Pendlaren

Jag pendlar till jobbet. Det är ingen långpendling, hade jag åkt bil hade det inte tagit mer än en kvart om dagen, tur och retur, från dörr till dörr. Jag äger ingen bil, av många skäl, det främsta är mina barnbarnsbarn och mitt ansvar för hur världen ser ut den dag när deras barn föds, någonstans i en avlägsen framtid. Jag är inte rik, vare sig på pengar eller inflytande, men jag tänker ändå göra vad jag kan för att inte förstöra världen för dem.

Jag avviker från ämnet, det var inte miljön jag avsåg prata om just nu, utan själva pendlandet. Med bil hade det som sagt tagit en kvart, med Skånetrafiken tar det allt mellan en halvtimme och en timme, enkel resa, mycket beroende på att de sällan håller tiderna, vilket oftare än inte innebär att man ser den andra bussen försvinna iväg när man själv är på väg in till den hållplats där man ska byta. Gott om utrymme för förbättringar, Skånetrafiken!

Vilket inte heller var vad jag tänkt skriva om.

Häromdagen kom jag in till den busshållsplats där jag byter buss, gick över gatan och ställde mig vid stolpen. Man måste stå vid stolpen, titta mot bussen och försöka möta busschaufförens blick, se ödmjukt vänlig ut samt vara ytterst försiktig med armrörelser. Står man för långt ifrån stolpen (radien verkar vara ungefär en meter), råkar stå vänd åt fel håll (för att man t ex läser på anslagen tidtabell),  ser ‘oengagerad ut’ eller gör någon slags gest som kan uppfattas som att man vinkar förbi bussen riskerar man att den helt enkelt kör förbi. Det satt en man på bänken i busskuren (en placering som kan innebära att bussen åker förbi om man inte är alert och hinner studsa ut till stolpen när den närmar sig) men när jag anlände reste han sig och kom fram. Jag hade hörlurar i öronen, men när han sa något pausade jag boken för att höra:

-Om vi hade varit i Spanien hade vi börjat prata medan vi väntar här.

Jag svarade något svävande, och noterade samtidigt med viss tacksamhet att bussen närmade sig. Inte för att han verkade otrevlig på något vis, men för att jag faktiskt tycker att det är rätt skönt att inte prata den stund det tar att ta sig till och från jobbet. Ibland träffar jag på någon bekant och vi småpratar lite, vilket är trevligt på sitt sätt, men att få försjunka i sin bok, vare sig det rör sig om nöjesläsning, är studierelaterat eller arbetsrelaterat, utan att behöva ha det minsta dåligt samvete gentemot någon som kan känna sig försummad eller åsidosatt, det är en vardagslyx jag verkligen sätter värde på.

4 tankar om “Pendlaren

  1. Väldigt träffande inlägg, på precis varenda punkt! Känner dessutom igen mig på de sista raderna, det är skönt att få den där stunden för sig själv, och det är ju inte för att man vill vara osocial eller för att ”svenskar inte ska prata med främmande bara sådär”.

    • Tack, Malin, precis så är det ju. Världen är intensiv idag, det är många intryck, många tankar att tänka och många möten, stunden på bussen är en liten paus.

  2. Jag pendlar två timmar om dagen. Sitter där med min laptop och mina hörlurar i en egen bubbla. Ofta är jag förvånad när bussen svänger in i Norrköping. Här redan? Det blir långa dagar, men jag sköter min förtroendetid på bussen. Tyvärr räcker den dock sällan till.

    Våra busschaufförer är emellertid väldigt söta. Ber man snällt stannar de på ett extra ställe och kommer man springande litet för sent håller de utkik och väntar. Har någon glömt biljetten är det också för det mesta okej. Några av dem tar ibland till micken, hälsar oss välkomna till ”Las Vikas” och hoppas vi får en trevlig kväll. Man behöver alltså inte ha det som ni har det. Ring, skriv och GNÄLL!

    • Det låter som pendlarparadiset! Östgötatrafiken är alltid en positiv upplevelse, varje gång jag kommer upp blir jag lika glatt överraskad över hur väl den håller tiden, hur fräscha bussarna är, hur täta och välkoordinerade turerna är. De visar väl hur möjligt det faktiskt är att sköta kollektivtrafik på ett bra sätt.

      Vet du vad de svarar när man gör det? ‘Det är alldeles för många som åker bussar och tåg, det är inte lönsamt, det kostar för mycket att anställa fler chaufförer, köpa nya bussar, reparera dem mer än det absolut nödvändiga, lägga om rutter…’

      Skånetrafiken är en väldigt speciell organisation på många sätt.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s