Kan vem som helst vara lärare i en skola?

I väntan på att få veta hur den nya regeringen kommer att se ut, om vi nu får veta det nästa vecka (är vi regeringslösa just nu? Råder anarki, men vi är för väluppfostrade för att det ska märkas? Eller är det fortfarande den gamla regeringen som gäller, trots att de verkar gått och gömt sig?), så ägnar jag en stund åt att fundera kring lärarutbildning.

Alla kan något. De flesta av oss kan väldigt mycket, av många olika slag. Vi kan också dela med oss av det vi kan, vi kan lära någon koka ett ägg, hyvla en planka, sticka aviga och räta maskor och slå ett rep, om det råkar ingå i det vi kan.

Så detta med att lära ut, att förmedla det vi kan vidare till någon annan, det är något vi kan, allesammans. Vi har nog dessutom, om vi tänker efter en stund, en hygglig uppfattning om hur vi gör när vi gör det. Ändå är inte alla bra lärare. Långt ifrån. Inte ens alla lärare är bra lärare, och få, om ens någon, aldrig så bra lärare är bra för alla elever.

Och det jag kommer att fundera kring nu, när jag sitter här och väntar på regeringen, är vems ansvar det egentligen är det här med att se till att den sämsta läraren i svensk skola är en väldigt bra lärare. Ämneskunskaper har vi pratat om många gånger, och det är självklart att den sämsta läraren i svensk skola ska ha förbaskat goda ämneskunskaper. H*n ska också besitta genuin digital kompetens, goes without saying. Men sen är det det där svårgripbara, det som kallas lärarskicklighet. Det måste h*n också ha. Och huruvida h*n kan erhålla detta eller inte är svårt, ja i det närmaste omöjligt, att avgöra på förhand. Finns det några prov eller tester som kan indikera något känner jag inte till dem.

Så det tycks hamna på lärarutbildningens bord.

Det är ett tungt och stort ansvar. Jag tror de flesta av oss är medvetna om att det tar en rejäl stund att utveckla de egenskaper som ryms i begreppet lärarskicklighet. Det kräver både erfarenhet och kreativitet, men att låtsas som att alla kan utveckla dessa egenskaper i tillräckligt hög grad för att faktiskt bli bra lärare, är inte det att hyckla? Är det inte så att man redan på lärarutbildningen kan se att nej, den här personen är inte av rätta virket, har inte vad som behövs, fyller inte ut kostymen, bär inte upp hatten, har inte människosynen, den sociala förmågan, respekten för medmänniskor, självinsikten, does not walk the walk whether *he talks the talk or not… och så vidare?

Jag undrar, är det så att man i den nya lärarutbildningen kommer att avråda personen från att fullfölja utbildningen, kommer man helt enkelt att underkänna personen eller kommer man, som tycks vara fallet idag, att traska vidare i ullstrumporna och låtsas att det nog blir bra med tiden, trots att man hör varningsklockorna ringa i bakhuvudet?

Jag är inte lärarutbildare, och det är jag väldigt glad över. Det är ett enormt ansvar man tar på sig när man sätter sig i den positionen, och jag har stor respekt för skickliga lärarutbildare. Jag bara funderar över hur man ska bära sig åt för att nå dithän att den sämste läraren i Sverige ska vara en väldigt bra lärare.

Det ska bli spännande att se vilken regering vi faktiskt får till slut, tycker ni inte?

Annonser

48 thoughts on “Kan vem som helst vara lärare i en skola?

    • Tankekedjan såg ut såhär, starkt förenklad:

      Hmmm, ingen verkar ha sett röken av regeringen sen valet. Jag undrar om de dragit sig undan för rådslag eller låst in sig någonstans, eller om de bara gömmer sig i största allmänhet? Kanske festar de av dem som får avgår? Jag undrar vilka som kommer att ersätta de som avgår, och vilka som blir kvar på sina positioner. Jag undrar vad som händer med den nya skollagen, och den nya lärarutbildningen, nu när det blir förändringar i regeringen? Kommer de att hålla fast vid den väg de slagit in på? Och hur kommer det att bli med kommunaliseringen? Folkpartiet tog ju upp samtalet strax innan valet, kommer de att fortsätta driva den linjen? Vem blir ansvarig för de lärare som varken fortbildats eller uppdaterats till verkligheten 2.0 under kommunaliseringen, om den faktiskt avskaffas? Vem tar ansvar för att de lärare som utbildas nu har en högre bottennivå än de som fungerar illa idag?

