Slippa ifrån arbetsuppgifter

Jag fick en rätt intressant fråga idag.

Har jag något sätt för att slippa ifrån arbetsuppgifter?

Frågan ställdes efter en diskussion kring  ansvarsfördelning i skolan i allmänhet, och lärarens enskilda ansvar i synnerhet. I många kommuner upplever lärare, både på grundskolenivå och på gymnasienivå, att de har en orimlig arbetssituation och får ta ansvar som borde tas av någon annan. Arbetstiden räcker inte till, och de känner att de springer från det ena till det andra utan att hinna något.

Jag tror vi alla upplevt den känslan någon gång, har vi inte? Man springer hit och dit och försöker göra allt som måste göras på en gång, och hur mycket man än springer och hur mycket man än gör så tycks uppgifterna bara bli fler och det är alltid något man missar.

I det läget kan man lätt hamna i ett läge där man helt enkelt vill slippa ifrån en eller flera av de uppgifter som ligger på en. Ibland vill man slippa allihopa, och bara springa därifrån och aldrig komma tillbaka. Hur gör man då?

Det är inte lätt, ofta tar det emot väldeliga, och kan kosta en hel del, både i form av resurser, energi, social ställning och annat, men i det akuta läget finns bara en väg:

Man ber om hjälp. Och får man den tar man emot den, med tacksamhet och ödmjukhet.

Det är nämligen så att när man hamnat i det läget har det i de flesta fall gått alldeles för långt för att man ska kunna reda ut situationen själv. Man drabbas av tunnelseende när man springer som en skållad råtta, och tappar perspektivet, och tror rätt som det är att man är en enda i hela världen som kan göra de saker som måste göras. Så är det inte.

Och man är inte kass för det.

47 tankar om “Slippa ifrån arbetsuppgifter

  1. Ensam är inte stark och det gäller även när man vill slippa ifrån en arbetsuppgift. Ibland har jag hamnat i situationen att kraven gått upp så att jag känt det som att jag inte mäktar med dem. Då har det ofta funnits en äldre kollega som sagt att de där orimliga kraven de brukar vi låta bli. Jag har för det mesta haft rektorer som man kunnat prata med och med hjälp av någon annans stöd har det sen varit lätt att gå till rektor och säga stopp.

  2. Mina studenter berättade mycket inlevelsefullt om fusket i Sims – att få alla fördelar utan att anstränga sig!

    Kanske letar en del barn efter det stora fusket i livet?

    • Ja, det gör våra elever alltför ofta. I deras fall hinner dock verkligheten ikapp dem väldigt snabbt och skoningslöst. När jag ser någon vara på väg att ”fuska” så känner jag en sådan sorg, för jag kan redan se det bittra uppvaknandet för någon som jag bryr mig om.

      Våra politiker har nu i sann Göran Persson anda kört länge med resurser som inte matchar målen och maskerat det med frälsningsläror och syndabockar. Är politik som SIMS, dvs att det lönar sig att fuska?

    • Barn plägar göra som vuxna gör, inte som vuxna säger. Att leta fusken i Sims är ett annat spel än att spela Sims, och när man hittat dem blir det också ett annat spel. Inte bättre, inte sämre, bara annorlunda utmaning.

  3. Är att prioritera det samma som att slippa/smitta från en uppgift? Eller att rationalisera stenhårt för att hinna göra någonting? Eller att inte göra en uppgift vars resultat ingen tycks fråga efter? Eller att man helt enkelt och ärligt glömmer något för att man har så mycket surrande i huvudet och så mycket saker att göra?

    • För mig är att prioritera att välja det alternativ som är bäst. Ibland har ingen ovanför prioriterat och då sitter vi lärare med en mycket svår boll i knät och att låta bli den är också ett val med konsekvenser.

    • Maths, det beror givetvis på vad man lägger i begreppen, men i samtliga dina exempel utom det sista ligger ett medvetet val, och i det skiljer de sig från det sista, att glömma, som ju har helt andra orsaker.

  4. Du har förstås rätt i det du skriver Morrica, men jag vill hävda att det är något grundläggande fel i hur vår yrkeskår behandlas när det är så vanligt att jobbet sväller över alla brädder och blir en övermäktigt.

