Lärarlegitimation

Ett legitimationssystem bidrar till att säkerställa kvaliteten på lärarkåren som helhet, och till att höja statusen på läraryrket. På så vis kan läraryrket bli mer attraktivt”, säger Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson Mikael Damberg i ett pressmeddelande
berättar SvD. Det är mycket fokus, i media åtminstone, på det här med vilken enorm statushöjning legitimationen kommer att medföra. Det är olyckligt, tycker jag, själva poängen med legitimationen är inte att höja lärarnas status, snarare är det ett steg i en strävan att höja kunskapsnivån i svenska skolan, och sen hålla den där. Aftonbladet skriver också om introduktionsåret som är en betydande del av förslaget:
För att få ansöka om legitimationen krävs antingen en examen från en lärarutbildning eller en högskoleexamen som kompletteras med en examen från en utbildning i pedagogik.
Läraren måste också genomgå en ettårig introduktionsperiod och godkännas av rektor innan legitimationen utfärdas.
– Det kan jämföras med AT-tjänsten för läkare eller tingsnotarietjänst för jurister, säger Björklund.
Jag är inte helt förtjust i tanken att rektor ska godkänna introduktionsperioden. Jag hade föredragit att godkännandet gjorts av ett råd, där rektor för all del kan ingå som en part, men representanter för skolverket och varför inte examinerande lärarutbildning också.
Björklund uttalar i DN en förhoppning om legitimationskravets effekt på kommunerna:

När en legitimation införs tvingas också kommunerna att anstränga sig mer för att hitta utbildade lärare, anser Björklund.

– Nu kan det vara billigare att anställa obehöriga, vilket kan påverka hur mycket kommunerna anstränger sig. Det ändrar vi på när vi skärper kraven, säger han.

För att de nya reglerna inte ska ställa till problem för skolor med en stor andel obehöriga införs en treårig övergångsperiod. Under den tiden kan skolorna hinna utbilda sina obehöriga lärare.

Jag är positiv till förslaget. Vad tycker ni?

75 tankar om “Lärarlegitimation

  1. Jag är starkt positiv till förslaget och tycker att båda argumenten är oerhört viktiga. Lärarnas status behöver höjas och ger bra effekter på bättre undervisning. En bättre uppföljning och tydligare tankar om förbättringar hos lärarna är ett kompletterande sätt att ge eleverna bättre undervisning.

    Förslagets effekter får dock inte överbetonas för både statushöjning och förbättrad uppföljning är beroende av att andra åtgärder också genomförs.

    • Jag förstår inte riktigt, på vilket sätt skulle en statushöjning generera bättre undervisning? Jag säger inte att det inte skulle det, eller att det skulle få motsatt effekt, jag har bara svårt att se sambandet. Hur menar du, Jan?

      • Ett av de stora problemen är att lärarutbildning lockar för dåligt och att de som söker dit inte kan tillräckligt mycket om kunskap och lärande. Det är svårt att sortera bort dåliga lärare eftersom de inte finns några andra att få i stället.

        En yrkesgrupp som får så mycket skäll och hela tiden ser hur dess status urholkas tappar dessutom av naturliga skäl i engagemang.

        • Problemet är inte vilka som söker, utan vilka som antas, och vad som händer efter att de antagits. Om de kan för lite om kunskap och lärande beror det på att det lärs ut för lite om kunskap och lärande. Studenterna kan inte förväntas avgöra vad som är relevant och vad som är dekorativt lullull, det måste skolan stå för.

          Menar du att du anser att den kritik som riktas mot lärarkåren är orättvist, eller menar du att man ska vara försiktigare med att kritisera för att inte trampa på ömma tår?

        • Jag menar att det begränsade söktrycket gör att lärarhögskolan tar in elever som inte ens bemästrar eget kunskapsinhämtande och egen studieteknik. Ett slags minimikrav. Vad en utbildning kan åstadkomma för resultat beror absolut på vilka elever de får som sökande.

        • Jag är en förespråkare av professionell uppföljning av lärare och ständiga förbättringar för att lärarkåren ska bli bättre.

          Ja, den generella, breda kritiken och de svepande formuleringar om att lärare borde förbättras är TOTALT ORÄTTVIS!

        • Det är ju lite tråkigt att skolorna känt sig tvingade att fylla utbildningsplatserna, det blir kanske bättre nu när det minskas i antal platser, vad tror du?

          Totalt orättvis? Fullt ut, rakt av komplett orättvis, menar du? Helt ogrundad? Rena förtalet? Finns ingen som helst sanning i?

        • Det går att hitta många exempel på dåliga lärare. Det finns förstås en mängd förbättringspotential bland lärarna. men ….

