Dagens ungdom

I dag är en regnig gråvädersdag i Skåne, lite kall och höstrå. Mycket folk på bussarna, ungdomar i gymnasieåldern och vuxna mest, människor på väg hem från skola och jobb. De vuxna sitter tysta och tittar ut genom fönstret, bort från människorna på bussen, bort från ungdomarna som babblar, skrattar, skojar och ser sig omkring med snabba blickar, tar in allt som händer. Gången fylld av människor som inte stigit på tillräckligt tidigt på turen för att hinna få en sittplatserna.

Det var bara jag och en äldre dam som klev på vid busshållsplatsen där jag byter buss.

Två killar, en i svart jacka och en i röd keps, studsar genast på fötter och erbjuder oss sina platser med vänliga leenden och gester.

‘Dagens ungdom’, ler damen när vi satt oss. ‘Vi klagar så mycket på dem, och så är de såhär snälla!’

17 tankar om “Dagens ungdom

  1. Visst blir man glad! Jag kommer att tänka på mängder av underbara ungdomar, kommer de bort i förhållande till eländesnotiser i media? En tanke slår mig – är vi dåliga på att marknadsföra det goda i våra barn och ungdomar?

      • Problemet med att marknadsföra är att det man slår på trumman för och skapar rubriker kring framstår som undantag och kuriositeter. Och trevliga, omtänksamma, vänliga, hjälpsamma ungdomar är inga undantag, de är vardag – de finns överallt omkring oss hela tiden. Någon slags gerilla-marknadsföring vore nog bra, sådär lite tillfälligtvis nämna att ‘så skönt att ungdomar så ofta håller upp dörren när man kommer där med sina kassar från Konsum’ eller vad det nu kan vara. Säga det, men inte som en sensation utan som just en trevlig vardagshändelse.

  2. En sak jag har reagerat över är hur illa behandlade unga killar kan bli av vuxna. De är en slags strykklass som behandlas drygt och nedlåtande av busschaufförer, poliser, folk på stan. Vi borde alla fundera mer på hur vi själva uppför oss och bemöter andra än på hur de beter sig mot oss – alldeles särskilt när det handlar om en uppväxande generation.

    • Sannerligen. Inte sällan är det så att den som högljuddast och mest energiskt kräver respekt från andra är den som har svårast att själv visa respekt.

  3. Gerilla-marknadsföring, I like it! Jag brukar göra det när jag är ute på stan i full metal-mundering, vara lite extra trevlig-hålla upp dörrar för äldre, hjälpa till med barnvagnar osv. Det är lite roligt att se folks hjärnor jobba för att få ihop mitt utseende med handlingen. Ljudet av krossade fördomar är vackert.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s