Björklund och Nossebro

Sydsvenskan publicerar en artikel om Nossebroskolan. För bara tre år sedan, år 2007, var skolan den näst sämsta skolan i hela landet när man tittade på och jämförde avgångsklassernas betyg.

Johanna Lundén minns när personalen på Nossebro skola samlades till det första mötet efter sommarlovet 2007. I aulan var det allvar. Skolchefen skojade inte ens om sitt fotbollslag. Istället visade han niondeklassarnas betyg. För första gången hade siffror över niornas resultat visats för hela landet. För första gången kunde svenska kommuner jämföra sig med alla andra. Nossebro skola var näst sämst i Sverige. Nästan var fjärde elev som gått ut skolan i början på sommaren, 23 procent, hade inte godkända betyg i svenska, engelska eller matematik. De var alltså inte behöriga att söka till gymnasiet.
– Alla blev tagna på sängen. Vi kände att vi ville inte ha det så. Vi var ju här för barnens skull, säger Johanna Lundén.

Johanna Lundén är specialpedagog på Nossebroskolan och, enligt Sydsvenskans artikel, en av dem som föreslog att Nossebroskolan skulle ändra sitt arbetssätt.

Alla elever ska få gå i en vanlig klass. Ingen ska tas ut ur klassen. Också särskoleelever och autistiska barn tillhör en klass där de är så mycket det går. Nivågrupperingar i olika ämnen är avskaffade. Om en elev behöver extra stöd, ska det stödet ges i klassrummet.
– Tillsammans med specialpedagogerna bestämde jag att vi skulle sluta plocka ut elever ur klassrummet, och börja plocka in lärare istället, säger rektor Lasse Björkqvist.

De elever som behöver ännu mer hjälp, kan få det på håltimmar eller på den schemalagda studietid som alla elever har. Men de får aldrig plockas bort från sin klass.

Beslutet att arbeta på detta vis tog man utifrån vad den pedagogiska forskningen kommit fram till:

Lärarna fick börja läsa forskningsrapporter om hur man får en lyckad skola. Medvetet valde man att utgå från den forskning som finns kring specialpedagogik, som egentligen mest används för barn som av olika skäl har svårare än andra att följa med. Men den pedagogiken funkar för alla barn, tycker Johanna Lundén.
– För barnen i behov av särskilt stöd är det en förutsättning för att de ska lyckas, men också för de andra är det bra att man är tydlig.

Man lade grunden för förändringen i forskningen, och resultatet lät inte vänta på sig. I våras var det tre betyg totalt ettusentvåhundranittiosex som inte var godkända. Förändringen har inte kostat något i pengar mätt, och inte heller har arbetstiden för personalen ökat. Genom att ta tillvara de resultat forskningen gett, och omsätta dessa i praktiken har man dels uppnått en skolvardag där fokus ligger på elevernas lärande, dels faktiskt sådär i förbifarten producerat en del av den evidens som ofta efterlyses i debatterna kring skolan och forskningen.

Det ligger något i det forskningen säger. Visst finns det illa underbyggd forskning, och motstridig forskning, och visst är det så att inte all forskning är av godo. Men i de allra flesta fall så lär oss faktiskt forskningen något vi inte visste tidigare. Forskares nyfikenhet och det utrymme de har att snöa in på detaljer ger oss ett perspektiv vi inte kan få när vi själva går omkring i vår vardag. Vi får veta hur saker ser ut från ett annat håll, och det innebär ibland att vi får veta att vårt sätt att arbeta och förhålla oss inte är det allra bästa. Ibland får vi rent av en aning om att vårt sätt att förhålla oss kanske är det sämsta möjliga under rådande omständigheter, och denna vetskap medför en plikt att ändra både sitt förhållningssätt och sitt sätt att arbeta.

Jag tror att detta är vad som ligger bakom somliga pedagogers fnysande och fräsande gentemot forskningsresultat – man anar att det kan finnas något i detta som kommer att tvinga en själv att ändra på saker och ting. Och det är inte alltid enkelt. Det kan vara både jobbigt och smärtsamt ibland.

Däremot måste jag ärligt säga att jag inte överhuvudtaget förstår hur man menar när man säger att Nossebroskolans sätt att arbeta är raka motsatsen till den skola Björklund förespråkar. Jag har nog missförstått det mesta Björklund sagt, tror jag, eftersom jag inte kan se hur det hänger ihop.