          Ja, när någon drar yrkeskåren över en kam och anser att lärare måste vara bättre för att vara värda att inneha yrket och att vi ska nöja oss med fortsatta lönesänkningar och försämrade arbetsvillkor. När någon hävdar att den genomsnittliga läraren anstränger sig för lite. Ja då! är det rent FÖRTAL!

        • Ja, du tolkar kanske inte det som de säger på samma sätt som jag men SKL’s kampanj i våras var full med saker om att ”lärarna låter bli att förbättra sig”, ”lärarna arbetar gammalmodigt” och ”lärarna borde göra saker för elevernas skull”.

          Min yrkesstolhet bygger på att jag ständigt vidareutvecklar mig och mina samarbeten och att jag använder hela mitt kunnande för att ta in nyheter och att möta så många elever så bra som möjligt. SKL kampanjen visste var den tog. Rakt i solarplexus på min yrkesstolthet.

        • Vet du, Jan, jag avstår helst från att spekulera i varför du kände dig så träffad. Det är alltså vad SKL sa under den avtalsförhandling där de fiffigt nog drev en vansinnig linje som de sedan backade ifrån och fick folk att känna sig som segrare för att man var tillbaka vid startlinjen du syftar på?

        • Det kanske kan ses som fiffig förhandlingsteknik men för mig som råkade ut för en ”vän” som hängde på med att tala om att alla lärare är träskallar och undrade när jag skulle göra något riktigt tog det hårt. Eleverna förlorade garanterat stort på det genom minskat lärarengagemang och det borde arbetsgivaren egentligen bry sig om.

          Förespråkare av betyg på lärare får genast klasar av människor som pratar om att eleverna ska ge igen på lärarna.

          Det finns fler exempel på de som vill ta billiga poäng genom förtal.

        • Titt som tätt ställs man som lärare till svars för det någon lärare man aldrig någonsin mött gjorde på våren 1957, vid en lektion 1972 eller någon annan gång i den tillsvarsställandes ungdom, i någon skola man inte har en aning om var den ligger. Det ingår i jobbet. Man ställs till svars för andra gästers barns skolsituation när man är på fest, man förväntas på stående fot inte bara kunna redogöra för skolverkets ställningstaganden utan för utbildningsministerns underliggande motiv för beslut som tagits.

          Så är det. Man får ta det med jämnmod, och låta bli att ta det personligt. Det är inte förtal, det är ett uttryck för människors frustration och undran.

          Man kan också, om man så önskar, passa på att glädjas åt att man inte valde att utbilda sig till läkare, så man slipper leverera en åsikt om medgästs tonsiller till soppan.

        • Det är inte sjysst av en arbetsgivare att förtala sina anställda. Så rektorer, SKL, politiker mfl. som använder den enkla lösningen att hävda att lärarna ska vara syndabockar kan gott få tillbaka sin egen skit!

          Vi lärare är värda en uppföljning av hög kvalitet, där rektorer verkligen vet något om vår prestation. Vi är värda högre löner. Vi är värda att ha bra arbetsvillkor. Det är dags att börja i den änden istället för att sparka på den som ska göra jobbet.

        • Städare är också värda en god uppföljning, och en hög lön. De sliter ut sina kroppar för att vi andra ska kunna lulla omkring i trevliga lokaler, utan status, utan hög lön, utan uppskattning, ofta utan att ens ses som en del av arbetsgemenskapen. Om lärare ska få höjda löner måste pengarna tas någonstans ifrån – har du några förslag på lämplig källa?

          För övrigt undrar jag om du inte ser en viss risk för en upptrappning i betalt-för-gammal-ost-taktiken? Jag tror att eleverna blir de som betalar det ultimata priset för en dylik, och det vore olyckligt.

        • Man kan alltid ställa olika grupper mot varandra och inget ont om de som städar våra lokaler. De behövs också men jag tror att det är viktigare att locka duktiga elever till läraryrket än till städyrket.

          Absolut att jag ser en risk i att ge betalt för gammal ost men när det gäller oss gymnasielärare har det varit konstanta försämringar och angrepp i 20-30 års tid. Det handlar inte om att ge igen för någon enstaka sak det handlar om att sätta ned foten och säga att nu är det nog.

        • Jo, det förstår jag att du tror.

          Det är ett väldigt långt steg från ‘kan gott få tillbaka sin egen skit’ till ‘sätta ner foten och säga att det är nog’ och de ger väldigt olika effekt. Hur, närmare exakt, tänkte du dig att detta fotnedsättande eller skitlevererande, vilket du nu bestämmer dig för, skulle gå till?

