viktig position i folkmedvetandet.