  5. Intressant att ta del av era erfarenheter att springa som potenta brandsoldater för att händelsestyrt släcka eldar som brinner. Brukra sällan vara en framgångsrik strategi, men som vi tyvärr premierar som duktiga doers.

    Stanna upp!

    Ta tempen på verksamheten. Och börja fundera på att prioritera efter vad som är viktigast här och nu för att komma framåt. Och var vi har störts utsikt att bli bärre. Koncentrera på max tre eller fem saker och gör dem väl och strunta i allt annat. Och tala för all del om det för omgivning. Alla respekterar att det är detta som är viktigt nu.

    Någon gång måste ni i skolan börja att förebygga saker inte reagera på saker. Det är lite av det här med bilen ni vet. Man åker ju inte med bilen tills den går sönder utan in på 1000 mila service för att slippa stå vid vägkanten.

    • Jag har stött på många duktiga skolledare som agerar precis som du föreskriver och lärare som sluter upp bakom dem. Jag är dock orolig över en tendens jag ser som handlar om att höja kraven mer och mer. Ifall analysen är felaktigt gjord och det inte finns någon grund för att höja kraven så finns det en gräns där organisationen säckar ihop helt istället för att bli bättre.

        • Du har väl själv sagt att skollagen kommer att innebära mer kvalitetsuppföljning.

          Min erfarenhet av kvalitetsuppföljning är att det i och för sig ger ett viktigt underlag för reella förbättringar men det kostar alltid mer tid att göra.

        • Jag är uppriktigt förbryllad över att du ser detta som en ny uppgift, Jan. Dokumenterar du inte idag? Det du orerar om som höjda och ökade krav, kan det möjligen handla om en skärpning av nuvarande?

        • Ok, visst är det ökad krav skollagen sätter på dokumentation och uppföljning.

          För mig är det naturliga delar i det arbete jag gör och inte skilt från det. Läs gärna Morricas tråd om just dokumentation.

          Skollagen är en valfrihetsreform vilket innebär att det ni ska göra ska ni göra för er egen skull inte för att staten sagt att det ska krävas det och det för att ni ska uppfylla kraven. Så är det ju idag med skolplan, arbetsplan och kvalitetsredovisning.

        • Nej, det är säkert bara en skärpning av nuvarande krav och inget nytt!

          Jag mätte hur många nya utmaningar jag ger eleverna en typisk lektion och kom fram till att det var ungefär 50 stycken. Min strategi går ut på att eleverna själva måste komma ihåg. Jag skulle vilja dubbla antal utmaningar för det tror jag skulle ge stora effekt och jag dokumenterar ytterst lite. Sån är jag!

  6. Plura och Morrica, en del av bördan är väl ändå dokumentationen? Jag tycker att det är en hel del man gör bara för att hålla ryggen fri och Skolverket nöjda. Allt sådant går före undervisningen. Det här gäller inte bara skolan, vi lever i en dokumentationshysterisk värld.

    • En del av arbetet är definitivt dokumentation. Jag har helt ärligt inte hundraprocentig koll på vad som krävs i dokumentationsväg i grundskolan och ungdomsgymnasiet i de nya styrdokumenten, men jag har en bestämd känsla av att det fenomen som var vanligt tidigare – att man på många håll gjorde det mycket svårare för sig än vad det behöver vara – är lika vanligt nu. Det kan finnas väldigt mycket både tid och kraft att spara på att verkligen sätta sig in i vad som krävs, och arbeta ut ett system för att göra detta till en del av den dagliga rutinen.

  7. Morrica :
    Det kan finnas väldigt mycket både tid och kraft att spara på att verkligen sätta sig in i vad som krävs, och arbeta ut ett system för att göra detta till en del av den dagliga rutinen.

    Amen! Men samtidigt kan jag i ärlighetens namn säga att jag aldrig under min tid som förskollärare har varit så lite med barnen som den här terminen. Och jag vet inte om jag gör ett bättre jobb nu, den tid jag är med barnen, än jag gjorde förut. Den dokumentation som vi på dagis (aka förskolan) ska göra känns mer som ett kontrollsystem för arbetsgivaren än som något som gagnar barnen. Om man inte tar det som fortbildning. Vilket det inte framställs som.

    • Det förefaller ju onekligen otympligt – kanske vore det till hjälp om ni faktiskt fick ägna en studiedag åt att tillsammans utarbeta smidigare rutiner kring dokumentation, så att ni slipper lägga så mycket tid på det?