        • I mitt fall handlar det om att jag aldrig går med på något generellt uttalande om att lärare inte duger. Lärare i allmänhet gör mer än vad som kan fodras av dem baserat på vilka möjligheter de ges. De försöker hela tiden hitta förbättringar.

          Politikerna med dubbla lönen kan gott vara ansvariga utan att någon av oss ska vara deras syndabockar. Att klanka på lärare och öka kraven utan att förbättra villkoren leder bara till försämringar. Vi tillhör ett yrke där många blir utbrända och att skälla på den som uppnått sina gränser är inte smart.

        • Låt mig se om jag förstår dig rätt här, Jan – du håller alltså politiker ansvariga för hur din vän och ospecificerade ‘klasar av människor’ uttalat sig, samt en kampanj SKL drev under en avtalsrörelse? Och detta främst på grund av dessa politikers löner?

          Nej, nu tror jag bestämt jag blandar ihop saker här, skulle du vilja ha tålamod med en förvirrad gammal kvinna och förklara en gång till hur du menar? Jag vill så gärna förstå men reder inte ut det.

        • Utgångspunkten var ändå hur min arbetsgivare behandlar mig. En arbetsgivare som pratar skit om sina anställda är verkligen avskyvärt. Att mängder av dumhuvuden hänger på gör det värre men vem kastade första stenen, jo arbetsgivaren som begär lojalitet utan att ge tillbaka.

          Jag bara måste fråga dig om du inte ser alla lärare som pressar sig till det yttersta och faller ihop som punkterade ballonger när det är lov? Jag begriper inte varför du ska försvara SKL? Kan du förklara vad de gör som är så bra? Kan du förklara hur de som genomförde kommunaliseringen har mage att klanka på oss för allt dåligt den fört med sig? Kan du förklara för mig varför du tycker läraryrket ska ha så mycket lägre status än civilekonomer, politiker, ……?

        • Så om jag inte håller med dig är jag emot dig? Du är väldigt mycket för att polarisera, Jan.

          Var snäll och peka ut exakt vad jag sagt som gett dig uppfattningen att jag står för de åsikter du ställer mig till svars för, så tar vi det därifrån.

        • OK jag var för snabb att polarisera. Jag är dock genuint nyfiken på vilka saker vi är överens om så du får gärna tydliggöra din position i förhållande till frågorna.

          Det jag tror att vi är oense om är att jag anser att det har varit så många försämringar för lärare att det just nu inte finns utrymme att öka några krav alls.

        • Jag tror inte det är någon större idé, Jan, jag tycks uttrycka mig förfärligt illa. Berätta istället om vad det är som får dig att uppfatta mig som du gör, så ska jag försöka förklara vad jag menar.

        • Jag tycker att du är bra på att förklara saker.

          Jag upplever dig emellanåt som arg på lärare allt emellan åt och att du har lätt att säga saker som låter som ”skärp till er”.

        • Formuleringar som ”Klarar man inte att ta detta bör man kanske fundera över sitt yrkesval.”, ”om eleven har behov av stöd utöver det du kan ge består ditt ansvar i att se till att eleven får detta stöd” kan låta bra men mot en bakgrund av en orimligt pressad arbetssituation för läraren och underfungerande skolledning blir de väldigt mycket av ”skärp till er”. Berätta var du skrivit sådant som visar uppriktig medkänsla med de lärare som nått sin individuella gräns för vad de klarar av.

          PS. Jag snurrar runt för att förklara min ståndpunkt och blir ganska rådvill. Jag känner mig verkligen inte ett dugg bättre än du på att hitta rätt sätt att uttrycka mig.

        • Nej, Jan. Jag är inte typen som säger ‘oj så jobbigt, stackars dig’. Jag är typen som säger ‘oj så jobbigt, det får vi göra något åt’, och betoningen ligger på vi. Den som befinner sig i den stressiga situationen, som springer och springer som en skållad råtta tappar lätt perspektivet, och tror att h*n måste göra allt, hinna allt, klara allt, och att om h*n inte gör det gör ingen det. Så är det inte. Lärare är inte och ska inte vara superhjältar som fixar allt åt alla. Inbillar man sig det är man i fel bransch, och bör faktiskt fundera över sitt yrkesval innan man bränner ut både sig själv och andra.

        • Kan den viktigaste skillnaden mellan oss vara att jag hävdar lärarnas rättighet att låta bli att göra något åt vissa saker.

          När skolledningen sviker med resurser och möjligheter så är det skolan som har ansvar för att alla elever ska få den hjälp de behöver och inte den enskilde läraren. När uppdragets storlek missbedömts är detta ledningens ansvar och inte den enskilde anställdes.

