Ibland behöver man bli påmind om att det som är så självklart i ens egen värld, det är kanske helt okänt i andras. Som det här med tre generationer och språkutveckling, t ex, som jag helt slarvigt bara tagit för givet att alla människor självklart är medvetna om.
Men eftersom det är något som inte är så dumt att känna till, så kommer här en snabb och väldigt ytlig förklaring:
Det tar tre generationer innan en språkförändring har slagit igenom i en populationsgrupp. Vi kan ta det här med Karl-Oskar och Kristina, Wilhelm Mobergs fiktiva utvandrare, och deras verkliga efterföljare: Karl-Oskar och Kristina reste över Atlanten och anlände utan vare sig förstå eller kunna göra sig förstådda i det nya landet. Även om mycket var obegripligt och främmande blev det så småningom allt mer hemma. De fortsatte tala svenska hemma och i vardagen, men lärde sig med tiden nyttofraser och nyckelord på det nya språket. De var den första generationen.
Deras barn, uppvuxna i det nya, omgivna av det nya språket med det gamla språket som det självklara vardagsspråket hemmavid, blev effektivt tvåspråkiga och växlade utan större möda mellan de båda språken. De var den andra generationen.
Deras barn i sin tur, Karl-Oskar och Kristinas barnbarn, de talade engelska, både hemma och ute i samhället. De kunde säkert ett par fraser och ord på svenska, för att kunna kommunicera med den äldre generationen och för ros skull, men deras svenska förblev i de flesta fall till och med mer rudimentär än första generationens engelska. De var den tredje generationen.
Det spelar ingen som helst roll vilket eller vilka språk det rör sig om, om det rör sig om två olika språk eller om det rör sig om förändringar inom ett och samma språk – det tar tre generationer innan förändringen blivit vardag och självklar. Vi ser det i du-reformen i svenska, vi ser det när vi tittar på hur språket utvecklades hos de som migrerade från Sverige till USA under artonhundratalets svältår och vi ser det på människor som flyttar till Sverige från andra språkområden, oavsett om det handlar om danska, arabiska eller engelska.
Det är inget konstigt med det. Det är fullkomligt normal språkutveckling.
You're no different to me 
Jag citerar din favoritscen i ”Den 13:e krigaren”. ”How did you learn our language?” ”I listened”
Precis! Svårare än så är det inte. Det krävs att någon talar, och inte bara till den som lyssnar utan att den lyssnande får, för att citera Helenas kloka ord http://helenavonschantz.blogspot.com/, bada i språket, finnas i språket.
Bra inlägg! Det är viktigt att ha ett tidsperspektiv och med tanke på hur lång tid det tar att tillägna sig ett språk är jag grymt imponerad av många av mina elevers föräldrar som klarar sig riktigt bra på svenska efter bara något år.
Ja, har man tidsperspektivet så förstår man plötsligt både hur lång tid det faktiskt tar, och hur fort det trots allt går. Bara tre generationer, det är ju ingenting i det perspektiv som är framtiden!
Pingback: Populationsgrupper och interimspråk « You're no different to me
Pingback: Tre generationer « You're no different to me