15 tankar om “Björklund och Nossebro

  1. Man kan verkligen önska sig mycket förbättringar av skolforskningen men din slutsats om att en bra skola behöver underlag från skolforskningen är helt glasklart riktig!

    Det var en mycket bra artikel men jag blev också förundrad om slutsatserna kring Björklund, de kändes helt lösryckta från resten av sammanhanget.

    • Skolforskningen, liksom all annan forskning, kostar resurser. Ju mer vi använder oss av den, ju lättare blir det att motivera att dessa resurser bör tillsättas, och fortsätta att tillsättas. Forskning är ju aldrig ‘färdig’!

      • Jag hoppas på en mer avgränsad skolforskning som handlar om mindre delar och kommer längre från de stora ideologiskt politiskt färgade frågeställningar. Jag tror att den typen av forskning är enklare att både prova och använda i skolans värld. Mindre dramatiskt förändrande utan istället en möjlighet till en liten tydlig förbättring.

        • Forskningens uppgift är att betrakta, både det stora och det lilla skeendet, utveckling, enskilda händelser, avvikelser och mönster, och dra slutsatser ifrån detta betraktandet, ställa upp teorier och pröva om de håller. Forskningens uppgift är inte att förändra, utan att tala om vilka effekter en viss förändring får, eller sannolikt får.

          Om det är något speciellt område du är intresserad av får du leta efter en forskare som intresserar sig för just detta område, eller kanske lära dig mer om hur man forskar och göra det själv.

        • Jag är en ganska flitig grävare som hittar en del riktiga guldkorn emellanåt. Tyvärr hittar jag förstås en del dåligt också. För några veckor sen skrev jag om en riktig dålig forskning kring lärlingar på min blogg. Matteläraren som undervisar lite i statistik vred sig i plågor över någon som använde statistik på ett helt ovederhäftigt sätt.

        • Det är absolut så att svensk skolforskning kan behöva granskas ganska ingående för det är inte allt som håller hög klass. Vi är nog inne i period där utomstående ”granskare” kan göra mycket nytta.

          Jag har i ett blogginlägg ”Professionell förändring” redogjort för hur man genom att ta små förändringssteg kan utnyttja forskning som har nått tillräckligt kvalitet och dessutom ha möjligheten att gå tillbaka ifall resultatet inte blir det förväntade. Detta öppnar mycket möjligheter för en skola.

          Jag föreslår vidare att ett antal åtgärder för att påskynda forskning av rätt kvalitet.

        • Forskningen ska studera skeenden och studera avvikelser och mönster för att ge vägledning till effekterna av en förändring och under vilka förutsättningar det blir så.

          En avgränsad tydlig forskning av detta slag kan sen användas av en skola eller av samhället för att genomföra små stegvisa förändringar. Vi får en skolverksamhet med mindre av stora dramatiska förändringar som ”Den nya matematiken” och mer av enskilda skolor som gör en välgenomtänkt förändring med tydliga resultat.

        • Jag förordar inte beställningsforskning bara en satsning på kvalitet istället för kvantitet. Mindre och bättre avgränsade forskningsprojekt kan passa in för många olika situationer och användare men är inte skräddarsydda för någon specifik.

        • Nej.

          Du förstår, i forskning får man inte kvalitet utan kvantitet, eftersom själva poängen är att även ett negativt resultat är värdefullt – man behöver pröva även de vägar som visar sig vara återvändsgränder, annars vet man inte att de är återvändsgränder.

        • Om det är vad du tänkte på borde du sagt det, istället för att prata om hur du anser att forskningsprojekt borde läggas upp. Tydlighet är viktig.

  2. Nej, Nossebro skolan lever i linje med en mål- och resultatstyrd skola. Det var först när dom såg sina dåliga resultat som de kunde börja jobba för att förbättra sig.

    HUR de valde de själva för det har Björklund eller ingan anna sagt. Det änd styrdokumenten och skollagen säger är VAD som ska uppnås.

    Det är först när man mäter och tar till sig resultaet som man har en chans att bli bra. Nossebro och Essunga är exempel på detta. Tänk om resten av skol Sverige skulle börja göra som dom vilken skola vi skulle ha.

    • Då är jag med på banan så långt i alla fall, det var ju skönt att jag inte misstolkat riktigt allt. Hur är det med forskning, då, argumenterar Björklund faktiskt konsekvent att forskning är flum och oviktigt?

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s