          När skolledningen vill göra förändringar är det skolledningens ansvar att se till att lärarna inser hur det blir förbättringar. Lärare ska inte bli tvungna att slänga sig ut i undervisning av den ”Nya matematiken” och sen få höra hur stolligt detta experiment var.

  2. Håller definitivt med. En bra lärare är A och O och detta förslag medför ju en högre kompetens på många skolor! (Men på Hvilan är det förstås redan så bra som det kan bli 😉 )

  3. Mina rektorskamrater är bekymrade över det här talet om att de ska ”anstränga sig”. Det fattas tusentals examinerade förskollärare i landet och de rika kommunerna kanske kan köpa över de utbildade om lönesättningen släpps helt fri.

    Men frågan är om det verkligen höjer statusen?

    Jag håller med Morrica – status handlar inte enbart om pengar!

  4. Morrica, jag håller med dig om att kvalitetshöjningen för eleverna kommer före en höjning av lärarnas status, men delvis går de nog hand i hand. Jag har med mig en stolthet över att vara lärare hemifrån – både från mina lärarföräldrar och från Finland där lärarna har en helt annan status och samhällsställning. Här i Sverige blir den stoltheten lätt absurd, för den ligger så långt ifrån allmänhetens syn på lärare och även från lärarkårens syn på sig själva. Men tycker inte omvärlden att ens yrke är värt något och att det man gör är viktigt påverkar det både ens självbild och yrkesutövning i negativ riktning.

    Men framför allt är jag glad över att det blir omöjligt för rektorer och kommuner att spara pengar genom att anställa obehöriga lärare. Jag har sett många exempel på plånboksrekrytering och jag blir arg både som förälder, skattebetalare och lärare.

    • Plånboksrekrytering och svågerrekryteringar, det är förfärliga ord som aldrig borde förekomma i skolan annat än möjligen i ordkunskapen, på listan över fula ord som kan vara bra att förstå innebörden av.

      Jag är stolt över att vara lärare. Jag skiter högaktningsfullt i hur allmänheten ser på mitt yrke. Jag vet vad jag kan, och jag vet vad jag gör, och jag vet att det jag gör, det öppnar dörrar för människor. Det arv jag har med mig hemifrån ser väldigt annorlunda ut än det du har med dig, och den styrka jag har fått av detta är förmågan att faktiskt vara stolt över att jag gör ett bra jobb, även om omvärlden väljer att se både mig och mitt jobb som lågstatus. Jag har varit en stolt städare när det begav sig, inte för att omvärlden direkt ser upp till städare, eller om man ska vara petig ens ser dem, utan för att jag var en städare som gjorde ett bra jobb. Kanske är det därför jag har så svårt att se relevansen i statusargumentet när det gäller legitimationen?

  5. Ping: Åsiktsmaskinen hackar « Tysta tankar

  6. Om man vill höja statusen och attraktionskraften i yrket får man sluta med att försämra för lärare. Nu tvingas lärare överta administrativa uppgifter för att pengar ska sparas. Det tar tid från pedagogiken. Förtroendetiden tas ifrån oss och vi tvingas sitta i skolan och försöka vara kreativa trots att vi varken har resurser eller egna kontor. Stämpelklocka införs och ger en känsla av att man jobbar på fabrik och inte i ett kreativt yrke. Ökad stress ger ökad sjukfrånvaro och vikarier försöker lappa ihop lärarlösa grupper.Att lärarlegitimation skulle förbättra status och kvalitet är bara en skrivbordsprodukt som låter bra och inget mer.

    • Att lärare övertar administrativa uppgifter och får sitt arbetstidsavtal förändrat är något som förekommer i vissa kommuner. I andra arbetar man på annat sätt. Detta leder både till ojämlika förhållanden för lärare, vad gäller löneläge, villkor, utrymme för fortbildning och mycket annat, och ojämlika förhållanden för eleverna. De stora skiljelinjerna går inte mellan friskolor och kommunala skolor, utan mellan olika kommuner. Kommunaliseringen är ett oerhört kostsamt experiment som kommer att få konsekvenser i många år framöver, och du har förmodligen helt rätt i att legitimation eller inte legitimation inte kommer att ha den minsta effekt på dessa konsekvenser. Det är två olika frågor.

  7. Morrica, det var fint det du skrev och så fungerar det för en del. Men tittar vi på lärarkåren som helhet har hur omvärlden ser på yrket en effekt på yrkesstolthet, dragningskraft till yrket och självbild. Omvärldens syn påverkar dessutom elevernas och föräldrarnas syn på oss.

    • Tack, Helena. Och du har helt rätt. Jag är tacksam att du presenterar det så pedagogiskt, jag är träskallig när det gäller sånt här och behöver få en påminnelse om hur det ser ut genom andras ögon.