      Och där kom jag fram till lärarhögskolorna, och hur svårt det måste vara att vara lärarutbildare, samtidigt som den första tanken om regeringen låg kvar i bakhuvudet.

      Besvarade det din fråga?

  1. Instämmer helt..!
    Det är ju faktiskt så att alla tyvärr inte fyller ut kostymen för att bli lärare. Att ”bli”/ få utbildning som lärare kanske inte är det största problemet men sedan ska man gärna passa i det yrket som människa också och det är många som inte inser att det kanske inte passar henne eller honom etc.
    Dessutom tror jag att nyutexaminerade lärare behöver en bra coach redan från grunden vilket många inte får (vet inte hur det fungerar om man går bredvid och blir upplärd eller om man bara blir utslussad utan erfarenhet av att undervisa). För att ta ett exempel så var vår vikarie i Kemi på gymnasiet bara utslussad till oss utan erfarenhet av att ”lära ut”, och det blev inget bra resultat av det.

    Bara att besitta den kunskapen som tillexempel du gör när det kommer till att lära ut är ett mystiskt fenomen för sig självt som jag aldrig förstått (på ett positivt sätt då). Det är ju en sak att sitta och förklara saker och ting för sig själv så att man förstår dem, men så fort man ska förklarar det för en annan människa blir det något helt annat.

    Jag tycker det ska bli mycket intressant att se vilken regering vi får i slutändan =)

    • Man slängs rakt in i hetluften, och ofta får de nyexade lärarna de tuffaste grupperna, de grupperna ingen annan vill ha.

      Tack, så snäll du är! För min del är en stor del av hemligheten, tror jag, att jag är mer intresserad av hur inlärande går till än hur utlärande går till. Det gör att mer fokus hamnar på elevens process och situation än på min.

      Ja, verkligen! Just nu känns det som om vi bara dinglar omkring i ett tomrum, det är lite frustrerande.

  2. Ping: Sverige – ett Lydrike under Tyskland | Nemokrati

  3. När s regerat vidare efter ett val har det nästan alltid kommit en regeringsombildning strax efter valet. Tycker inte att den nya regeringen är så mycket mer än just detta och väntar inte med spänning på några omvälvande resultat.

    När det gäller gymnasiereformen, skollagen och lärarutbildningen är i stort sett allt redan beslutat så man behöver inte filosofera speciellt mycket över om sd’s vågmästarroll kan förändra bilden.

        • Jag lägger fokus på om alliansregeringen ska kunna få igenom sin politik som trots allt fick ett mycket högre stöd än de rödgrönas.

          I det sammanhanget dyker SD’s vågmästarroll mest upp som en störning även om jag till och med kan se en principiell demokratisk fördel i att folkmajoriteten kan köra över alliansen exempelvis när det gäller hemtagandet av trupperna från Afganistan. Jag tycker personligen att det vore ett olyckligt beslut men ser den demokratiska fördelen i att majoriteten bestämmer.

        • Jag hoppas förstås att vi ska få beslut som avspeglar vad en majoritet av vad svenska folket tycker.

          Ingen minskning av invandringen och en kriminalvård där vi ger kriminalvården tid att vårda grova misshandlare tillräckligt länge för att avhålla dem från återfall. Varken pest eller kolera. Varken sd eller v.

        • Valet är redan över, och när det gäller regeringsbildningen vet vi inget alls ännu. Inte egentligen, allt vi kan göra är att hoppas och önska.

  4. Ifall man är emot betyg och sortering i lägre åldrar är det helt naturligt pga att elever mognar så olika och betyg är för trubbigt sätt att mäta. Ifall man är emot betyg och sortering på lärarhögskolan är man helt ute och cyklar. Att vara ”snäll” mot en lärarstudent innebär att man kan döma mängder av andra elever till kraftigt försämrade livschanser. Bättre att sortera bort någon lärarstudent för mycket än att missa någon som är olämplig.

      • Jag hade en erfarenhet från min lärarutbildning med en lärarstuderande som skolkade från 20 poäng pedagogik och en examinator som var en så fanatisk betygsmotståndare att eleven ändå blev godkänd.

        Jag slår ett slag för ”sorteringsskolan” där de som inte passar slås ut så snabbt som möjligt. Lika nödvändigt som det är att slå ut läkare som inte kan lära sig kroppens inre organ utantill är det att slå ut en lärarkandidat som inte kan tillägna sig kunskap.