  8. Morrica, jag har en hemmasittare i min klass. Han är i princip aldrig i skolan. Jag ska ringa hans mamma varje dag. Varje gång ska jag göra en anteckning om samtalet. Ett samtal som varje gång handlar om att bekräfta henne. Jag skriver åtgärdsprogram på åtgärdsprogram, rapporter till socialtjänsten, betygsvarningar, omdömen … Det finns ingen hejd på hur många papper jag har skrivit till ingen nytta. Det är heller ingen som tror att de ska göra någon nytta utan det handlar bara om att se till att skolan inte kan anmälas. Dokumentationsivern har gjort oss alla till kontorister och det har gjort skolan till en väldigt mycket tristare plats för såväl elever som lärare.

    • Det låter inte som om samtalen gör någon direkt nytta, vare sig för hemmasittaren eller dennes mamma, så tråkigt! Finns det inte möjlighet att lämna över ärendet till elevvårdsteam?

      Det tycks vara dags att lyfta tanken om lärarsekreterare igen.

  9. Maths och Helena, när jag läser era kommentarer läser jag byråkraternas tillvaro. Dom som älskar blanketter för blanketternas egen skull. Tyvärr är det det som gäller 8 månader till. Därefter gäller en ny ordning i skolan.

    Då är det byråkraterna som kan dra dit pepparn växer eftersom lagen inte har några som helst krav på hur och vilken dokumention ni ska ha. Bara att ni ska dokumentera, det som Morrica pratar om, för att kvalitetssäkra den vardag ni befinner er i. Det är den stora skillnaden mellan det planekonomiska tänket som de forna S-regeringarna haft om styrning, fast man på pappret annammat mål- och resultatstyrning.

    Samtidigt kan jag vara ruskigt bedrövad över att lyssna till det här med dokumentation. För mig är det en knapptryck bort denna dokumentation ska ske.

    Ni förstår säkert att det ska var webbaserat dokumentsystem där man kan samla allt från måldokument över målen för den pedagogiska verksamheten för kommande läsår till resultatredovisningar. Och dagliga noteringar samt skriftliga omdömen.

    Det underbara med detta är att man kan minimera pappersarbetet. Och som ni säkert vet, ni duktiga bloggare, det är bara klippa och klistra reda skriven text för att få ihop det hela. Men det är väl just det som är kommunala skolans akilleshäl.

      • Om jag skulle var cynisk, nej.

        Tyvärr är väl den offentliga apparaten på 60-talsnivån medan vi andra befinner oss på en helta annan nivå. Om vi ska leka med Marslow och Freud. I otakt går de båda världarna. Det är väl därför skolan tror att vi lämnat industrisamhället nu när vi faktiskt gjorde det resan 1965.

        Därför betvilar jag att alla kommuner kommer att fatta vad det är frågan om förens det är för sent. När Skolinspektion står där och kommunerna har byxorna på halv stång.

        • Ja, skolan ligger efter – inte alla skolor, men en del. Tillräckligt många för att det ska vara ett problem för hela samhället.

          Det innebär inte att lika stor andel av lärarkåren ligger efter, och det är ytterligare ett problem.

    • Någon blanketthysteri är det nog inte frågan om. Det är väl snarast så att det skulle vara enklare med en blankett. Nej, vår dokumentation ska vara små forskningsuppgifter. Och vi har inte ens uppnåendemål för våra barn!

      Sedan ska du veta att Stockholm styrs av de borgeliga och kontrollen och centraliseringen är starkare än på många år. Det ska vara enhetligt i hela kommunen. Och så lär det fortsätta. Jag kallar det inte mina tankar kring det här för cynism, för trenden är stark. Dessutom kan nog inte kommunledningen luta sig tillbaka och tänka att arbetet nog blir gjort. Man vill ha bevis konkreta och kvantifierabara mått på det vi gör. Vem bryr sig om barnen?

      (Ursäkta men jag är lite trött i huvudet så här efter en arbetsdag.)

        • Det var en klurig fråga. Jag har ingen färdig lösning på det, tyvärr. Men mer resurser för att hinna med vore en bra grej till att börja med. Och det är väl delvis vad det här inlägget handlar om. Hur får man tid till alla uppgifter? Min dag förflyter i ett utan några pauser, men med 30 minuter rast, och ändå hinner jag inte med på ett bra sätt.