  8. Problemet med förslaget är att de redan ämnesbehöriga utexaminerade lärare som undanträngts av de 20 % obehöriga som anställts istället för att få lärarlegitimation kommer att utestängas, inte bara från läraryrket utan till och med från rätten att undervisa. Endast kommande nyutbildade och redan anställda obehöriga kommer att garanteras introduktionsåret – och därmed legitimation. Fr o m 1 juli 2012 kommer resterande utexaminerade lärare att avstängas från rätten att undervisa. Det finns otroligt många obehöriga lärare, och även behöriga anställda lärare som har ytterst begränsade ämneskunskaper. Dessa kommer obekymrat få fortsätta sina anställningar och även få betald fortbildning och sedan garanteras legitimation. Jan Lenander påstår att det inte skadar om de behöriga arbetslösa lärarna går ett introduktionsår också – men han har ju inte förstått innebörden av förslaget eller kanske ens läst. Där framgår nämligen att dessa inte kommer att garanteras något introduktionsår. De enda som garanteras det året – som krävs för legitimation – är de obehöriga som redan anställts (av löneskäl eller kanske och ofta ren nepotism) samt de som kommer att utbildas i det nya systemet. Jag har granskat förslaget – det är en uppgörelse mellan fack och arbetsgivare. Och lärarfacken har valt att skydda de som är anställda – dvs de obehöriga – medan de går med på att utestänga arbetslösa lärare. Det är många lärare som blivit arbetslösa till följd av att arbetsgivaren istället anställt obehöriga (som är billigare eller haft de rätta kontakterna…).

    • Ja, kommunaliseringens konsekvenser är obehagliga att se, och givetvis kommer kommunpolitiker fortsätta på den inslagna vägen – avvikelser kostar allt för mycket för någon i deras position.

      Dock måste jag säga, intresserad, att jag inte sett det du säger dig ha sett i förslag, inte en formulering om att utbildade lärare utan tjänst skulle stängas ute. De har samma rätt som lärare med tjänst att ansöka om legitimationen, har de inte?

  9. Vem som helst har väl rätt att söka. Men man måste ju läsa vad förslaget säger. Det är endast obehöriga anställda lärare som i förslagat garanteras rätt till introduktionsåret, inte de utexaminerade behöriga lärare som trängts undan av obehöriga som – i strid med skollagen – istället anställts av arbetsgivare. Dessa sparkas istället ut från yrket och även från rätten att undervisa 1 juli 2012, om de inte (pga att de blivit bortvalda av arbetsgivare som agerat i strid med skollagen) lyckats få ihop ett års arbetslivserfarenhet som lärare på heltid i behörighetsgivande ämnen. Detta kan tyckas bagatellartat men det är faktiskt skandalöst att retroaktivt ogiltigförklara en lång, enligt Högskoleförordningen behörighetsgivande, godkänd akademisk yrkesexamen. Det är också prov på retroaktivt verkande lagstiftning, vilket enligt vad jag förstår dessutom är olagligt. Högskoleverkets svidande kritik är helt och hållet motiverad, och skulle i själva verket varit ännu skarpare. Att regeringen också föreslår rektorer som examinatorer lämnar helt öppet för allsköns godtycke, mygel och nepotism.
    Jag tror detta är ett av de värsta utkasten till lagtext jag någonsin sett. Dessutom helt självmotsägande – se gärna min blogg för tydliga exempel från texten.

  10. Det är heller inte rimligt att först efter behörighetsgivande examen ”legitimera” läraren. Att avråda någon från att bli lärare för att denne är olämplig måste komma mycket tidigare och rekommendation om legitimering ska inte utfärdas av rektor – det säger sig självt hur korrupt det är. Rektorer är budgetansvariga chefer och lär knappast (med den ekonomiska situation som råder i kommunerna och det vinstintresse som de är skyldiga att i vinstdrivande företag hålla fokus på) premiera kvalitet. Man bygger in ett korrupt förfarande i förslaget istället för etiskt hållbara sådana.

    • Intresserad, jag förstår inte hur du menar när du skriver att det inte verkar rimligt att utfärda legitimation efter examen? När ska den då utfärdas? Och vem har ogiltigförklarat någon utbildning? Jag förstår inte hur du menar, men vill gärna förstå och skulle uppskatta mycket om du ville förtydliga hur du menar.

      Att rektor skall utfärda legitimationerna är ju bara dumt, det håller jag helt med dig om, däremot. Det är mindre makt åt kommunerna som behövs när det gäller skolan, inte mer.