        • Att lärarutbildningen lämnat en del övrigt att önska är det många som är överens om, och det gäller både, genomförande, litteratur och studenter. Vi minns t ex exemplet med den ruttna frukten som väckte viss uppmärksamhet.

          Det är ju därför vi får en ny lärarutbildning nu, där mer fokus ska läggas på kunskap och färdighet om jag förstått saken rätt.

          Jag är fortfarande inte helt säker, dock, på vems ansvar det är att lägstakvaliten på svenska lärare höjs inom de kommande åren.

        • Vet inte hur bästa ansvarsfördelning ser ut men är ganska säker på att för att lyckas behöver lärarutbildningen bli mycket stringentare, forskningen understödja den med mer tillämpbar struktur och skolans huvudmän höja yrkets status rejält. Det betyder att många måste bidra!

        • Med huvudmän tänker jag i första hand på kommunerna och att en upprepning av SKL’s kampanj mot lärarna vore katastrofalt för yrkets status.

          Skolverket och dess forskare har alldeles för lätt att skylla problem med att genomföra sina förslag på lärarna. De borde också skärpa till sig rejält.

        • De borde ge mer frihet till lärarna och större tydliga mål.

          De borde höja lönerna rakt av med en extra statushöjar-pott bara för att visa vad de vill.

          Den politiker som sa något negativt om lärarkåren borde bli av med jobbet blixtsnabbt.

          De borde göra arbetsvillkoren och arbetstiden ännu mer flexibla och istället helt fokusera på att följa upp resultat.

          De borde se till att varje rektor hade färre underställda och att satsa på att även i övrigt öka olika slags vuxenpersonal i skolan som en service till lärarna.

        • Jan, det är inte kommunerna som sätter målen.

          Vem ska finansiera de drastiskt ökade kostnader ditt förslag innebär, och hur ska denna utgiftsökning motiveras inför andra grupper som inte får del av resurserna?

          Och vem, om det nu är kommunerna som ska stå för notorna, skall se till att samtliga svenska kommuner faktiskt följer dessa riktlinjer? Vad händer i de kommuner där man väljer att fortsätta som nu?

        • Lärarnas riksförbund hade ett förslag om att de kraftigt ökade vinsterna i kommunerna skulle kunna användas till något åt detta håll.

          Motivet är självklart, det lönar sig i längden att satsa på skolan. En välutbildad framtida generation kommer att tjäna mer utan extra påfrestningar på miljön etc. och ge ökade skatteintäkter.

        • Jag tror det är sannolikare att ökad vinst läggs på att sänka skatterna, om jag för ett ögonblick visar fram min mer cyniska sida.

          Den motiveringen har inte nått så långt hittills, vad gör att den skulle börja ha effekt nu?

        • Sedan kommunaliseringen har man hela tiden sparat pengar på sänkta lärarlöner och mindre annan personal i skolan. Motiveringen har inte fungerat tidigare men samtidigt så blir kunskapsresultaten helt följdriktigt allt sämre och någonstans så kommer vi väl till en smärtgräns där politikerna börjar fundera kring sina egna pensioner och kunskap för framtiden.

        • Och hur skulle deras funderingar på sina egna pensioner och sin egen framtid få dem mer motiverade att satsa på skolan, menar du? Tror du verkligen, på fullt allvar, att systemet med kommuner som huvudmän en dag kommer att börja fungera på ett sånt sätt att den sämsta skolan i Sverige blir en bra skola, en skola som ger eleverna kunskap och färdigheter nog att bygga vidare på?

          Nej, Jan, jag förstår verkligen inte hur du resonerar här, kan du försöka förklara på ett annat sätt?

        • Jag är starkt negativ till kommunaliseringen som ett sätt att sopa resursbehoven för skolan under mattan.

          Jag tror dock att när Sverige tappar i konkurrenskraft mot omvärlden och när ortens företag skriker allt kraftfullare efter medarbetare med tillräckliga kunskaper medan arbetslösheten för okunniga ungdomar ökar så kommer man förr eller senare till en smärtgräns då man inser att man måste satsa på skolan för att ha något att satsa på allt annat. Den smärtgränsen uppnås någon gång trots kommunaliseringen. Tyvärr mycket senare, FY FAN för Göran Persson.