          Jag hävdar att vi på mitt jobb med fem avdelningar lugnt skulle kunna anställa två personer på heltid och dom skulle inte vara sysslolösa!

          Jag tycker att någon pedagogisk institution här i Sverige skulle göra tidsstudier och starta en debatt om vad arbetet egentligen ska innehåll. Vad kan vi klämma in på en 40-timmars arbetsdag? Sedan blir det väl en ekonomisk fråga för kommunen att lösa vem som ska göra de uppgifter som inte ”ingår”.

          När det gäller dokumentationen måste man nog ta ett snack om vad den egentligen har för syfte. Vid ett möte med chefen för barn och ungdom här om sistens, hävdade han att dokumentationen var till för föräldrarna. Målet är viktigt för hur man utformar själva dokumentationen.

          Sedan har vi frågan om barnens ålder och dokumentationens roll. Vad är relevant för 1-2-åringar respektive 3-5-åringar? Men det här leder väl in på annat än vad tråden handlar om, antar jag.

          Men nu behöver jag gå och lägga mig för att inte vara för trött imorgon. Sömn är bra för hälsan! 🙂

        • Den här otillräckligheten och överbelastningen stämmer så väl in på det jag både möter själv och hos kollegor. Då har jag det ändå mycket bättre än på tidigare arbetsplatser.

        • Du säger ”chefen för barn och ungdom här om sistens, hävdade han att dokumentationen var till för föräldrarna” – Maths.

          Beror på säger jag. Skollagen som kommer säger inget om det.

          Förordningen om kvalitetsredovisning säger ”upprättad för verksamheten i kommunen kända och enkelt åtkomliga för var och en”.

          Om jag ska hård dra detta är det så att ni på enheterna ska ge kommunerna era kvalitetsredovsiningar som dom sedan ska publicera i någon samanställd form. Vad man menar med ”var och en” finns det ingen tolkning på.

          Det som inträffar från den 1 juli 2011 är att resultatredovisningen av förskolors och skolors verksamhet ska göras utifrån era egna förutsättningar och ligga till grund för er egen verksamhet och givitvis som underlag för huvudmannens resurstilldelning och några andra paramtrar som hur de fångar brister i verksamheten och kräkningar eller diskrimineringar. Och det här är det som kommer att vara den stora stötessten för centralbyråkraterna, de har ingen påverkansmöjlighet av den inre organisationen, det har förskolchefen enligt nya skollagen, och hur ni dokumenterar den.

        • Det ska bli intressant att se vad det blir av det när lagen verkligen träder i kraft. Jag tror det finns gott om förvirring i kommunerna runt om i landet kring vad som faktiskt gäller och kommer att gälla.

        • Precis!

          Men det finns framåtriktade kommuner som kommer att anställa skoljurister för att ha hjälp att tolka lagen.

          Och dom vet mycket väl vad huvudmannen får och inte får göra. Problemet är att nämnderna inte ännu vet, eftersom just nu är det kattrakande om vem som ska sitta var. I januari blir det tufft för hobbypolitikerna att sätta sig in att cykelstället ska de ge f-n i från 1 juli 2011.

        • Det är en del av det som gör mig förtvivlad i detta – en del kommuner kommer att göra rätt, andra kommer att toffla vidare i ullstrumporna. Och skillnaderna i utgångsläge för den som växer upp i kommun A och den som växer upp i kommun B kommer att öka ytterligare.

        • Jo, det är det klassiska problemet med decentarliserade beslutsordningar och inkompetens hos beslutfattarna. Speciellt som de offentliga sturkurerna befinner sig på en behovtrappa som befinner sig lägre än samhället i övrigt.

        • Finns det något hopp om att regeringen faktiskt helt och fullt ska ta tillbaka ansvaret för kunskapsnivån i landet och avsluta det förödande kommunaliseringsexperimentet?

        • Nej, den ensamma rösten i öknen är utbildningsministern själv.

          Det finns inget palamentariskt läga för en sådan förändring. Vi får leva med skevheterna ett tag till. Jag tror att Alliansen hoppas på den förstärkta Skolinspektionen.

  10. Pingback: Lärares ansvar « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s