      • Fast rektor ska ju inte utfärda någon legitimation, bara intyga fullgjord provperiod. Självklart vore det bättre, men dyrare, om det gick att ordna uppföljningen på något annat sätt.
        Jag förstår inte heller alla dessa slutsatser som ”intresserad” drar om hur behöriga lärare kommer att utestängas.
        Att de 20% obehöriga trängt bort behöriga stämmer inte på långa vägar. Det är ju i bristämnen många obehöriga anställts, och lärarutbildningarna har samtidigt öst ut nya SO- och idrottlärare fast de inte alls behövts i verksamheten.

        • Visst vore det dyrare, men man får i de flesta fall vad man betalar för. Det är ett av de stora stora problemen med kommunaliseringen – snålheten bedrar många gånger visheten och elevernas skolgång och lärarnas arbetsmiljö offras utan större betänkligheter.

          Och lärarna finner sig i det.

          Ett annat problem är ju att det är så olika villkor i olika kommuner att det knappt går att föra en generell diskussion om läraryrkets villkor i Sverige längre.

  11. En viktig aspekt för att förtydliga det här med lärarelegitmation och även synen på obehöriga lärare är den stora skillnaden i förutsättningar beroende på var man är lärare. Jag känner till platser där hälften av lärarna på högstadiet var obehöriga och rektorn skrapade ihop vad han kunde få tag på inför terminsstart. Då får man in många obehöriga lärare som inte ens har potential att bli bra. Jag känner till en gymnasieklass med 40% av eleverna med dyslexi där det dessutom saknas speciallärare som kan hjälpa dem och denna brist har gällt tidigare år också. Där arbetar den duktige läraren med vilka han kan rädda. Där finns riktigt usla obehöriga lärare men samtidigt väldigt dåliga alternativ.

    Nu arbetar jag på den bästa skolan jag har varit på och vår utmaning är förstås fortfarande för stor. Vi lyckas inte möta alla elever och kan efter stora kraftansträngningar få inse att vi inte räckte till för det någon behövde. Det är ändå en enorm skillnad när man kan lägga huvuddelen av sitt engagemang på att lyfta många elever som har tillräcklig egen kraft och möjlighet för att man ska lyckas ofta. Det finns några negativa gamla lärare och några obehöriga yrkeslärare men egentligen ingen genuint dålig lärare. Jag kan förstå den obehöriga lärare som redan gör ett tillräckligt bra jobb som irriterar sig på en lärarutbildning som inte alltid är så bra att möta den lärarkategorin, extrajobb och ekonomiskt sämre situation.

    Vi tjänar nog på att i debatten hålla isär åtminstone dessa två situationer. Jag personligen tror dock att lärarlegitimation kan vara något positivt i båda fallen men av olika skäl. Jag tror inte att lärarlegitimation är alltings lösning utan många problemområden blir kvar om än kanske lite förtydligade.

    • Det gläder mig att du läst det jag skrev om hur stora skillnader det faktiskt är i olika kommuner, och hur mycket det försvårar diskussionen när man glömmer att de förhållanden man själv har i arbetet gäller bara just där, inte generellt.

      • Jo jag kände att vi här har en starkt gemensam utgångspunkt men jag lyfter dock fram att alla mål kan vara svåra att uppnå i de allra flesta skolor och att lärarna inte har någon glassartillvaro på min nuvarande skola.

        • Förtjusande, du kräver alltså inte längre att jag ska stå till svars för kommunaliseringen. Det tackar jag särskilt för.

          Att alla mål inte nås på alla skolor är ett problem som ovillkorligen måste lösas, inget man kan slå sig till ro med eller förklara bort.

        • Jag slår mig inte till ro med att inte alla mål nås men hävdar att lärarna redan gör tillräckligt så ansvaret att göra mer ligger någon annanstans. Jag är dessutom ytterst pessimistisk om möjligheten att uppnå alla mål och tycker att vissa är orealistiska.

        • Alla grundskoleelever ska kunna lösa ekvationer och reflektera kring ganska svåra texter är några av de kursplanemål jag ifrågasätter som omöjliga.

          Framför allt är jag dock väldigt skeptisk till en del uttalanden om att alla elever ska uppnå sin fulla potential. Samhället lägger inte ner i närheten av tillräcklig kraft på att få fram vare sig tillräckligt många eller tillräckligt kompetenta lärare för att uppnå det. Här skulle samhället behöva anställa dubbla antalet vuxna i skolan och dessutom höja lärarlönerna med typ 50% för att komma nära. Dessutom klarar sig samhället med att eleverna bara uppnår en del av sin potential.

        • Jag tar mig friheten att tolka din kommentar som att du snarare ifrågasätter om de är möjliga. Underskatta inte grundskoleelevers förmåga, de är ofta både kloka och analytiska och klarar både avancerade resonemang och sammanhang om de ges förutsättningar därför.