        • Och du tror att när den dagen kommer så kommer kommunpolitikerna att avsätta de resurser som behövs för att bygga upp en väl fungerande skola även i de kommuner där lärarna möblerar klassrummen utifrån var det regnar in, rektorn inte ‘har gått utbildningen’ och inte ens klarar att hantera Facebook, där lärarna inte vågar släppa läroboken och fortfarande arbetar utifrån lgr80?

          Vet du vad? Det tror inte jag.

        • Kommunaliseringen innebar att vi gjorde oss av med möjligheten att alla skulle ha rätt till en bra skola.

          De flesta kommuner och de flesta skolor kommer förr eller senare få skärpa till sig.

          Säger man däremot att alla elever ska få bra skolgång så är det något jag har slutat tro på. Det är en dröm som Göran Persson gjorde sig av med.

        • Och därmed låter vi oss nöja, menar du? Lite segregation får vi acceptera? Skulden och ansvaret ligger hos någon som är ute ur leken, och där låter vi det ligga kvar?

        • Jag kommer att fortsätta att motarbeta segregationen men jag är mer orolig över att svenska skolan generellt håller för låg klass och att det kan innebära en spiral neråt för många. Med sämre skola, sämre jobb, sämre välfärd …..

    • Statlig kontroll på skolpeng men kommunala skolor.
      Mer av bra valfrihet i grundskolan.
      Restriktivare syn på friskolor (så att det bara är ett komplement)
      Förbättrad skolinspektion och annan uppföljning.
      En rejäl genomgång av lärarhögskolorna (kanske påbörjad).
      Lärarlegitimation och bortsortering av dåliga lärare.
      Högre löner och tuffare krav på rektorer.
      Höjda löner och ökat antal vuxna, prioritera skolan, istället för att prata om det.

      Egentligen är det bara den första punkten som är en omorganisering, det mesta är förbättringar av nuvarande skola.

      Jag tror på evolution, inte revolution.

        • Jag tycker kommunaliaeringen var dålig men i nuvarande läge kan det räcka med att staten förstärker sin makt genom skolpengen. Kompromiss som tydliggör rollerna och motverkar jäv kan duga

        • Rent generellt är jag skeptisk till storslagna visioner men tar gärna små steg som jag tycker leder i rätt riktning. Efter en halvmesyr kan något bättre komma. Efter en helomvändning, kommer ofta en återställare.

        • Efter en halvmesyr kan också en förödande letargi och nöjsamhet med vad man uppnått ditintills komma. Det ser vi oftare. Människan är en bekväm varelse.

  5. Utbildning som urholkar ämneskunnskaperna är en artikel med en forskning som kritiserar fokus på andra saker ämnet. Morrica som visar stort engagemang i användning av forskning och starka ämneskunskaper hos lärare tycker kanske det ändå är roligt att lyfta fram eventuella mindre bra slutsatser ur denna artikel. Jag själv har en dragning åt att vara mer skeptisk mot SvD’s publiceringar, korrekt av mig? passe? ……..

    • Jaha, tack för länken, trots att den inte leder någonstans, men jag förstår inte riktigt vad det är du önskar diskutera? Skulle du vilja förtydliga dig, jag vill gärna förstå.

    • Jaha? Kanske vore det mer givande för den som eventuellt läser diskussionen här om du ville säga lite mer om vad som står i artikeln, och på vilket vis det relaterar till diskussionen här?

  6. Här i texten ovan funderar du kring hur ”den sämste läraren i Sverige ska vara en väldigt bra lärare” om då kraven för att lyckas handlar om ämneskunskaper i första hand är det en annan lärare som är bra än om man betonar metoderna. Vad menar man med en bra lärare? Vilka är målen för att vara bra? Artikeln vänder rejält på vad som är de viktiga målen.

    Här i texten ovan funderar du kring den blivande läraren ”är inte av rätta virket, har inte vad som behövs, fyller inte ut kostymen, bär inte upp hatten, har inte människosynen, ……”. Hur förändras människosynen när man kritiserar det som kan kallas omvänd socialisering, ” De unga används för att förändra de vuxnas beteende istället för att de vuxna står modell för de unga.

    Du ståller frågan ”vems ansvar det egentligen är det här med att se till att den sämsta läraren i svensk skola är en väldigt bra lärare?” och då ställer jag en mer grundläggande fråga ”Vad är en bra lärare?” och visar hur olika synen på detta kan bli.

  7. Ping: om böcker jag inte läst « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s