          Jag frågar dig ännu en gång – var ska de stora pengar detta skulle kosta komma ifrån?

        • Det kommer inga stora pengar och det är därför kraven om att alla ska uppnå sin fulla potential är så helt orealistiska.

          Vi får nog nöja oss med lägre krav eftersom sanningen är att det finns yrken även för den som uppnär bara en liten del av det vi vill lära ut i skolan.

        • Den som bestämmer om resurserna är också ansvarig för målen. Accepterar man att pengapåsen är för lätt så måste man acceptera att vi inte når hela vägen.

          När det gäller framtidens yrkesroller är det självklart så att det kommer finnas ganska många olika. I vilken mån det innebär segregering är upp till politikerna att bestämma.

        • Att det finns olika yrkesroller är en sak, att vilken yrkesbana som ligger öppen för en beror på var man bor och vilken skola man hamnar i är en annan.

  12. Jan Lenander :

    Kan den viktigaste skillnaden mellan oss vara att jag hävdar lärarnas rättighet att låta bli att göra något åt vissa saker.

    När skolledningen sviker med resurser och möjligheter så är det skolan som har ansvar för att alla elever ska få den hjälp de behöver och inte den enskilde läraren. När uppdragets storlek missbedömts är detta ledningens ansvar och inte den enskilde anställdes.

    När skolledningen vill göra förändringar är det skolledningens ansvar att se till att lärarna inser hur det blir förbättringar. Lärare ska inte bli tvungna att slänga sig ut i undervisning av den “Nya matematiken” och sen få höra hur stolligt detta experiment var.

    Det kan nog ligga något i det, du lägger gärna det fulla ansvaret på ‘någon annan’ i ditt resonemang. Den enskilde läraren har också ett ansvar i det hela, och det får man aldrig någonsin förklara bort. Det är kommunens ansvar att det tillförs resurser när så behövs, det är skolledningens ansvar att påtala för kommunen att sådana behövs, och det är lärarens ansvar att påtala för skolledningen. Gör inte läraren detta har läraren svikit i sitt ansvar, och dessutom försvårat för övriga parter att fullgöra sitt.

    Det är dessutom enskild lärares ansvar att se till att ta till vara möjligheter som erbjuds till fortbildning och information.

    Jag vet inte riktigt vad du menar när du pratar om ‘skolan’ som en enhet och ‘skolledningen’ som en annan, förtydliga gärna.

  13. Det var inte någon speciellt genomtänkt distinktion mellan skola och skolledning. Jag tror att jag känner att ibland ligger ansvaret några steg högre upp än rektor om man ska åstadkomma något.

    När jag hade använt alla medel som fanns mig till buds med demonstrationer, göra själv, göra tillsammans, ….. för att få en klass med dåliga förutsättningar att komma igenom fysik A så sa specialläraren att alla dyslexi-elever skulle ha 15 minuter individuell undervisning per lektion och jag sa att åtta gånger 15 minuter per lektion är orimligt. Rektorn var närvarande. Jag argumenterade inte med den dumma specialläraren utan lät bara bli att bry mig om hennes förslag. Jag ska inte behöva spilla tid på att argumentera och rektor var väl medveten om att vi var oense. Det är klart att man är skyldig att påtala problem men man ska inte behöva slösa tid på långa diskussioner som inte leder någonstans.

    Jag hävdar att lärarens allra viktigaste skyldighet är att se till att hålla sin kunskap uppdaterad men pekar ändå på att även här kan man behöva göra prioriteringar för det är många områden att lära sig mer om.

    • Jaha, och när du lägger ansvaret högre upp än rektor, var lägger du det då? Och vem menar du när du skriver ‘man’?

      Du framstår som lätt självgod när du skriver om ditt möte med specialläraren, det antar jag att du är medveten om? Om det nu är så att alla dyslexielever verkligen hade behov av femton minuters individuell undervisning per lektion så är det ju en typisk sån sak som faller på speciallärarens bord, inte sant? Det var ju tråkigt, för elevernas skull, att du valde att avfärda henne som dum istället för att använda dig av hennes ord och äska mer resurser. Kanske hade eleverna haft glädje av att hon varit med på dina lektioner och kunnat ge dem stöd i läsningen direkt där, t ex.

      • Jag tar mig rätten att inte spilla tid på dumheter. Den lärare som inte är lite kaxig och säger nej, kommer att gå under med en omvärld som ständigt vill hitta på mer åt oss. OK, då är jag självgod men av ren självbevarelsedrift.

        Hon tyckte hon var finare än oss andra men sanningen var förstås att alla dyslexi-eleverna avskydde henne så det var därför hon istället la kravet på oss andra att undervisa om dyslexihjälpmedlen. Rektorn var där och visste redan om läget så vem skulle jag äskat resurser av?

        Rätt genomgående i våra diskussioner inom det här området är att jag tar upp exempel när någon lärare slår klackarna i backen och säger nej det här gör jag inte. Jag upplever då att du i samtliga fall funderar kring vad läraren skulle göra mer. Enda sättet att lyckas säga nej är att säga ”NEJ det här är får någon annan lösa”. Har du något annat sätt att slippa ifrån en arbetsuppgift?

        • Du tar också på dig ansvaret att avgöra vad som är dumheter och inte. Det är ett stort ansvar, och jag hoppas det också medför att du tar ansvaret för de konsekvenser det får.

          Dina utlåtanden om din kollega kan jag inte kommentera vidare, jag har aldrig träffat människan.

        • Den som inte kan prioritera, dvs avgöra att vissa saker är dumheter kommer inte klara sig länge i framtidens samhälle.

          Den som väljer läraryrket får ofta mycket större ansvar och svårare överväganden än det jag fick då.

          Jag är fortfarande nyfiken på hur du ser på rätten att säga NEJ!

        • Det var inte vad du frågade om, Jan. Du frågade om jag har något sätt att slippa ifrån en arbetsuppgift. Det är något helt annat.

        • Min själva poäng är förstås att jag inte tar ansvar för konsekvenserna av mitt nej. Det är någon annans ansvar att jag hamnat i en situation där jag ska välja mellan pest och kolera.

        • Är det? Vems då? Vem ska ta konsekvenserna, när du är den som tagit på dig ansvaret att avgöra vad som är dumheter och inte dumheter?

        • Det handlade inte om att samarbeta, utan om att hon ställde krav på vad jag skulle göra helt utan hennes medverkan.

          Att 8 dyslexielever kommer till gymnasiet utan ha fått den grundläggande hjälpen kanske kan var speciallärarens fel men absolut inte fysiklärarens. Jag föredrar att lägga skulden på politikerna.

          Det här är ett utmärkt exempel på det vi lärare möter. Det är alltid någon som tycker vi ska göra på annat sätt eller anstränga oss mer. Det är tur att jag kan lägga mig och möta eleverna i morgon, de brukar ge mig hopp.

          Nu ska jag hålla mig borta från debatten så att jag inte åker ner i ett djupt hål av besvikelse.

        • Ansvaret kan förstås eskalera uppåt hela vägen till de politiker som är ytterst ansvariga för att organisationen sätter mig i en omöjlig situation. Riksdagsledamöterna tycker att de är värda dubbelt så mycket som mig i lön så de borde förstås också ha mer ansvar.

        • Men Jan, menar du på fullt allvar att politiker, som aldrig någonsin träffat dig, ska ta ansvar för dina beslut? Det var inte snyggt.

        • Riksdagsledamöterna sätter dig i en omöjlig situation för att du upplever att den speciallärare kommunen anställt är dum och väljer bort samarbete med henne på grund av denna din subjektiva bedömning?

  14. Ping: Slippa ifrån arbetsuppgifter « You're no different to me

  15. Jan Lenander :

    Det handlade inte om att samarbeta, utan om att hon ställde krav på vad jag skulle göra helt utan hennes medverkan.

    Att 8 dyslexielever kommer till gymnasiet utan ha fått den grundläggande hjälpen kanske kan var speciallärarens fel men absolut inte fysiklärarens. Jag föredrar att lägga skulden på politikerna.

    Det här är ett utmärkt exempel på det vi lärare möter. Det är alltid någon som tycker vi ska göra på annat sätt eller anstränga oss mer. Det är tur att jag kan lägga mig och möta eleverna i morgon, de brukar ge mig hopp.

    Nu ska jag hålla mig borta från debatten så att jag inte åker ner i ett djupt hål av besvikelse.

    Jan, detta är ett exempel på en persons subjektiva uppfattning av en specifik situation. Det går inte att diskutera den, eftersom vi inte har mer än en enda synvinkel på den.

    Det vi däremot kan diskutera är hanterandet av ansvaret – om alla kastar ansvaret, eller ‘skulden’ som du väljer att kalla det, mellan sig som ett glödande kol och hela tiden fokuserar på vad som är någon annans ansvar är det återigen dyslexieleverna, i det här fallet, som får ta konsekvenserna av agerande. T ex kunde undervisande lärare, speciallärare och rektor tillsammans konstaterat att nej, en kvarts individuell undervisning per elev finns inte utrymme till, och sedan fortsatt att titta på andra lösningar.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s